Njord http://fiske.zaramis.se Sveriges största tidning om yrkesfiske Tue, 23 Apr 2019 14:57:18 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.10 58307483 SFPO om Peter Löfgrens torskdokumentär http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/sfpo-om-peter-lofgrens-torskdokumentar/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/sfpo-om-peter-lofgrens-torskdokumentar/#respond Tue, 23 Apr 2019 14:57:18 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16735 Läs mer...]]> Både beröm och kritik i SFPO:s kommentar till filmen ”Torsken – havets hopp” av Peter Löfgren. De är nöjda med inslagen om sälen och sälproblematiken, men missnöjda med att han beskriver fisket som orsaken till torskens problem:

Dokumentären är välkommen för att den visar hur den sälmask som gråsälarna
sprider håller på att slå ut torsken i östra Östersjön. Det är fakta som oftast
inte nämns alls i beskrivningen av den svåra situationen för torsken i östra
Östersjön, men inte heller denna dokumentär lyckas beskriva sälens fundamentala
roll för att torsken blir sjuk och dör.

Om vi inte kommer tillrätta med det växande sälbeståndet kommer situationen för
torsken i östra Östersjön att förvärras ytterligare. I filmen talas det om en
sälexplosion och att det finns mellan 40 000 och 50 000 sälar i Östersjön. I dag
är 100 procent av torskarna i sydöstra Östersjön smittade av sälmask. Upp till
300 sälmaskar kan finnas i en torsk och varje sälmask plågar torsken till döds.

[…]

Nu riskerar dokumentärfilmen att skapa ytterligare tvivel om hur svenska fiskare
agerar. En del av det beror på dåligt redovisade fakta. De stora fiskebåtarna
från Västkusten, som i dokumentären målas upp som en bidragande orsak till att
torskbeståndet minskar i östra Östersjön, fiskar inte torsk, utan sill och
strömming.

Peter Löfgren beskriver i dokumentären den positiva utvecklingen för Ålandstorsken i
Ålands hav. Han påstår att Ålandstorsken är immun mot sälmasken. Sanningen är
att vattnet i Ålands hav är för sött för att sälmasken ska kunna leva där.

Och algblomning och syrefria bottnar beror inte på fisket, vilket påstås i filmen,
utan på att kväveutsläpp från jordbruk och hushåll. Svenska reningsverk längs
kusterna är inte dimensionerade för alla sommargäster som kommer till kusterna
på sommarhalvåret. Detta leder till att orenat avloppsvatten rinner rakt ut i
havet när havet är som mest känsligt. Detta göder Östersjön. Resultatet blir
algblomning, syrefria bottnar och svårigheter för fisken att leva.

Läs också: Anekdotiska bevis och bristande fakta ger låg trovärdighet

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/sfpo-om-peter-lofgrens-torskdokumentar/feed/ 0 16735
Nya EU-regler kan möjliggöra bidrag till utbyggnad av fiskhamnar http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/nya-eu-regler-kan-mojliggora-bidrag-till-utbyggnad-av-fiskhamnar/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/nya-eu-regler-kan-mojliggora-bidrag-till-utbyggnad-av-fiskhamnar/#respond Tue, 23 Apr 2019 04:24:18 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16708 Läs mer...]]> EU har beslutat om nya regler för bidra ur Europeiska fiskefonden (EHFF). En ny möjlighet i reglerna är att få bidrag till modernisering av fiskhamnar:

Eftersom fiskehamnar, landningsplatser, skyddshamnar och auktionshallar är mycket viktiga för att säkerställa de landade produkternas kvalitet, liksom säkerhet och arbetsförhållande, bör EHFF prioritera stöd till modernisering av hamninfrastruktur, framför allt vad gäller saluföring av fiskeriprodukter, i syfte att optimera de landade produkternas mervärde.

Denna nya regel bör göra det möjligt att få bidrag till att bygga ut och/eller modernisera Björnhuvudet på Öckerö, Fiskhamnen i Göteborg och Fiskebäcks hamn. Det är tre projekt som länge diskuterats och där det inte finns tillräckligt med finansiering idag.

Läs mer:

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/23/nya-eu-regler-kan-mojliggora-bidrag-till-utbyggnad-av-fiskhamnar/feed/ 0 16708
Krympande livsmiljöer – ökad konkurrens mellan torsk och skrubba http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/krympande-livsmiljoer-okad-konkurrens-mellan-torsk-och-skrubba/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/krympande-livsmiljoer-okad-konkurrens-mellan-torsk-och-skrubba/#respond Mon, 22 Apr 2019 06:38:06 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16733 Läs mer...]]> Torsk och skrubbskädda (skrubba eller flundra) är två bottenlevande nyckelarter i Östersjön, både för fisket och för ekosystemet. Alessandro Orio vid SLU har tittat 40 år tillbaka i tiden och undersökt hur arternas utbredning förändrats. I sin avhandling visar han att dessa arter idag är mer koncentrerade till samma områden i södra Östersjön, vilket ökar konkurrensen om föda. Detta kan ha bidragit till torskens dåliga kondition och dåliga tillväxt under de senaste årtiondena.

