Internationella Havsforskningsrådet har uppskattat det nuvarande beståndet, av NVG-sill (också atlantoskandisk sill) till en lekbiomassa på omkring 4 miljoner ton. Norskt provfiske har lett till en helt annan uppskattning, nämligen mer än 6 miljoner ton i lekbiomassa. Det är 40% mer än ICES uppskattning och innebär troligen att kvoterna (TAC) kan sättas mycket högre än vad ICES tidigare föreslagit. NVG-sill fiskas framförallt i norska farvattten men inte bara av norska fiskebåtar utan även av andra nationers båtar. Sverige har en liten kvot NVG-sill, Danmark har lite mer.
Norska Fiskeribladet Fiskaren har tagit provfiskets resultat som ett bevis för att forskarna borde lyssna mer till vad yrkesfiskare säger. De har nämligen länge hävdat att det finns mer sill väster om Norge än vad forskarna hävdat:
De siste par årene har det nærmest vært krig mellom enkelte fiskere og havforskere om størrelsen på både silde- og makrellbestanden. Det siste gytetoktet viser også at kritikken fra fiskerne har vært på sin plass. Sildetoktet dokumenterer en bestand som faktisk er 50 prosent større enn det havforskerne hardnakket har hevdet. Det illustrerer hvor ille det kan gå når ikke forskningen har et godt nok grunnlag for sine anbefalinger. Det viser også at det var viktig og riktig av fiskerne å presse på for å få gjennomført årets vintertokt. Slike samarbeidstokt må vi se flere av.
Frem til 2008 ble det gjennomført gytetokt på vinteren, noe som trolig ga bedre beregninger. Sildebestanden var i denne perioden svært stor, og forskerne mente derfor det var forsvarlig å kutte toktet da de måtte redusere kostnadene. Ironisk nok ble valget tatt fordi forskerne mente de hadde god kontroll på bestanden. De ferske tallene viser dessverre det stikk motsatte.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om NVG-sill, Provfiske, ICES, Internationella Havsforskningsrådet, Sill, Norge, Pelagiskt fiske
