Njord http://fiske.zaramis.se Sveriges största tidning om yrkesfiske Thu, 25 May 2017 07:12:22 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.7.5 58307483 Gärna borttagna bränslesubventioner men först … http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/garna-borttagna-branslesubventioner-men-forst/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/garna-borttagna-branslesubventioner-men-forst/#respond Thu, 25 May 2017 07:12:22 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10488 Läs mer...]]> Ett fungerande förvaltningssystem är det allra mest väsentliga för att minska överkapacitet och överfiske. Därefter kan helt onödiga bränslesubventioner tas bort utan större konsekvenser och problem för fisket. Det är vad en studie av subventioner till fisket från AgriFoods i praktiken kommer fram till. En bra förvaltning leder till färre fiskebåtar och därmed också till färre yrkesfiskare och färre fiskelägen. Det är något oundvikligt men sannolikt också nödvändigt:

Kapacitetshöjande subventioner är framför allt skadliga i fisken med bristande förvaltning och kontroll. Ekonomisk forskning visar hur ekonomiska drivkrafter i ett fiske med bristande förvaltning leder till en situation där det är privatekonomiskt optimalt för företaget att fiska stora volymer snabbt. Det är inte lönsamt att spara fiskresursen till framtiden eftersom någon annan då kommer att fiska upp beståndet. Resultatet blir överfiske och överkapacitet i flottan – en situation som är vanlig i hela det globala fisket. Subventioner gör att företagens kostnader sänks vilket ökar investeringarna och förvärrar situationen. Om de ekonomiska incitamenten för företagen i stället ändras så att fisket strävar efter att få en långsiktigt maximal ekonomisk avkastning från resursen kommer överfisket att upphöra, flottan kommer i balans med fiskemöjligheterna och den ekonomiska avkastningen ökar. Subventioner påverkar även i detta fall fisket, men i mindre utsträckning.

Att subventionerna har mindre påverkan i ett väl förvaltat fiske innebär inte att subventioner är bra. Dels är det i många fall en ineffektiv användning av medel, och i många fall kan de ha effekter som är svåra att överskåda. Exempelvis kan subventioner som betalats ut för att skrota fartyg investeras i andra delar av fisket och öka kapaciteten där. Och i fallet med bränslesubventioner leder subventionerna som nämnts till större utsläpp av växthusgaser då bränsleanvändningen blir större än vad som är optimalt.

Minskad överkapacitet i fiskeflottan kan få till följd att småskaligt fiske och arbetstillfällen i kustnära samhällen försvinner. I praktisk fiskeriförvaltning brukar det därför finnas mål om att bevara småskaligt fiske genom att till exempel reservera en del av kvoterna för sådant fiske. Införandet av bränsleskatter kan få två effekter för småskaligt fiske. För det första använder småskaligt fiske ofta mindre bränsleintensiva metoder (ex. garn och krok) än storskaligt fiske (ex. trål) och därför är det möjligt att en bränsleskatt skulle vara mindre betydelsefull för småskaligt fiske och till och med ge en konkurrensfördel. För det andra är många småskaliga fisken redan i dagsläget svåra att bedriva med lönsamhet vilket innebär att en bränsleskatt kan slå ut många småskaliga fiskare (se mer om effekter på småskaligt fiske i Waldo och Paulrud 2016). De sammanlagda effekterna på det småskaliga fisket är därför svåra att bedöma.

Studien påstår alltså också att det småskaliga fisket inte skulle drabbas så hårt av borttagna bränslesubventioner på grund av att de använder passiva redskap som garn, dörj och backor (de två senare är krokredskap). De vanliga redskapen i svenskt småskaligt fiske är dock bottentrål (all räka, cirka 75% av kräftan liksom huvuddelen av torsken) och bur (cirka 25% av kräftan). Bottentrålning är ett bränsleslukande fiske. Så effekten på svenskt småskaligt  kustnära fiske skulle nog vara besvärligare än vad studien visar.

Om en vettig förvaltning införs först med minskad fiskeflotta som resultat kan nog svenska småskaligt fiske också överleva borttagna bränslesubventioner. Kanske kan det till och med leda till en viss överflyttning av fiske från bottentrål till bur. Däremot knappast till garnfiske då detta fiskes grundläggande problem är de stora sälbestånden runt Sveriges kuster.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/garna-borttagna-branslesubventioner-men-forst/feed/ 0 10488
Isabella Lövin presenterar begränsade sanningar i ETC http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/isabella-lovin-presenterar-begransade-sanningar-i-etc/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/isabella-lovin-presenterar-begransade-sanningar-i-etc/#respond Thu, 25 May 2017 05:43:14 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10484 Läs mer...]]> Halvsanningar om fiske, havsmiljö och skräp är lite av ett signum för vice statsminister Isabella Lövin ända sedan hennes bok Tyst Hav kom ut.

