Kräftfiske med burar 2015-2017

Inlägg nr 5 av 13 i serien Fisket i Sverige 2015-2017

Enligt SLU Aquas rapport 2018:3 Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015, var det 108 fiskebåtar som fiskade kräfta med bur år 2015. Fisket efter havskräfta med burar sker på lerbottnar eller i kantzonen mellan lera och andra habitat på djup mellan 25-120 m (mest fiske mellan 35-80 m). Traditionellt bedrivs fisket relativt kustnära då fiskemetoden konkurrerar med trålfisket om utrymme. Det mesta av burfisket sker i Skagerak, och i mindre utsträckning i Kattegatt. Fisket sker med agnade burar som monteras i länkar med ungefär 30-80 burar per länk.

Burfisket introducerades efter skotsk förebild till Sverige under 1980-talets första år. Under 1980- och 90-talen svarade burfisket för runt 10 procent av de årliga svenska landningarna av havskräfta. I samband med att trålgränsen flyttades ut från 2 till 4 nautiska mil 2004 ökade ytan av trålfria lerbottnar med 55 procent varpå burfisket ökade markant Under den senaste femårsperioden (2012-2016) utgjorde burlandningarna, 310-360 ton årligen, mellan 25-30 procent av de totala svenska landningarna av havskräfta.

Burfiske av kräfta i Skagerak och Kattegatt bedrivs enbart av svenska fiskare, i Danmark och Norge är burfisket obefintligt eller obetydligt. Burkräftan landas i huvudsak i Bohuslän. De främsta landningshamnarna är Lysekil och Grebbestad som mottog ungefär femton procent vardera av landningarna 2015. I Mollösund, Strömstad, Smögen, Fjällbacka, Havstenssund och Björholmen landades mellan 6 och 9 procent av de totala landningarna 2015.

För att fiska havskräfta med fler än 6 burar krävs en fiskelicens och ett särskilt tillstånd. Övriga regleringar som styr burfisket efter kräfta på västkusten är kvot, antal burar (800 per person eller 1 400 per fartyg om fler deltar), djup (>30 m), och minimimått. Fisket är tillåtet i merparten av de olika skyddade områdena i Skagerak, Kattegatt och norra Öresund, och är öppet hela året. I den nationella kvothanteringen av havskräfta har sedan 2009 avsatts andelar av den svenska kvoten till burfiske. Initialt avsattes 20 procent men efter gradvisa justeringar var kvotfördelningen till och med 2016 25 procent. Från och med 2017 görs inga särskilda kvotavsättningar till burkräfta då hela kräftkvoten fördelas individuellt och utan att kopplas till ett visst redskap.

Sedan den 1 januari 2016 gäller landningsskyldighet för kvoterade bottenlevande arter i Skagerak, Kattegatt och Nordsjön. Eftersom havskräfta som återutsätts från burfisket har dokumenterat hög överlevnad, är havskräfta fångad med bur undantagen från landingsskyldigheten. Detta innebär att yrkesfiskaren får återutsätta oönskad havskräfta (till exempel små eller rombärande honor). Även bifångad fisk får återutsättas om detta görs under vattenytan. Burfisket är enligt Havs- och Vattenmyndigheten mättat på grund av utrymmesbrist och nya tillstånd delas därför inte ut.

2007 var det 138 fiskebåtar som ägnade sig åt kräftfiske med bur. 2015 hade detta antal minskat till 108 stycken. Mellan 2003 och 2007 var det en kraftig ökning på grund av utflyttningen av trålfiskegränsen.

40 av de 108 burfiskebåtarna för 80 procent av den totala landningen i fisket. Dessa 40 fartyg stod emellertid endast för 65 procent av den totala ansträngningen i fisket, vilket likt andra fisken, tyder på en högre effektivitet bland vissa fartyg jämfört med andra fartyg i fisket.

Av de totalt 108 fiskebåtar som 2015 registrerade landningar av kräfta fångad med bur var 95 fartyg aktiva i fisket, det vill säga, att de landade 10 procent eller mera av den genomsnittliga landningen per fartyg i fisket. Av dessa 95 aktiva fartyg fiskade nära 70 procent även i ett annat fiske. De flesta av dessa (56 båtar) fiskade även med passiva redskap på västkusten. Främst handlar det om garnfiske av sill och makrill eller dörjfiske av makrill, allt på kustkvoten.

Endast 4 fartyg bottentrålade efter kräfta och fisk i Skagerak och Kattegatt, och tre fartyg deltog också i pelagiskt fiske med aktiva redskap, det rör sig om snörpvadsfiske av skarpsill och sill på kustkvoten. Det sista är en underskattning då snörpvadsfisket bedrivs med två båtar i par där den ena agerar lysbåt. För det mesta redovisas ingen fångst på lysbåten. Antalet som deltar i pelagiskt fiske med aktiva redskap är alltså fler än tre totalt, men alla kanske inte fiskar kräfta.

