Njord http://fiske.zaramis.se Sveriges största tidning om yrkesfiske Mon, 22 Jan 2018 10:14:49 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.2 58307483 Havet 1988 – otillräcklig historieskrivning om västkustfisket http://fiske.zaramis.se/2018/01/22/havet-1988-otillracklig-historieskrivning-om-vastkustfisket/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/22/havet-1988-otillracklig-historieskrivning-om-vastkustfisket/#respond Mon, 22 Jan 2018 10:13:53 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12034 Läs mer...]]> Havet 1988 är en skrift utgiven av Havsmiljöinstitutet. Den innehåller mycket intressant men också en del märkliga påståenden om fisket såväl som ofullständiga och delvis obegripliga historieframställningar om fiskets och fiskelägens utveckling. Med tanke på att Havsmiljöinstitutet skriver att deras skrift ger en historia som kan utgöra underlag till bra beslut i framtiden är det olyckligt om historien inte framställs på ett korrekt sätt. Så här skriver de:

Havet 1988 är en uppföljare till Havet 1888, som gavs ut 2015. Även denna gång har Havsmiljöinstitutet undersökt vad historien kan lära oss om tillståndet i havet idag, men vi har alltså flyttat oss hundra år framåt i tiden. Det är en historia värd att känna till för att kunna fatta kloka och välgrundade beslut kring vår framtida havsmiljö.

I detta inlägg ska jag skriva om historien där det finns en del obegripligheter men också ny information för mig. Per Halléns artikel om det allt mer effektiva fisket är i huvudsak korrekt men beskrivningen av hur fisket på Västkusten kastades ut från Nordsjön och hur det gick till när folk från fiskelägena istället började arbeta i land är något begränsad. Han undviker flytten av fisket till kusten och Östersjön och han undviker utestängningen av svenska fiskare från Nordsjön.

1964 stod de flesta fabrikerna i Stenungsund klara och var i drift. Samma år stod också Volvo Torslandaverken klart. Från fiskelägena på Tjörn blev det också möjligt att pendla till Stenungsund då Tjörnbroarna byggts klart redan år 1960. Från de större öarna i Göteborgs norra skärgård gick det lätt att pendla till Volvo Torslanda då de förbands med broar och bilfärja med fastlandet medan Göteborgs södra skärgård allt mer utvecklades till en förort för göteborgare med arbete inne i stan.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet tog sillen i Nordsjön slut och 1975 utestängdes svenska fiskare helt från Nordsjön. Detta ledde till att fisket lades ner nästan helt på vissa öar där de flesta valde att sälja sin båtar. Ofta fick då alla sälja då de hade borgensförbindelser och liknande för varandra. Båtarna såldes ofta med förlust till Danmark. Det var lättare för de som hade möjlighet att pendla till industrier i land att sälja sina båtar och få annat jobb.

I vissa fiskelägen innebar det också att folk fick flytta. Åstolbor flyttade exempelvis till Tjörn. Knipplabor till Öckerö, Hönö och Göteborg.

Andra fiskelägen valde att försöka överleva eller överlevde, bland dem fanns Rörö, Fotö, Hönö och Fiskebäck. Rörö av nödvändighet, utan fisket hade flyttning från ön varit det enda att göra för de som ville arbeta i Göteborg. Det går inte att pendla från Rörö till Göteborg. På Donsö gick många fiskare istället över till tankrederiverksamhet men även en del fisk blev kvar.

Den viktiga förändringen var att svenska fiskare utestängdes från de traditionella fiskevattnen I Nordsjön av EU, något som Hallén inte nämner med ett enda ord.  Istället började de fiska i Östersjön och längs kusten där Sverige utvidgade sina fiskegränser på så sätt att många danska fiskare utestängdes från sina traditionella fiskevatten. Minskningen av fisket började förstås redan med sillkollapserna i Norska havet och Nordsjön, men utestängningen från mitten på 1970-talet var dråpslaget. Den svenska trålarflottan som var byggd för omfattande fisk på Nordsjön tvingades fiska i närmare den svenska kusten.

Eftersom den svenska regeringen inte såg till att skaffa svenska yrkesfiskare tillgång till de traditionella fiskevattnen i Nordsjön på grund av politiska hänsyn till bl.a. Volvo som vill in i den norska oljeindustrin kände de sig sedan tvingade att tillmötesgå de svenska yrkesfiskarna genom att ge dem mer fiskevatten på andra håll.

Åtgärderna blev en utvidgad svensk ekonomisk zon i Östersjön samt att tillåta trålning i vissa områden innanför trålfiskegränsen (4 sjömil) i Skagerak och Kattegatt. Trålfiskegränsen infördes år 1900.  Det fanns innan dess också tillstånd att fiska räka med trål innanför trålfiskegränsen i norra Bohuslän.

Trålning i Bohusläns innerfjordar har dock i huvudsak varit förbjudet sen år 1900 med undantag av räktrålningen i Gullmarsfjorden, Väderöfjorden och Kosterfjorden. Om detta skriver bland annat Lars Ask i en artikel där han faktiskt underlåter att skylla fiskbeståndens försvinnande i innerfjordarna på trålning. Vilket ju är helt riktigt då där inte förekommit någon trålning. Trålfiske kan alltså inte vara den huvudsakliga orsaken till försvinnandet.

Ask har också skrivit den intressanat artikeln om utvidgningen av Sveriges ekonomiska zon i Östersjön som ger en hel del information som jag tidigare inte hade kännedom om men det ska jag återkomma till i ett inägg om torskfisket i Östersjön.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/22/havet-1988-otillracklig-historieskrivning-om-vastkustfisket/feed/ 0 12034
Ny tillåten trål i Östersjön http://fiske.zaramis.se/2018/01/21/ny-tillaten-tral-i-ostersjon/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/21/ny-tillaten-tral-i-ostersjon/#respond Sun, 21 Jan 2018 10:09:54 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12032 Läs mer...]]> I juli 2016 antog EU en ny flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och de fisken som nyttjar dessa bestånd. Detta öppnade bland annat upp för möjligheten att tillåta ytterligare fångstredskap i syfte att öka selektiviteten i fiskeredskapen som används i dessa fisken. Staffan Larsson från SFPO har på SFPO:s hemsida bl.a. skrivit följande om den nya trålen:

Den selektering som hittills gällt för torskfisket i Östersjön, i form av Bacoma och T-90, har länge varit kritiserad. När Bacoma presenterades i början av 2000-talet var det många svenska fiskare som var kritiska, man menade att den dels var en felkonstruktion, dels fanns det idéer om att enkelt få fram mycket bättre selektering – nu har svenska fiskare bevisat att man hade rätt.

Bakgrunden är att STPO 2015 fick tillstånd av HaV att bedriva försöksfiske för att utveckla en bättre selektering. Efter att ha testat olika alternativ visade sig att en modifierad T-90 gav ett förvånansvärt bra resultat, panelerna var 9 meter med en omkrets på 80 maskor istället för 50 och med 115 mm maskor istället för 120 mm. I början av 2016 gjordes en första utvärdering av SLU ombord på VG95 Stjernvik av denna panel. I jämförelse med en vanlig T-90 gav den nya panelen ett anmärkningsvärt bra resultat. I december 2016 gjorde SLU en kompletterande utvärdering med GG500 Vingaskär. Det sammantagna resultatet var enligt SLU:

• Experimentlyftet uppvisade bättre selektion genom att kvarhålla signifikant färre torskar under 35 cm

• Experimentlyftet uppvisade även bättre selektion genom att signifikant kvarhålla fler av målig torsk mellan 38 och 52 cm längd

Uttryckt i en procentuell jämförelse ger den nya selekteringen 53 % mer av torsk över 35 cm. Om man enbart jämför storlek 5 (över 38 cm) får vi hela 75 % mer torsk.

När det gäller, den för landningsskyldigheten centrala frågan, att minska oönskad fångst ger den nya selekteringen endast 38 % av referenstrålens fångst eller tydligare uttryckt ger den påbjudna selekteringen 260 % mer av oönskad fångster.

HaV och Näringsdepartementet har via Baltfish-gruppen (fiskeriförvaltningarna runt Östersjön) drivit på för att få den utvecklade selekteringen godkänd av EU för att användas av alla, vilket således nu är i hamn.

Det skall påpekas att även om denna selektering är avsevärt mycket bättre finns det dock mer att göra.

Det är naturligtvis en bra sak att en ny trål kan användas i torskfisket i Östersjön. Men det är naturligtvis inte tillräckligt. Istället borde all detaljreglering av redskapen tas bort så att exempelvis rist för att skilja små från stora fiskar eller rundfiskar från plattfiskar kunna användas utan att det ska behövas beslut inom EU för det. På det sättet går det ju att arbeta i Västerhavet där enskilda yrkesfiskare och fiskebåtar utvecklat helt egna redskap som de använder.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/21/ny-tillaten-tral-i-ostersjon/feed/ 0 12032
Usel bedömning av miljöstatus från Havs- och vattenmyndigheten http://fiske.zaramis.se/2018/01/20/usel-bedomning-av-miljostatus-fran-havs-och-vattenmyndigheten/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/20/usel-bedomning-av-miljostatus-fran-havs-och-vattenmyndigheten/#comments Sat, 20 Jan 2018 08:51:18 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12030 Läs mer...]]> Havs- och vattenmyndigheten har i enlighet med havsmiljöförordningen gjort en inledande bedömning av miljötillståndet för förvaltningsområdena Östersjön och Nordsjön. Bedömningen ska syfta till att ge en allsidig bild av havsmiljöns tillstånd och ligga till grund för åtgärdsprogram enligt havsmiljöförordningen.

När det gäller fiskbestånden och fisket påverkan och belastning i de olika havsområdena (kapitel 3 i Hav:s bedömning) är det verkligen en märklig bedömning, rent ut sagt usel. Många fiskarter som inte finns i Sverige eller inte fiskas kommersiellt i Sverige tas med i bedömningen av tillståndet i svenska havsområden vilket ju är helt orimligt.

I Nordsjön ingår trettio bestånd i bedömningen när det gäller uttag från fisket. För 16 av dessa bestånd gäller att de inte finns i svenska vatten eller inte fiskas kommersiellt i svenska vatten (tobis och vitlinglyra). För ett bestånd gäller att det inte fiskas kommersiellt överhuvudtaget (pigghaj). Det är helt orimligt att sådana bestånd ska räknas med i miljöstatusen för svenska havsområden och när det gäller fiskets påverkan på denna. Kvar finns 13 bestånd.

Av de 13 bestånd som faktiskt finns i svenska vatten och fiskas kommersiellt så är miljöstatusens god för 7 bestånd och okänd för 4 bestånd samt dålig för 3 bestånd. Förhållandena är alltså motsatta de som Havs- och vattenmyndigheten anger i sin bedömning. Av de som inte har någon angiven status har ett bestånd godkänd status vad gäller de kriterier som bedömts. Sen heter det sill i Västerhavet, inte strömming som det står i den så kallade bedömningen. Kolmule kallas normalt också blåvitling på svenska.

En annan sak som är märklig är att medan vårlekande Rügensill är uppges ha godkänd status i Västerhavet så uppges den ha dålig status i Östersjön. Vilket ju är ren dumheterna. Det handlar ju om samma bestånd som flyttar sig mellan Östersjön och Västerhavet.

I Östersjön finns 15 bestånd med i bedömningen, 2 av dessa finns inte i svenska vatten och ett fiskas inte kommersiellt i svenska vatten (sandskädda). Av de kvarvarande 12 bestånden har 3 godkänd status, 4 ingen bedömning alls och 4 underkänd status. Ett av de med underkänd status är vårlekande Rügensill som alltså bedöms ha god status i Västerhavet trots att det är samma bestånd. Av de som inte bedömts alls har alla godkänd status vad gäller de kriterier som bedömts.