Tidningen ETC lyckades få en kort intervju med Isabella Lövin när hon var i Göteborg, bland annat på Havs- och vattenforum där jag träffade och lyssnade på ministern ifråga. Som vanligt i artiklar om hav, vatten och fiske i media är artikeln i ETC ganska ytlig och innehåller tveksamma så kallade sanningar. Det är svårt att sätt sig in i dessa frågor.

Sant är förstås att Lövin byggt sin politiska karriär på boken Tyst Hav. Problemet med boken är att den innehåller en stor mängd osanningar. Sant är klimatförändringarna är ett stort hot mot haven. Sant är att utfiskning och överfiske är ett problem på många håll i världen. Det finns för många fiskare i förhållande till resursen.

Falskt är att överfiske är ett stort problem på vård breddgrader och i Västerhavet (Kattegatt, Skagerak och Nordsjön). Sant är att kustbestånd av många fiskarter försvunnit eller sviktar. Men det gäller absolut inte öring som det påstås i ETC-artikeln.

Öringbeståndet har ökat rejält under många år. Och en bit ut till havs finns det mer torsk än det funnits på decennier. Men vid kusten finns ingen. Troligt är att för hårt fiske lett till att vissa fiskarter försvunnit vid kusten, men försurning, övergödning och andra miljöorsaker har säkerligen också haft betydelse. I Nordsjön har de flesta fiskbestånd återhämtat sig och fiskas på en långsiktigt hållbar nivå. Det finns dock ett orosmoln vid horisonten, Brexit, som i värsta fall kan innebär att överfisket åter tar fart.

Plastskräp är naturligtvis ett problem. Och mycket av skräpet som hamnar i Nordsjön slutar på Bohusläns stränder. Men många längs kusten upplever faktiskt att det var ett större problem för 20 år sen. Mikroplaster kanske är ett större problem idag än förr. En mycket stor del av mikroplasten kommer från bilismen. Kanske vore det rimligt att sätta in stöten där. Bilismen är ju också det största problemet när det gäller klimatet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/25/isabella-lovin-presenterar-begransade-sanningar-i-etc/feed/ 0 10484
Ekonomiskt tapp för danska torskfiskare i Östersjön http://fiske.zaramis.se/2017/05/24/ekonomiskt-tapp-for-danska-torskfiskare-i-ostersjon/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/24/ekonomiskt-tapp-for-danska-torskfiskare-i-ostersjon/#respond Wed, 24 May 2017 07:35:50 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10482 Läs mer...]]> Under det första kvartalet 2017 har omsättningen i det danska fisket på torsk minskat med 22 procent jämfört med samma period förra året. Detta är ett resultat av minskade kvoter i framförallt västra Östersjön och torskfiskestopp under lekperioden. Kvoterna har minskats då fisket av torsk i västra Östersjön överstigit vad som är biologiskt hållbart. Torsken i västra Östersjön har överfiskats i en lång rad år.

I östra Östersjön har inget överfiske skett på mycket länge men även där har kvoten minskats, främst på grund av att beståndet består av magra små torskar och att den vetenskapliga åldersbedömningen av torsken därmed också fallerat.

De dansk yrkesfiskarnas organisation Danmarks Fiskeriforening PO (DFPO) vägrar dock acceptera att de själva orsakat sitt problem i västra Östersjön med för små kvoter och har i flera år för fram krav på att kvoterna inte ska minskas eller till och med öka:

The cumulative effect of overfishing has long-term socioeconomic effects for the fishers and communities dependent on these stocks. The three EU member states fishing this stock: Denmark, Germany and Sweden all introduced additional compensatory measures in response to the 56% cut that was agreed for this year’s quota. This cut, while significant, also meant that overfishing continues and was well in excess of the level recommended by scientists and the European Commission.

Denmark and Germany both offered direct compensatory subsidies to the affected fishers, whereas Sweden allocated all their quota to fishers operating passive gears who do not have the possibility to fish in waters further afield.

These measures, however, do not solve the overarching issue which is that long-term overfishing has depleted the stock to such an extent that quotas need to be cut in order to comply with legislation.

Despite this the Danish Fisheries Producer Organisation, DFPO, representing Danish fishers, have been ignoring the dangers of overfishing and proposed quotas for western Baltic cod higher than scientific advice every year for the past 10 years. The result is that their members are now facing an uphill struggle to survive in the business.

Inställningen från DFPO i denna fråga är helt oseriös.