Landningar från burfiskebåtar 2017, båtnamn, ton kräfta, sill, skarpsill, makrill, torsk

LL 25 Mitina (s), 18, 1, -, -, –
SD 401 Fredrika, 18, -, -, -, –
SD 526 Strandö, 17, -, -, 2, –
LL 550 Burö (s), 10, 5, 7, -, –
LL 27 Gullmarsfjord (s), 10, -, -, -, –
LL 432 Marita, 9, 14, -, -, 1
SD 777 Aspö (t), 8, -, -, -, –
SD 118 Kahjo, 8, -, -, -, –
LL 44 Marie III (s), 7, 6, 8, 9, –
LL 14 Molly, 7, 2, -, 10, –
SD 391 Marika (t), 7, -, -, -, –
GG 41 Skalman, 7, -, -, -, –
LL 91 Kristina (s), 6, -, -, -, –
LL 35 Tuvalie, 6, -, -, 10, –
SD 514 Vanö II, 6, 2, -, -, –
GG 126 Ulrika, 6, 1, -, -, –
GG 537 Eva (t), 6, -, -, -, –
VG 86 Atlas, 5, -, -, -, –
SD 6 Carina (t), 5, -, -, -, –
LL 714 Shetland, 5, -, -, -, 2
UA 3 Lizona (s), 5, -, -, -, –
SD 277 Jungman (t), 5, -, -, -, –
SD 160 Annika, 4 -, -, -, –
SD 67 Lilleskär 2, 4, -, -, 1, –
GG 650 Justina (t), 4, -, -, -, 2
SD 84 Sötten, 4, -, -, -, –
SD 398 Linda (s), 4, -, -, -, –
LL 175 Malin, 4, -, -, -, –

Sen 2015 har minst en större burfiskebåt, LL 91 Kristina, bytts ut mot en trålare. I tabellen är endast den burfiskade kräfta redovisad för denna båt medan all landad kräfta är redovisad för de båtar som fiskar både med trål och bur (markerade med t). Om de landade kräfta från både trål och bur är okänt. De flesta båtar som fiskar kräfta med bur fiskar och hummer och krabba. Ibland förekommer också fiske av torsk med garn och krok. De båtar som har möjlighet att fiska med snörpvad är markerade med ett (s). 2017 var det bara två båtar som redovisade fångst av skarpsill. Att en båt bara har streck betyder att den inte fiskat så mycket som 1 ton. Många båtar har dock landat mindre mängder makrill och/eller torsk. I vissa fall även rödspätta.

Det företag som äger LL 91 Kristina äger dock fortfarande en annan burfiskebåt, LL 35 Tuvalie. Ägaren av LL 550 Burö äger också LL 551 Burö I som också fiskar kräfta. Båtar som enbart fiskar kräfta med bur kan knappast ge försörjning året runt om de inte fiskar mycket kräfta. Flertalet burfiskebåtar måste därför sannolikt betraktas som mindre aktiva fiskebåtar, deltidsfiskebåtar. En del företag och yrkesfiskare kombinerar dock fiskeri verksamheten genom turistfiske i from av kräftsafari eller hummersafari där turister betalar för att följa med ut. Andra kombinerar med restaurangverksamhet. Flertalet burfiskebåtar återfinns i norra Bohuslän. Det är också där flertalet mindre trålare som fiskar kustnära (efter räka och kräfta) finns.

I burfisket efter kräfta landades 2013-2015 i genomsnitt 344 ton per år till ett värde av drygt 46 miljoner kronor. Detta motsvarar 0.2 procent av mängden och 4,6 procent av värdet av det svenska fisket som helhet. Totalt landades 2013-2015 20 arter. Havskräftan utgjorde dock över 97 procent av landningarna och över 98 procent av det totala landningsvärdet.

Havskräftan har utgjort huvudparten av den totala landningen och landningsvärdet sedan 2003. Både den totala landade kvantiteten och värdet har ökat under tidsperioden. Kräfta fiskas hela året med bur, och landas i störst mängder under perioden mars till september.

I burfisket efter kräfta kastades under 2013-2015 mellan 27 och 46 procent av den totala fångsten Det innebär att den totala mängden utkast under perioden har varierat mellan 200 och 320 ton. I burfisket efter kräfta kastas i huvudsak krabbor (framförallt simkrabbor och krabbtaska), små havskräftor och torsk. Återutsatt fångst i detta fiske bedöms ha hög överlevnad förutsatt att risken för fågelpredation minimeras. Andelen kräfta av den totala kräftfångsten som kastas varierade mellan 4 och 10 procent för åren 2013 till 2015.

Läs mer:

Serienavigation<< Svenskt fiskfiske i Nordsjön 2015-2017Fiske med passiva redskap på Västkusten 2015-2017 >>
Advertisements