Med pelagiskt fiske menas fiske på arter som lever fritt i vattnet och inte vid bottnen. I svenska vatten och svenskt fiske handlar det om fiskarter som sill, skarpsill, makrill, blåvitling (kolmule), taggmakrill (hästmakrill), lax, sik och siklöja. Fisket av tobis brukar också räknas in även om det är en fisk som faktiskt lever i havsbottnar av grus. Men tobis fiskas för tillverkning av fiskmjöl och i stora kvantiteter så fisket bedrivs i huvudsak av stora fiskebåtar som annars fiskar pelagisk fisk.
I Sverige består det pelagiska fisket av flera olika delar. Storskaligt fiske där individuella överförbara fiskerättigheter (TFC) används (det pelagiska systemet), fiske av sill och skarpsill i Östersjön med stöd av regionala kvoter (del av det pelagiska systemet), siklöjefiske och fiske av pelagiska arter på kustkvoten. För kustkvoten tillåts endast fiske med passiva redskap eller små vadar samt i Östersjön trålare under 12 meter. Fisket på kustkvoten består av lite olika fisken, kustfisket i Norrland, fiske med trål, snörpvad och passiva redskap i Östersjön, fiske med passiva redskap i Öresund och fiske med passiva redskap och snörpvad i Västerhavet.
I det storskaliga fisket fiskas sill för fiskmjölstillverkning och foder samt konsumtion i Östersjön och för konsumtion i Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Norska havet och Nordatlanten, skarpsill för fiskmjölstillverkning och foder i Östersjön och Nordsjön samt för konsumtion i Skagerak, tobis och taggmakrill i Nordsjön till fiskmjölsfabrikerna samt blåvitling i Nordatlanten till fiskmjölsfabrikerna. Det småskaliga pelagiska fisket på västkusten handlar om makrill, sill, skarpsill, i Öresund och Östersjön främst om sill och längs Norrlandskusten främst om sill, sik, lax och siklöja.
Pelagiskt fiske med aktiva redskap är ett komplex av olika enarts- (till exempel tobis och makrillfisken) och blandfisken (till exempel sill-skarpsill i Östersjön) som ofta är skilda i tid och rum. En del fisken som till exempel tobis och makrillfiskena har i tid tydligt begränsade fiskeperioder. Andra fisken, som bottentrålfisket i Östersjön bedrivs mer kontinuerligt under året. 
Kvantiteten som landas från de olika delfiskena skiljer sig betydligt. Flyttrålsfisket i egentliga Östersjön är kvantitetsmässigt störst och stod 2015 för mer än 50 procent av landningarna i fisket. Fisket i Nordsjön efter tobis, makrill, sill och skarpsill stod under samma år för en tredjedel av landningarna. Övriga fisken var kvantitetsmässigt mindre.
Det fiske som bedrivs på kustkvoterna är kvantitetsmässigt betydligt mindre än det fiske som bedrivs inom det pelagiska systemet. År 2015 landades till exempel knappt 170 000 ton fisk från fisket inom pelagiska systemet medan landningarna från fisket på kustkvoterna med aktiva redskap genererade landningar på drygt 10 000 ton. Även det fiske som bedrivs på kustkvoterna kan delas upp i delfiskerier där en del har säsongsmässig karaktär. Fisket i egentliga Östersjön bedrivs under större delen av året medan de kvantitetsmässigt största fiskena i Bottenhavet huvudsakligen bedrivs vinter, vår och försommar.
Större delen av flyttrålsfisket i Bottenhavet är numera en del av det pelagiska systemet och fisket på kustkvoten ser därmed annorlunda ut numera än i tabellen ovan och diagrammet nedan.
SLU Aqua har i sin rapport ”Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015” (Aqua reports 2018:3) delat upp det pelagiska fisket på pelagiskt fiske med aktiva redskap, siklöjefiske, fiske med passiva redskap i norra Östersjön, fiske med passiva redskap i centrala och södra Östersjön, fiske i Örsund och fiske med passiva redskap i Västerhavet. Det är från den rapporten diagrammen och uppgifterna för år 2015 kommer.
