Svenskt fiske av tonfisk

I början av 1900-talet landades blåfenad tonfisk för första gången i Göteborg i modern tid. 1910 landades ingenting men 1915 landades 690 ton och Sverige var en av världens större tonfisknationer. Därefter landades tonfisk under 1920-talet men det minskade för varje år och 1927 landades inget. 1933 landades blåfenad tonfisk återigen. 7 ton. Därefter fortsatte svenska båtar att fånga och landa blåfenad tonfisk fram till slutet av 1950-talet.

Blåfenad tonfisk. Illustration: National Oceanic & Atmospheric Administration (NOAA). Public domain

Toppåret var 1942 då svenska yrkesfiskare landade 2 068 ton blåfenad tonfisk (nedan bara tonfisk). Under andra världskriget var Sverige den största nationen i Norden när det gällde fiske av tonfisk. Sannolikt fiskades tonfisk delvis på grund av att båtarna inte kunde fiska sill och fisk ute på Nordsjön. Totalt deltog 32 båtar och 147 yrkesfiskare i det riktade fisket av tonfisk är 1942. Fiske skedde i Kattegatt, Skagerak och Öresund. Större delen av tonfisken fångades dock som bifångst i annat fiske. Tonfisk stod detta år för 3,4% av det totala fångstvärdet i svenskt fiske. Som en jämförelse kan nämnas att sill stod för 28,5%, skarpsill 13,3%, torsk 9,9%, vitling 8,8%, makrill 7,2% och räka 3,6%.

Fiske 1942 i vikt, fiskart, landningar i ton

  1. Sill, 68 970
  2. Torsk, 16 478
  3. Skarpsill, 11 045
  4. Vitling, 7 667
  5. Makrill, 5 522
  6. Sej, 3 035
  7. Tonfisk, 2 068
  8. Skrubba, 1 822 (flundra)
  9. Kolja, 1 512
  10. Bleka, 1 040 (lyrtorsk)

I fisket efter tonfisk deltog framförallt båtar från Hönö men även andra. Fisket skedde med hjälp av olika krokredskap såsom harpun, backor, dörjar och spön. Snörpvad tycks inte ha varit vanligt i det svenska fisket av tonfisk. Tonfisken konserverades i huvudsak men en liten del frystes in.

En av de Hönöbåtar som deltog fisket av tonfisk var GG 710 Flora:

1927 då vi låg i Skagen fick vi höra att danska fiskare hade börjat fiska tonfisk. Eftersom det var ganska bra pris på tonfisk så bestämde vi att också vi skulle göra ett försök. För detta fiske behövdes ett gevär. Det var nämligen med harpun som fisket skedde.

Vi gick upp till Saxbergs som vi trodde hade sådan utrustning. Det hade han också och han kom ner till båten med gevär, några harpuner och skott. Det var bara det att skotten var skarpa och det gick ju inte. Risken var att pipan skulle sprängas. Så vi bytte ut kulorna i ammunitionen och satte dit papperstussar i stället. Harpunen skulle löpa lätt i pipan och fick torkas av omsorgsfullt. Linan som satt fast i harpunen måste vara noga upplindad. Om man inte handskades rätt med utrustningen så gick harpunen snett och då blev det miss.

Själva fisket gick så till att vi kastade ut en kolja i vattnet. Då kom tonfisken i full fart och skulle ta den och då gällde det att skjuta i rätt ögonblick. Om vi träffade huvudet så dog den direkt men gjorde vi inte det så fick vi ofta ett väldigt arbete med att få upp fisken på däck. När vi tog upp den lade vi en snara om stjärten och drog upp den med en tälja.

Men det hände naturligtvis saker under detta fiske. Jag minns en gång när linan var nytjärad och jag stod och höll i den när skottet gick av. Då brände jag mig rejält i händerna och fick snabbt ner dem i en pyts vatten som stod på däck. Av den kraftiga stöten, ”rekylen”, som blev när skottet small gick vi för jämnan omkring med blåmärken. Ett skevt finger har jag också som minne av den tiden. Jag vet en gång innan jag riktigt lärt mig skjuta att jag fick en så kraftig stöt att jag åkte baklänges på däck intill vinschen.

Som mest fick vi 45 tonfiskar. Den störste vägde 340 kg men vikten låg vanligtvis omkring 200 kg. Vi fick 10-15 kronor per styck och efter en veckas fiske kunde vi byta 40 kronor per man.

Andra båtar som fiskade tonfisk var GG 345 Ian och GG 310 Ann-Britt.

GG 345 Ian, GG 231 Randivåg, GG 925 Beltana med flera båtar. Hönö Klova cirka 1940. Foto: Olof Hasslöf. Public domain

1948 deltog 62 båtar och 327 yrkesfiskare i det riktade fisket på tonfisk under en kort period på hösten. Detta år fiskades det både i Kattegatt, Skagerak och Nordsjön. 1949 deltog 33 båtar med 156 fiskare. Sistnämnda år fångades dock huvuddelen av tonfisken som bifångst i annat fiske.

1950 landades 94 ton tonfisk och därefter stadigt mindre mängder. 1960 deltog 2 båtar och 14 yrkesfiskare i det riktade fisket efter tonfisk som det året enbart bedrevs i Nordsjön. Det blev det sista året med riktat fiske tycks ha varit 1960. Därefter landades det bara enstaka tonfiskar som bifångst nån gång då och då fram till början av 1970-talet.

På 1950-talet växte fisket i Norge så att Norge snabbt blev en mycket viktigare nation för tonfiskfiske än Sverige med fångster uppemot 10 000 ton enstaka år. I början av 1970-talet försvann tonfisken nästan helt från Nordatlanten och Nordsjön, delvis som ett resultat av överfiske men också på grund av kollapsen för olika sillbestånd på grund av överfiske. Vid mitten av 1980-talet var fisket av tonfisk i Norge över.

Landningar av tonfisk åren 1933-1963, år, landningar i ton

  • 1933, 7
  • 1934, 14
  • 1935, 0
  • 1936, 9
  • 1937, 17
  • 1938, 365
  • 1939, 527
  • 1940, 681
  • 1941, 436
  • 1942, 2 068
  • 1943, 4
  • 1944, 221
  • 1945, 542
  • 1946, 179
  • 1947, 298
  • 1948, 127
  • 1949, 556
  • 1950, 94
  • 1951, 10
  • 1952, 64
  • 1953, 30
  • 1954, 26
  • 1955, 90
  • 1956, 12
  • 1957, 86
  • 1958, 0
  • 1959, 19
  • 1960, 21
  • 1961, 0
  • 1962, 0
  • 1963, 0

Källa: Sveriges Officiella Statistik, Fiske, Årsböcker 1914-69

På 1970-talet försvann tonfisken helt från svenska landningar men för cirka 5 år sen kom den tillbaks till svenska vatten. Något som nog ingen hade väntat sig. Orsakerna till återkomsten är bra fiskeriförvaltning. Kvoten på tonfisk skars ner kraftigt (halverades 2010) och kontrollen förbättrades vilket medförde en kraftig minskning av fisket i Medelhavet och att det illegala fisket i stort sett upphörde. Samtidigt har en välfungerande förvaltning skapat stora bestånd av sill och makrill och Nordatlanten, Nordsjön, Skagerak och Kattegatt vilket gynnat tonfisken då den främst lever på sill och makrill.

Även senare har svenskar varit engagerade i fiske av tonfisk. Men då har det varit utanför Sverige, exempelvis Helmer Nyberg med MÖ 177 Mari X åren 1989-92, Lars Björck och Arne Björck med en fiskebåt vid namn Walloda och bolag på Cook Island med namnet Walloda Pacific Ltd från år 1996. Walloda Pacific Ltd upplöstes troligen omkring 2013 eller nåt år senare. Walloda som sannolikt sjönk kring 2013 dörjade tonfisk.

Advertisements