Kort sagt är lägesbedömningen vad det gäller fiskbestånden i HaV:s bedömning om miljötillståndet helt undermålig. Nomenklaturen uppvisar brister, samma bestånd bedöms olika i olika hav och mängder med arter och bestånd som inte finns i svenska vatten är med i bedömningen av miljöstatus i svenska havsområden.

Att storleken på fiskindivider gått ner tas också upp som orsakat av fisket. Det har forskarrapporter visat är fel när det gäller pelagisk fisk (vilket är vad bedömningen tar upp). Den huvudsakliga orsaken har visat sig vara brist på föda på grund av klimatförändringar. Bedömningen är helt enkelt felaktig på denna punkt. Faktiskt oseriös.

Intressant är bedömningen av fysisk störning vilket innebär störning av bottnarna. Det visar sig att Öresund är mest utsatt trots att där inte förekommer nån bottentrålning medan i andra havsområden där bottentrålning förekommer så är störningarna mycket mindre. Påståenden om att bottentrålning är det värsta hotet mot bottenmiljöerna verkar faktiskt inte vara korrekta. Om vi nu kan lita på HaV.s bedömning i detta fall vilket ju iofs inte är säkert med tanke på hur usel bedömningen är när det gäller fiskbestånden.

I kapitel 4 i bedömningen som handlar om havsmiljöns tillstånd: arter, livsmiljöer och ekosystem så ser det bättre ut för rapporten när det gäller fiskbestånden. Hur det ser ut för själva fiskbestånden är dock mer oklart då bedömningar saknas för de allra flesta, framförallt i Skagerak och Kattegatt. Men arterna som tas upp är sådana som finns i svenska vatten. I Östersjön finns bedömningar för de flesta arter och läget är enligt bedömningen från HaV inte bra förutom för de pelagiska arterna (sill, skarpsill, makrill). Även i detta kapitel framgår det att de som gjort bedömningen missat den senaste forskningen om varför pelagisk fisk blivit mindre vad det gäller individstorlek.

Att läget för pelagisk fisk inte skulle vara gott är som jag ser det en hel orimlig slutsats utifrån tillgängliga data. Jag begriper faktiskt inte hur de kommit till den slutsatsen. Sen finns det ett antal märkliga bedömningar även i övrigt. När det gäller bifångster av tumlare finns inga som helst belägg för att sådant förekommer, Bedömningen påstår bara rakt ut att så är fallet. Att påstå att tumlare har en besvärlig situation på Västkusten är också märkligt då beståndet troligen är omkring 5 000 individer.

Gråsäl finns med i den sammanlagda bedömningen för Västerhavet med god status när det gäller allt. Men gråsäl finns inte i svenskt vatten i Västerhavet. Överhuvudtaget är bedömningarna av sälbestånd mycket underliga. Det handlar om bestånd som ä större än de nånsin varit och utbredningen ökar, men ändå bedöms statusen som dålig på många områden. En sådan bedömning är varken rimlig eller seriös. Att gråsäl inte skulle ha gynnsam status i Östersjön som påstår på minst ett ställer är ren gallimattias.

Rapporten är som sagt rena dyngan när det gäller fisket, fiskbestånden och läget för dem. Den tycks också vara problematisk när det gäller läget för flera havslevande däggdjur. Sannolikt är den väl därför också problematisk när det gäller havslevande fågel, men det kan jag i detta läge inte bedöma om den är eller inte är.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/20/usel-bedomning-av-miljostatus-fran-havs-och-vattenmyndigheten/feed/ 2 12030
Många arbetstillfällen på Nordjylland kan försvinna med Brexit http://fiske.zaramis.se/2018/01/18/manga-arbetstillfallen-pa-nordjylland-kan-forsvinna-med-brexit/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/18/manga-arbetstillfallen-pa-nordjylland-kan-forsvinna-med-brexit/#respond Thu, 18 Jan 2018 09:57:01 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12018 Läs mer...]]> Om Brexit blir en så kallad hård Brexit och danska fiskar utestängs från brittisk zon kan detta innebära ett hårt slag mot Nordjylland genom förlust av många arbetstillfällen.

Flertalet av de fiskebåtar, i huvudsak stora pelagiska fiskebåtar, som är beroende av fiske i brittisk ekonomisk zon återfinns i fyra orter, Skagen, Hirtshals, Hanstholm och Thyborøn. Detta är avfolkningsorter eller orter i avfolkningsbygder. Arbetslösheten i Hirtshals och Skagen är högre än i Danmark som genomsnitt. Minskat fiske med minskat antal arbetstillfällen slår därför hårt mot dessa orter där den negativa utvecklingen kan förstärkas. Fisket är idag en stor del av det som får orterna att överleva.

En ny rapport från IFM på Aalborgs Universitet har undersökt konsekvenserna för de 4 nordjylländska orterna om fisket i brittisk zon försvinner. Fisket har betydelse på två sätt, dels direkt sysselsättning och del i forma av arbeten inom beredningsindustrin, något som hänger ihop med landningar.

Antalet fiskebåtar har minskat sen 2007 i Hanstholm och Hirtshals medan Thyborøn fått något fler och Skagen stått still. När det gäller stora pelagiska fiskebåtar som är beroende av fiske i brittisk zon, 35 stycken, återfinns nästan alla i de fyra fiskelägena, antalet har dessutom ökat i takt med att Esbjerg fått allt färre fiskebåtar. Thyborøn är den hamn som gynnats av Esbjergs försvinnande som fiskehamn. Hanstholm har bara en större pelagisk fiskebåt (längre än 40 meter) medan Hirtshals har 4-5, flertalet ägda av färöiska fiskare bosatta i Danmark. Skagen har lika många som Hirtshals, samtliga utom en ägd av svenska yrkesfiskare bosatta i Sverige.

Antalet yrkesfiskare har minskat överallt utom i Skagen där antalet ökat. Någon förklaring till det senare ges inte i rapporten men förklaringen är Henning Kjeldsens flytt från Thyborøn till Skagen som bas för sitt fiske och ett ökat antal svenska yrkesfiskare i Skagen. I Hirtshals och Hanstholm har antalet yrkesfiskare minskat kraftigt de senaste 10 åren. När det gäller det samlade tonnaget har det ökat kraftigt i Skagen, legat still i Hirtshals och Thyborøn samt minskat i Hanstholm. Tonnagemässigt har Thyborøn den största fiskeflottan. Skagen kommer i och med leveransen av flera nya stora pelagiska fiskebåtar (S 144 Themis, S 349 Gitte Henning och S 364 Rockall) i år troligen att gå om Thyborøn och Hirtshals tonnagemässigt.

När det gäller landningar är Skagen störst när det gäller pelagisk fisk och Hanstholm när det gäller konsumtionsfisk. Förutom danska fiskare så landar nederländska, norska, svenska, tyska (flera av dem är dock danska fiskare med tyskflaggade båtar) och brittiska yrkesfiskare stora volymer i Danmark. Nederländska fiskare landar främst konsumtionsfisk medan svenska och norska främst landar fisk till fiskmjölsindustrin (industrifisk) och pelagisk fisk. 47% av landningarna i de 4 hamnarna kommer från Nordsjön, 15% från Östersjön och14% från Skagerak.

Industrifisk landas i Thyborøn, Skagen och Hanstholm, sill i Skagen och Hirtshals, makrill i Hirtshals medan konsumtionsfisk av andra arter landas i all hamnar, dock överlägset mest i Hanstholm. Thyborøn har störst andel industrifisk från brittisk zon (det varierar dock mycket från år till år beroende på tobiskvotens variationer) följt av Hanstholm medan Skagens andel är klart mindre. Hälften av makrillen och sillen som lands i Hirtshals kommer från brittisk zon medan landningarna i Skagen från brittisk zon inte ens utgör en tredjedel av de totala landningarna.

Hirtshals är den hamn som är mest beroende av landningar från brittisk ekonomisk zon medan Hanstholm är minst beroende. Thyborøn är helt beroende av industrifiske medan Skagen är beroende av sillfiske och industrifiske. Svenska fiskebåtar landar stora mänger fisk I Skagen, men bara en mindre del av detta kommer från brittisk zon. Rapporten kommer till slutsatsen att utländska fiskebåtars landningar endast marginellt påverkar resultatet av Brexit.

Slutligen beräknar rapporten förlusten av jobb enligt två scenarier, ett där allt som fångas i brittisk zon förloras och ett där hälften av det som fångas i brittisk zon kan fiskas i andra zoner. I det värsta fallet förloras Hirtshals 240 jobb bara inom fisket och Skagen 210 jobb, i det mindre dåliga fallet förlorar de 120 respektive 105 arbetstillfällen. Hanstholm påverkas marginellt i båda fallen, men Thyborøn förlorar i det värsta fallet omkring 70 arbetstillfällen bara i fisket.

Huvuddelen av landningarna från brittisk zon går till fiskmjölsfabrikerna i Thyborøn (TripleNine), Hanstholm (FF Skagen) och Skagen (FF Skagen) samt till de två stora pelagiska fiskberedningsfabrikerna i Aalbæk (Sweden Pelagic) och Skagen (Skagerak Pelagic). Räknas dessa med i kalkylen så är värsta-scenariot att mer än 800 arbetstillfällen försvinner i Nordjylland. Att förlora så många arbetstillfällen i avfolkningsområden innebär stora problem.

I rapporten har det inte tagits någon hänsyn till att färöiska intressen äger flertalet pelagiska fiskebåtar i Hirtshals och att svenska ägare har nästan alla stora pelagiska båtar i Skagen. Färingarna kan istället för att fiska med dansk flagg välja att flytta sin verksamhet till Färöarna och svenskarna kan tänkas flytta sitt fiske till Storbritannien istället för Danmark.

Vidare så äger FF Skagen företaget Skagerak Pelagic och har i praktiken svenska majoritetsägare som också är hälftenägare i Sweden Pelagic tillsammans med FF Skagen. Mycket av den fisk FF Skagen tar emot landas också i Sverige (Västervik) vilket rapporten inte tar med i beräkningarna då bara konsekvenserna det direkta beroendet av fiske i brittisk ekonomisk zon beräknas.

Om landningarna från brittisk zon försvinner blir FF Skagen väldigt beroende av landningar från Östersjön, dvs landningar från svenska fiskebåtar, svenskägda danskflaggade fiskebåtar samt båtar från Litauen, Polen, Tyskland och Finland. En flytt av fabriken i Skagen till Sverige eller nåt land med billig arbetskraft i Baltikum vore i det läget inte märkligt. Minoritetsägare i FF Skagen är färöiska Havbrun (ägt av Bakkafrost) och de kan lika gärna investera i deras färöiska anläggningar där britterna lättare kan landa. TripleNine är norskägt och samma resonemang gäller dem. Norge ligger närmare fiskevattnen i Nordatlanten. I allra värst fall kan konsekvenserna i slutändan bli ännu värre än vad som framgår i rapporten. Störst risk för en sådan utveckling finns troligen i Skagen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/18/manga-arbetstillfallen-pa-nordjylland-kan-forsvinna-med-brexit/feed/ 0 12018
Brexit – danska fiskare vill inte lämna från sig en enda fisk http://fiske.zaramis.se/2018/01/17/brexit-danska-fiskare-vill-inte-lamna-fran-sig-en-enda-fisk/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/17/brexit-danska-fiskare-vill-inte-lamna-fran-sig-en-enda-fisk/#respond Wed, 17 Jan 2018 19:34:25 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12016 Läs mer...]]> På ett möte om Brexit och fisket ordnat av Miljø- og fødevareudvalget i det danska parlamentet (folketinget) fick vi höra att såväl Danmark (representerat av fiskeriminister Karen Elleman) och Storbritannien (företrätt av ambassadören Dominic Schroeder) säga att de var för en kompromisslösning, att de självklart prioriterade miljövänligt fiske osv.

Kort sagt så sa de vad de måste säga, men ingenting mer och undvek att svara på alla frågor som kunde innebära att de tog någon som helst ställning. Vilket naturligtvis var förväntat. En dansk politiker kan inte säga något som riskerar EU:s förhandlingar och en diplomat är en diplomat.

Den brittiska ambassadören sa dock ett par saker som inte är korrekta. Britterna kan inte själva fiska all den fiska utländska fiskare idag fångar och att de kan konsumera den och ta hand om den. Bägge sakerna är omöjliga. Men han hövdade att de visst kunde göra det. Men. De har inte tillräckligt med yrkesfiskare, inte tillräckligt med båtar, inte tillräckligt med kunskap och inte tillräckligt med erfarenhet.

Även idag är det många utländska gästarbetare anställda i det brittiska fisket. Utan dem skulle Storbritannien inte ens kunna fiska det som de fiskar idag. Inte heller kan Storbritannien konsumera eller ta hand om all den fisk som idag fiskas i deras ekonomiska zon. Det finns inte en tillräckligt stor fiskeindustri i landet.

Problemet med en kompromiss (vilket båda regeringsföreträdarna sade sig vara för) är att det innebär att danska fiskare förlorar kvoter. Något de inte vill acceptera. Deras krav som framfördes på mötet var enkelt. Den relativa stabiliteten (beslutades i förhandlingar som genomfördes i slutet av 1970-talet) ska finnas kvar, Danmark ska fiska lika mycket som förut och Storbritannien ska fiska lika mycket som förut. Det är det danska yrkesfiskets inställning och i huvudsak har de stöd från alla delar av den danska fiskeindustrin liksom sannolikt av alla lokala politiker i Nordjylland.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/17/brexit-danska-fiskare-vill-inte-lamna-fran-sig-en-enda-fisk/feed/ 0 12016
Klimatförändringar – ett hot mot flera arter i Östersjön http://fiske.zaramis.se/2018/01/16/klimatforandringar-hot-mot-flera-arter-i-ostersjon/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/16/klimatforandringar-hot-mot-flera-arter-i-ostersjon/#respond Tue, 16 Jan 2018 11:28:26 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12013 Läs mer...]]> Högre temperatur och sötare vatten gör att förutsättningarna för djur och växter förändras i våra hav. En ny rapport som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, beställt visar att till exempel blåmussla, tång och torsk i Östersjön kan påverkas hårt av klimatförändringar.

– I den statliga havsplaneringen försöker vi identifiera områden med särskilda naturvärden och hur dessa påverkas av klimatförändringar. Om klimatmodellerna stämmer så kommer viktiga arter att försvinna från stora områden i Östersjön, säger Jonas Pålsson, utredare på HaV, i ett pressmeddelande.

Rapporten ”Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier” har tagits fram av ett konsultföretag och utgör ett underlag för den statliga havsplaneringen som samordnas av HaV. Havsplanerna ska vara vägledande för havets användning i framtiden och ska bland annat innehålla områden med ”särskild hänsyn till natur”.

Rapporten baseras på en jämförelse mellan vad olika arter tål och de förändringar i salthalt, temperatur och isutbredning som väntas i ett förändrat klimat. SMHI:s modeller ligger bakom beräkningarna över dessa förändrade förhållanden i Östersjön och de bygger i sin tur på klimatmodeller som tagits fram av den Internationella Klimatpanelen (IPCC).

Enligt rapporten finns risk för stora förändringar fram till nästa sekelskifte, vilket också stämmer överens med tidigare forskning. Blåmussla och tång kan försvinna från hela Bottenviken. Ålgräs, som ofta kallas havets barnkammare, kan försvinna från dess nuvarande utbredning upp till Stockholmsområdet ända ned till Skåne. Torskens lek försvåras i Östersjön och lekområdet öster om Bornholm hotas, menar Jonas Pålsson.

– Det som är nytt i rapporten är att den ger förslag på så kallade klimatrefugier, områden där de ”gamla” arterna kommer att finnas kvar trots ett förändrat klimat. Genom att skydda dessa områden kan man bevara arter och den biologiska mångfalden, säger Jonas Pålsson.

Rapporten bygger på en rapport av Göteborgs Universitet som publicerades våren 2017. Den lyfter fram behovet av att hitta och värna klimatrefugier genom havsplaneringen.

Under hösten 2017 gav HaV därför konsultföretaget Medins Havs och Vattenkonsulter i uppdrag att identifiera områden i Östersjön som kan bli viktiga framtida klimatrefugier. Rapporten ger ingen heltäckande bild, utan ett antal nyckelfaktorer har valts ut för att beskriva Östersjöns situation om cirka 80 år: förändringar i salthalt, temperatur och havsisens utbredning. Faktorernas effekt på ett antal viktiga arter har också analyserats; vikare, torsk, sill, skorv, ålgräs, fucus (olika tångarter) och blåmussla.

– Rapporten belyser viktiga områden där arterna kan finnas kvar, som utposter i ett förändrat hav. Två särskilt viktiga områden som lyfts fram som möjliga klimatrefugier i Östersjön är Hanöbukten och Midsjöbankarna söder om Gotland, säger Jonas Pålsson.

– Förändringarna i Östersjön blir, enligt rapporten, väldigt drastiska och även om de bara delvis slår in så blir de ekologiska konsekvenserna stora.

Enligt rapportförfattarna behövs en mer omfattande studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer, och även samspelet mellan olika arter, för att få en säkrare bild av Östersjöns utveckling i en klimatförändrad framtid. Resultaten av studien behöver följas upp av fler undersökningar för att säkerställas.

För Nordsjön finns undersökningar som visar att det varmare havet som orsakats av klimatförändringar redan förändrat ekosystemet då vissa djurplankton delvis försvunnit och i övrigt förändrat sitt utbredningsmönster. Följden har blivit att flera fiskarter minskat i storlek på grund av födobrist. Kanske är det delvis samma orsaker till att torsken blivit mindre i Östersjön.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/16/klimatforandringar-hot-mot-flera-arter-i-ostersjon/feed/ 0 12013
En bok om fiske av en antropolog med många fel och märkligheter http://fiske.zaramis.se/2018/01/15/en-bok-om-fiske-av-en-antropolog-med-manga-fel-och-markligheter/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/15/en-bok-om-fiske-av-en-antropolog-med-manga-fel-och-markligheter/#respond Mon, 15 Jan 2018 05:12:32 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12005 Läs mer...]]> Private OceansFiona McCormack är lärare i antropologi på Waikato-universitet på Nya Zeeland. Hon har skrivit en bok om fiske, Private Oceans, The enclosure and marketisation of the seas. Närmare bestämt om effekter av införande av överförbara fiskerättigheter på traditionella samhällen och kulturer. Hon fokuserar på två polynesiska kulturer, maorierna på Nya Zeeland och ursprungsbefolkningen på Hawaii och deras relation till haven, fisket och fiskarna. Dessutom tar hon upp förhållandena för fisket på Irland där hon växte upp och införandet av överförbara fiskerättigheter på Island.

Beskrivningarna av kulturerna och deras förhållande till fiske är intressant och det känns som hon vet vad hon pratar om där. Hon beskriver också kapitalismens inverkan på dessa samhällen och dess fiske på ett förtjänstfullt sätt. Problemet är att hon inte kan skilja på effekten av kapitalismens intåg och effekten av överförbara fiskerättigheter.

Dessutom har hon missförstått en hel del när det gäller fisket, kvoter, överförbara fiskerättigheter och vad som orsakat överfiske med mera. Kanske inte förvånande då hon inte är nån expert på fiske och fiskeripolitik. Inte heller tycks hon ha begripit att den fria tillgången till fisket har varit det allra största problemet för fiskbestånden i världen och en huvudsaklig anledning till de totala krascher som ägt rum för fiskbestånden i vissa delar av världen och för vissa arter. Hon bortser från forskning och konstaterad verklighet om hur fiske fungerar.

Hon tror till exempel inte på allmänningens tragedi, dvs att fri och obegränsad tillgång till en resurs i de flesta fall leder till överutnyttjande av resursen. Detta trots att detta är mycket välbelagt i ekonomisk forskning inom fisket. Istället har hon studerat väl avgränsade fisken och kulturer med ett begränsat antal deltagare som all pratar samma språk och omfattas av samma kultur. Under sådana förhållanden behöver det inte uppstå problem med fri tillgång till resursen. Men sådana förhållanden är undantag och inte den verklighet som råder i större delen av världen.

Allmänningens tragedi kan ses när det gäller torsken utanför Kanada och USA på Grand Banks och Georges Bank som fiskades ut och försvann för att fisket var fritt för vem som helst. Samma öde drabbade sillen runt Island, väster om Norge och i Nordsjön liksom torsken runt Island och i Nordsjön, tonfisken i Atlanten osv. Hon låtsas som om verkligheten inte finns.

Hon påstår också att de som är anhängare av TFC (ITQ, överförbara fiskerättigheter) anser att det måste se ut likadant överallt och implementeras på exakt samma sätt överallt. Något som är mycket långtifrån sanningen. I verkligheten måste TFC-system anpassas till lokala förhållanden och kulturer för att kunna fungera bra. När det inte grös blir det problem.

Dessutom så hävdar hon att alla anhängare av TFC är fanatiska anhängare av privatisering och marknad och tror för mycket på det individuella initiativet. Denna kritik är rakt motsatt den uppfattning hon har om att fri och obegränsad tillgängligheten för havens resurser för all som hon argumenterat för tillgänglighet. Hon tror alltså på människans inneboende godhet så lände det inte finns ägande med. Det är en inbyggd motsättning i hennes resonemang. Hon är så vitt jag kan se motståndare till att begränsa fiskeresurserna till ett begränsat antal individer, grupper, båtar eller företag och också motståndare till kvottak och TAC. Sådant innebär ju privatisering av resursen och är alltid av ondo enligt hennes sätt att resonera. Om det sättet att se på fiske slog igenom totalt oh i hela världen skulle nästan all fisk vara utrotad inom 10-20 år.

Hon tar också upp en lista som ska illustrerar konsekvenserna av införande av TFC:

  • Alienation and loss of individual fate control
  • Increased social stratification and class barriers
  • Loss of lifetime investments in homes and other infrastructure
  • Outmigration and gender imbalances
  • Loss of community viability
  • Lack of fair returns to owners/stewards of the resource
  • Cartelisation of the fishing industry
  • Barriers to new entrants in a neo-feudal setting
  • Concentration of wealth and power
  • Transformation of ‘paper fish’ into financial derivatives
  • Institutional lock-in/irreversibility
  • Incentives for high-grading
  • No rewards for low-carbon environmentally sustainable fishing
  • No focus on ecosystem-based management

Samtliga punkter på listan är i själva verket en konsekvens av att fiskeresursen fiskats ut eller av teknisk utveckling inom fisket. De uppstår oavsett fiskeriförvaltningssystem. De har ingenting med TFC i sig att göra.

TFC-system är också mycket lätta att anpassa till ekosystembaserad förvaltning och står inte i motsättning till dem som hon påstår. Att det skulle motverka klimatvänligt fiske är för sin del rena dumheterna. När det inte längre finns en tävling om att den som först fiskar upp resursen får den finns inte längre någon drivkraft mot allt snabbare fiskebåtar med allt kraftigare motorer och i många fisken runtomkring i världen minskar båtarnas motorstyrka med minskad bränsleförbrukning som resultat.

