För att säkra att landningsskyldigheten efterlevs, har Havs- och vattenmyndigheten, HaV, lämnat ett förslag till regeringen på hur försök med kamerabevakning på fiskefartyg kan genomföras. HaV baserar förslaget på frivilligt deltagande och att det bör pågå i mellan ett till tre år. Försöket kommer att kosta knappt åtta miljoner kronor.
Även i Sverige vill alltså politiker och myndigheter, precis som i Danmark, införa kameraövervakning inom fisket. I motsats till de danska yrkesfiskarna om totalt överreagerat på förslaget är de svenska yrkesfiskarna mer positiva till förslaget.
– Vi föreslår att försöket ska bygga på frivillighet. Lärdomar från andra länder visar att chanserna till ett lyckat genomförande ökar om vi har fisket med oss, säger Niclas Törnell, chef för avdelningen fiskförvaltning.
Fartygen som bör ingå i försöket kommer från olika segment och är utvalda då det finns indikationer på att landningsskyldigheten inte efterlevs i dessa segment. Dessutom behöver enligt Havs- och vattenmyndigheten kunskapsläget om utkast och bifångster i dessa segment förbättras. Dessa påståenden från Havs- och vattenmyndigheten saknar verklighetsförankring. De segment som HaV valt ut är:
- bottentrålfiske efter fisk och kräfta
- bottentrålfiske efter räka
- pelagiskt fiske med trål
I det pelagiska fisket är bifångster obefintliga eller mycket små så där finns sannolikt inte ens problemet.
I kräftfisket finns det ett problem när trål utan rista används. Det problemet är omfattande i Danmark, men mindre i Sverige. Utkasten av kvoterade arter består sannolikt främst av torsk och rödspätta. För torsk finns begränsningar i kvoten men när det gäller rödspätta landas bara en mindre del av Sveriges kvot. Det är därmed inga problem att landa rödspätta och den borde inte finnas i utkasten. Samma sak gäller för kolja. För sej och vitling gäller samma sak som för torsk.
I räkfisket finns det ett problem med uppgradering av fångsten och olagliga utkast av småräka, dvs råräka och så kallad lus. Ett annat problem är att Sverige helt saknar kvot för en vanlig bifångstart som dessutom är kvoterad, vitlinglyra (sperling). Det går under såna förhållandena inte att bedriva fiske utan olagliga utkast. Kameraövervakning kan inte lösa detta problem.
Det fiske som sannolikt har störst problem med utkast är torskfisket med bottentrål i Östersjön. Detta fiske är dock för närvarande förbjudet.
Enligt HaV:s förslag bör cirka fem fartyg från varje segment ingå i försöket, totalt cirka 15 fartyg.
Ett problem i sammanhanget är att de bara verkar föreslå stora båtar i räkfisket trots att mycket tyder på att mindre båtar oftare ägnar sig åt uppgradering av fångsten. Att bara välja ut stora båtar i kräftfisket är än mer problematiskt då de är så få. De flesta båtar som fiskar kräfta är kortare än 24 meter.
– Om ett försök med kamerabevakning blir verklighet, ser vi möjligheter att systemet kan förbättra kontrollen av fisket generellt och att vi kan samla in data med hjälp av kamerorna på fartygen, säger Niclas Törnell, i ett pressmeddelande.
Om regeringen fattar beslut att genomför försöket, beräknar HaV att det pågår i knappt tre år.
– Vi föreslår en successiv infasning av de tre föreslagna segmenten. Fartygen bör vara utrustade med kamerabevakningssystem under minst ett år, för att kunna testa systemets pålitlighet under varierande väderförhållanden och säsongsförändringar, säger Niclas Törnell
HaV bedömer de totala kostnaderna till knappt 8 mkr.
I denna utredning har HaV samrått med:
- SLU
- Kustbevakningen
- Jordbruksverket
- Transportstyrelsen
- Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO)
- Swedish Pelagic Federation Producent Organisation (SPF)
- Norrbottens Kustfiskare Producentorganisation (NKPO)
- Sportfiskarna
- Världsnaturfonden (WWF)
- Marine Stewardship Councils (MSC)
SPF har tidigare uttalat sig positivt till kameraöverakning även om det är välkänt att bifångsterna är små. De vill främst ha maskinell hjälp med att skilja skarpsill och sill från varandra men jag tvivlar på att det är möjligt med hjälp av kamera. I svaret på remissen är de mer negativa än i tidgare uttalande. SFPO har varit betydligt mer tveksamma, kanske främst för att de anser att de problem som HaV hävdar finns i verkligheten inte existerar. Men även av andra skäl. I svaren på remissen om kameraövervakning är de klart negativa.
I enstaka länder finns redan kameraövervakning av fångstens på båtar. Ett av dem är Nya Zeeland. Det har genomförts försök i bl.a. Danmark, Tyskland, Nederländerna, Skottland och England. I Sverige har
ett fartyg som fiskar i Kattegatt deltagit i ett försök 2010-2011. Försöken har visat att det kan vara effektivt med kameraövervakning av fångsten.
Innan kameraövervakning införs, ens på försök, borde myndigheterna vidta åtgärder för att anpassa fiskekapaciteten till resursen. Detta är ett problem inom framförallt räkfisket. I Sverige finns det 62 båtar med licens för räkfiske, i Danmark fiskar 8 båtar på en hälften så stor kvot. Detta förhållande är orimligt. På grund av lite annorlunda struktur i det svenska räkfisket än i det danska borde antalet båtar ner till en 15-20 stycken. Det finns bara ett sätt att lösa problemet, att införa överförbara (köp- och säljbara) individuella fiskerättigheter. Detta skulle leda till att incitamenten för uppgradering minskar kraftigt.
Inom kräftfisket borde regler om obligatorisk användning av mer selektiva redskap med rist införas innan kameraövervakning övervägs, provas eller införs. Individuella överförbara fiskerättigheter skulle även i detta fiske innebära mindre utkast.
Läs mer:
- Havs- och vattenmyndigheten säger nej till kontroll av alla pelagiska fångster
- Torsk är inte oundvikligt vid kräftfiske
- Dansk fiskeriminister vill lösa problemen i det danska kräftfisket
- Övervakningskameror på fiskebåtar – en katastrof?
