Överdrivna farhågor för rymmande läppfiskar?

Läppfiskar är sådana fiskar som skärsnultra, stensnultra, berggylta och blågylta. De används för bekämpning av laxlus i laxodlingar. Blågylta finns i Kattegatt, Skagerak och Nordsjön och upp till mitten av Norge samt söderut till Gambia, Senegal och Azorerna liksom i Medelhavet, berggylta finns i ungefär samma område vilket också gäller stensnultra och skärsnultra. Laxodling finns i huvudsak från södra till mellersta Norge.

Läppfisk fiskas och fångas levande i södra Norge och Bohuslän för användning i laxodlingarna för lusbekämpning. En naturmetod för att bekämpa laxlus istället för att använda gift. Ett problem i samband med detta är att de rymmer från laxodlingarna. Eftersom det har utvecklats underarter av de olika läppfiskarna i olika fjordar och olika områden så kommer de att ske en genetisk förändring på grund av rymningarna så att de lokala underarterna påverkas genetiskt av rymlingarna från söder. Jag vet inte riktigt vad som är problemet med detta, då det handlar om samma art och normalt brukar genetisk diversitet vara bra och lokalt blir det ju genetisk diversitet.

Men några forskare på Göteborgs universitet tycks ha fått stora skälvan på grund av detta. Och några journalister har hängt på. Fiske och laxodlingar ska ju tydligen alltid misstänkliggöras om det går.

Svenska forskare vid Göteborgs universitet har, tillsammans med norska forskare vid Havsforskningsinstitutet, gjort en genetisk studie på vilda fiskar i Tröndelag.

– Mer än en tredjedel av de undersökta fiskarna visade sig vara rymlingar eller avkommor från rymlingar. Det betyder att fiskarna rymmer och leker med lokala bestånd, vilket kan ha stor inverkan på de lokala populationerna, säger Ellika Faust, i ett pressmeddelande.

– Oavsiktligt utsläpp av främmande populationer, som i detta fall snultror, kan få svåröverskådliga ekologiska och evolutionära konsekvenser, säger Carl André.

Exempelvis är det bra om främmande vargar kommer in i Sverige så att det genetiska underlaget för vargstammen blir bättre. Jag kan inte se varför det inte skulle vara samma sak när det gäller skärsnultror och andra läppfiskar. De är ju inga främmande arter för de fjordar och kuststräckor där laxodlingar finns utan de finns ju där naturligt. Det är svårt att se att rymningar skulle kunna ha några som helst negativa effekter eller orsaka stora problem. Det är klart att den speciella variant av skärsnultra som finns långt norrut i Norge kan försvinna, men det förändrar ju inte speciellt mycket i det stora hela.

Den stora risken med fisket av läppfisk är troligen istället att det fiskas för mycket. Då arterna ifråga aldrig förr har fiskats krävs en stor försiktighet och fisket bedrivs därför på försöksbasis och med små uttag såväl i Sverige som Norge. Fisket av läppfisk i Bohuslän infördes som ett sätt att kompensera yrkesfiskare för det förbjudna ålfisket. 14 tillstånd för läppfiske finns, men det var 90 fiskare som förbjöds fiska ål. Kompensationen var alltså inte speciellt betydande.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements