Njord http://fiske.zaramis.se Sveriges största tidning om yrkesfiske Thu, 04 Jun 2020 04:38:38 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.3.3 58307483 Skarpsillen och torsken i Östersjön http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/skarpsillen-och-torsken-i-ostersjon/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/skarpsillen-och-torsken-i-ostersjon/#respond Thu, 04 Jun 2020 04:38:38 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=20047 Läs mer...]]> För mycket skarpsill innebär enligt forskning som genomfördes åren 2008-2013 stora problem för torskfiskbestånden på två olika sätt och dessutom förvärrar det problemen med övergödning vilket i sin tur gynnar skarpsill och spigg. Försök genomfördes då med att fiska bort skarpsillen från ett visst område i Östersjön för att se om det skulle kunna hjälpa rovfiskbestånden, dvs främst abborre och gädda vid kusten och torsk. Projektet kallades skarpsillsprojektet.

Slutsatserna från projektet var att för mycket skarpsill påverkade torskbeståndet negativt på flera olika sätt. Det ena var att mycket skarpsill innebär konkurrens som maten med små torskar (under 30 cm) samt att det innebär undernäring för skarpsillen vilket innebär att den blir för mager för torsken och därmed är dålig föda för torsken. experimenten med reduktionsfiske av skarpsill visade att detta kan leda till bättre förhållanden för torsken och minskad övergödning. Slutsatsen blev att det kunde vara vettigt att fisk mer skarpsill i områden där det finns mycket skarpsill i syfte att förbättra förhållandena för torsken.

Vi kan på nedanstående figurer se att skarpsill (och sill) är på vintern vanligare i områden där ingen torsk finns och att sill och skarpsill finns i samma områden i norra Östersjön vid denna tid. Brist på skarpsill för större torskar kan i alla fall på vintern kunna utgöra ett problem i det område där det finns torsk.

Fisket av skarpsill ser huvudsakligen i områden där det finns lite större torsk, dels i ett område kring Öland (där det finns begränsat med torsk) och söder om Gotland som tangerar och delvis överlappar området där det finns torsk. Men huvuddelen av fisket sker nordost om Gotland och längs med den baltiska kusten där torsk liksom förutsättningar för torsk saknas idag. I de flesta områden där skarpsill finns konkurrerar den om födan med torsken

Kontentan av detta är sannolikt att det kanske kan vara vettigt att minska skarpsillsfisket i södra Östersjön, ICES-områdena 25 och 26 kombinerat med ett begränsat torskfiske.

Samtidigt bör det dock beaktas att sillen i södra Östersjön, rügensillen, som dock inte finns i området under det 4:e kvartalet, har problem vilket kan bero på predation på ägg och larver från mindre torskar, skarpsill, spigg och kanske också annan fisk som svartmunnad smörbult under våren och sommaren.

I så fall vore det kanske också vettigt att ha ett riktat reduktionsfiske på torsk för att få bort delar av de många men små torskarna. Dessutom skulle med all sannolikhet ett ökat fiske av skrubbskädda (flundra) vara bra.

Men om det faktiskt är så att det även i 25 och 26, vilket är fullt möjligt och vad jag tror, är så att det finns för mycket skarpsill så att den i huvudsak konkurrerar med torsken om födan bör skarpsillsfisket istället ökas även där.

I ICES-områden 27, 28 och 29 bör skarpsillsfisket ökas kraftigt oavsett vilka åtgärder som vidtas i område 25 och 26. Det kan dock också medföra ökade fångster av sill (strömming) vilket kanske kan kompenseras av minskat sillfiske i område 25 och 26. Ett kraftigt ökat skarpsillsfiske i de norra delarna av Östersjön skulle också bidra till minskad övergödning.

Det mesta tyder också på att skarpsillsbeståndet i Östersjön är mycket större än vad ICES beräknar. I flera decennier har skarpsill fiskats över maximalt hållbart uttag men beståndet har trots det inte minskat. Det tyder på att ICES beräkningar är felaktiga på samma sätt som de var med makrill. Att det är fel understyrks av att skarpsill landats och rapporterats som sill vilket innebär att fisket faktiskt varit ännu större än vad ICES rapporterar. Eventuellt är beståndet så mycket som 30-50% större än vad ICES beräkningar ger vi handen. Felrapporteringen ger troligen också en för stor kvot på sill i östra Östersjön men samtidigt innebär det också att sillkvoten aldrig fiskas upp. En sänkt kvot på sill i östra Östersjön är rimligt, men det kommer inte med säkerhet att faktiskt minska fisket då de av ICES uträknade kvoterna kan ha varit för höga under lång tid.

För att få ännu bättre effekter på övergödningen och dessutom också gynna kustens rovfiskar, dvs abborre och gädda bör också ett riktat spiggfiske startas. För att ytterligare förbättra läget bör fritidsfiske på gädda, gös och abborre förbjudas längs egentliga Östersjöns kuster.

Spiggen finns främst i ICES-områdena 27, 28 och 29 och det bör därmed inte vara nåt problem i förhållande till torsken med sådant fiske. Inte heller I Bottenhavet där spiggfiske också kan ske bör det vara ett problem. Bifångst av skarpsill bör inte heller vara ett problem om kvoten på skarpsill i dessa områden ökas kraftigt. Däremot kan kanske bifångst av sill (strömming) eventuellt vara ett problem.

Förekomst av storspigg

Att ha olika kvoter i södra och norra Östersjön för sill och skarpsill kräver förändringar i den nuvarande förvaltningen men jag tror faktiskt att det skulle kunna var en vettig sak. Därvidlag måste den regionala fördelningen av sill och skarpsill noggrant beaktas så att de mindre trålarna får fiskerättigheter för regionalkvoten.

Fiske på spigg bör införas med fri kvot, men det bör i det läget vara noga med kontrollen av bifångster av sill och skarpsill. I det fallet bör kameraövervakning av fångsten kunna var en framkomlig väg.

Spiggfiske och delad förvaltning av sill och skarpsill med kraftigt ökat skarpsillsfiske i norr skulle också kunna ge möjligheter att kompensera tidigare torskfiskare för det stoppade fisket.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/skarpsillen-och-torsken-i-ostersjon/feed/ 0 20047
Atunsa http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/atunsa-2/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/atunsa-2/#respond Thu, 04 Jun 2020 04:20:18 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=19970 Läs mer...]]> Atunsa eller egentligen Atuneros Congeladores y Transportes Frigorificos SA är ett familjeägt spanskt tonfiskeföretag med baskisk hemvist i likhet med de flesta andra stora tonfiskföretag i Spanien. Ägare är familjen Zulueta. Moderbolaget har 5 dotterbolag, 7 snörpvadsbåtar för fiske av tonfisk, 130 anställda och en omsättning på cirka 77 miljoner USD år 2018.

De flesta snörpvadsbåtarna är spanskflaggade men en är flaggad på Seychellerna. Fisket bedrivs i Guineabukten och Indiska Oceanen med bas i Abidjan, Elfenbenskusten, och Tema, Ghana, samt Port Victoria på Seychellerna.

Atunsa är tillsammans med Echebastar och Pevasa är medlemmar i  Asociación Nacional de Armadores de Buques Atuneros Congeladores (ANABAC).

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/04/atunsa-2/feed/ 0 19970
Låga och ofarliga halter av kemiska stridsmedel i fisk och skaldjur http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/laga-och-ofarliga-halter-av-kemiska-stridsmedel-i-fisk-och-skaldjur/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/laga-och-ofarliga-halter-av-kemiska-stridsmedel-i-fisk-och-skaldjur/#respond Wed, 03 Jun 2020 07:08:11 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=20071 Läs mer...]]> I haven utanför Sverige finns mängder av kemiska stridsmedel som dumpades efter andra världskriget. Analyser av fisk och skaldjur visar nu att halterna av stridsmedlen är låga. Det är Havs- och vattenmyndigheten, HaV, som har tagit initiativ till provtagningen och de har också publicerat rapporten.

Som ett led i HaVs arbete för en bättre havsmiljö provfiskades fisk och skaldjur i närheten av dumpningsplatserna under sommaren 2019. Det är dessa prover som nu har analyserats. Provfisket genomfördes vid två platser där mycket stridsmedel har dumpats: väster om Måseskär på Västkusten och det så kallade Gotlandsdjupet söder om Gotland i Östersjön. När stridsmedlen läcker ut i den marina miljön riskerar de att skada människor, djur och växter.

Torsk, skrubbskädda, havskräfta, räka och pirål är de fiskar och skaldjur som har undersökts. De förstnämnda arterna för att de ofta äts av människor. Pirålen, en maskliknande cirka 50 cm lång fisk, för att den är en så kallad markörart.

– Den lever i bottensedimentet och är därför extra utsatt för de stridsmedel som finns där. Pirålen är därför en bra indikator på hur mycket gifter som finns i havsbottnen, säger Fredrik Lindgren, utredare vid HaV, i ett pressmeddelande.

Analyserna har gjorts vid VERIFIN (Finnish institute for verification of the chemical weapons convention), ett institut som är världsledande på analyser av kemiska stridsmedel.

Stridsmedlet Clark I och II detekterades i pirål vid ett av de undersökta vraken på västkusten. I övriga fånagde fiskar och arter hittade inga detekterbara mängder av gift. Att äta fisk och skaldjur fånade nära vraken vid Måseskär är därför ofarligt. Clark I och II, arsinolja och Adamsit detekterades i torsk och i sediment i Gotlandsdjupet men i så små mängder att de är utan betydelse.

– Analyserna visar att halterna av giftiga stridsmedel är låga eller till och med mycket låga för samtliga arter. Det är förstås positivt och innebär också att det inte är någon fara att äta fisk och skaldjur från dessa områden. Men däremot är ju kemiska stridsmedel något som inte ska återfinnas i den marina miljön, vare sig i sediment eller i fisk och skaldjur, fortsätter Fredrik Lindgren.