Att småskaliga fiskare kan slås ut är ett reellt problem med TFC-system och för att det inte ska ske måste åtgärder vidtas i systemen för att förhindra det. Så har också skett i exempelvis Sverige och Danmark, men även på andra håll.

Der finns också risk för att finansiella aktiviteter kan ta över delar av fisket i och med införandet av TFC-system, men det är också ganska enkelt att förhindra att det blir så. exempelvis bara genom att aktiva yrkesfiskare som arbetar med fiske får inneha fiskerättigheter så som i Danmark och Sverige. Eller genom en begränsning av antalet fiskelicenser/båtar per företag eller individ och genom tak för hur mycket en ägare, ett företag eller en båt får inneha i form av fiskerättigheter. Det kan finnas drivkrafter gentemot uppgradering av fångsten, men det finns också drivkrafter som innebär ett mer selektivt fiske.

I traditionella fiskarkulturer som den svenska eller den irländska så är det i allmänhet inte så att nyetablering blir svårare, då fisket i allmänhet ärvs och tas över inom familjen. I  många andra länder måste dock regler införas som anpassas till att nya ska kunna komma in i fisket. I en bransch där 100 % av yrkesutövarna är män har jag svårt att se hur könsbalansen skulle kunna bli sämre. Traditionellt har det funnits en arbetsfördelning i svensk fiskerikultur som inneburit att kvinnorna tagit han om pengarna och skött familjens ekonomi. Det är fortfarande vanligt och det finns tecken på det ser likadant ut i många andra traditionella fiskarkulturer också.

McCormacks beskrivningar av kapitalismens effekter på maorisamhället är intressant, men det handlar om TFC-systems effekter. Även utan TFC-systemen hade samma sak hänt. Dessutom hade fisken i havet försvunnit vilket blivit ännu sämre för maorisamhället.

Hon påstår också att det inte finns bevis för att fiskbestånd som förvaltas med TFC-system har återhämtat sig. Detta är en direkt lögn. Alla fiskbestånd på Island har återhämtat sig, liksom i stort sett alla fiskbestånd i Nordsjön och från USA finns massvis med exempel på fiskbestånd som återhämtat sig efter att TFC-system införts. I motsats till vad hon påstår förändras också TAC regelbundet, exempelvis varje år när det gäller fiskbestånden i europeiska farvatten.

Det finns heller inga som helst vetenskapliga belägg för att TFC-system innebär tjuvfiske, överfiske, uppgradering, olagliga utkast eller felrapportering. Sådant är konsekvenser av för dåliga kontrollmekanismer oavsett fiskeriförvaltningssystem eller så är de konsekvenser av olönsamhet och överkapacitet i fisken utan TFC. De kan också vara ett resultat av att det inte finns några krav på selektivt fiske. Detta gäller exempelvis de danska kräftfisket.

McCormack tar upp fisket på Hawaii som formellt inte har något TFC-system som en motbild till fisket på Nya Zeeland, som domineras av maoriägda företag inom ett TFC-system. På Hawaii finns ett stort icke-kommersiellt lokalt fiske inbäddat i den lokal social kulturen. Så långt är det väsensskilt från Nya Zeeland där även det småskaliga fisket ingår i TFC-systemet (vilket det inte gör i Sverige).

Det demersala fisket efter bottenlevande fisk kring Hawaii är begränsat genom fiskelicenser och inte fritt. Detta fiske har regelbundna områdes stängningar och säsongsstängningar då kvoten (TAC eller ACL) fiskats upp vilket innebär stora problem för yrkesfiskarna som dock ändå inte vill ha TFC-system. Privatiserat är dock fisket. Det storskaliga pelagiska fisket är organiserat på ungefär samma sätt men har också metoder för att särskilt gynna det mindre tonnaget..

Att fiskelicenser (LEP) skulle vara ett förstadium till  TFC-system som McCormack påstår är helt felaktigt. Fiskelicenser finns i alla europeiska länder och har funnits länge, sen 1970-talet. Många fisken med fiskelicenser kommer sannolikt aldrig att omfattas av TFC-system (exempelvis siklöjefisket i Norrbotten och det danska hästräkefisket).

Dessutom begriper jag inte på vilket sätt nyttjanderätter skulle vara nyliberalt. Det har funnits sen medeltiden i Sverige när det gäller mineral- och malmutvinning, skogsbruk med mera. De göteborgska landerierna och de stockholmska malmgårdarna på 1600- 1700- och 1800-talen var också nyttjanderätter liksom den svenska lagstiftningen kring rennäringen. Arrenden är också en form av nyttjanderätt och det har också funnits sen urminnes tider. Nyttjanderätt har faktiskt mycket lite med kapitalism i sig eller nyliberalism att göra.

McCormacks bok är problematisk. Utifrån fördomar och förutfattade meningar fördömer hon TFC-system. Hon ser inte att TFC-system kan se väldigt olika ut och måste se väldigt olika ut. TFC-system passar aldrig menar hon samtidigt som hon kritierar TFC-anhängare för att de vill ha exakt likadan system som Nya Zeeland och Island överallt. Det är inte sant, TFC-anhängare menar att TFC ska användas där det passar, anpassa till lokala förhållanden och till skydd av småskaligt fiske samt ha regler mot kvotkoncentration. Fiona McCormack är oflexibel och fördomsfull. Med en sådan inställning som hon har räddar hon varken fisken, fisket, fiskare, fiskarkulturer eller nån ursprungsbefolkning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/15/en-bok-om-fiske-av-en-antropolog-med-manga-fel-och-markligheter/feed/ 0 12005
Två större östersjötorsktrålare sålda till Västkusten http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/tva-storre-ostersjotorsktralare-salda-till-vastkusten/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/tva-storre-ostersjotorsktralare-salda-till-vastkusten/#respond Sat, 13 Jan 2018 08:08:00 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=12001 Läs mer...]]> I september 2017 såldes SIN 59 Kungsö till Bohuslän och SD 622 Vanguard AB (familjen Thuresson) i Havstenssund för att bli SD 622 Vanguard och användas till räkfiske. Anledningen till försäljningen var att ägaren Morgan Broberg tragiskt gått bort alltför ung. SIN 59 Kungsö var en av de största torskfiskebåtarna på östkusten. Torskfisketillståndet i Östersjön tycks inte ha följt med vid köpet.