Det är också sannolikt att kvoterna måste minskas ytterligare i västra Östersjön åren som kommer då fisket fortfarande är för stort. Problemet är då att även torskfisket med passiva redskap i Öresund på ett bestånd av torsk som måste anses hållbart också drabbas av nedsättningen av kvoten. Det behövs sannolikt nån typ av åtgärder som kan göra det möjligt att fiska i Öresund, samtidigt som torskkvoten på andra håll i västra Östersjön skärs ner.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/24/ekonomiskt-tapp-for-danska-torskfiskare-i-ostersjon/feed/ 0 10482
Små kustfiskebåtar blir allt vanligare i Danmark http://fiske.zaramis.se/2017/05/23/sma-kustfiskebatar-blir-allt-vanligare-i-danmark/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/23/sma-kustfiskebatar-blir-allt-vanligare-i-danmark/#respond Tue, 23 May 2017 05:25:36 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10476 Läs mer...]]> Ständigt kommer det uttalanden från miljöorgansiationer och en del forskare om att det kustnära fisket drabbats mycket hårt när individuella överförbara fiskerättigheter (TFC) infördes. Detta skedde i Danmark 2003 för pelagiskt fiske och 2007 för det demersala fisket. I Sverige fick det pelagiska fisket TFC år 2009. Inte någon stans har det dock lett till att det kustnära småskaliga fisket drabbats så all som påstår detta har fel.

I Sverige ledde införandet av TFC till att antalet stora fiskebåtar i det pelagiska fisket mer än halverades men att antalet små fiskebåtar som fiskar på den pelagiska kustkvoten inte minskade alls i antal.

I Danmark har antalet kustfiskebåtar tidigare minskat med i genomsnitt samma procenttal som fisket generellt. Sen 2010 har dock andelen små kustfiskebåtar ökat. 2010 utgjorde fiskebåtar under 10 meter 77,4% av alla fiskebåtar medan de vid utgången av 2016 utgjorde 79%. Andelsmässigt har små kustfiskebåtar med andra ord blivit vanligare i Danmark. Andelen båtar mellan 10 och 12 meter utgjorde vid bägge tillfällena 5% medan andelen båtar som är 12-18 meter långa minskat från 11,5% till 10% mellan 2010 och 2016.  Som helhet tycks andelen fiskebåtar under 18 meters längd inte ha minskat alls. Antalet har dock minskat.

Förutom de allra minsta båtarna har det också varit en ökning för de allra största fiskebåtarna. Andelen båtar som är över 40 meter långa har ökat rån 1% till 1,5%. Antalet har ökat från 29 till 33.

Totalt har antalet fiskebåtar i Danmark sjunkit med 20% mellan 2010 och 2016. Denna minskning har alltså inte skett bland små kustnära fiskebåtar och inte bland de allra största pelagiska fiskebåtarna utan bland de medelstora som främst ägnat sig åt bottentrålning av fisk för konsumtionsändamål. 2010 fanns det totalt 2 820 fiskebåtar i Danmark och 2016 hade antalet minskat  till 2 273.

Över hälften av de danska fiskebåtarna och 80% av det samlade tonnaget finns i Mittjylland och Nordjylland ihop. Där fanns år 2016, 608 respektive 603 fiskebåtar.

Små kustfiskebåtar blir en allt större andel av antalet fiskebåtar. I förhållande till det totala antalet fiskebåtar blir de alltså vanligare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/23/sma-kustfiskebatar-blir-allt-vanligare-i-danmark/feed/ 0 10476
Generalangrepp på Fishsec från SFPO http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/generalangrepp-pa-fishsec-fran-sfpo/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/generalangrepp-pa-fishsec-fran-sfpo/#respond Mon, 22 May 2017 15:28:55 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10472 Läs mer...]]> Peter Ronelöv Olsson har på hemsidan för Sveriges Fiskares PO (SFPO) skrivit en artikel som är ett generalangrepp på The Fisheries Secretariat (Fishsec, Fiskesekretariatet) och dess ledande medlemsorgansiationer. Fishsec är en lobbyorganisation som skapats av Naturskyddsföreningen, WWF Sverige och Sportfiskarna. Styrelsen i Fishsec utgörs för närvarande av Markus Lundgren (ordförande) och Anders Karlsson från Sportfiskarna, Ellen Bruno och Sara Fröcklin från Naturskyddsföreningen samt Inger Näslund och Inger Melander från WWF. Inger Melander kan förväntas lämna styrelsen då hon ska lämna WWF.

Fishsec finansieras av Svenska regeringen, Svenska Institutet, Oak Foundation, Villumfonden och Mava Foundation. Fishsec är alltså en svensk lobbyorganisation grundad av miljörörelser och finansierad av utländska stiftelser och den svenska staten.

