Det finns många hinder för någon som vill etablera sig som yrkesfiskare i havet. Det första är att skaffa en båt som kan registreras som fiskebåt. Andra hindret är att en ny fiskare behöver fiskelicens. Men det räcker inte med det. Sen krävs det i allmänhet ett särskilt tillstånd också, lite beroende på vad som ska fiskas. Detta är om en person vill bli yrkesfiskare med egen båt.
Det finns dock ett enklare sätt att bli yrkesfiskare. Att ta arbete ombord på en större fiskebåt. För det behövs ingen fiskelicens och inget båtköp. Detta är dock något som främst utnyttjas av barn till personer som redan är fiskare.
En mindre fiskebåt för kustnära fiske behöver inte kosta så mycket så den saken är ganska lätt att ordna. Men för att få en fiskelicens krävs en hel del. En ansökan prövas av tjänstemän på Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Länsstyrelsen i aktuellt län ska också yttra sig i frågan. Följande villkor måste vara uppfyllda:
- När en ansökan prövas första gången utgår vi från vilket sorts fiske som ska bedrivas samt tillgången på fisk
- Fisket ska bedrivas i näringsverksamhet
- Fartyget ska registreras som fiskefartyg i Transportstyrelsens fartygsregister
- Fisket ska ha anknytning till svensk fiskerinäring
- Fiskekapacitet ska föras ut ur fiskeflottan
För en ung person som vill bli fiskare är det svårt att visa på inkomst av fiske av sådan storleksordning att det kan betraktas som näringsverksamhet. I ansökan om fiskelicens ska nämligen inkomst styrkas och sedan bedömer HaV om det handlar om näringsverksamhet eller inte. För en ny yrkesfiskare om inte haft inkomst av yrkesfiske krävs istället en plan över verksamheten. I praktiken är det därför enskilda tjänstemän inom HaV:s byråkrati som bestämmer vem som kan bli yrkesfiskare med egen fiskelicens.
För att ha anknytning till svensk fiskerinäring krävs följande:
- Av inkomsten från fisket ska minst hälften komma från landningar i svensk hamn.
- Minst hälften av fiskeresorna ska utgå från svensk hamn.
- Minst hälften av besättningen är bosatt i Sverige.
- En juridisk person har ett fast driftsställe i Sverige.
För en enskild fiskare som vill bedriva kustnära småskaligt fiske är anknytningen till svensk fiskerinäring inget problem.
Kravet på utförsel av fiskerikapacitet kommer från EU-lagstiftningen. För att kunna bevilja en ny fiskelicens måste sökande visa att licens har upphört att gälla för ett annat fiskefartyg med minst samma kapacitet. Kapaciteten räknas i fartygets bruttoton och motorstyrkans kilowatt. Bruttotonnage är en term inom sjöfarten som används för att ange ett fartygs storlek och lastförmåga. Det finns mäklare som hjälper till med att förmedla ton och kilowatt mellan yrkesfiskare. Utförseln ska i allmänhet ske inom samma segment där någon vill börja fiske. I de flesta segment ska mer tonnage föras ut ur fisket än vad som förs in för att en licens ska kunna beviljas. Det är alltså inte bara att köpa en båt och sen söka licens. Utan att nån annan slutar blir det ingen ny licens.
Kravet på utförsel gäller dock inte när ansökan avser förnyad fiskelicens vid licensperiodens utgång, byte av licenshavare för ett tidigare licensgivet fartyg eller förnyad fiskelicens med anledning av förändringar i ägandeförhållandena till ett tidigare licensgivet fartyg.
Detta innebär i praktiken att antalet personer med fiskelicens inte kan öka. Det syns mig vara en orimlig lagstiftning i Sverige där det i en del fisken verkar finnas brist på yrkesfiskare då kvoterna inte fiskas upp.
Dock är det relativt sällsynt att kvoter inte fiskas upp i kustfisket där flera kvoter vissa år är begränsande för fisket, däribland torsk i såväl västra som östra Östersjön, sill i västra och östra Östersjön och makrill i Västerhavet. Detta innebär i praktiken att det är svårt att få licens för att påbörja fiske på kustkvoterna. Inte ens när en äldre fiskare vill dra sig tillbaks och lämna över till en ny yngre fiskare brukar Havs- och vattenmyndigheten bevilja tillstånd.
