EU-parlamentarikerna och miljöpartisten Linnea Engström har skrivit en debattartikel om fiske i ETC. Artikeln är osammanhängande och består av två dela som inte har med varandra att göra.
Första halvan av artikeln handlar om att Kina byggt fabriker i Gambia som förorenar. Det är kanske så, jag har svårt att kontrollera de uppgifterna men finner dem inte osannolika. Om det är på det viset som hon beskriver det är det hela hårresande och helt oacceptabelt.
Dessutom påstår hon att majoriteten av det kinesiska fisket sker i västafrikanska vatten. Det är dock vad jag kan förstå inte sant. Majoriteten av det kinesiska fisket sker i Stilla Havet så vitt det går att bedöma efter landningssiffror, existerande fiskeriavtal och olika storföretags hemsidor. Däremot är den kinesiska fiskeflottan i Västafrika den största som opererar där. En majoritet av den kinesiska fiskeflottan eller fisket handlar det inte om. En hel del fiske sker också på internationellt vatten i de tre världshaven.
Fisket som sker i Västafrika för användning till fiskmjöl sker i allmänhet på sardiner och inte på de fiskar folk livnär sig på. Där har Engström också fel. Sådant fiske bedrivs inte med bottentrål men sannolikt fiskar flertalet av de kinesiska båtarna i Västafrika med bottentrål och fångar fisk som inte går till fiskmjöl och fiskolja. Engström försöker blandar ihop korten och vilseleder
Efter denna problembeskrivning kommer ett förslag på åtgärder som inte löser de beskrivna problemen utan innebär en hårdare kontroll på EU:s fiskeflotta. Hårdare koll på de av EU:s fiskebåtar som fiskar i andra länders vatten ska göra det svårare för dem att ägna sig åt IUU-fiske och överfiske är väl tanken. Åtgärderna är det inga egentliga problem med men samtidigt löser de ingenting. Fiskebåtar med EU-flagg ägnar sig i allmänhet inte åt IUU-fiske i Västafrika även om några rapporter tyder på att EU-båtar till viss del bidragit till IUU-fiske. Det problem som ska lösas med en ny lagstiftningen existerar helt enkelt inte.
Däremot förekommer det att EU-båtar flaggas om till bekvämlighetsflaggländer som också fiskar i västafrikanska vatten. En del av fiskebåtarna som har dessa länder flagg, exempelvis är flaggade i St. Vincent & Grenadinerna eller Komorerna, kan mycket väl ägna sig åt IUU-fiske. EU:s nya förändrade fiskerilagstiftning har som mål, om jag inte helt har missförstått att in- och utflaggning av båtar ska omgärdas av bättre och rimligare regler som motverkar nyttjande av bekvämlighetsflagg för IUU-ändamål. Det är bra.
Totalt beräknas IUU-fisket i Västafrika handla om landningar motsvarande 30-40% av de legala landningarna. IUU-fiiske i Mauretaniens vatten består av utländska fartyg som fiskar utan licens, fiske med olagliga redskap av industriflottan, olagligt småskaligt fiske och småskaligt fiske i naturskyddade områden. Typexempel på olagligt småskaligt fiske är det fiske som bedrivs av uppskattningsvis 700 mindre fiskbåtar (piroger) på mauretanskt vatten nära gränsen till Senegal.
Och hur är det med överfisket? Det betyder att det fiskas mer än vad vetenskaplig rådgivning säger och mer än vad som är tillbörligt om fiskbestånden ska kunna behållas på en långsiktigt hållbar nivå. Överfiske är resultatet av att det finns för många båtar som fiskar på en resurs. Det spelar ingen roll om båtarna är små eller stora. Stora båtar innebär alltså inte per automatik att kapaciteten blir för stor eller att det blir överfiske.
I västafrikanska vatten förekommer med stor sannolikhet överfiske, hur stort är det ingen som vet då det finns många båtar med bekvämlighetsflagg och kinesisk flagg liksom ett helt okontrollerat antal små kustfiskebåtar. I Senegal står kustfiskeflottan för 90% av fisklandningarna och de flesta arter som troligen överfiskas fiskas av denna flotta. Uthavsflottan med båtar från Ryssland med flera länder fiskar på arter som inte kustfiskeflottan fångar. De konkurrerar inte med kustfiskeflottan och de arter de fiskar på är i de flesta fall inte överfiskade. Huvuddelen av överfisket står det lokala fisket för. EU har inget avtal med Senegal.
I Västafrika har EU avtal med Marocko, Mauretanien och Guinea-Bissau.
I Mauretanien fiskas främst rund sardinell och cunene-taggmakrill i det pelagiska uthavsfisket med stora industrifiskebåtar. De anses båda överfiskade. Lokalt kustnära fiske är ovanligt i Mauretanien och utländska fiskebåtar står för 80% av fångsterna. Den inhemska flottan består av två delar, en industriell flotta med kinesiska delägare och en kustnära flotta som bara står för 10% av fisket.
Det storskaliga fisket i Mauretanien konkurrerar delvis med det småskaliga fisket då de fiskar i olika områden men på elvis samma arter, rund sardinell. När det gäller demersalt fiske som på ett annat sätt konkurrerar med det lokala kustfisket då de fiskar på samma arter,men dock inte i samma områden. så anses några arter vara överfiskade, men inte de flesta.
Det mauretanska småskaliga fisket är helt oreglerat med fritt tillträde till fisken vilket sannolikt innebär ett kraftigt överfiske inom detta. Antalet fiskbåtar i det småskaliga och oreglerade fisket har ökat explosionsartat. Det storskaliga fisket i Mauretanien är, i motsats till läget för det småskaliga fisket, kraftigt reglerat.
Det pelagiska fiske, dvs det fiske som bedrivs av stora industrifiskebåtar, som bedrivs på EU-avtal i Marocko, dvs främst i västsahariska vatten, sker på sardiner och spansk makrill. Det anses inte förekomma överfiske på de bestånd som berörs av det fiske som EU-fartyg bedriver. Även här är det större problem med det demersala fisket.
En stor del av överfisket i Västafrika ansvarar det lokala kustnära fisket för. Även när det gäller IUU-fiske stor lokala kustfiskare för en stor del. Men även kinesiska fiskbåtar och båtar med bekvämlighetsflagg står för en stor del av IUU-fisket. EU:s åtgärder angriper inte något av dessa problem. Båtar med EU-flagg och rysk flagg står för en mindre del av IUU-fisket. IUU-fisket är en starkt bidragande orsak till överfiske, men det fria tillträdet till kustfisket är sannolikt ett betydligt större problem.
Engströms problembeskrivning kanske är rätt i viss mån, men den tar bara upp en mindre del av problemen i det västafrikanska fisket. Därför är den vilseledande. Problemlösningen som Engström för fram är bra i sig men löser inga av de viktigare problemen i det västafrikanska fisket. Detta gör debattartikeln oseriös, men ganska typisk för debatten. Beskriv ett hårresande problem. Anklaga någon för problemet. Det behöver inte vara den egentliga skurken, men är det ibland. Föreslå en åtgärd som inte har med det beskrivna problemet att göra och inte kan lösa problemet men gör att du framstår som bra. Det var det upplägget som Isabella Lövins bok Tyst Hav hade och det är så som Engström gör i sin debattartikel.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Linnea Engström, Överfiske, IUU-fiske, Västafrika, Bekvämlighetsflagg, Atlanten, Mauretanien, Senegal, Marocko, Västsahara, Fiske, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Taggmakrill, Sardinella, Sardin, Kina
