Tjockläppad multe – okvoterad art som fiskas i andra länder

Under senare år och på grund av ökade vattentemperaturer har tjockläppad multe (Chelon labrosus) och andra multefiskar blivit vanligare i svenska vatten, främst i Kattegatt och Skagerak men även i Östersjön.

Tjockläppad multe är en marin stimfisk som också finns i bräckt vatten och även kan gå upp i sötvatten. Den föredrar relativt varmt vatten och hittar till våra breddgrader under sommaren. Den uppehåller sig relativt kustnära och ofta i flod- och åmynningar med bräckt vatten. I Sverige hittas den ofta i områden som påverkas av varmvattenutsläpp från kärnkraftverk. Trots att den är pelagisk söks födan vid bottnen. Tjockläppad multe äter diverse smådjur, påväxtalger, bottenlevande kiselalger och detritus. Tidpunkten för lek kan variera från januari till augusti. Populationen i Engelska kanalen är troligen den som leker regelbundet närmast Sverige, och där sker leken mellan februari och april.

Multefiskar (mullet) fiskas allmänt i stora delar av världen som matfisk men i Sverige finns inget riktat yrkesfiske. Däremot fångas tjockläppad multe som bifångst vid garnfiske och i fritidsfisket och anses vara en spännande fisk i sportfisket. Längs Englands kuster är tjockläppad multe en ganska vanlig fångst bland yrkesfiskare som bedriver ett riktat fiske med landvadar och garn. Om beståndet kring Sverige ökar mycket borde det kunna vara ett alternativ för småskaliga svenska yrkesfiskare på samma sätt som svartmunnad smörbult kan bli och karpfiskar som braxen och id borde vara.

Det finns inga kvoter för multe och den är alltså helt fri att fiska i yrkesfisket. Men problemet är i allmänhet bristande kunskaper om alla multefiskar. Beståndsstorlek, livsmönster och känslighet för fiske är i stort sett okända. Men tjockläppad multe växer långsamt och är därför troligen känslig för ett alltför omfattande fiske. Garnfiske är dock ofta förbjudet i åmynningar där multe kan finnas så det kanske ändå inte är ett så stort problem. Även garnfiske efter öring och lax på djupt vatten är också förbjudet vilket innebär att multe inte heller kan fångas på det sättet. Något garnfiske förekommer inget heller i 8-fjordarområdet där det ska finnas en del multe. Försvinnande ålgräsängar och skarv är dock något som kan innebär att det aldrig blir något större bestånd av multe i Sverige. Det finns idag inte heller någon multe som leker i svenska vatten. Enda möjligheten till riktat yrkesfiske av multe i Sverige är sannolikt att tillåta garnfiske på flera områden än idag. Men då kanske fritidsfiske med garn måste förbjudas helt.

Det finns ett mer omfattande fiske av storhuvad multe (Mugil cephalus), guldmulte (Liza aurata), tunnläppad multe (Liza ramada), rosenmulle (Mullus barbatus) och mulle (Mullus surmuletus) från England ner längs Europas kuster, i Medelhavet och delar av Svarta havet. Dessa arter förekommer inte i Sverige förutom storhuvad multe, guldmulte och tunnläppad multe som hittas ibland på sommaren. Med varmare vatten har de med tiden blivit vanligare. Rosenmulle (Mullus barbatus) och mulle (Mullus surmuletus) är ofta kvoterade då anges rekommenderade kvoter av ICES utifrån försiktighetsprincipen.

Mellan 2009 and 2012 fångades cirka 46 ton multefiskar i nordiska vatten, främst kanske tjockläppad multe (4,4% av den landade fångsten), och storhuvad multe (14,6%). 81% av den fångade multefisken var dock inte artbestämd. De årliga fångsterna var ungefär samma år från år, mellan 9 och 13,5 ton. Huvuddelen av landningarna var från danska fiskare (79,6%), följt av tyska (14,6%) och svenska (5,9%).

Läs mer:

Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!