SIN 59 Kungsö

SIN 59 Kungsö

I augusti 2017 gick F/F Karlsö AB i konkurs. De ägde båten KA 156 Karlsö som också var en av de största torskfiskebåtarna på Östkusten. Båten köptes av Jonas Klingander på Hönö utanför Göteborg i december vilket väl betyder att också den kommer att användas till räkfiske. Hur det är med torskfisketillståndet för Östersjön i detta fall är än så länge okänt för mig.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/tva-storre-ostersjotorsktralare-salda-till-vastkusten/feed/ 0 12001
Elfiske (pulsfiske) är mindre skadligt än bomtrålning http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/elfiske-pulsfiske-ar-mindre-skadligt-an-bomtralning/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/elfiske-pulsfiske-ar-mindre-skadligt-an-bomtralning/#respond Sat, 13 Jan 2018 05:48:51 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=11994 Läs mer...]]> Bomtrål är det fiskeredskap som innebär mest skador på bottnarna. Därför arbetas det mycket på att ta fram alternativ till bomtrålning. Ett alternativ är snurrevad (dansk snurrevad eller skotsk snurrevad, ibland kallat fly-shooting) som anses mycket skonsammare än bomtrålning och skonsammare än vanlig bottentrålning. Snurrevad används mycket i Danmark och i deras fiskelagstiftning behandlas metoden som ett av de miljövänligaste fiskesätten.

I Nederländerna har de tagit fram en metod med elfiske där lättare trålar med mindre skadeverkningar på bottnarna används. Istället används el för att chocka plattfisken och fånga dem i trålen. Enligt den forskning som finns orsakar denna fiskemetod mindre problem för livet på havsbottnarna än bomtrålning. Pulsfiske verkar också vara mer selektivt än bomtrålning vilket minskar bifångsterna. Dessutom är det bra för klimatet då bränsleåtgången är mindre än vid bomtrålning:

The pulse trawl does not churn up the sea floor to the same extent, which means fewer creatures living on the seabed end up as bycatch. The ships also use less fuel because the pulse trawl is lighter and has less drag resistance. This means lower CO2 emissions and lower costs for fishermen. The fish that are caught are also better quality on average because they have suffered less damage.

Att miljöpartiets Linnéa Engström inte tror på detta beror på att hon inte läst forskningen, är allmänt okunnig och till stor del faktaresistent.

Det kan dock finnas andra problem med elfiske då metoden ännu inte är helt utvärderad fullständigt när den används kommersiellt. Det som misstänks är att pulstrålning (eltrålning) ökar dödligheten bland fiskar som inte fångas men som lever i de områden där eltrålen (pulstrålen) används. Skador på torskfiskar har dokumenterats men kan minskas med rätt utformning på redskapen och genom minskad spänning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/13/elfiske-pulsfiske-ar-mindre-skadligt-an-bomtralning/feed/ 0 11994
Laxen som såldes till Frankrike var inte giftig http://fiske.zaramis.se/2018/01/12/laxen-som-saldes-till-frankrike-var-inte-giftig/ http://fiske.zaramis.se/2018/01/12/laxen-som-saldes-till-frankrike-var-inte-giftig/#respond Fri, 12 Jan 2018 14:37:39 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=11992 Läs mer...]]> Fet fisk från egentliga Östersjön innehåller idag i allmänhet lägre dioxinhalter än gränsvärdena. Det gäller också den lax som Blekingefiskarnas Centralförening exporterade till Frankrike mellan 2010 och 2012. Totalt exporterades 100 ton.

Lax

Lax. Bild: Wilhelm von Wright

Livsmedelssverkets rekommendationer (kostråd) om fet fisk från Östersjön, EU:s förbud och Sveriges undantag är helt enkelt föråldrade. Problemen finns inte längre när det gäller fet fisk i det egentliga Östersjön.

Export av fet fisk fångad i Östersjön till konsumtionsändamål är förbjuden om gränsvärdena av miljögifter överskrids. I Sverige får den dock säljas då Sverige har dispens.

De få tester som gjorts visar att den exporterade laxen inte innehöll miljögifter utöver gränsvärdena:

I domen skriver tingsrätten att utredningen inte heller kunnat visa att den exporterade laxen överskridit gällande gränsvärden. Ett enda analysresultat har uppvisats, och det innehåller en gifthalt som understiger gränsvärdet. Vid tidpunkten för de påstådda brotten fanns inte någon föreskrift som kräver att säljaren bifogar dokumentation om analys och provtagning.

Det handlar alltså inte om nån giftig fisk som det står i media. I tingsrätten frikändes därför Blekingefiskarna.

Idag har hovrättens dom om exporten av lax till Frankrike kommit. Hovrätten ändrar tingsrättens dom och har dömt en av de åtalade männen för grov smuggling och smuggling samt hans kollega för smuggling och medhjälp till grov smuggling. Domen blev dagsböter. Enligt domen ska också Blekingefiskarnas centralförening betala en företagsbot på 600 000 kronor.

Det är en ur flera avseenden märkligt dom. Åklagaren har inte kunnat bevisa att fisken var giftig och därför olaglig att exportera utan domen bygger på att fiske kan ha haft för mycket miljögifter. Det är en dom som frångår vanliga rättssäkerhetsprinciper om att skuld ska bevisas och att oskuld inte måste bevisas. Sådant är tyvärr allt för vanligt när det gäller yrkesfiske.

Dessutom är ju företagsboten helt meningslös. Företaget finns ju inte längre.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2018/01/12/laxen-som-saldes-till-frankrike-var-inte-giftig/feed/ 0 11992