För andra fisken är det ännu besvärligare. Där krävs i allmänhet också ett särskilt tillstånd. Några nya sådana beviljas egentligen inte någon stans. Vill någon ägan sig åt sådant fiske blir det ingen fiskelicens. Med ett undantag. Särskilt tillstånd för pelagiskt fiske. Men där finns det ett annat hinder. Där måste den som vill fiska med ett sådant tillstånd ha gott om pengar. En båt för sådant fiske kostar en massa pengar och det gör också de fiskerättigheter som också måste köpas. För en ung fiskare är det i praktiken omöjligt att börja med pelagiskt fiske inom det pelagiska systemet.
I andra fisken är det omöjligt att få ett särskilt tillstånd för närvarande. Dessutom är det besvärligt att överlåta särskilda tillstånd på andra. Förutom det särskilda tillståndet för pelagiskt fiske finns följande särskilda tillstånd:
- fiske efter nordhavsräka
- fiske efter havskräfta med bur
- fiske efter torsk i Östersjön
- fiske med torskfångande redskap i Västerhavet
- särskilt tillstånd för demersala fiskemöjligheter
- fiske i norsk ekonomisk zon
- räktrålning i Gullmarsfjorden
- fiske efter siklöja med partrål
- fiske i trålfiskeområden
- fiske efter musslor med släpredskap
- fiske efter snäcka med bur
- fiske efter ål
- fiske efter lodda i Grönländsk zon
- fiske efter makrill i Färöiska vatten
- tråla räka innanför trålgränsen norr om latituden 58 31, 50 N, så kallat Kosterhavstillstånd
- trålning i inflyttningsområdena i Östersjön
- tillstånd för musselskrapning
Många båtar har flera olika särskilda tillstånd samtidigt som en tillståndsinnehavare också kan ha två tillstånd av samma slag. Byte av tillståndsinnehavare får enbart ske under vissa villkor:
Förnyat tillstånd får beviljas om fiskeverksamheten har bedrivits under oförändrad distriktsbeteckning
1. av en och samma fiskelicensinnehavare, eller
2. flera efter varandra följande fiskelicensinnehavare
a) om anknytning av betydenhet under de tre senaste åren kontinuerligt har förelegat mellan fiskefartygets distriktsbeteckning och fysiska personer som har ägarandelar (ägarkontinuitet), eller
b) där tillståndshavarna har anknytning till varandra genom släktskap som vid generationsskifte inom familj eller annan liknande omständighet.Undantag från kravet på oförändrad distriktsbeteckning kan göras om orsaken till bytet av beteckning är att fartyget har bytt hemmahamn eller liknande omständighet som inte innebär att ägarstrukturen för fartyget har förändrats.
Detta är bara en del av de regler som gäller för någon som vill bli fiskare med egen licens. Det går att få licens, men i praktiken bara om någon annan slutar. Men det är svårt att få licens i det kustnära fisket, vilket ju vore det rimliga för en ny fiskare, och det är dyrt i det pelagiska fisket med särskilt tillstånd där det kanske rent formellt är lättast. För andra fisken med särskilda tillstånd krävs att ett tillstånd kan övertas genom ägarkontinuitet eller släktskap. Kan så ske kan en ung person som vill bli fiskare få en fiskelicens.
Det finns som sagt vad en lång rad regler utöver de jag här hänvisat till och än värre vill Havs- och vattenmyndigheten att det ska bli. Det som främst hindrar unga människor från att etablera sig som fiskare är inte brist på pengar, utan byråkratiska regler och tjänstemän på Havs- och vattenmyndigheten utan nån som helst flexibilitet. Resultatet är dåligt kvotutnyttjande i svenskt fiske kombinerat med dålig lönsamhet och formell överkapacitet. Yrkesfiskarkåren blir allt äldre och båtarna allt äldre och farligare (vilket tillsammans är orsaken till formell överkapacitet samtidigt som kvoterna underutnyttjas). Allt som ett resultat av allt för detaljerade och byråkratiska regler.
Läs också:
- Dags att vidareutveckla det demersala fiskets förvaltning
- Yrkesfiskarna – en förföljd befolkningsgrupp?
Lagstiftning kring fiskelicenser och särskilda tillstånd:
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Yrkesfiske, Fiskelicens, Nyetablering, Yrkesfiskare, Överlåtelse, Ägarkontinuitet, Särskilda tillstånd, HaV, Havs- och vattenmyndigheten, Fiske, Demersalt fiske, Pelagiskt fiske, Kustkvot, Kustfiske, Kustnära fiske, Samhälle, Politik
