I en artikel på Supermiljöbloggen hittar Vera Arhippainen på en massa felaktiga uppgifter om värdens fiske. Hon skapar och sprider helt enkelt falska nyheter. Utifrån en undersökning om miljöproblemen i laxodlingsindustrin fabulerar hon friskt. En del av felaktigheterna har hon dock fått från den aktuella rapporten i sig men de flesta är rena fantasier och påhitt av henne själv.
För det första handlar det inte om att laxodlingens miljöproblem kostar 50 miljarder US-dollar utan om att laxodlingsindustrin påstås ha externa kostnader på 50 miljarder varav 14 miljarder då skulle vara miljökostnader. Huvuddelen av de påstådda kostnaderna är dessutom rena gissningar och lösa påståenden. Arhippainen har inte klarat av att läsa rapporten ordentligt och dessutom godtar hon siffrorna rakt av trots att det handlar om rena gissningar.
Det finns dock tydliga miljöproblem, om än minskande, med laxodling såsom lokal övergödning och lokal spridning av giftiga ämnen som används för att bekämpa laxlus i odlingarna. Det är värda att uppmärksammas men ingen tjänar på lögner och fantasier, inte heller miljökampen.
Laxodling står dessutom för en mindre del av världens fiskodling. Odling av karpfiskar står för den överväldigande delen av världens fiskodling och de orsakar i allmänhet inga miljöproblem alls. De får inte foder som innehåller fiskmjöl och berörs överhuvudtaget inte av den aktuella rapporten. Arhippainen utgår från att rapporten om laxodling handlar om fiskodling generellt och menar att lax är den vanligaste fisken att odla. Hon har helt enkelt noll koll på hur världens fiskodling ser ut.
Andel av fiskodlingen i världen
- Karpfiskar, 50%
- Tilapia, 10%
- Laxfiskar, cirka 8%
Vidare påstår Arhippainen att det pelagiska industrifisket leder till att lokala fiskare blir utan fiskeresurser och mat. Det är ett påståenden utan generell relevans. Huvuddelen av den fisk som fångas för fiskmjölstillverkning är inte fisk som används till konsumtion i de områden där den fiskas. Huvuddelen av fisket för fiskmjöls- och fiskoljeändamål sker i Stilla Havet utanför Peru och Chile och i Atlanten och Nordsjön i nordvästra Europa. De arter som fiskas för detta ändamål där används inte till mat lokalt och har aldrig fiskats för konsumtion. Det gäller anchoveta utanför Peru och Chile, blåvitling, tobis, skarpsill och vitlinglyra i Nordatlanten och Nordsjön. I Atlanten och Mexikanska gulfen utanför USA är det en fisk som heter menhaden som fiskas för fiskmjöls- och fiskoljeändamål. Alla de nämnda fiskbestånden fiskas långsiktigt hållbart och det aktuella fisket innebär inga som helst problem för lokal livsmedelsförsörjning. Det är från dessa fiskbestånd som huvuddelen av den fisk som används till foder i laxodlingarna kommer. Arhippainen skriver bara strunt.
Det finns industrifiske som är problematiskt både i Asien och utanför Västafrika. Men det är inte västvärldens laxodlingar och laxkonsumtion som är problemet i detta sammanhang utan räkodlingar och fiskodlingar i Asien (det odlas tre till fyra gånger så mycket räkor som lax) och kinesiska fiskeflottor utanför Afrika som tjuvfiskar för nära kusten samt lokala fiskare i Indien och andra länder. Men i allmänhet så fiskar det storskaliga industrifisket så långt ut att de inte konkurrerar med lokala fiskare om fångsten då de fiskar andra arter. I Västafrika fiskar de dock delvis på samma arter som de kustnära fiskarna vilket kan vara ett problem. Men industrifisket i Västafrika är i sin helhet bara en liten del av världens industrifiske så problemen ska inte överdrivas. Majoriteten av det fiske av fisk som blir till foder för fiskmjölsindustrin utgör inget problem för varken fiskbestånden eller lokalbefolkningen.
Vera Arhippainen har skrivit ett okunnigt och oinsatt inlägg på Supermiljöbloggen. Miljökampen skulle må bättre om de engagerade personerna lärde sig mer om det de vill kritisera. Som det nu är kan de lätt avfärdas då de sprider lögner och felaktigheter.
Läs mer:
- Världens mest odlade fiskarter
- Industrifiske i Europa, USA och Sydamerika är hållbart fiske
- Världens mest fångade fiskarter
Jag återkommer med en mer noggrann granskning av själva rapporten.
