De som har invändningar mot Havs- och vattenmyndighetens (HaV) nya regler för svenska räkfiskare är främst kritiska mot att systemet gynnar de stora räkfiskeföretagen och räkfiskebåtarna. De har rätt såtillvida att de stora räkfiskeföretagen är de som främst kommer att använda det nya systemet. Orsaken till det är att det är bland de stora räkfiskebåtarna och större räkfiskeföretagen vi hittar båtarna och företagen som är olönsamma.
Detta innebär dock inget gynnande av de stora räkfiskeföretagen utan bara att de stora får möjlighet att i likhet med de små, bedriva en lönsam verksamhet, ett lönsamt fiske. Det är bland de stora som behovet av färre räkfiskebåtar är som störst även om det behövs färre små båtar också.
HaV:s förslag på förändringar i räkfisket är en bit på väg mot en minskning av räkfiskeflottan, men inte på något sätt tillräckligt. Att räkfiskeflottan behöver minska är uppenbart och jag tror att de flesta tycker en minskning av antalet stora båtar vore en bra grej. Tillfälligt innebär de förändringar som görs nu en sådan utveckling. Men för att det ska bli en långsiktig utveckling mot färre räkfiskebåtar krävs mer. För huvudproblemet är att det finns för många båtar, det finns en kraftig överkapacitet. Den spärr mot koncentration som SKV uppger är nåt positivt motverkar en sådan utveckling, ser till att överkapacitet behålls i fisket och innebär större risk för uppgradering av fångsten (dvs utkast av räka som ger mindre betalt, råräka)
Ett annat problem som tas upp är att det kan bli större tryck på kräftfisket genom att flera företag nu kan fiska räkor med en båt och därmed låta den andra båten fiska kräftor. Dett ser ut att var ett reellt problem, men ändå kanske inte så omfattande som det vid en först anblick kan verka. Det finns så vitt jag känner till sju företag som har två båtar, Fiskeri AB Ingun (GG 77 Ingun, GG 980 Danafjord), Arkö Fiske AB (GG 707 Arkö, LL 107 Rimfors), Jonas Klingander (GG 234 Kennedy, GG 19 Clinton), Valöskär AB (GG 410 Valöskär, GG 504 Orion), Sandefjord Fiske AB (GG 781 Sandefjord, LL 578 Svanvik), LL 628 Atlantic AB (LL 628 Atlantic, GG 348 Milton) och Andersson (GG 105 Titania, SD 191 Silverön). De två sista är mindre båtar och där är det så att Titania har effortillstånd medan Silverön har tillstånd att fiska kräfta med ristförsedd trål.
Bland de större båtarna i ovanstående uppräkning är det bara Milton som har både kräftfisketillstånd för fiske med ristförsedd trål och som ingår i effortsystemet i övrigt. Danafjord, Orion, Rimfors och Svanvik ingår överhuvudtaget inte i effortsystemet utan får enbart fiska räka och övriga båtar ingår i effortsystemet men har inte tillstånd för kräftfiske med ristförsedd trål.
Mindre räkfiskebåtar kan i princip delas in i två grupper, de som har tillstånd att fiska kräfta med ristförsedd trål och de som inte ingår i effortsystemet. Förändringarna vad det gäller räkfisket kan därför antas betyda väldigt lite för de mindre kräftfiskebåtar och räkfiskebåtar som i huvudsak fiskar kräfta med rist, men kan kanske betyder en del vad det gäller kräftfisket utan rist som bedrivs utanför trålfiskegränsen. Ett fiske som väldigt få av de små räkfiskebåtarna ägnar sig år. Problemet överdriv därför troligen av de som företräder de små kustfiskarna i norra Bohuslän (SKV) och Halland (Hallandsfiskarnas PO).
Men klart är att en långsiktig lösning på problemen inom räkfisket också måste innefatta kräftfisket och fiskfisket så att samma förvaltningsmodell gäller inom alla fiskena. Utan gemensam lösning uppstår problem med överflyttning av kapacitet till de andra fiskena.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havs- och vattenmyndigheten, Kilowattdagar, Effortsystemet, Ristförsedd trål, Räkfiskeföretag, Fiskfiske, Kräftfiske, Räkfiske, Demersalt fiske, Räka, Kräfta, Bohuslän, Göteborg, Skagerak