Fiskar och andra arters utbredning i naturen styrs av miljöförhållanden, interaktioner med andra arter och mänsklig påverkan. För att kunna bevara och förvalta arter på ett bra sätt, är det viktigt att ta hänsyn till dessa faktorer och förstå hur förändringar i arters rumsliga och tidsmässiga utbredning påverkar dynamiken arter emellan.

– Östersjön är ett av de mest studerade havsområdena i världen och det fanns viss kunskap om utbredningen av vuxen torsk, men vi visste i stort sett ingenting om den historiska utbredningen av skrubbskädda eller ungtorsk. Torsk och skrubbskädda är två nyckelarter i Östersjön som dessutom kan påverka varandra i hög utsträckning. Dels konkurrerar de om samma föda, främst det bottenlevande kräftdjuret skorv, och dels äter stor torsk skrubbskädda, säger Alessandro Orio, i ett pressmeddelande.

I sitt avhandlingsarbete vid institutionen för akvatiska resurser, har Alessandro Orio undersökt de långsiktiga förändringarna i arternas utbredning, både geografiskt och i djupled. Resultaten visar att bottenfisksamhället i Östersjön genomgått stora förändringar de senaste 40 åren. Torskbeståndet har minskat kraftigt och koncentrerats till södra Östersjön. Samtidigt har skrubbskäddan ökat både i antal och geografisk utbredning i centrala Östersjön. Sedan början av 1990-talet har utbredningen i djupled minskat för båda arterna. Det beror troligen på att andelen syrefria bottnar ökat i djupare områden i kombination med att små torskar söker sig djupare ner på grund av en ökad predation från säl och skarv på grundare vatten.

De här förändringarna har gjort att vi nu har ett större överlapp i utbredningen av torsk och skrubbskädda än tidigare, vilket ökar interaktionen mellan arterna.

– Mina resultat visar att konkurrensen om föda mellan torsk och skrubbskädda kan vara en bidragande orsak till den dåliga tillväxt och svaga kondition som vi sett hos ungtorsk de senaste årtiondena. Samtidigt har också de storvuxna torskarna blivit färre, och eftersom de äter skrubbskädda kan det i sin tur ha lett till att skrubbskäddorna blivit fler och nu finns i större områden, säger Alessandro Orio.

Resultaten från avhandlingen är viktiga både för fiskförvaltning och naturvård, och kan bland annat användas för att bättre bedöma statusen hos bestånden av skrubbskädda och torsk. Bra statusbedömningar är nödvändiga för en långsiktigt hållbar fiskförvaltning.

– De kartor över arternas utbredning som jag tagit fram kan dessutom användas inom havsplanering för att till exempel skydda områden där det finns gott om torsk eller skrubbskädda och som vi vet är viktiga för arternas reproduktion, säger Alessandro Orio.

Uppenbart är att de miljömässiga försämringarna i Östersjön i form av syrefria bottnar, varmare hav och för många sälar kan ha lett till ökad konkurrens mellan torsk och skrubbskädda om födan. Ökad konkurrens mellan de två arterna har i sig inte skapat ett problem utan situationen är ett resultat av miljöproblem i Östersjön men när konkurrenssituationen uppstått kan den medverka till problemen för torskbeståndet i östra Östersjön.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/krympande-livsmiljoer-okad-konkurrens-mellan-torsk-och-skrubba/feed/ 0 16733
Veckans båt – KD 1 Gamen http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/veckans-bat-kd-1-gamen/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/veckans-bat-kd-1-gamen/#respond Mon, 22 Apr 2019 05:12:43 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16620 Läs mer...]]> KD 1 Gamen byggdes 1907 vid Mackie & Thomson, Govan, Glasgow som O 55 Comte Horace van der Burgh med en ångmaskin på 69 hk från W. V. V. Ligerwood & Co, Glasgow. Köpare var J. Baels Mauriex i Oostende i Belgien (Soc. Anon. Pêcheries d’Islande och från 1922 S.A. Pecheries des Flandres). På 200 bruttoton vid leveransen.

O 55 Comte Horace vander Burgh

O 55 Comte Horace van der Burgh

Köpt till Sverige 1924 av Fiskeri AB Gamen som KD 1 Gamen då den kom till Sverige. Om den köptes detta år var den hemmahörande i Säffle. Alternativt kan den ha köpts till Sverige år 1926 och då med Karlstad som hemmahamn. Fiskeri AB Gamen flyttade detta år alla sina båtar till Karlstad.

