Befängt förslag från Simrishamn om torskkvoter

Simrishamns kommun och Länsstyrelsen i Skåne har lagt fram ett förslag om torskkvoterna som är befängt till sin utformning och baserat på en verklighet som inte finns. Det vill att bara yrkesfiskare från Östkusten ska få fiska torsk i Östersjön och bryr sig därvidlag inte om andra yrkesfiskare alls. Deras verklighetsbeskrivning skar dessutom verklighetsunderlag.

När det gäller torskfiske och västkustfiskare så finns det två båtar registrerade på Västkusten som enbart fiskar i Östersjön, GG 359 Westerö och GG 370 Mercy. Förslagsställarna menar uppenbarligen att de båtarna inte finns eller att de ska fråntas alla sina fiskerättigheter. De fiskar torsk och sill. Dessutom finns det ytterligare en båt som enbart fiskar torsk i Östersjön men ägs av västkustfiskare, KA 250 Almy West. Hur har förslagsställarn tänkt att det ska hanteras. En del yrkesfiskare i Halland har torskkvoter i Östersjön som är nödvändiga för deras ekonomiska överlevnad som fiskare. Skulle de förlora dem skulle de också förlora sin försörjningsmöjligheter. Deras kvoter i Kattegatt och Skagerak räcker inte på något sätt. Förslagsställarna är faktiskt helt oseriösa och faktiskt också förljugna i sin inställning kring detta.

Problemet med torskfiskarna från Skåne och Blekinge är att de inte vågar satsa. De sitter still i båten, gör det som de alltid gjort och kräver sen att nån annan ska lösa deras problem. Men nån annan menar de i allmänhet myndigheter av olika slag. Ett sånt förhållningssätt är oseriöst. De klagar på att de bara kan fiska torsk, men de gör absolut inget för att förbättra sin situation. Under flera år har båtar från hela Sverige kunnat fiska sill (strömming) på kustkvoten i Bottenhavet. GG 359 Westerö och GG 370 Mercy gjorde det som ett komplement till torskfisket. Yrkesfiskarna i Skåne och Blekinge hade också kunnat göra så och på det sättet skaffat sig fler ben att stå på. Men de har inte agerat alls. De har inte gjort ett skit. Det är inte rimligt att andra yrkesfiskare ska betala för skånefiskarnas passivitet.

Det finns dock några undantag bland fiskarna i Östersjön. Ett undantag är familjen Fredriksson i Karlskrona. De har via sitt bolag Tallona AB skaffat en mindre båt, KA 38 Stjärnfors, som de fiskar sill på kustkvoten med. Inget hindrar andra fiskare att agera på samma sätt. Andra undantag är flera yrkesfiskare på Gotland som delar av året ägnar sig åt fiske i västra Östersjön och Öresund med bas i Skåne. På Gotland finns också yrkesfiskare som både fiskar torsk och sill och andra som försöker utveckla flundrefisket (fisket av skrubbskädda). Det går att klara sig genom aktivitet och företagsamhet.

Yrkesfiskarna i Skåne och Blekinge uppvisar istället allt för mycket passivitet och rädsla för risktagande. Ta exempelvis långrevsfiskarna på Listerlandet som idag bara kan fiska torsk. En gång i tiden fiskade de också lax. De hade kunnat och kan köpa sig en båt i Danmark för att skaffa sig möjlighet att också fiska lax i södra Östersjön. Ungefär som pelagiska fiskare på den svenska västkusten gjort när de köpt in sig i det pelagiska danska fisket.

Att Simrishamn, Sverige näst största landningshamn för fisk, skulle vara i farozonen, är också en dumhet i förslaget från Simrishamns kommun och Länsstyrelsen i Skåne.. Det är ingen större risk för det idag. Snarare ser det positivt ut, när sill från Östersjön nu återigen får exporteras som konsumtionsfisk och ätas utan restriktioner är det troligt att landningarna i Simrishamn istället ökar.

Problemet i Skånefisket är passiva yrkesfiskare som inte vågar ta risker utan förblir vid sin läst tills undergången kommer. Simrishamns kommun och Länsstyrelsen i Skåne tycker att denna passivitet ska belönas genom beslut från myndigheter. Det är ett orimligt förhållningsssätt. Det finns ingen anledning att myndigheter ska gynna fiskare som inte själva kan se om sitt hus. Det finns ingen anledning till företagsamma fiskare i Träslövsläge eller på Hönö ska straffas för att de sett till att de har kvoter på många olika håll som ger dem bättre försörjningsmöjligheter. Men det är precis vad Simrishamns kommun och Länsstyrelsen i Skåne vill. Det är ett bedrövligt förhållningssätt.

Med detta sagt ser jag det inte som en tokig idé att torskfiskare i Östersjön också borde kunna fiska sill och lax. Det borda vara möjligt med lite mindre justeringar av regler och förordningar. Framförallt vore det möjligt om detaljregleringen minskade och överförbara fiskerättigheter infördes. Så istället för byråkratisk detaljreglering så behövs det mer frihet för yrkesfiskarna att själva bestämma vad och hur de ska fiska.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements