Havsmiljödirektivet (Ramdirektiv om en marin strategi, 2008/56/EG) är miljöpelaren i den integrerade havspolitiken. Direktivet är EU:s gemensamma ramverk för havsmiljön och omfattar marina vatten från kusten till yttersta gränsen för den ekonomiska zonen (EEZ).
Syftet är att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i Europas hav och att skydda de resurser som den marint relaterade ekonomin och samhällsaktiviteterna är beroende av. Detta ska ske genom en ekosystembaserad metod för förvaltning av mänskliga aktiviteter. Ett framgångsrikt genomförande av direktivet är enligt rapporten frånHavs- och vattenmyndigheten (HaV) avgörande om den integrerade havspolitiken ska kunna leverera som avsett, bland annat för att skapa förutsättningar för blå tillväxt.
Havsmiljödirektivet är infört i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen (2010:1341). HaV är enligt förordningen ansvarig myndighet för genomförandet och har föreskriftsrätt. Förordningen gäller för alla marina vatten och deras underliggande jordlager, från strandlinjen till och med Sveriges ekonomiska zon. HaV har gett ut en inledande rapport (2017:32) om havsmiljödirektivets genomförande i Sverige som heter Samråd om inledande bedömning 2018 – Genomförande av havsmiljöförordningen. Jag har själv dömt ut rapporten tidigare och nämnt den i en kommentar till några lögner från Rädda Östersjötorsken. Sveriges Fiskares PO (SFPO) som är remissinstans sågar dock rapporten med ganska hårda ordalag:
Framställandet av olika indikatorer och parametrar som antingen GOD (grön) eller ICKE GOD (röd) status enligt principen ”one out – all out” anser vi är onyanserad och förmedlar en alltför negativ bild av verkligheten. Många parametrar ligger nära god status men detta framgår inte. Det framgår inte heller att många parametrar har väldigt hög osäkerhet i sin bedömning.
- Vi hittar faktafel och brister både när det gäller ekonomisk statistik och analys (där man jämför äpplen med päron) och biologiska parametrar (där politik i många fall ersätter vetenskap och fakta). Vi tycker att stora delar av det remitterade underlaget är så undermåligt att HaV faktiskt borde skämmas för att ha skickat ut det i denna form. Vi har lagt en stor ansträngning på att faktagranska och rätta rapporten, vilket inte borde vara nödvändigt.
- Många bedömningar av miljöindikatorer görs helt på nationell nivå vilket gör att de inte blir jämförbara med andra länder och att våra grannländer skulle kunna bedöma precis samma indikator i samma vattenområde på ett helt annat sätt än Sverige. Detta tycker vi är till nackdel för tillförlitligheten i bedömningen och emot EU-principen om ”level playing field” när det gäller näringarnas förutsättningar för sitt utövande.
- Det finns starka målkonflikter mellan havsmiljödirektivet och t.ex. målsättningarna i den gemensamma fiskeripolitikens grundförordning. Vi vill lyfta att rent juridiskt så har vid konflikter i EU-rätten mellan förordningar och direktiv, förordningar alltid företräde.
- Framställandet av olika indikatorer och parametrar som antingen GOD (grön) eller ICKE GOD (röd) status enligt principen ”one out – all out” anser vi är onyanserad och förmedlar en alltför negativ bild av verkligheten. Många parametrar ligger nära god status men detta framgår inte. Det framgår inte heller att många parametrar har väldigt hög osäkerhet i sin bedömning.
- För fiskar och fiske har man inte tagit hänsyn till att målet i fiskeripolitiken är att fiska PÅ MSY (långsiktigt maximalt hållbart nyttjande), utan målsättningen inom den inledande bedömningen är istället att man ska fiska under MSY. Detta är en felaktighet som måste rättas till. De olika bedömningarna av fiskar och fiske innehåller en hel del faktafel, konstigheter och otydligheter, som vi påpekar mer detaljerat senare i vårt yttrande. Bedömningarna känns i många fall inte tillförlitliga då de är behäftade med stora osäkerheter eller rena felaktigheter eller har tillämpats på sätt som det uttryckligen står att de inte bör.
- När det gäller sälar är målnivåerna för populationerna uppenbart politiskt valda och saknar vetenskaplig grund. Bedömningarna för säl är verklighetsfrämmande och känns inte seriösa.
SFPO svar är dock betydligt längre och ovanstående är bara en sammanfattning. Det är en sågning i både smått (ex.vis.att det inte heter strömming utan sill i Västerhavet) och stort (att det är helt meningslöst när det gäller svensk fisk och svenska fisk att ha med arter och bestånd som inga svenskar nånsin fiskar på och som inte finns i svenska vatten). Det är också märkligt att ett och samma bestånd (vårlekande sill i Östersjön och Skagerak/Kattegatt) har olika miljöstatus i tabellen för Skagerak och tabellen för Östersjön.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havsmiljödirektivet, Havsmiljöförordningen, HaV, Havs och vattenmyndigheten, SFPO, Sveriges Fiskares PO, MSY, Havsmiljö, Östersjön, Skagerak, Kattegatt, Öresund, Fiske, Bottenhavet, Bottenviken