Väster om ön Måseskär i Skagerrak finns ett område med 28 vrak, där vattendjupet är cirka 200 meter. Där sänktes fartyg efter andra världskriget, fyllda med överbliven ammunition och kemiska stridsmedel. HaV har gjort tidigare provfisken, 2016 och 2017. Låga halter av kemiska stridsmedel och arsenik har uppmätts i sediment och fisk under årens lopp i de centrala delarna av vrakområdet.

Gamla krigsfartyg och ammunition dumpades inte bara på Västkusten, även söder om Gotland finns ett stort dumpningsområde. Totalt i Östersjön dumpades uppskattningsvis cirka 50 000 ton krigsmateriel innehållande kemiska stridsmedel. I Skagerak sänktes runt 170 000 ton under åren efter andra världskriget.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/laga-och-ofarliga-halter-av-kemiska-stridsmedel-i-fisk-och-skaldjur/feed/ 0 20071
Albacora http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/albacora-2/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/albacora-2/#respond Wed, 03 Jun 2020 05:32:34 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=19960 Läs mer...]]> Albacora SA är Spaniens och Europas största tonfiskföretag. Grundat 1974 av Iñaki Latxaga Bengoetxea (Ignacio Lachaga Bengoechea) och fortfarande är han och hans familj huvudägare i bolaget även om det stora konservföretaget Jealsa Rianxeira också är delägare. Jealsa Rianxiera är dessutom ägare av ett annat fiskeriföretag som fiskar tonfisk, Atunera Sant Yago SA i Guatemala.

I koncernen ingår ett 20-tal företag där de viktigaste dotterbolagen i Spanien är Salica Industrias Alimentaria SA, Salica Alimentos Congelados SA, Albafrigo SA, Albafrigo Canarias SA och Atunera Hegaluze SA. Totalt har företaget 18 fiskebåtar, de flesta är stora snörpvadsbåtar för fiske av tonfisk varav en del ägs av dotterbolagen Overseas Tuna Company NV på Curaçao och Guayatuna SA i Ecuador.

2010 anklagades Albacora för illegalt fiske på US-amerikanska vatten kring Howland & Baker-atollerna i Stilla Havet åren 2007-2009. National Oceanic and Atmospheric Administration uppgav att de placerat ut 67 stycken så kallade FAD (fish aggregate devices) i de US-amerikanska vattnen. De hotades med en mycket stor bötessumma men förnekade helt och hållet att de fiskat i US-amerikanska vatten. Det hela tycks ha slutat med att bolaget och USA gjorde upp i godo genom att Albacora betalade en summa på 5 miljoner i böter.

2011 avslöjades en av Albacoras båtar med att olagligt dumpa tonfisk och samma år togs några av deras båtar ihop med några andra företags båtar för olagligt fiske i Liberias ekonomiska zon (EEZ). 2012 togs en av företagets båtar vid Marshall Islands med 16 hajar ombord. De fick böter då det är förbjudet att viska haj i vatten tillhörande Marshall Islands. 2013 dömdes en av Albacoras båtar för olagligt fiske i Naurus EEZ.

Albacora har 360 anställda och hade en omsättning på 134 miljoner dollar 2018. Fisket bedrivs i Guineabukten (Atlanten), Indiska Oceanen och i stora delar av Stilla havet.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/03/albacora-2/feed/ 0 19960
Grupo Nores http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/grupo-nores/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/grupo-nores/#respond Tue, 02 Jun 2020 10:21:42 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=19957 Läs mer...]]> Grupo Nores grundades 1954 av Manuel Nores González. Företaget ägs fortfarande av honom och hans familj. Företagsgruppen består av Pesquerias Nores Marin SL med dotterbolagen Pesquerias Manuel Nores Canarias SL, Frigoroficos de Galicia SA, och Nores Marin Comercial SL.

Grupo Nores har totalt 8 trålare och bedriver fiske i Nordatlanten såväl som kring Falklandsöarna via delägda bolaget Nores Marine Ltd. Den andre delägaren är Byron Fishing Ltd.

Koncernen bedriver fiske i Nordatlanten och utanför västafrikas kust (Marocko, Senegal och Guinea-Bissau) efter vitfisk och olika djuphavsfiskar.  Kring Falklandsöarna fiskas vitfisk som kummel och bläckfisk.

2018 omsatte Grupo Nores 29 miljoner dollar och hade 300 anställda.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/grupo-nores/feed/ 0 19957
Det där med strömmingen som försvann för 20 år sen http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/det-dar-med-strommingen-som-forsvann-for-20-ar-sen/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/det-dar-med-strommingen-som-forsvann-for-20-ar-sen/#respond Tue, 02 Jun 2020 06:26:19 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=20038 Läs mer...]]> 2001 rapporterade upprörda forskare, kustnära fiskare och andra att strömmingen (sillen) i Östersjön totalt försvunnit från kusten. Det var de stora västkusttrålarnas fel. Dessutom hade de fiskat bort både storspigg och tobis. Siklöjan var borttrålad. All fisk var borta i hela Östersjön inklusive Bottenhavet och Bottenviken. Miljöpartiet drev samma linje i riksdagen.

Problemet var att påståendena helt saknade grund. Det fanns ingen sanning i dem. Sillen (strömmingen) var inte slut, spiggen var inte borta. Sen dess har fiskats massor med sill och skarpsill. Spiggen är så vanligt att den numera anses vara ett av de stora problemen i Östersjön. Siklöjan har fiskats lönsamt i många år utan att försvinna.

Men torsken hade problem och verkade undernärd. Det fanns för lite sill och skarpsill påstods det. Men samtidigt höll skarpsillen på att ta över och åt upp torskens ägg, larver och yngel. Samtidigt om torsken inte hade nåt att äta på grund av för lite skarpsill och sill var skarpsillen så vanlig att den i sig var ett hot mot torsken. Det säger sig självt att dessa uttalanden inte kan vara korrekta. Antingen så var det så att skarpsill var så vanligt att torsken fick problem eller så ovanligt att torsken fick problem.

Det troliga var väl att det fanns för mycket skarpsill och att den skapade problem för torsken för idag finns det mer skarpsill och mindre torsk än det fanns då för 20 år sen. Men idag hävdar forskarna trots det att det finns för lite skarpsill och att torsken inte har nåt att äta på grund av det. Resonemangen hänger inte ihop. Jag tror att dagens forskare har helt fel om skarpsillen. Det är inte för lite skarpsill som är problemet vilket forskarna hävdar utan problemet är att det finns för mycket.

Dessutom vet vi idag att det finns för mycket spigg. Fastän den enligt forskarna 2001 var helt utfiskad. Uppenbart hade de fel.

En orsak till spiggexplosionen är enligt all tillgänglig forskning att det finns för lite rovfisk vid kusten. Orsaker till detta kan vara skarv, säl och fritidsfiske men knappast yrkesfiske då yrkesfisket fångster av abborre, gädda och gös är små i jämförelse med fritidsfiskets fångster. Att torsken också försvunnit kan bero på samma saker men syrebrist, och varmare sötare hav skulle också kunna vara ett skäl. Dessutom kanske teorin om för mycket skarpsill som var vanlig kring år 2001 var korrekt. I så fall kommer dagens forskare att förvärra problemen för torsken om de får igenom begränsningar av fisket på skarpsill.

Strömmingen var också helt borta för 20 år sen påstod diverse forskare, kustnära fiskare, byråkrater och miljöaktivister. Det var uppenbart inte sant för nu gormar kustnära fiskare, miljöaktivister, fritidsfiskare, en del forskare och byråkrater återigen att strömmingen tagit slut. Det är samma västkusttrålares fel nu igen. Samma och samma är dock kanske inte helt riktigt. 2001 fanns det 80 trålare som fiskade skarpsill och sill varav cirka 40-50 från västkusten. Idag finns det cirka 30 pelagiska trålare som fiskar i Östersjön varav cirka 10 från Västkusten. Det sammanlagda tonnaget är lägre idag än då även om båtarna är större.

De som hävdade att strömmingen var slut för 20 år sen hade fel och med all sannolikhet har de som hävdar samma sak idag lika mycket fel. Den är inte slut och det är inte västkusttrålarnas fel.

Läs också:

 

 

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/02/det-dar-med-strommingen-som-forsvann-for-20-ar-sen/feed/ 0 20038
Veckans båt – LL 9 Svartskär http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/veckans-bat-ll-9-svartskar-2/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/veckans-bat-ll-9-svartskar-2/#respond Mon, 01 Jun 2020 12:40:58 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=20032 Läs mer...]]> LL 9 Svartskär en av de nyaste båtarna i den svenska fiskeflottan och ägs av Fiskebåt LL 9, Lysekil AB vars ägare är Niclas Hallberg. Båten är byggd av plast år 2017, är 11,99 meter lång och med ett bruttotonnage på 24 ton. Motorn är en Nogva/Scania DI13 71M på 331 kW. Det är en specialbyggd för trålfiske av räka inomskärs i Kosterfjorden, Väderöfjorden och Gullmarsfjorden. Huvuddelen av fisket bedrivs i Kosterfjorden. Byggd på Bredgaard Boats i Sakskøbing efter design som gjorts av ägaren själv:

Niclas har haft flera båtar genom åren men för två år sedan fick han möjlighet att bygga en helt ny båt.

– Jag har själv varit med och designat båten för att den skulle bli lättarbetad, eftersom jag fiskar ensam. Båten är byggd på ett platsvarv i Sakskøbing, Danmark, berättar han.

I Gullmarsfjorden får fisket bedrivas 20 dagar om året och fyra båtar får fiska räka där. Förutom LL 9 Svartskär är det LL 467 Gullbris som också ägs av Niclas Hallberg, LL 161 Svan som ägs av Lars Lebro och GG 1221 Singapore med Robert Gustafsson som ägare. Endast LL 9 Svartskär och GG 1221 Singapore används till räktrålning i nån större utsträckning. Gullmarsräkor betingar ett lite högre pris än räkor i allmänhet vilket gör att även små fångster ger god vinst.

I Kosterfjorden har ett 30-tal båtar tillstånd att fiska. De flesta av dem fiskar också utomskärs samtidigt som det också finns några som knappats fiskar alls. Men några som Singapore och Svartskär fiskar enbart inomskärs.

Bild: Terje Fredh

Bild: Terje Fredh

Bild: Terje Fredh

LL 9 är en av få båtar som är helt beroende av fiske inomskärs och i marinaskyddsområden. Det är en båt som fiskar med små trålar försedda med rist (specialbestämmelser gäller för den som vill fiska i Gullmarsfjorden och Kosterfjorden). Svartskär fiskar dessutom med flygande tråldörrar som inte rör botten vilket innebär att det inte blir några spår efter tråldörrarna vilket är det som brukar påverka botten mest vid bottentrålning. Om trålfiske skulle förbjudas i marina skyddsområden är Niclas Hallberg en av de som kommer att drabbas hårt. Detta speciellt eftersom hans båt är specialbyggd för ett skonsamt trålfiske inomskärs.

Svartskär LL9 med Ekkó-dörrarna vid kajen i Strömstad efter tre framgångsrika dagars provtrålning efter räkor i Kosterfjorden. Forograf okänd.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/veckans-bat-ll-9-svartskar-2/feed/ 0 20032
Grupo Pesmar http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/grupo-pesmar/ http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/grupo-pesmar/#respond Mon, 01 Jun 2020 06:04:53 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=19952 Läs mer...]]> Grupo Pesmar består av företagen Pesquerias Marinenses SA (Pesmar), Comercial de Productos Congelados Pesmarin SA, Safricope SA och ytterligare två företag. Pesquerias Marinenses SA (Pesmar) grundades 1965 och Safricope år 1969. Pesmar är moderbolag.

Pesmar är delägare i Nova Fishing Ltd på Falklandsöarna i vilket bolag också likaledes spanska Frigorificos del Morrazo SA är delägare. Det är ett bolag som i sin tur ägs av Empresas Moradiña och Hermanos Gandon SA. Dessutom är Pesmar hälftenägare i Fibow Ltd som sköter de trålare från Pesmar som fiskar kring Falklandsöarna. Pesmar har totalt 5 trålare och bedriver även fiske i Nordatlanten. Fisket är inriktat på vitfisk av olika slag.

2015 var företaget inblandat i en skandal kring olagligt fiske i argentinska vatten där de inte har tillstånd att fiska med någon båt. Tre av företagets fiskebåtar och deras befälhavare (anställda i Fibow Ltd) dömdes till böter för att ha förfalskat fångst- och landningsuppgifter. Redan 2005 hade ett annat av företagets båtar fått anmärkningar på felaktigheter i loggböckerna och för att ha försvårat arbetet för NAFO:s inspektörer i Nordatlanten. 2018 uppbringades en av företagets båtar återigen som misstänkt för illegalt fiske i argentinsk zon. Det rör sig dock i en del fall om konflikten mellan Storbritannien och Argentina när båtar som fiskar i Falklandsöarnas vatten uppbringas på detta sätt. Det är därför inte alls alltid så att nåt egentligt tjuvfiske ägt rum.

Pesmar omsatte cirka 26 miljoner US-dollar år 2018. Huvudägare i koncernen är familjen Garrido. Antalet anställda är cirka 120.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/06/01/grupo-pesmar/feed/ 0 19952
Vad kan göras för torsken? http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/vad-kan-goras-for-torsken/ http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/vad-kan-goras-for-torsken/#respond Sun, 31 May 2020 10:46:19 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=20030 Läs mer...]]> Sen 1980-talet har det i stort sett inte funnits någon torsk i Bohusläns innerfjordar. Orsakerna till detta är inte helt fastlagda men sannolikt handlar det om en kombination av miljöproblem och överfiske. Överfisket skedde på två sätt, dels genom trålfiske i Skageraks utsjö och genom småskaligt garnfiske i innerfjordarna.

Det har aldrig trålats i Bohusläns innerfjordar då det alltid varit förbjudet så det har aldrig varit ett tänkbart problem. Med ett undantag. Gullmarsfjorden. Där finns dock torsken kvar med ett litet lekbestånd, men torskbeståndet återhämtar sig inte till de nivåer som kunde ses på 1970-talet och innan dess. Exakt samma förhållanden gäller i de andra fjordar där det finns kvarvarande lekbestånd med den skillnaden att i andra fjordar finns det inget yrkesfiske alls.

Varför bestånden av torsk inte återhämtar sig är oklart, men fiske utgör inget problem. Däremot skulle skarv och säl kunna utgöra ett problem. Idag finns det mycket, mycket mer skarv och säl vid den bohuslänska kusten än tidigare.

Sen 15-20 år tillbaka finns heller inte ett ordentligt torskbestånd i Kattegatt. Även här tycks miljöproblem och överfiske ha varit problemen. Och trots omfattande och stora fiskeförbudsområden så återhämtar sig inte bestånden. Även här kan skarv och säl vara ett stort problem, men även det omfattande danska kräftfisket som sker med icke-selektiva redskap kan vara ett problem.

Problemen för torsken i östra Östersjön är av nyare datum och dessutom lite annorlunda. Här finns det mycket torsk, men den är småväxt och sjuk. Grundorsakerna till beståndsproblemen i östra Östersjön är miljöproblem som övergödning och klimatförändringar som gett en varmare men även ett felaktigt fiske som inriktat sig helt på stora torskar har sannolikt varit ett problem. Överfiske är däremot inte ett av de troliga problemen då kvoten inte fiskats upp de senaste tio åren. Säl och skarv däremot troliga delorsaker till beståndsproblemen, både direkt genom att de äter en massa torsk och indirekt genom att sälen sprider parasiter som försvagar torsken.

Med anledning av torskproblemen har en grupp forskare vid SLU tagit fram förslag till åtgärder som kan vidtas för att förbättra läger för torsken. De rekommenderar delvis olika åtgärder i olika hav och olika områden men för samtliga områden rekommenderas jakt på skarv och säl (förutom Skageraks utsjö), selektiva redskap för minskade bifångster:

Skagerrak (kustbestånd; innanför trålgränsen):

1. Utsättning. Skagerraks kustbestånd är kraftigt reducerade sedan flera årtionden och kan ha förlorat lokala genetiska komponenter. Stoppat eller minskat fiske har inte hjälpt. Vi anser att utsättning av torsk bör prövas här för att försöka få tillbaka livskraftiga bestånd. Vi bedömer att denna åtgärd bör kombineras med predationsminskande åtgärder för att ge förutsättningar för en återhämtning av bestånden.

2. Minska predation. På grund av de svaga bestånden ser vi en betydande risk att predation från säl och skarv kan försvaga bestånden ytterligare. Därför föreslår vi predationsminskande åtgärder här.

3. Bevara livsmiljöer som uppväxtområden. Minskat eller stoppat fiske har inte möjliggjort för kustbestånden att återhämta sig. Vi ser ett behov av att skydda torskens livsmiljöer, särskilt uppväxtområdena men även lekområden där sådana identifieras. Det handlar om att minska ett flertal olika negativa påverkansfaktorer. Kartor över viktiga uppväxtområden kommer att färdigställas av SLU under våren.

4. Minska bifångster. Bifångster i samtliga fiskeredskap bör minska, eftersom de bedöms påverka kustbestånden av torsk negativt. Åtgärder behövs för att ytterligare minska bottentrålningens bifångstrelaterade effekter avseende torskens återhämtning.

5. Åtgärder mot bottentrålningens uppgrumlingseffekter. Här föreslår vi förbud av bottentrålning under period för lek och tidigt larvstadium i Gullmarn på grund av risken för skadlig uppgrumling av partikulärt material.

Skagerrak (utsjön; utanför trålgränsen): Här är riktat fiske fortfarande av stor betydelse

1. Minska bifångster. Det sker betydande bifångster av torsk i bottentrålfisket efter räka, havskräfta, mixfiske, m.m. Dessa bifångster bör minska.

2. Bevarande av kustnära livsmiljöer med av betydelse för Nordsjötorsken. Nordsjötorsken nyttjar i hög utsträckning kusten som uppväxtområden. Dessa kustnära livsmiljöer, som sammanfaller med de uppväxtmiljöer som är viktiga för kustbestånd i Skagerrak, behöver skydd från ett flertal påverkansfaktorer.

Kattegatt:

1. Minska bifångster. Fisket med bottentrålar bör enbart ske med rist.

2. Bevara livsmiljöer som uppväxtområden. Minskat eller stoppat fiske har inte möjliggjort för Kattegattbeståndet att återhämta sig. Vi ser ett behov av att skydda torskens livsmiljöer, särskilt uppväxtområdena. Det handlar om att minska ett flertal negativa påverkansfaktorer. Kartor över viktiga uppväxtområden kommer att färdigställas av SLU (kontakt Ulf Bergström) under våren.

3. Minska predation. Kattegattbeståndet har inte återhämtat sig trots stopp av riktat fiske. Vi föreslår därför åtgärder mot predation i Kattegatt.

4. Utsättning Kattegattbeståndet är kraftigt genetiskt utarmat sedan flera årtionden. Stoppat eller minskat fiske har inte hjälpt. Vi anser att utsättning av torsk bör prövas här för att försöka få till livskraftiga bestånd.

Västra Östersjön: Här är riktat torskfiske (yrkesfiske, och fritidsfiske i Öresund) fortfarande betydande.

1. Begränsa fiskeansträngningen i exempelvis fisket på plattfisk, inklusive bifångster av torsk, särskilt i Öresund. Det är viktigt att fiskeridödligheten inte ökar i Öresund. Vi måste vara rädda om detta delbestånd, vilket innebär en tillämpning av försiktighetsprincipen när de andra bestånden kollapsar. När fisket i övriga Östersjön stängs finns risken att fisket flyttar till Öresund – vi ser tecken på detta redan nu.

2. Minska predation. Det västra östersjöbeståndet har inte återhämtat sig trots kraftiga fångstminskningar. Vi bedömer att minskad, eller åtminstone inte ökad, predation från säl och skarv ger bättre förutsättningar för återhämtning.

3. Bevara livsmiljöer som uppväxtområden. Minskat eller stoppat fiske har inte möjliggjort för beståndet att återhämta sig. Vi ser ett behov av att skydda torskens livsmiljöer, särskilt grunda ålgräs- och blåstångsbottnar som är uppväxtområden i Öresund. Det handlar om att minska ett flertal negativa påverkansfaktorer. Djupare uppväxtområden i övriga Västra Östersjön kan därtill behöva skydd från trålning. Kartor över viktiga uppväxtområden kommer att färdigställas av SLU under våren.

Östra Östersjön:

1. Minska fiskeridödligheten i det pelagiska fisket på skarpsill och sill/strömming i torskens huvudsakliga utbredningsområden. Födobristen är ett stort problem för torsken i detta bestånd, vilket påverkar tillväxt, överlevnad och reproduktion. Att öka dess födotillgång genom att minska fiskeridödligheten i det pelagiska fisket skulle kunna ge torsken mer föda. Det minskade pelagiska fisket i sydliga vatten kan reallokeras norrut.

2. Minska predation. Det östra östersjöbeståndet har inte återhämtat sig trots kraftiga fångstminskningar. Vi bedömer att minskad, eller åtminstone inte ökad, predation ger bättre förutsättningar för återhämtning. Gråsäl är en viktig predator på torsk i området och tidigare resultat tyder på att sälarna konsumerar förhållandevis stora torskar.

3. Bevara livsmiljöer som uppväxtområden. Uppväxtområdena för detta bestånd är relativt djupa. Dessa kan behöva skydd från trålning. Kartor över viktiga uppväxtområden kommer att färdigställas av SLU under våren.

För detta bestånd är kunskapsinhämtning av särskild vikt gällande ett ”problemkomplex” kopplat till ekosystemeffekter.

Jag har inga problem med förslagen om ökad jakt på säl och skarv. Men för att det ska gå att genomföra krävs att sälprodukterna går att sälja. Ett sätt att göra detta utan krångel är till exempel att ge urfolksrättigheter till människor som levt och vuxit upp där säljakt historiskt varit ett sätt att försörja sig. Den sista personen, Anders Olsson (Utter-Anders) som hade försörjt sig på säljakt på ön Rörö dog 1980. De flesta av de som idag är äldre aktiva fiskare (minst en av dem har jaktlicens för säl) växte upp när han fortfarande levde och när jag var liten var han fortfarande aktiv som jägare. Säkerligen finns liknande förhållande i exempelvis Norrbottens skärgård. Men på sikt krävs att EU:s regler ändras.

Selektiva redskap är ju heller inget problem. Men jag kan inte se att det skulle vara nåt problem i Bohusläns innefjordar där inget fiske förekommer eller nåt problem i Öresund där bara garnfiske förekommer. Att föreslå selektiva redskap och minskade bifångster där förefaller meningslöst och ger intryck av rent publikfrieri. Forskarna vill verka handlingskraftiga.

Det skulle kunna vara ett problem i andra delar av Östersjön där det  trålas efter rödspätta och skrubba (flundra), men det finns idag trålar som kan sortera rundfisk från plattfisk med hjälp av rist. Det går att byta till sådana redskap. I Skagerak och Kattegatt bör naturligtvis bara fiske med selektiva redskap vara tillåten varvid fisk kan landas om kvot finns men i andra fall släppas fri. Alternativt kan båtarna utrustas med kamera för övervakning av fångsten så inga utkast kan ske. Sådana regler ska införas i det danska fisket där selektiva redskap hitintills inte använts.

När det gäller räktrålningen i Gullmarn så kan jag inte se att den skulle utgöra nåt som helt problem för torskens lek. Frågan är om de ens trålar i Gullmarn på vintern då torsken leker.

Att det skulle ske betydande bifångster i räkfisket är som jag ser det en felaktig uppgift. Fisket sker alltid med rist och om fisk (inkl torsk) landas är det ett medvetet val och då bör det inte ses som någon problematisk bifångst. Vid fiskfiske (blandfiske, mixfiske) är torsken en målart bland andra och därför inte heller att anse som en problematisk bifångst.

Att fisket i Öresund efter torsk kan ha ökat beror på att torskfisket i östra Östersjön förbjudits och på att Öresund än så länge är det enda ställe där garnfiske av torsk kan ske utan att säl tar huvuddelen av fångsten. Problemet löses bäst genom att garnfiske tillåts i Östersjöns kustområden och genom ökad säljakt.

