Pelagiskt och demersalt fiske – olika världar?

Inlägg nr 1 av 8 i serien Uppföljning av det pelagiska systemet

Den svenska riksdagen har gjort en uppföljning och utvärdering av det pelagiska systemet. Jag ämnar kommentera denna uppföljning i en rad inlägg och börjar med att kommentera den uppdelning mellan pelagiskt och demersalt fiske som förstärkts av det pelagiska systemet med sina överförbara fiskerättigheter. Införandet av systemet innebar att de som valde att komma med i systemet till stor del förlorade sina fiskerättigheter till torsk i Östersjön, men det gällde uppenbarligen inte alla.

simrishamn_nov_2016_ - 56

Vy 43 Viken

Fem fiskebåtar, GG 39 Rossö, GG 77 Falken, GG 500 Vingaskär, GG 840 Svanen och VG 59 Lipton på Västkusten samt VY 43 Viken på Gotland ingick i det pelagiska systemet från början och har dessutom demersala fiskerättighete, Vingaskär och viken har till och med torskfisketillstånd i Östersjön. Falken är lysbåt vid snörpvadsfiske och har därför fiskerättigheter i det pelagiska systemet. Noterbart är att tre av dessa 6 båtar hör hemma på Rörö, Sveriges näst största fiskeläge och den enda plats i Sverige som är helt beroende av fiske. Rossö och Svanen, som är ganska små fiskebåtar, har också småbåtar som kan fiska på kustkvoten (för att det numera ska vara möjligt krävs olika tillståndsinnehavare) och dessutom en gemensamt ägd båt som ägnar sig åt demersalt fiske som fiskar med demersala fiskerättigheter. Naturligtvis kan även östkustfiskare ha det på det viset.

Numera har ytterligare ett par båtar från Västkusten demersala fiskerättigheter samtidigt som de ingår det pelagiska systemet. Dock med begränsningar då det rör sig om båtar som fiskar i Bottenhavet och Bottenviken, GG 359 Westerö och GG 370 Mercy. VG 59 Lipton hör hemma i Träslövsläge och det betyder att en del av de som citeras i utvärderingen har fel om att alla sillfiskebåtar i VG-området försvunnit. En till finns egentligen också kvar, men ägaren har flyttat till Öckerö och båten är Stockholmsregistrerad, SM 53 Glomskär.

Att fiska både pelagiskt och demersalt ger ökad flexibilitet och en frihet som narrs inte finns. Detta är något som östkustfiskare och myndighetsföreträdare i Blekinge och Skåne påpekat är ett problem för både torskfiskare och sillfiskare i Östersjön. De kräver lösningar på myndighets och systemnivå. Men exemplen ovan visar att det är möjligt att skaffa sig sådan flexibilitet inom det nuvarande systemet. Mercy och Westerö fixade det genom att fiska på den fria sillkvoten i Bottenhavet och Bottenviken. GG 50 Runavik har också gjort likadant vissa år.

Så hade andra torskfiskebåtar i Östersjön också kunnat göra, men bristande initiativförmåga hos östkustfiskarna tycks ha lett till att de underlåtit att agera långsiktigt smart. De säger att de inte haft möjlighet att växla till sillfiske, men Mercy och Westerö har bevisat att de möjligheterna funnits hela tiden. Det är inte systemen som orsakat deras problem utan de själva genom att de inte anpassat sig till systemet och de fiskemöjligheter som funnits utan bara fortsatt i gamla ingångna skor och beprövade fotspår. Nu är det försent att göra så då den fria kvoten i norra Östersjön delats ut som individuella fiskerättigheter.

Men det finns andra möjligheter att skapa sig möjligheter till att fiska både sill och torsk fö östersjöfiskarna. Exempelvis kan de samarbeta. En torskfiskare som bara har en båt kan köpa upp en båt till. Sen kan han byta båt med en sillfiskare som har två båtar varvid båda yrkesfiskarna/fiskeriföretagen kan fiska både sill och torsk. Ett annat alternativ är att skaffa sig en båt i Danmark som fiskare på Västkusten gjort. Sen kan de fiska sill med den ena båten och torsk med den andra. Det finns flera fiskeriföretag på Västkusten som har båtar för både pelagiskt och demersalt fiske. I tre fall, Bryngeld Fiskeri AB, Astrid-koncernen och Fiskeri AB Ginneton har de lite större båtar även för det demersala fisket. I övriga fall har de småbåtar som fiskar på kustkvoten. Sådant vore också möjligt för yrkesfiskare på Östkusten. Ett fiskeföretag i karlskrona har också gjort just så, Tallona AB som  äger KA 38 Stjärnfors och KA 15 Tallona.

Det hela kräver dock investeringar och risktagande. Yrkesfiskarna måst ta lån och chansa. Av tradition har västkustfiskare alltid gjort det, men östkustfiskare har mer kört efter principen att de bör gör det som de alltid har gjort. Östkustfiskare har förblivit passiva och sakta men säkert försvinner de därför. Det är deras eget ansvar och det beror inte på nåt system, regler eller myndigheter. Det beror på dem själva.

Det är alltså inte en självklarhet att det pelagiska systemet leder till en uppdelning mellan demersalt och pelagiskt fiske utan det beror i stor utsträckning på hur yrkesfiskarna själva agerar. Båtarna på Rörö har medvetet valt att inte sälja sina pelagiska fiskerättigheter vilket gjort att de klarat sig bra. Samma gäller antagligen Lipton, Vingaskär och Viken. Ägarna till Mercy och Westerö agerade när torskfisket fick problem och skaffade sig en bra position. Yrkesfiskarna i Skåne och Blekinge stat på rumpan och fortsatte fiska så som de alltid gjort. Det verkar inte ha gått så bra och nu vill de att myndigheterna löser deras problem.

Det pelagiska systemet förhindrar inte att ett fiskeriföretag kan fiska både demersalt och pelagiskt. Det är bara yrkesfiskarna själva som förhindrar sådana möjligheter. Vill de fiska både sill och torsk så går det.

Läs också:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

SerienavigationHur är det med den pelagiska kustkvoten? >>
Advertisements