EU har slutit avtal med Marocko om att EU-båtar får fiska i marockanska vatten. Avtalet inkluderar också västsahariska vatten trots att detta är mot internationella lagar och regler. Framförallt sker det pelagiska fisket, i stort sett helt inriktat på sardiner, utanför Västsahara.
Vad gäller det demersala fisket med backor (långrev, lina) eller bottentrål, backefisket efter tonfisk och småskaligt pelagiskt fiske med vad i norr så är det främst spanska och portugisiska fiskebåtar som ingår i avtalet plus några franska och italienska.
I det pelagiska fisket är det annorlunda. Sammanlagt handlar det om 18 båtar som fått tillstånd för pelagiskt fiske. Huvuddelen av dem är fabrikstrålare på över 3 000 bruttoton och endast ett fåtal är färskfisktrålare som i allmänhet har mindre tonnage. 10 båtar med tillstånd är över 3 000 ton, 3 båtar är mellan 150 och 3 000 ton och 5 båtar är mindre än 150 ton. Landsvis fördelas kvoterna så här:
Nederländerna, 24 567 ton
Litauen, 20 693 ton
Lettland, 11 640 ton
Tyskland, 6 467 ton
Polen, 4 525 ton
Storbritannien, 4 525 ton
Irland, 2 917 ton
Frankrike 2 644 ton
Portugal 1 555 ton
Spanien, 467 ton
Samtidigt är det så att fiskebåtarna i Nederländerna, Litauen, Lettland, Tyskland och Polen sannolikt alla tillhör nåt av de tre stora nederländska fiskeriföretagen, Parlevliet & van der Plas, Willem van der Zwaan & Sonen och Cornelis Vrolijk/Jaczon samt Katla Seafood, ett dotterbolag till Murmansk Trawl Fleet. Eventuellt äger de företagen också båtar i Storbritannien och Frankrike. De små båtarna är med all sannolikhet hemmahörande i Portugal och Spanien och de få större färskfisktrålare som kan tänkas finnas med i avtalet hör säkert hemma i Irland och Storbitannien. Inga båtar från Sverige eller Danmark ingår som synes i avtalet.
Annelies Ilena. Världens största fiskebåt. Ägd av Parlevliet & van der Plas. Om den ingår bland de båtar som får fiska i västsahariska vatten är okänt.
Kvoterna är förhållandevis små och sannolikt mindre än de kvoter som de båtar som har svenska ägare eller svenska intressenter på annat sätt och som finns i Marocko. Båtar där det finns svenska fiskeriintressen inblandade fiskar på marockanska kvoter som sannolikt är större än de kvoter enskilda båtar har enligt EU-avtalet. De är i allmänhet flaggade i Marocko eller Belize och fiskar hela året i främst västsahariska vatten.
Med de kvoter som finns enligt EU-avtalet och med tanke på de båtar som det handlar om kommer de sannolikt att fiska i västsahariska vatten endast under relativt korta perioder. Sannolikt har flera, kanske de flesta, av de stora fabrikstrålarna som ägs av de 4 nämnda företagen också kvoter i mauretanska och senegalesiska vatten vilket gör att de kan uppehålla sig i västafrikanska fiskevatten under längre perioder.
Förutom EU-flottan och färskfiskflottan av framförallt fiskebåtar med svenska intressenter så fiskar också ryska fabrikstrålare i marockanska och västsahariska vatten:
Russian vessels have been fishing in the Saharawi waters since December 2012, on the basis of a memorandum for an agreement with Morocco signed that time.
Russian media writes that the deal allows 10 Russian vessels to fish in the “Moroccan Atlantic Exclusive Economic Zone” for the next 4 years. This would be in line with the previous agreement, which was carried out in violation of its own terms; in Western Sahara, outside of the Moroccan EEZ. Morocco has not even laid claim to the waters offshore the territory. It would not even be able to do so under the UN Convention on the Law of the Sea, of which it became a member state in 2007.
A large part of Western Sahara, including the coast, has been illegally occupied by Morocco since 1975/1979, under UN condemnation. Morocco’s claims to the territory have been rejected by the International court of justice.
In return for an alleged 5 million US dollars per year, Morocco offers Russia an annual 100.000 tonnes of pelagic fish, such as sardines, sardinella and mackerel. Scientific research has shown that these species are on the decline in the waters of Morocco proper, but are still abundant in occupied Western Sahara. This is supported by WSRW’s observations that the Russian fleet thus far has only been active in Saharawi waters, and not in Moroccan seas.
Noterbart är att det även bakom Murmansk Trawl Fleet (MTF) finns svenska ägarintressen. Förutom de båtar under EU-flagg som de äger via Katla Seafood så äger också en del av de ryska fabrikstrålare som har tillstånd att fisk i området,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om EU-avtal, Parlevliet & van der Plas, Willem van der Zwaan, Jaczon, Cornelis Vrolijk, Katla Seafood, Murmansk Trawl Fleet, Västsahara, Marocko, EU, Pelagiskt fiske, Ryssland, Nederländerna, Sverige, Samhälle, Politik, Fiske
2 svar på “Det europeiska fisket i Marocko och Västsahara”
Kommentarer är stängda.