Gustaf H Silvén startade sin rederirörelse i Säffle år 1862. Det handlade i stor utsträckning som sjöfart på Byälven, Glafsfjorden och i Vänern och om transporter av skogsprodukter och passagerare. Bland de rederier Gustaf H Silvén drev fanns Ångbåts AB Hoppet som bedrev trafik mellan Arvika och Säffle från 1881. Detta bolag upplöstes sannolikt när det enda fartyget, Byelfven såldes till Norge år 1883.

1891 startades så ett nytt bolag med nästan samma namn, Nya Ångfartygs AB Hoppet, med säte i Glava. Sannolikt var Silvén också en av intressenterna i detta bolag som bedrev Vänersjöfart inklusive trafik mellan Arvika och Göteborg. Med tiden tycks Silvén ha avvecklat sina intressen i bolaget. Hugo Silvén (1882-1946) övertog sin fars rederiverksamhet år 1910, han var då 28 år gammal.

En verksamhet som Hugo Silvén kom att satsa på var ångtrålsverksamhet. Periodvis ägde hans företag Fiskeri AB Gamen 4 ångtrålare, men oftast var det bara 2, först hade de Säffle som hemmahamn, men efter 1926 Karlstad som hemmahamn. De låg emellertid i Göteborg och hade Göteborg som utgångspunkt för sina fiskefärder såväl som avsättningshamn för den fångade fisken.

Båten såldes till Göteborg och Fiskeri AB Uttern (J. O. Nilsson, sannolikt med Silvén som delägare) år 1938. Bytte då namn till GG 40 Uttern. Använd som hjälpvedettbåt 272 av den svenska marinen 1939-40, och 1945. Slutade fiska 1950 och därefter sannolikt använd som pråm. Såld till Sten A Olsson år 1951 och därefter upphuggen vid Establ. Van Heygren Frèses i Gent, Belgien.

m-199_gamen

GG 40 Uttern som hjälpvedettbåt 272.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/22/veckans-bat-kd-1-gamen/feed/ 0 16620
Vill WWF ha omoderna och farliga fiskebåtar? http://fiske.zaramis.se/2019/04/21/vill-wwf-ha-omoderna-och-farliga-fiskebatar/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/21/vill-wwf-ha-omoderna-och-farliga-fiskebatar/#respond Sun, 21 Apr 2019 04:49:09 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16712 Läs mer...]]> WWF:s fiskeripolitiska talesperson Karin Glaumann kritiserar EU:s beslut om att införa subventioner för att modernisera fiskeflottan. I praktiken betyder detta att WWF vill ha kvar omoderna fiskebåtar som är farliga arbetsplatser och medför onödigt stora utsläpp av växthusgaser.

Moderna fiskebåtar är ett måste för att yngre personer ska vilja bli yrkesfiskare. Idag är en båt dyrt och få unga människor har råd. Med bidrag till modernisering av fiskeflottan kan det bli möjligt för dem att inskaffa moderna fiskebåtar för kustnära småskaligt fiske. En modern fiskebåt har i allmänhet en mindre och mer miljövänligare motor. Den möjliggör att fångsten tas om hand mer effektivt och innebär en bättre kvalitet på produkterna. En modern båt innebär också bättre arbetsmiljö och minskad risk för arbetsskador och olyckor.

Vad jag kan se finns det bara fördelar med en modernisering av fiskeflottan. I Sverige och Danmark behöver ingen heller vara orolig för kapaciteten. Detta då fiskerikapaciteten är för liten. De vetenskapligt fastställda kvoterna fiskas inte upp. Karin Glaumanns och WWF:s inställning i denna fråga är faktiskt oseriös.

I EU:s beslut står följande:

 I syfte att införa ett hållbart, miljövänligt fiske som möjliggör en minskning av trycket på fiskeresurserna bör EHFF stödja modernisering av fartyg, så att de blir mindre energiintensiva enheter, också inom segment där det råder obalans, antingen genom bidrag eller via finansieringsinstrument. Dessutom bör det vara möjligt att ge EHFF-stöd för att unga fiskare ska kunna förvärva sina arbetsredskap, inbegripet fartyg på mer än 12 m, med undantag för segment där det råder obalans.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/21/vill-wwf-ha-omoderna-och-farliga-fiskebatar/feed/ 0 16712
Anekdotiska bevis och bristande fakta ger låg trovärdighet http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/anekdotiska-bevis-och-bristande-fakta-ger-lag-trovardighet/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/anekdotiska-bevis-och-bristande-fakta-ger-lag-trovardighet/#respond Sat, 20 Apr 2019 08:46:01 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16722 Läs mer...]]> Dokumentärfilmen ”Torsken – havets hopp” av Peter Löfgren bygger delvis på anekdotisk bevisföring och är i avsnitten helt enkelt inte helt trovärdig. Det gäller främsta de avsnitt där enskilda kustfiskare uttalar sig. De talar naturligtvis sanning utifrån sin erfarenhet och situation, men deras upplevelser säger inget om helheten.

