Lyckat tonfiskprojekt? – märkligt och delvis okunnigt från SLU Aqua

Under hösten har det bedrivits ett projekt för att märka tonfisk i Skagerak och Kattegatt. Projektet har drivits av SLU Aqua och DTU Aqua ihop med sportfiskeorganisationer i Sverige och Danmark samt WWF. Projektet har stöd stöd från ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas). Märkningen har utförts av en internationell märkningsexpert från det spanska forskningsinstitutet Azti-Tecnalia.

Målsättningen var att märka 40 tonfiskar. Totalt har 18 märkts, dvs inte ens hälften av målsättningen har uppnåtts. Trots detta anser SLU Aqua att det hela var oerhört lyckat.

– Projektet är oerhört lyckat. De märkta fiskarna kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk. Bestånden har växt till sig de senaste åren och chanserna att vi ska kunna se tonfisk i skandinaviska vatten framöver är goda, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som lett den svenska delen av projektet, i ett pressmeddelande.

Att det skulle vara oerhört lyckat som Andreas Sundelöf från SLU Aqua hävdar är nog att ta i lite för mycket när inte ens hälften av målsättningen nåtts. Kanske kan det ändås anses lyckat. Hans uttalande är ärligt sagt lite märkligt. Men kanske avser han enbart den svenska delan av projektet så är ju den betydligt mer lyckat än den danska delen och då kanske det finns fog för hans översvallande entusiasm.

Samma inställning om ett oerhört lyckat projekt finns dock hos DTU Aqua trots att den danska delen av projektet nog måste anses som misslyckad:

”Det er fantastisk, at det er lykkedes os at tagge 18 blåfinnede tun. Uden hjælp fra de mange entusiastiske sportsfiskere i Danmark og Sverige kunne det ikke lade sig gøre. Nu venter vi i spænding på, at dataene sendes tilbage til os, så vi kan blive klogere på, hvorfor tunen er vendt tilbage til Danmark og Sverige, og hvad vi kan gøre for at beholde tunen i vores farvande,” siger professor Brian MacKenzie fra DTU Aqua.

Märkningsprojektet är det första i sitt slag i Skandinavien. Om ett år kommer de avancerade sändarna att släppa från fiskarna och leverera ovärderlig information om på vilken plats och vilket djup de märkta fiskarna har varit sedan de blev märkta.

För varje märkt tonfisk har dessutom DNA-prov samlats in. Proverna kommer enligt SLU Aqua att visa varifrån våra nordliga tonfiskar kommer: från det bestånd som leker i Medelhavet eller från det bestånd som leker i Mexikanska golfen.

Problemet med detta är att det faktiskt finns ytterligare ett lekbestånd och SLU Aqua framstår som ouppdaterade vad det gäller den aktuella forskningen på området. DNA-prover från tonfiskar som fångats i Norge och forskning i USA har visat att det finns ytterligare ett lekbestånd. Det är omtvistat var de leker men enligt forskarna i USA leker de i en del av Atlanten som kallas Slope Sea. Det är märkligt att forskarna på SLU Aqua inte är uppdaterade på den forskning som finns inom det område de forskar på.

Hur fiskarna blandar sig här i Skandinavien på utbredningens gräns vet ingen ordentligt ännu, men informationen är enligt SLU Aqua viktig för den framtida förvaltningen eftersom de östliga och västliga bestånden i dag förvaltas separat. Det tredje beståndet förvaltas som en del av det västliga beståndet. Resultaten från den norska dna-provtagningen visar dock att tonfisk från det östliga beståndet dominerar totalt:

95 prosent av de om lag 200 individene det ble tatt prøver fra, antas å komme fra gyteområdene i Middelhavet. 2-3 prosent antas å komme fra gyteområdet i Mexico-gulfen på andre siden av Atlanterhavet.

Noen individer kunne ikke identifiseres fra DNA, og tilhørte trolig verken de østlige eller vestlige makrellstørjene. Disse individene kan komme fra gyteområder som ikke er kjent for vitenskapen.