Linnea Engströms lögner om fisket

Linnea Engström, miljöpartiets fiskeriansvariga person, vet antingen nästan inget om fisket i Sverige eller så ljuger on medvetet. I en artikel i Barometern radar hon upp falska uppgifter och osanningar. Det första hon påstår är:

”I en artikel nyligen klagade brittiska yrkesfiskare på att kvoterna är för små att leva på och att de är förbannade på att en enda båt som ägs av ett holländskt företag har fått 25 procent av den brittiska fiskekvoten. Det är de småskaliga fiskarna som blir utan.”

Detta påstående är felaktigt på flera sätt. Det finns inget nederländskt företag som äger 25% av de brittiska kvoterna. Påståendet är inte sant. Den aktuella båten, Cornelis Vrolijk, har bara 6% av de brittiska kvoterna. De kvoter de har är pelagisk fisk som sill, blåvitling och makrill. Detta fiskas långt ute till havs och kan inte fiskas av små kustnära fiskebåtar. Det småskaliga fisket förlorar alltså inget på grund av den nederländskt ägda fiskebåten. Trot det påstår Engström att så är fallet. Hon har fel. Därefter upprepar hon samma felaktighet i olika varianter i inlägget.

Därefter antyder hon saker som också är felaktiga. Hon menar att det enda som ger lokal sysselsättning på kusten är småskaligt fiske. Något som ju är ett helt rimligt antagande. Rörö är en av Sveriges mer isolerade tätorter. Det ligger 2 timmars resa från Göteborg med bil och färja. Med båt från Göteborg tar det tre timmar. Utan fisket hade Rörö varit en avfolkningsbygd. Fisket är nödvändigt för den lokala sysselsättningen och öns fiskebåtar sysselsätter direkt cirka 50-60 personer varav cirka 10 från danska kustsamhällen, ett trettital från Rörö och cirka 10 från andra svenska kustsamhällen. Dessutom ger företagen möjlighet för öns affär att överleva, ser till att det finns service för de 250 invånarna och de många tusen turisterna som kommer varje sommar. Utan fisket skulle ön vara avfolkningsbygd precis som grannöarna. Utan skola, utan förskola, utan barn, utan unga föräldrar, huvudsakligen med sommarboende och hus som står tomma på vintern Men Engström vill inte ha det. För hon vill inte ha storskaligt fiske. Inte ens om det är miljövänligt.

För att ge samma effekt på den lokala sysselsättningen som fiskebåtarna på Rörö ger skulle det behövas 30-40 stycken enmansfiskebåtar. Det skulle inte vara möjligt, för då skulle det lokala fiskbeståndet överfiskas kraftigt och det lokala fisket skulle vara ekonomiskt olönsamt. Samtidigt skulle det inte finnas någon som fiskade långt ute till havs och den fiskeresursen skulle vara outnyttjad. Så skulle det bli om Engström fick som hon ville. En fiskresurs som inte utnyttjades till det bästa och usla försörjningsmöjligheter för skärgårdsbefolkningen. Engströms inställning och uppfattning är orimlig.

Även i Danmark medverkar fiskeriföretagen på Rörö till den lokala sysselsättningen i utkantsdanmark. På avfolkningsorter som Skagen och Thyborøn spelar de en viktig roll i det lilla.

Sen kallar hon överförbara fiskerättigheter för privatisering. Men fisket har varit privatiserat länge. Endast ett utvalt antal får fiska och har fått fiska en lång tid tillbaka. Överförbara fiskerättigheter är bara ett annat sätt att förvalta fisket. Ett sätt som innebär att byråkratisk förvaltning via staten byts ut mot en förvaltning där de enskilda yrkesfiskarna ha mer inflytande över sin situation.

Vidare hävdar hon att överfisket inte minskat på grund av de överförbara fiskerättigheterna. Men det förutsätter för det första att det fortfarande finns överfiske. Vilket det inte finns i det pelagiska fisket. Men det fanns innan överförbara fiskerättigheter infördes. Då fanns ett ganska betydande svartfiske beroende på för många båtar och för stor fiskerikapacitet. Det försvann med de överförbara fiskerättigheterna. Alltså har Engström fel.

Om det finns överfiske i annat fiske så är det uppenbart att överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket inte kan påverka det. De båtar som finns i det pelagiska systemet får inte fiska nåt annat än pelagisk fisk. Men det verkar Engström inte ha koll på då det verkar som hon menar att om det var bra med överförbara fiskerättigheter skulle det innebär ett slut för allt överfiske. Det finns dock ytterligare ett problem med hennes babbel om överfiske både i artikeln i Barometern och hennes egen blogg. Problemet är att det pratet är falskt. Det finns inget överfiske i det svenska fisket överhuvudtaget. Problemet i Sverige är istället oftast att fiskresurserna underutnyttjas. Det gäller torsken i Östersjön och nästan alla plattfiskar och torskfiskar i Västerhavet liksom för kräftor och räkor. Detta sagt även om det finns andra problem i räkfisket. I världen ökar inte heller antalet överfiskade bestånd utan antalet minskar. På många håll i världen är problemet inte heller det storskaliga fisket, utan det småskaliga fisket innebär i vissa fall också ett överfiske, vilket exempelvis är fallet i Senegal.

Att ge företräde åt de som fiskar hållbart och med miljövänliga redskap innebär att ge företräde åt det storskaliga pelagiska fisket. Det är idag ett Sveriges mest miljövänliga och hållbara fisken. Men det verkar inte Engström förstå.

Till slut glömmer hon bort att fisken i Östersjön inte går att använda för mänsklig konsumtion. Den är giftig. Det är inte möjligt att direkt använda den till mänsklig konsumtion. Men i form av lax och Omega-3 produkter är det möjligt för människor att konsumera den. Då har nämligen miljögifterna rensats bort.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!