Pelagiskt fiske med aktiva redskap innefattar det storskaliga pelagiska fisket med TFC, fisket på regionalkvot samt fisket med trål och snörpvad i Östersjön och snörpvad i Skagerak. Övriga typer av pelagiskt fiske behandlas i huvudsak i särskilda kapitel men tas till viss del upp också här. Under den period som omfattas av rapporten från SLU Aqua så bedrevs större delen av sillfisket i Bottenhavet på kustkvoten men därefter har den till stor del inkluderats i det pelagiska systemet.
Enligt rapporten från SLU Aqua bedrevs det pelagiska fisket med aktiva redskap av 61 fiskebåtar år 2015. 30 var aktiva inom det pelagiska systemet medan 33 fiskade på kustkvoterna. Detta innebär att det finns ett visst överlapp. Sen 2015 har 4 båtar som tidigare fiskade på kustkvoten i Bottenhavet överförts till det pelagiska systemet. Totalt har antalet fartyg som deltar i det pelagiska fisket med aktiva redskap minskat med drygt 30 procent sedan 2003. En stor del av minskningen ägde rum 2006-2007. Efter införandet av pelagiska systemet 2009 har antalet fartyg som aktivt fiskar inom detta minskat från 45 till 30. Under samma tidsperiod har antalet fartyg som fiskar på kustkvoterna ökat något.
Tre av de fyra fiskebåtarna som var längre än 30 meter i fisket på kustkvoten år 2015 plus en båt på 18 meter ingår idag i det pelagiska systemet. De fyra båtarna är GG 359 Westerö, GG 370 Mercy, SM 53 Glomskär och GE 49 Sette Marie. En, GG 44 Runavik, deltar inte längre i sillfisket. Idag finns det också tre båtar i det pelagiska systemet som är 58, 60 respektive 62 meter, GG 203 Ginneton, GG 229 Clipperton och GG 505 Polar.
När det gäller fiskeredskap så är flyttrål det överlägset mest använda redskapet. I det storskaliga fisket i det pelagiska systemet var parflyttrål (två båtar drar trålen tillsammans) det dominerande redskapet följt av flyttrål, bottentrål och snörpvad. Huvuddelen av snörpvadsfisket handlar om en enda båt, GG 764 Astrid. Det är ett fiske som skepparen på GG 764 Astrid, Börje Johansson, tror kommer att upphöra den dag han slutar med fisket. Parflyttrål används inte alls i fisket på kustkvoten och snörpvad används bara av några mycket små båtar som fiskar skarpsill med ljus i Skagerak.
Den totala ansträngningen i fiskeriet har reducerats med drygt 50 procent sedan 2004. Minskningen i fiskeansträngning skedde framförallt under tidsperioden 2004-2010, det vill säga huvudsakligen under de år som föregick införandet av det pelagiska systemet. Sedan dess har ansträngningen legat förhållandevis konstant sett till hela fisket.
Ansträngningen i fisket inom pelagiska systemet minskat något medan det på kustkvoten ökat något). Det redskap som står för den största minskningen är parflyttrålar. Sedan 2012 har istället användningen av flyttrålar ökat. Detta gäller både det fiske som bedrivs inom det pelagiska systemet och det som bedrivs på kustkvoter.
Det säsongsmässiga mönstret för fisket som bedrivs inom det pelagiska systemet styrs av de olika delfiskena. Årets första månader är betydelsefulla för det kvantitetsmässigt stora sill och skarpsillsfisket i egentliga Östersjön. Detta bedrivs i huvudsak med parflyttrål och flyttrål vilket innebär att dessa redskap står för en stor del av ansträngningen under denna period. Under april och maj är tobisfisket betydelsefullt. Detta fiske bedrivs med bottentrål vilket medför att detta redskap blir mer betydelsefullt under denna period. Snörpvadsfisket kan dels vara makrillfiske i Nordsjön under september/oktober, sill/skarpsillfiske i IIIa (Skagerrak/Kattegatt) under vintermånaderna eller sillfiske i Nordsjön.
Det säsongsmässiga mönstret i fisket med aktiva redskap på kustkvoter följer på samma sätt mönstret i de ingående delfiskena. Det kvantitetsmässigt stora fisket i Bottenhavet som numera ingår i det pelagiska systsmet pågår inte i någon större omfattning under sommar och tidig höst vilket innebär att den totala ansträngningen är mindre då. Fördelningen i betydelse mellan flyt och bottentrålar är relativt konstant under årets månader. Ansträngningen för snörpvadsfisket är störst under vår/försommar (sillfiske i Östersjön) och vintern (skarpsillfiske i Skagerak).
