Rejäla ökningar av kvoterna för torsk och kolja

Kvoterna för fisket i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt är nu fastslagna inför nästa år med undantag av tobis- och skarpsillskvoterna som brukar fastställas senare. Med tanke på att utkastförbud kommer att införas för alla arter för vilka det finns kvoter (TAC) har det inneburit rejäla höjningar av kvoterna för vissa arter, för allt som fångas måste nu landas.

De största ökningarna av kvoter har det blivit för torsk i Skagerak med en ökning på 39 %, vitling i Nordsjön (+38 %), sill i Nordsjön (+25 %), kolja i Nordsjön (+24 %) och kolja i Skagerak och Kattegatt (+24 %). Störst minskning är det för rödspätta i Kattegatt (-37 %), sill i norska havet (NVG-sill) med en minskning på 33 % medan räkkvoten i Nordsjön minskat med 20 %.

De största kvoterna för svensk del är sill i Skagerak och Kattegatt som är på 21 189 ton, blåvitling med 15 158 ton, skarpsill i Skagerak 6 750 ton, sill i Nordsjön 6 105 ton, makrill 4 637 ton, NVG-sill 3 595 ton, kräfta i Skagerak och Kattegatt 3 087 ton, räka i Skagerak och Kattegatt, 1 371 ton, sill i Nordsjön norsk zon 1 239 ton och torsk i Skagerak 1 119 ton. Tobiskvoten brukar normalt också var en av de större, 2017 var den enskilt den överlägset största kvoten i Västerhavet men den varierar kraftigt mellan olika år.

Skarpsillskvoten i Skagerak och Kattegatt som Sverige har fiskas aldrig upp och är sannolikt satt för alldeles för högt på grund av historisk felrapportering. Kräftkvoten är också för hög i förhållande till vad som är möjligt att fiska med dagens storlek på fiskeflottan.

En annan kvot som alltid underutnyttjas är kolja och egentligen också sej. Hur mycket sej som fångas beror till stor del på hur stora bifångster det blir i höstfisket på sill i Nordsjön. Med ökat användade av rist i detta sillfiske kommer bifångsterna att minska. Rödspättekvoten som sänkts kraftigt innebär sannolikt inga problem för svenskt fiske då normalt mindre än hälften av denna kvot fiskas upp.

Det finns alltså uppenbarligen utrymmer för ökat svenskt fiske av rödspätta, kolja och sej samt troligen också kräfta förutsatt att torsk- och vitlingkvoterna räcker till om det fisket ökas. Men för att det ska vara möjligt krävs det antagligen att fler båtar får tillstånd till sådant fiske. Sverige måste sannolikt också få en kvot för vitlinglyra.

Räkkvoten är som vanligt för liten i förhållande till antalet båtar i det svenska räkfisket. En möjlig lösning är ju att införa överförbara fiskerättigheter i räkfisket så att en anpassning av fiskeflottan till fiskemöjligheterna kan ske. Samtidigt kan de räkbåtar som inte har någon fisk att fiska få tillstånd till det. Sannolikt krävs överförbara fiskerättigheter för allt demersalt fiske i Västerhavet för att sådana förändringar ska kunna genomföras smidigt. Både när det gäller minskningen av antalet räkfiskebåtar och ökningen av fiske på kolja, sej och kräfta.

Svenska båtar brukar inte fiska blåvitling utan byter i allmänhet bort den kvoten mot sill, tobis och skarpsill.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!