Dessutom utelämnar filmen många viktiga fakta och presenterar dessutom en del rent felaktiga fakta. Det gäller framförallt de delar av filmen som handlar som det storskaliga sillfisket, historien, utvecklingen i kustfisket och syrebristen.

Peter Löfgren som gjort filmen utelämnar den stora anledningen till den ökade syrebristen i Östersjön. Att havstemperaturen ökat. Något som också tvingat skarpsillens mat norrut och därmed också skarpsillen och gjort havet sötare.Att havet blivit mindre salt innebär också att torsken fått sämre levnadsbetingelser och att syrebristen ökar. Syrebristen förvärras dessutom av de algblomningar som förekommer i Östersjön, men det är inte huvudorsaken.

Att skarpsillen numera finns längre norrut innebär matbrist för torsken som främst finns i södra Östersjön där den enda plats i Östersjön som det östra torskbeståndet kan fortplanta sig på, Bornholmsdjupet (möjligen med undantag av beståndet i Åland hav som verkar kunna leka där). Beståndet med stora torskar söder om Skåne tillhör det västra torskbeståndet i Östersjön som leker på andra platser än Bornholmsdjupet. Det är ett bestånd som är litet men har betydligt bättre hälsa än det östra beståndet.

Dessutom utelämnar han väsentliga fakta om det storskaliga pelagiska fisket av sill och skarpsill. Anledningen till att västkustfiskarna började fiska i Östersjön på 1970-talet i större utsträckning än tidigare var att de utestängdes från Nordsjön och Nordatlanten där det traditionellt fiskat i 100-tals år. Utestängningen berodde på rent politiska beslut. Genom ett penndrag och brist på agerande från de svenska politikerna fråntogs en stor del av västkustfiskarna sin försörjning från en dag till en annan. I andra delar av världen har sådant lett till att yrkesfiskare gått över till tobaks- och knarksmuggling. I Sverige ledde det till att västkustens yrkesfiskare sökte sig till nya fiskevatten i Östersjön. Inte bara västkustens förresten.

Då Ryssland och Sverige inte kunde komma överens om gränserna uppstod ett område med internationellt vatten där fisket var fritt öster om Gotland. Dit sökte sig fiskare från Färöarna, Skottland, Island och många andra länder då fisket i början av 1980-talet var mycket bra i Östersjön. Sillen försvann också från Nordsjön på grund av överfiske under 1960-talet och början av 1970-talet. Något som gjorde att yrkesfiskare i alla länder runt Nordsjön behövde söka sig till nytt fiske. En del av dem sökte sig till Östersjön, andra till Barents hav, andra började fiska vitlinglyra, tobis och lodda med mera.

Det finns också gott om undersökningar som visar att det storskaliga pelagiska fisket har små bifångster. Det gäller även i Östersjön. De insinuationer som görs i filmen om motsatsen är helt enkelt inte korrekta utan felaktiga. Även om det inte går att redovisa varje fisk från det pelagiska fisket innebär det inte att det fångas en massa torsk i sillfisket och skarpsillsfisket.

Förresten så finns det ingen kustfiskare som redovisar varje fisk heller. De fiskar de inte vill ha slänger de överbord även om det formellt är förbjudet när det rör sig om kvoterade arter som torsk, sill, skarpsill, rödspätta, lax och piggvar (för att nämna de kvoterade arter som finns i Östersjön). Det är inget som kan kontrolleras. Alla andra arter kan de slänga tillbaks i havet helt lagligt. Kontrollen i det pelagiska fisket är normalt sett bättre än i det småskaliga kustnära fisket.

Mannen från Havs och vattenmyndigheten, Martin Rydgren, som uttalar sig om bifångster är inte heller sakkunnig på just det området utan ganska okunnig. Han är helt enkelt ingen expert på bifångster i det pelagiska fisket och det är oseriöst av Peter Löfgren att framställa det som om det vore så.

Sen gäller det utvecklingen i kustfisket. Faktum är att det kustnära fisket i Sverige inte minskar speciellt mycket. Det minskar dock i Östersjön, men inte i Västerhavet. En stor anledning till det är att sälarna gjort fisket olönsamt då de äter fångsten. Detta gäller framförallt i Skåne och Blekinge. Men även bristen på torsk i stora delar av Östersjön är en anledning till det olönsamma fisket. Det går inte längre att leva på det fisket. Dessutom sprider sälarna parasiter som gör att torsken blir sjuk, får svårare att tillgodogöra sig näringen från maten, svälter och dör. Parasiterna förvärrar alltså mat- och näringsbristen.

Bristen på torsk i Östersjön är dock inget nytt. Det är ett naturligt återkommande problem som beror på varierande salthalter som främst beror på om det kommer in färskt salt vatten från Kattegatt eller inte. Under senare årtionden har det varit sällsynt med påfyllnad av salthaltigt och syrerikt vatten från Kattegatt. Dessutom förvärras problemen av att Östersjön blivit varmare. I samband med detta kommer vi in på den anekdotiska bevisningen.

När en kustfiskare säger att det var bättre förr, mycket mer torsk och så har det alltid varit, är det ett konstaterande som helt saknar bevisvärde. Sådant kallas anekdoter och anekdotisk bevisning Jag är bekant med en annan kustfiskare som i likhet med Sundell i filmen är från Stockholms skärgård som menar att tillgången på torsk har varit lika låg även under tidigare perioder. Den goda tillgången på 1980-talet är enligt denne man undantaget, inte dagens situation som är mer normal när det gäller bristen på torks i Stockholms skärgård och längs östkusten.

Sill från Östersjön hamnar inte på matborden för att den innehåller för mycket gifter enligt Livsmedelverket (i verkligheten är det inte längre sant). Det har inget med fisket, stora båtar eller inte att göra. Om den gick att sälja som mat skulle yrkesfiskarna gör det för det gör de ju med skarpsill från Skagerak och all sill från SKagerak och Nordsjön.

Överfiske förekommer inte idag. I själva verket är det så att kvoterna mycket sällan fiskas upp, Problemet i svenskt fiske idag är underfiske, inte överfiske. Sannolikt förekom det ett omfattande överfiske på 1980-talet och 1990-talet. Skyldiga till det vara alla yrkesfiskare, även de småskaliga och kustnära. Det förhållandevis storskaliga sillfisket hörde under denna tid till det mest olönsamma fisket och det var garanterat inte helt rumsrent. Både svartfiske och överfiske förekom. Torskfisket på 1980-talet och det efterföljande pelagiska fisket på 1990-talet gav till en början stora vinster, men kanske delvis på bekostnad av laglydighet och bestånd. En del lyckades bättre och kunde investera i nya båtar, men det flesta kunde inte göra det. Under det första årtiondet på 2000-talet fanns det omkring 80 båtar som fiskade sill och skarpsill. De flesta var gamla. I stort sett alla var olönsamma.

De pelagiska yrkesfiskarna valde dock till slut att göra något åt situationen. De krävde och drev igenom individuella överförbara fiskerättigheter (ITQ, TFC), dvs köp- och säljbara fiskerättigheter. Detta ledde till att mer än hälften av båtarna försvann och att det fiske som blev kvar blev lönsamt. Något som i sin tur ledde till att de kunde börja investera i nya moderna båtar med bra och säkra arbetsförhållanden, skonsamt fiske och låg energiförbrukning i förhållande till fångad mängd fisk.

Så till slut industrifisket, Industrifiske är fiske för industriella ändamål. Det handlar om att fisk fångas för att bli fiskmjöl och fiskolja (omega 3). Stora eller små båtar har inte med saken att göra. Det är inget nytt. I nordiska farvatten har det bedrivits sen århundraden. Den stora sillperioden i Bohuslän på 1700-talet handlade om ett omfattande industriellt fiske för att framställa fiskolja (tran) och salt sill. På 1800-talet handlade det om ett industriellt fiske för att framställa gödsel (guano), dvs fiskmjöl, vid en mängd fabriker i Bohuslän, Norge och andra platser.

Jag tror inte torsken i Östersjön går att rädda. Det beror på klimatet. Varmare hav ger en sötare, och syrefattigare Östersjö. Några större mängder torsk kommer inte att kunna leva där. Fisket och yrkesfiskarna drabbas. Men det är inte deras fel.

Läs mer:

 

 

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/anekdotiska-bevis-och-bristande-fakta-ger-lag-trovardighet/feed/ 0 16722
Fel om rovfiske, fiskmjöl och fiske i DN http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/fel-om-rovfiske-fiskmjol-och-fiske-i-dn/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/fel-om-rovfiske-fiskmjol-och-fiske-i-dn/#respond Sat, 20 Apr 2019 04:51:16 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16719 Läs mer...]]> Fiskmjöl som används till foder i Europa och USA tillverkas framförallt i Peru, Chile, USA, Danmark, Norge och Island. Den fisk som används för tillverkning av fiskmjöl i dessa områden är anchoveta i Peru och Chile, menhaden i USA, skarpsill (brisling), tobis, blåvitling, vitlinglyra (sperling) och östersjösill i Danmark, blåvitling, vitlinglyra (øyepål), skarpsill (brisling), tobis, taggmakrill (hästmakrill) och lodda i Norge, blåvitling och lodda på Island. Dessutom användes fiskrens i alla de nämnda länderna. I de nordiska länderna handlar det framförallt om sillrens.

I Europa som helhet används ungefär lika mycket fiskrens (54% år 2015) som färsk fisk. Internationellt står fiskrens för 21% av fiskmjölsproduktionen (2015). Ansjovis/anchoveta stod samma år för 40%, tobis (sandeel) 9% (varierar  kraftigt mellan olika år), skarpsill (sprat) 8% och menhaden 8%. 2013 användes 5% lodda (varierar mycket kraftigt mellan olika år) och 1 % blåvitling.

Inget av de fisken som nämnts ovan är dåligt förvaltat och inget av dessa fisken är ohållbart.

Att sill i Östersjön används till fiskmjöl beror på att sillen inte går att sälja som mat då folk tror att det är för mycket dioxin i den. Sen flera år tillbaka gäller inte det längre för sill från egentliga Östersjön, men Livsmedelsverket har inte ändrat sin rekommendationer. Det märkliga är att om samma sill (WBSS, Rügensill), ett av de sillbestånd som finns i Östersjön, fiskas i Skagerak eller Kattegatt finns inga restriktioner. Fiskmjöl tillverkat i Danmark av sill från Östersjön innehåller mindre dioxin än den färska sillen. Detta då processen gör det möjligt att skilja bort dioxin. fet fisk innehåller dock generellt mer dioxin än andra livsmedel så det är inte märkligt om foder tillverkat med fiskmjöl som ingrediens har högre halter av dioxin än annat foder. Men halterna är inte över gränsvärdena och inte hälsofarliga. Inte heller i ekologiska ägg.

Det är alltså fel när det i DN står att det inte går att säga om fisket är hållbart eller inte. Även om fiskmjölet inte är spårbart kommer det från hållbart fiske. Det kan slås fast ganska enkelt. Det finns i princip inget industrifiske (fiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja) med koppling till Europa som inte är okej. Någon rovdrift som en bonde hävdar i DN förekommer inte. Fisket i Västafrika (Mauretanien, Västsahara och Marocko) efter sardiner, sardineller och hästmakrill för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kan dock ifrågasättas. Men det står för en marginell del av det fiskmjöl som används som foder i Europa. Och inte ens när det gäller det fisket har jag sett några larm om överfiske och utfiskning.

 

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/20/fel-om-rovfiske-fiskmjol-och-fiske-i-dn/feed/ 0 16719
Torskkatastrofen i Kanada ledde till knarksmuggling http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/torskkatastrofen-i-kanada-ledde-till-knarksmuggling/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/torskkatastrofen-i-kanada-ledde-till-knarksmuggling/#respond Fri, 19 Apr 2019 08:01:44 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16716 Läs mer...]]> Jag har tidigare skrivit om hur dålig fiskeripolitik ledde till att yrkesfiskare längs kusten i nordvästra Spanien, Galicien, istället blev cigarettsmugglare för att sedan bli stora marijuana- och kokainsmugglare. Detta som ett resultat av en utveckling som tog bort deras försörjningsmöjligheter i fisket utan att staten vidtog några åtgärder för att göra det möjligt för dem att överleva ekonomiskt på annat sätt. Smuggling blev deras utväg.

En liknande utveckling sker idag i Californiaviken i Mexico där fiskarbefolkningen av miljörörelser och politiska beslut drivs rakt i händerna på de mexikanska kartellerna. Detta är inte heller några enstaka exempel utan yrkesfiskare världen över drivs in i kriminalitet genom överfiske, dålig fiskeripolitik och oansvariga miljörörelser. Ett tidigt exempel är hur torskens försvinnande från Grand Banks och Georges Bank i nordvästra Atlanten ledde till omfattande knarksmuggling i nordöstra USA och New Brunswick, Nova Scotia och Newfoundland i Kanada.

Kraschen för torskfisket i Nordvästatlanten med start på 1970-talet som ledde till ett totalstopp för fisket år 1992 ledde till att minst 35 000 människor i Newfoundland, Nova Scotia, New Brunswick, Maine, Rhode Island och Massachusetts i ett slag förlorade sitt levebröd. Detta utan att myndigheterna gjorde nånting för att lösa deras försörjningsproblem. De tidigare fiskarna och deras barn fick lösa problemet själva. En del av dem blev smugglare.

Det minskade torskfisket på 1980-talet och slutet 1992 sammanföll med att de colombianska drogkartellerna fick ökade svårigheter att använd de traditionella smugglingsvägarna genom Karibien. Alternativa rutter utarbetades, en av dem via de mexikansk kartellerna som tidigare främst sysslat med marijuana och en via den kanadensiska kusten och vidare till USA från Kanada. New Brunswick som ligger närmats USA kom att bli det viktigaste området för smugglingen via Kanada. Genom att det fanns en enorm arbetslöshet i New Brunswick, Nova Scotia och i angränsande US-amerikanska Maine var det lätt att rekrytera lokala förmågor, ofta unga män som egentligen velat bli fiskare eller som blivit av med sitt arbete som fiskare. Kokain började flöda in i New Brunswick och snart följde också stora mängder hasch och marijuana. Ibland med fartyg direkt från Pakistan. Till en början skedde också smuggling direkt från Colombia med flygplan.

I Kanada omhändertogs en hel del av droghanteringen av grupper kopplade till ’ndranghetan som var starka i Toronto och andra delar av delstaten Ontario, men också till maffian i Montreal, Rizzutto-familjen. De två grupperingarna stod för en stor del av vidaresmugglingen till USA. Rizzuttofamiljen samarbetade därvidlg både med de sicilianska maffiafamiljerna i New York och med ’ndranghetan. Även här tycks drogsmugglingen, precis som i Galiciens, ha förgåtts av cigarettsmuggling.

Narkotikan lastades om från de stora fartygen till mindre båtar ute till havs. De mindre båtarna fördes ofta av lokala före detta fiskare eller barn till fiskare med god lokalkännedom. Tillvägagångssättet var exakt detsamma som i Galicien och drivkrafterna bakom var de samma. Faktum är att en del av galiciska yrkesfiskarna också hade levt på fisket i nordvästatlanten utanför USA:s och Kanadas kuster.

Den omfattande och storskaliga smugglingen via New Brunswick försvann så småningom. Den är naturligtvis inte helt borta men inte längre lika omfattande. Dels som en följd av att smugglingen via Mexico blivit det viktigaste men också på grund av att ett nytt lönsamt fiske växte fram, fisket efter skaldjur (hummer, räkor etc).

Myndigheternas ovilja och oförmåga att vidta lämpliga åtgärder för att garantera försörjningen för de som drabbas av överfiske, dålig fiskeriförvaltning och snabba fiskestopp leder till att människor tvingas in i tung brottslighet för att kunna försörja sig. Det är en utveckling som idag också kan ses i Västafrika där kokainet idag ofta gör en mellanlandning på sin väg till Europa.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/torskkatastrofen-i-kanada-ledde-till-knarksmuggling/feed/ 0 16716
Förvillaren Karin Glaumann från WWF http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/lognaren-karin-glaumann-fran-wwf/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/lognaren-karin-glaumann-fran-wwf/#respond Fri, 19 Apr 2019 05:12:31 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16702 Läs mer...]]> Karin Glaumann är sakkunnig i fiske- och marknadsfrågor på Världsnaturfonden (WWF). Hon är dessutom en lögnare. Detta för att hon påstår att 50% av alla fiskarter i Östersjön överfiskas. Yrkesfisket i Östersjön fiskar kvoterade arter som torsk, skarpsill, sill, lax, rödspätta och piggvar plus en mängd andra arter som exempelvis sik, siklöja, skrubba, gös, abborre och gädda. Med överfiske menas normalt att en fiskart fiskas utöver de kvoter som de vetenskapliga råden föreslagit.

Sanningen är nog att ingen fiskart i Östersjön fiskas utöver de vetenskapliga råden. Däremot finns det politiska beslut om kvoter som överskrider de vetenskapliga råden men ingen fiskar så mycket. När det gäller torsken så fiskas bara hälften av kvoten upp vilket innebär att fisket är mindre än de vetenskapliga råden. När det gäller Rügensillen (WBSS) ändrades beräkningsmodellen plötsligt vilket gjorde att det som förut var okej att fiska nu helt plötsligt inte skulle vara okej. Beståndet har inte minskat. Fisket har dock minskat och kommer att minska mer i år.

Karin Glaumann känner till dessa fakta. Hennes uttalande om Östersjön i Ekot är därför så vitt jag kan bedöma medvetet vilsledande i opinionsbildande syfte. Den typen av agerande gynnar inte den fiskeripolitiska debatten och den undergräver allt förtroende för miljörörelserna när det gäller fiske.

Att 40% av alla arter i Nordostatlanten överfiskas är heller inte sant. För makrillen gäller exempelvis att bestånduppskattningarna i flera år varit grovt felaktiga och totalt underskattat beståndets storlek. Resultatet är att makrillen inte överfiskas och inte har överfiskats tidigare heller. Att 90% av alla arter överfiskas i Medelhavet är däremot sannolikt sant. Det stora problemet där är dock att ingen egentligen vet då ingen vet hur mycket det egentligen fiskas.

Tyvärr är det också så att miljörörelser liksom många forskare faktiskt ljuger om fisket i Östersjön och fisket på andra platser. Karin Glaumann som är ny på posten som fiskeriansvarig hos WWF fortsätter på den vägen och det bådar inte gott.