En del av de fartyg som deltar i fisket med aktiva redskap efter pelagiska arter är också aktiva i andra fisken, och kan påverkas av utvecklingen i dessa. Av de 25 fartyg som fiskar aktivt (det vill säga fartyg som landat 10 procent eller mer av den genomsnittliga landningen per fartyg i fisket) inom pelagiska systemet är enligt rapporten två också aktiva i olika bottentrålsfisken i Västerhavet, det handlar om GG 500 Vingaskär och GG 840 Svanen. Den uppgiften är dock lite missvisande, det ska vara tre då GG 39 Rossö bedriver samma fiske som och fiskar ihop med Svanen. Fångsten bokfördes dock enbart på GG 840 Svanen år 2015. Rossö och Svanen fiskar kräfta och fisk i Skagerak vilket Vingaskär också gör. Vingaskär fiskar dessutom fisk i Nordsjön.
De fartyg som fiskar med aktiva redskap på kustkvoter är i förhållandevis stor utsträckning aktiva även inom andra fisken enligt rapporten från SLU Aqua. Av de 20 fartyg som fiskar aktivt (det vill säga fartyg som landar 10 procent eller mer än den genomsnittliga landningen per fartyg och år) med aktiva redskap på kustkvoterna är 13 också aktiva i ett eller flera andra fisken enligt rapporten. 2 båtar som numera ingår i det pelagiska systemet, GG 359 Westerö och GG 370 Mercy fiskar också torsk i Östersjön. Två båtar fiskade 2015 också kräfta med trål, det bör vara LL 358 Ternö och LL 377 Canopus medan tre båtar, sannolikt LL 91 Kristina, LL 550 Burö och LL 44 Marie III, också fiskade med passiva redskap på västkusten och bur. Idag är LL 91 Kristina dock en renodlad kräfttrålare. Läs också om landningarna i det västsvenska kustfisket.
När det gäller kustkvoten i Norrland fanns det två aktiva båtar som också fiskade siklöja och en som fiskade lax och med passiva redskap, det fanns en båt som också fiskade med passiva redskap i Öresund. Det hela är dock lite missvisande då fiskare i Norrland ofta har olika båtar för olika fisken. Överlappningen är därför lite större än vad som syns i SLU:s rapport, vilket går att se i min översyn av landningarna i det norrländska kustfisket år 2017.
I fisket med aktiva redskap efter pelagiska arter landades 2013-2015 i genomsnitt ca 165 600 ton per år till ett värde av drygt 473 miljoner kronor enligt rapporten från SLU Aqua. Detta motsvarar 90 procent av mängden och 47 procent av värdet av svenska fisket i sin helhet.
Av landningarna kom 155 000 ton till ett värde av drygt 446 miljoner från fisket inom det pelagiska systemet medan fisket på kustkvoten stod för knappt 10 600 ton och ett värde av drygt 27 miljoner. Jämfört med åren 2003- 2005 har de totala landningarna sjunkit med ca 25 procent medan värdet ökat med 10 procent, vilket förklaras av kraftiga ökningar i avsalupriser för dessa arter under perioden. Fisket på kustkvoten har sen dess minskat på grund av att det mesta av kustkvoten i Bottenhavet överförts till det pelagiska systemet,
Sill är den volymmässigt mest betydelsefulla arten och stod 2013-2015 för drygt 50 procent av landningsvikten och 57 procent av landningsvärdet . Skarpsill, tobis och makrill är de övriga betydelsefulla arterna. Under början av 2000-talet landades också blåvitling. Denna kvot har dock under den senaste 10-årsperioden bytts bort.
I det fiske som bedrivs på kustkvoter dominerar sill stort och stod 2013-2015 för 86 procent av landningsvikten och 84 procent av värdet.
Läs mer:
- Svenska landningar av sill 2017 – båtar och företag
- Svenska landningar av industrifisk 2017 – båtar och företag
- Svenska landningar av makrill 2017 – båtar och företag
- Svenska landningar av siklöja 2017- båtar och företag
- Kustnära och småskaligt fiske i Östersjön – landningar 2017
- Kustfisket i Norrland – landningar 2017
- Kustfisket på Västkusten – landningar 2017