När det gäller skarpsillsbeståndet tror jag forskningen är helt fel ute och att forskarförslagen är felaktiga. I närmare två decennier har skarpsill fiskats höger än det hållbara uttaget (högre än FMSY). Trots det har beståndet inte minskat utan kanske till och med ökat. Detta är ett tydligt tecken på att beståndets storlek är felaktigt beräknat av ICES. Att det också skett en felrapportering av skarpsill som sill förstärker denna bild. Beståndet av skarpsill skulle kunna vara 30-50% större än ICES beräkningar.

Med tanke på att torskar inte börjar äta skarpsill förrän de är 30 cm långa och dessutom föredrar sill är det knappast brist på skarpsill som är problemet. Födobristen för torsken finns ju när torsken är mindre och äter samma mat som sill, skarpsill, skrubbskädda med flera fiskar. I själva verket skulle alltså problemet kunna vara att det finns för mycket skarpsill. Men kanske för lite sill. I södra Östersjön där torsken idag finns leker rügensill (vårlekande sill, WBSS) och den har också beståndsproblem. Detta skulle delvis kunna orsakas av att ett alltför stort skarpsillsbestånd, en mängd små torskar med mera äter upp ägg och larver.

Brist på sill skulle därför också kunna utgöra ett problem för torsken. Det kan idag inte lösas genom mindre fiske av rügensill då det inte är möjligt då den i huvudsak fiskas ihop med nordsjösill i Skagerak och Kattegatt och inte går att skilja från nordsjösillen. Det kan troligen bara lösas genom att fisket på arter, dvs skarpsill, små torskar, skrubba, storspigg med mera som äter upp larver och ägg och jakten på säl och skarv ökar (de äter också sill). Detta har dock egentligen aldrig undersökts.

Därför tro jag att forskarnas rekommendationer kring minskat skarpsillfiske är felaktiga och dessutom kontraproduktiva. De är som jag ser det baserade på allvarligt felaktiga grundförutsättningar. Genomförs de kommer läget för torsken kanske till och med bli sämre.

Sannolikt finns det också mindre sill i Östersjön än vad ICES beräknar. En del rapporter om brist på sill (strömming) vid kusten kan tyda på det även om det samtidigt rapporteras om mycket sill precis kring trålgränsen och precis innanför den. Felrapportering av skarpsill som sill medför också att uppskattningen av bestånden blir för högt men också att fiskeridödligheten är för hög i beräkningarna. Troligen kan sillbeståndet östra Östersjön vara uppemot 20-30% lägre än vad ICES beräknar vilket skulle kunna innebär ett födoproblem för torsken som är 30 cm eller mer vilket dock gäller få torskar. En minskad sillkvot för fisket är därför rimligt och det är också vad ICES föreslår inför 2021. Detta problem har forskarna inte ens funderat på. Det finns också andra saker de inte berör.

Forskarna uppger att de inte tar upp åtgärder som konstgjorda rev och åtgärder mot spökfiske som skulle kunna ge positiva effekter för bestånden. Explosionen av storspigg i Östersjön berör de inte alls. Denna har medfört minskade bestånd av rovfiskar vid kusten och har säkerligen också påverkar bestånden av sill som leker på våren vid den svenska kusten. Något som i sin tur skulle kunna leda till en brist på föda år torsken i Östersjön. Ett reduktionsfiske av spigg vore därför också en rimlig åtgärd och det förvånar mig att forskarna inte beaktat och föreslagit detta.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/vad-kan-goras-for-torsken/feed/ 0 20030
Empresas Moradiña http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/empresas-moradina/ http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/empresas-moradina/#respond Sun, 31 May 2020 07:42:12 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=19948 Läs mer...]]> Empresas Moradiña SL grundades 1981 av Juan Barreiro och hans son José Barreiro, 1986 bildades fiskindustri- och fiskhandelsföretaget Conservas y Frigorificos del Morrazo SA  med Hemanos Gandon SA som andre delägare. Familjen äger också Pesquera Barra SA.

Moradiña SL fiskar främst vitfisk i Nordatlanten på internationellt vatten men också kring Falklandsöarna där fisket är inriktat på bläckfisk. Totalt har bolaget 5 frystrålare. På internationellt vatten i Nordatlanten innehar stora delar av de spanska kvoterna (cirka 20%). Hermanos Gandon SA är den nästa största spanska kvotinnehavaren i området.

Frigoríficos del Morrazo SA är delägare i Nova Fishing Ltd på Falklandsöarna i vilket bolag också likaledes spanska Pesmar är delägare. 25% av fiskindustriföretaget Fandicosta SA ägs också av Frigoríficos del Morrazo SA. Huvudägare är dock CB Inversiones 1904 SL. Angel Martinez Varela verkar vara huvudintressent i det bolaget såväl som ägare av Botaspesca SA.

2018 hade Moradiña SL cirka 100 anställda och en omsättning på cirka 30 miljoner US-dollar. Frigoríficos del Morrazo SA hade samma år 40 anställda och en omsättning på  nästan 7 miljoner US-dollar. Fandicosta hade cirka 200 anställda och en omsättning på 140 miljoner dollar 2018.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2020/05/31/empresas-moradina/feed/ 0 19948