Samtidigt ska vi ha klart för oss att 4 av 8 kvoterade bestånd i Östersjön fiskades över Fmsy under 2016. 2003 var det 7 bestånd. För Nordsjön var siffran 9 av total 22. 2006 var det 18 bestånd. Keltiska havet 16 av 25. Biscayabukten 65 av 9. Meningen är att ett bestånd ska fiskas på Fmsy, men de vetenskapliga råden innebär att kvoter sätts på ett sätt som leder åt rätt håll långsiktigt vilket innebär att de vetenskapliga råden ibland ligger över Fmsy.

Men det är inte vad som normalt menas med överfiske. Glaumann använder en felaktig termologi helt enkelt. Yrkesfiskare utgår från den kvot de får sig tilldelad och kan bara anpassa sitt fiske till den. De kan inte anpassa sitt fiske till en teoretiskt beräknad Fmsy. De flesta arter som fiskas över Fmsy är dessutom arter utan större betydelse. Jag har nämnt några av dem som inte är det. Den rapport hon utgår från visar hur det i stort blir bättre och bättre hela tiden. Hon är medveten om detta. Hennes prat vilseleder och skuldbelägger yrkesfisket helt i onödan. Utvecklingen går åt rätt håll. Yrkesfisket arbetar i den riktningen. Glaumann och WWF oroar folk helt i onödan genom att tolka data felaktigt och uttala sig slarvigt och vilseledande.

Läs mer:

 

 

 

 

 

 

 

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/19/lognaren-karin-glaumann-fran-wwf/feed/ 0 16702
”Pågår mycket arbete för att förbättra tillståndet i Östersjön” http://fiske.zaramis.se/2019/04/18/pagar-mycket-arbete-for-att-forbattra-tillstandet-i-ostersjon/ http://fiske.zaramis.se/2019/04/18/pagar-mycket-arbete-for-att-forbattra-tillstandet-i-ostersjon/#respond Thu, 18 Apr 2019 08:12:07 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=16700 Läs mer...]]> Havs- och vattenmyndigheten, HaV, delar uppfattningen att Östersjön och torsken i östra beståndet är hårt utsatt och mår dåligt på flera sätt. Att utreda orsaker och att bedöma vilka åtgärder som behövs är komplext. Många nationella och internationella aktörer är involverade i dessa beslut. Klimatförändringarna gör också att Östersjön blir allt varmare, mindre syrerik, surare och salthalten sjunker. Ekosystemet kommer sakta att förändras. Det påverkar även torskbeståndens utveckling.

Åtgärdsprogrammet för havsmiljön (enligt EUs havsmiljödirektiv) anger vad som behövs för en god havsmiljö på sikt vilket är viktigt för alla fiskbestånd. För varje åtgärd finns en ansvarig myndighet. HaV har tagit fram 32 olika åtgärder inom områdena: främmande arter, fiskar och skaldjur som påverkas av fiske, övergödning, marina skyddade områden och restaurering, bestående förändringar av hydrografiska villkor, farliga ämnen, marint avfall samt biologisk mångfald. Åtgärdernas effekter följs upp och utvärderas vart sjätte år.

– Det pågår mycket arbete för att förbättra miljötillståndet, men det kommer att ta tid innan vi ser effekter, säger Mats Svensson, chef för havs- och vattenförvaltningen, i ett pressmeddelande. Utsläppen av näringsämnen minskar men övergödning är fortfarande ett stort problem. Framförallt i Östersjön där 97 procent av havet är påverkat av övergödning varav 12 procent är mycket påverkat. Utbredningen av syrefria bottnar ökar vilket ger läckage av fosfor så kallad internbelastning. Åtgärder som exempelvis lokala vattenvårdsprojekt finansierade av HaV (LOVA) bidrar till att minska utsläppen av näringsämnen.

Situationen för det östra torskbeståndet i Östersjön har länge varit bekymmersam. Förvaltningen vilar på vetenskaplig grund och politiska beslut som HaV genomför. HaV följer noga beståndens utveckling.

– Den 29 maj kommer internationella havsforskningsinstitutet (ICES) med nya vetenskapliga råd som ligger till grund för EU:s förhandlingar om fiskekvoter bla för torsk. Efter förhandlingar mellan EU:s medlemsländer tas beslut av ministerrådet om 2020 års kvoter den 14-15 oktober, säger Ingemar Berglund, på avdelningen för fiskförvaltning på Havs- och vattenmyndigheten.

När det gäller marina skyddade områden så arbetar HaV med att genomföra handlingsplanen för marint områdesskydd. Arbetet syftar till att bevara värden i samtliga skyddade marina områden med fokus på fiske. Arbetet ska vara slutfört 2020.

Läs också:

Läs mer:

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/04/18/pagar-mycket-arbete-for-att-forbattra-tillstandet-i-ostersjon/feed/ 0 16700