Linnea Engström är miljöpartist. Hon sitter i EU-parlamentet där hon bland annat sysslar med fiskerifrågor som vice ordförande i fiskeriutskottet. I egenskap av detta har hon skrivit en debattartikel om hållbart fiske i ETC. Många påståenden som förs fram i artikeln är helt rimliga men det saknas stöd för flera av dem i verkligheten.
Bara rubriken är ett löst påstående som ingenting betyder. Dess verklighetsförankring är också mycket svag. ”Hållbart fiske ökar de mänskliga rättigheterna” Vad betyder det och på vilken forskning baserar Engström detta påstående? På ingen forskning alls då nån sån inte finns. Påståendet är helt enkelt rent önsketänkande.
”Ungefär en av fem fiskar beräknas ha fångats illegalt till ett beräknat värde på cirka 83 miljarder dollar årligen. Det är ett rofferi av havens resurser som framförallt drabbar lokala fiskare i Sydostasien och på Afrikas västkust. Men i slutändan är vi alla förlorare när världens viktiga proteinförråd hastigt töms på innehåll.”
Detta är i huvudsak korrekt. Men hon glömmer bort att skriva vilka som står för det illegala fisket. Till mycket stor del är det småskaligt fiske som står för det illegala fisket. Småskaligt fiske är svårare att kontrollera än det storskaliga. I exempelvis Senegal i Västafrika står det småskaliga och kustnära fisket för cirka 90% av allt fiske. Resterande 10% står det storskaliga fisket för. Hur mycket illegalt fiske det finns är oklart, men det storskaliga fisket är betydligt noggrannare kontrollerat. Sannolikt står det småskaliga fisket också för större delen av det illegala fisket. Mindre senegalesiska fiskebåtar såväl som en enstaka större har ånga gånger observerats och tagits fast i angränsande länders fiskevatten.
”För att bekämpa detta krävs miljömedveten fiskeripolitik, och modiga miljöorganisationer. Sea Shepherd jobbar hårt för att förhindra illegalt fiske till havs. De gör stora hjälteinsatser och riskerar sina liv för att sätta dit de som bryter mot lagen. Jag är glad över att vi gröna i EU-parlamentet samtidigt gör allt vad vi kan för att stoppa det illegala fisket genom lagstiftning. Tillsammans gör vi stor skillnad.”
Sea Shepherd är en ren terroristorganisation på samma sätt som den svenska djurrättsorganisationen Djurfront. Att en miljöpartist framhåller dem som ett positivt exempel är problematiskt. Många av deras aktioner riktar sig mot småskaligt kustnära fiske och jakt såsom grindvalsjakten på Färöarna och det småskaliga fisket i Kaliforniska viken där Sea Shepherd drivit fiskarfamiljerna i famnen på de mexikanska drogkartellerna. Sea Shepherd bidrar inte till att stoppa illegalt fiske i Kaliforniska viken utan de har agerat på ett sätt som troligen lett till mer illegalt fiske.
EU är också världens största importör av fisk. För det påståendet har Engström stöd i verkligheten och forskningen. Men större delen av importen kommer från Norge, Island, Ryssland och Färöarna. Importen till EU har mycket lite med Sydostasien och Afrika att göra. Fisken därifrån hamnar huvudsakligen i lokalområdet och inte i EU. Hennes antydningar om fiskimporten saknar stöd i verkligheten. Hon vilseleder.
Hennes tre punkter är det inget större fel. Det är självklart bra med transparens, att vi vet hur fisket ser ut. Men ärligt sagt verkar det inte som om Engström faktiskt vet nånting. Och vad menar hon med fiskmaffian? Det är bara ett förolämpande uttryck för nånting som inte existerar. Eller menar hon de kinesiska, i praktiken statskontrollerade fiskeflottorna, vilka sannolikt är världens enskilt största tjuvfiskare. Eller menar hon de många tjuvfiskeföretagen som tidigare fanns i spanska Galicien där en totalt obefintlig fiskeripolitik ledde till att yrkesfiskare tvingades in på brottets bana, genom tjuvfiske och på andra sätt. De flesta av de företagen är borta idag.
Spårbarhet är förstås också väldigt bra. Det är bra att veta varifrån fisken vi äter kommer. Men riktigt vad det har med grov brottslighet att göra begriper jag inte. Fisk som säljs svart och olagligt går inte genom vanliga distributionslokaler. Den mesta illegalt fångade fisken säljs lokalt, direkt från fiskare till konsument. Så är det i Sverige där det främst är fritidsfiskare som står för det illegala fisket såväl som i Senegal där det främst är lokala småskaliga fiskare.
Till slut har vi punkten om jämställdhet. Att småskaligt kustnära fiske skulle bestå av hälften kvinnor är bara ett löst påstående utan förankring i verkligheten. Det finns mycket få kvinnliga fiskare i hela världen och där många kvinnor försörjer sig inom fiskerinäringen handlar det om att de säljer fisk (detta är vanligt i exempelvis Senegal och en del andra västafrikanska länder) eller arbetar i fiskindustrin. Fiskindustrin som förädlar fisk är i huvudsak försörjd av det storskaliga fisket. Hennes påstående om att småskaligt fiske gynnar jämställdhet är bara dumheter. Ingen vet om det är så annat än på enstaka lokala platser. Det fisnn ingen forskning om detta i större skala. Linnea Engström önsketänker och hittar på.
Självklart är ett hållbart globalt fiske bar. Men vad det innebär har Engström ingen åsikt om och ingen kunskap om. Lösa, falska och vilseledande påståenden utan stöd i verkligheten ger inga redskap för att skapa en sådan politik.
Läs mer:
- Sea Shepherd visar upp hur fel de agerar
- Miljöorganisationer inte alltid att lita på när det gäller havet
- Greenpeace pratar strunt om Senegal och fisket
- Okunskap om Senegals fiske på Natursidan
