Lögnaktiga påståenden om fisk och fiske i tidningen Filter

Tidningen Filter har publicerat ett reportage om laxodlingar och de miljöproblem som finns med dessa. Exempelvis lokal övergödning, användningen av gifter för att döda laxlus med mera. Tyvärr innehåller artikel också en mängd lögner och falska påståenden. Framförallt om fisket. Mårten Trofast som skrivit artikeln har ingen som helst kunskap om fiske och artikeln har blivit därefter.

För att föda upp lax krävs foder. Viktmässigt är fodret mer än vikten av laxen men laxfoder består bara till 30% av fiskmjöl och fiskolja medan 70% är tillverkat av växter såsom sojabönor. Tidigare bestod till en större del av fiskmjöl och fiskolja. Så även om det går åt 2-3 kilo foder för att producera 1 kilo lax så går det bara åt maximalt ett kilo fiskmjöl och fiskolja.

Fiskarter som fiskas för tillverkning av fiskmjöl på våra breddgrader är som skarpsill, tobis, lodda, hästmakrill (taggmakrill), vitlinglyra och blåvitling. I andra delar av världen fiskas bl.a. ansjovis, sardin, sardinell, anchoveta, menhaden och taggmakrill. Dessutom används fiskrens från fiskindustrin. Även sill från Östersjön används då den länge innehållit för mycket gifter för att lämpa sig som mänsklig föda. Ingen av de nämnda fiskarterna är utrotningshotade med då de är kortlivade varierar beståndet och fisket kraftigt mellan olika år. Påståendena i artikeln om att bestånden av tobis och vitlinglyra skulle ha försvunnit är lögner. Ingen stans i världen är bestånden av små pelagiska fiskar hotade.

I artikeln påstås också att makrill och sill används till fiskmjöl. Det är nonsens. Ren fantasi. För makrill får yrkesfiskare mycket bra betalt och det vore ren korkat att sälja makrill till fiskmjölsindustrin. Detsamma gäller sill och bara den sill som inte fått säljas som livsmedel, dvs sill från Östersjön, används i fiskmjölsfabrikerna.

Ingen av de nämnda arterna kan bli över 50 centimeter i storlek och de fiskas inte heller med bottentrål. Fisket av större matfiskar är ett helt annat fiske än fisket efter små pelagiska fiskar. De har inget med varandra att göra. Artikeln i Filter blandar äpplen och päron. Dessutom är det en lögn att 90 % av världens fiskar över 50 cm skulle ha försvunnit. Det handlar dumheter som bara kan produceras av okunniga skribenter som inte gjort sitt jobb.

Det finns idag exempelvis mer blåfenad tonfisk i Nordatlanten än det funnits på 50 år. Atlantisk blåfenad tonfisk är idag inte en utrotningshotad art. Torsken i Nordostatlanten inklusive Nordsjön är inte heller hotad på något sätt. Förresten fiskas inte heller tonfisk eller vild lax med bottentrål. Det är uppenbart att Trofast inte har ett hum om fisk och fiske.

Laxfoder innehåller inte heller stora mängder miljögifter och det gör inte heller de kortlivade fiskar som är råvara för fiskmjöls och fiskoljetillverkningen. Småfisken i Nordsjön och Nordostatlanten innehåller i princip inga miljögifter. Den fisk som innehåller mest miljögifter av de fiskarter som använd i fiskmjölsfabrikerna är sill från Östersjön. Men vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja rensas gifterna (främst dioxin) bort. Fiskmjöl och fiskolja innehåller inte miljögifter i några större mängder.

Odlad lax innehåller därför inga stora mängder miljögifter. De påståenden om detta som finns i Trofasts artikel är helt enkelt lögner.

Mårten Trofasts artikel är i de stycken där jag kan kontrollera sanningshalten på ett enkelt sätt, dvs främst de stycken som handlar om yrkesfiske, en artikel som saknar verklighetsförankring och trovärdighet. Den är full med faktafel, insinuationer och vad jag betraktar som rena lögner. Det är väl därmed också ganska troligt att det är på samma sätt när det gäller styckena om fiskodling. Filters redaktion borde aldrig ha godkänt den.

Läs mer:

Advertisements