Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen, del 2

Greenpeace har publicerat en rapport om det pelagiska fisket i Sverige och införandet av ITQ. De menar att minskningen av kapaciteten i Sverige lett till en ökning av kapaciteten i Västsahara och Marocko. Det är helt klarlagt att många svenska båtar sålts till andra länder som ett resultat av införandet av ITQ i Sverige. Något som också lett till färre båtar i det pelagiska fisket i Sverige och en koncentration till ett fåtal fiskeriföretag.

Mellan 2009 och februari 2013 uppger Greenpeace att 39 båtar försvunnit ur det pelagiska fisket. Av dessa har 6 skrotats (varav 4 exporterade), 9 har avförts som fiskebåtar, 3 används inte, 7 används inom räk- och torskfisket (en av dessa exporterades men har importerats igen), 9 återfinns i andra nordiska länder (Norge, Danmark och Finland) och 5 finns i Västsahara. Men det där stämmer inte riktigt. Det ska vara 8 båtar i Västsahara (Al Hamd, Aldo, Midsjo, Sopelagic, Allotf3 (Ganthi VIII), Miftah, Karelia och Polar). Av de som sålts till andra nordiska länder borde det vara så att en finns i Polen och en i Tyskland (en som exporterades till Tyskland har nog skrotats). Minst 4 bör ha exporterats till Tyskland (2 av dem ersattes med nya båtar i Sverige) och dessutom en till Estland. Alternativt har Greenpeace helt missat de båtar som exporterats till Polen och Tyskland.

Enligt Greenpeace så ägs enbart två båtar av ägare som inte är marockanska eller västsahariska, Zander och Midsjo. Men minst 3 båtar bemannas och sköts av Swemar AB (familjen Kjellberg), Meya, Mist och Polar och sannolikt har minst två av båtarna annan koppling till Sverige. Familjen Ahlström har tidigare ägt ett företag i Marocko och det kan inte uteslutas att de fortfarande gör det och har kopplingar till LGMC Industries som äger och bemannar Aldo och Adrar. I vilket fall som helst är en svensk manager för de två båtarna. Att marockanska bolag mycket väl kan ägas av utländska företag eller medborgare illustreras av båten Midoy Dakhla som ägs av norska Sjøviks dotterbolag i Dakhla, Västsahara, dvs ett marockanskt företag.

Adrar

Adrar

Rapporten hävdar också helt korrekt att 39% av Europas fiskbestånd i Atlanten överfiskas. Men det gäller alla fiskebestånd. När det gäller de pelagiska fiskbestånden är det dock inte så många som överfiskas. Sannolikt är det bara makrill i Nordatlanten som överfiskas och det inte av EU:s fiskebåtar utan av färöiska och isländska, eventuellt också NVG-sill i Nordsjön och Norska havet av samma länders båtar. Det kan ju eventuellt också vara så att sardiner och ansjovis längre ner i Europa överfiskas. Så lite glider Greenpeace på sanningen där.

Läs också: Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen, del 1

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen, del 2”

Kommentarer är stängda.