Villumfonden medfinansierar även den danska yrkesfiskarorganisationen Foreningen for Skånsomt Kystfiskeri (FSK) som bara organiserar fiskare som inte fiskar med trål. FSK har en tidigare Greenpeaceaktivist, Hanne Lyng Winter som anställd. De har också gett finansiering för ett projekt som miljöorganisationen Oceana, med kontor i Köpenhman, genomfört. Dessutom har de finansierat Hans Herred havbåde och ett projekt kring hållbart fiske i Jammerbugten nordväst om Jylland

Peter Olsson från SFPO anser att det är oacceptabelt att den svenska staten ska finansiera en organisation som motarbetar yrkesfisket på det sätt som sker:

Fiskesekretariatet (FISH eller Fishsec) är däremot en organisation som finansieras av staten. Organisationen består av tre andra organisationer, som i mångt och mycket finansierar sin verksamhet på att påvisa miljöproblem – sanna och osanna, medan det svenska yrkesfisket lever på att sälja fisk.

Fiskesekretariatet är en ideell organisation som säger sig arbeta för ett hållbart fiske på internationell nivå, med särskilt fokus på torsk, Östersjöregionen och EU. Det bildades 2003 av tre miljöorganisationer: Naturskyddsföreningen, WWF och Sportfiskarna. Kontoret ligger centralt i Stockholm, på Prästgatan.

Samtliga tre organisationer brukar köra med samma retorik när man talar om svenskt yrkesfiske. De talar då om överfiske, svartfiske, rovfiske, tjuvfiske osv. Domedagsretoriken börjar nu hinna ikapp Fiskesekretariatet som 2004 proklamerade att torsken kan vara utrotad om 15 år.

Det är anmärkningsvärt att Fiskesekretariatet fortfarande finansieras av staten. Något egentligt skäl för organisationens existens finns inte, eftersom de tre medlemsorganisationerna bedriver verksamheter på fiskets område själva. Att samarbeta med Fiskesekretariatets företrädare är inte enkelt, något som inte minst framkommit inom samarbetet i Östersjönämnden (BSAC). Där nästintill mobbar de personal med stöd av statliga pengar.

Mest kritisk är Peter Olsson till Naturskyddsföreningen som driver en kampanj för att förbjuda bottentrålning. Att förbjuda bottentrålning är det samma som att lägga ner det svenska yrkesfisket och därför av naturliga skäl något som upprör yrkesfiskarna.

Chefen på Fishsec är Jan Isaksson, en tidigare Greenpeace-aktivist, och de andra anställda är Christian Tsangarides, Charles Berkow och Edward Stern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/generalangrepp-pa-fishsec-fran-sfpo/feed/ 0 10472
Veckans båt – LA 338 Äran http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/veckans-bat-la-338-aran/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/veckans-bat-la-338-aran/#respond Mon, 22 May 2017 06:40:39 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10470 Läs mer...]]> LA 338 Äran är en garnfiskebåt byggd i plats år 1988 på ön Guernsey i Engelska kanalen. Ungefär 9 meter lång och med en motor på 98 kW. Ägare är HB Missanas som ägs av Per (Pelle) Bengtsson och Ola Bengtsson. Bruttotonnaget är cirka 5 ton. Båten har sin hemmahamn i Bäckviken på ön Ven i Öresund utanför Landskrona. Förutom att användas till garnfiske är båten också utrustad för fiske med burar.

LA 338 Äran

LA 338 Äran. Bild: Sund-Sill

Pelle Bengtsson är också ägare av fiskaffären Sund-Sill i Borstahusen, Landskrona, och ytterligare två fiskebåtar, LA 337 Emma-Selma och LA 365 Dagar. Fiskaffären startades år 2013:

Pelle fiskar mest utanför Ven där han är född och uppvuxen. Han har gått i sin far Bengts fotspår och har varit i yrket i 16 år. Kärleken fick honom till fastlandet och därför blev det i Borstahusen som han startade fiskbutiken Sundsill förra året.
– Det blir lite bättre prisbild och fina kundkontakter. Innan sålde jag bara till grossist, säger Pelle. Han tar upp torsk, rödspätta, slätvar, piggvar, stenbit, skrubba och en och annan bergtunga. Hans märkligaste fångst var en gråhaj utanför Norreborg i juni för fyra år sedan. I garnen har han också fått en stor hälleflundra och en enorm hummer på 4,5 kilo i Kattegatt som Pelles brorsa Olaåt upp.
– Min favoriträtt är kokt salt torsk med skånsk senapssås, säger Pelle.
Han är mer känd för den förädlade sillen som brorsan fiskar. Öresundssillen är populär för att den håller hög fetthalt och rätt storlek. Den fasta konsistensen ger rätt tuggmotstånd.
LA 338 Äran

LA 338 Äran. Bild: Sund-Sill

Tidigare har HB Missanas också ägt LA 336 Missanas som numera är SD 47 Brattskär.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/22/veckans-bat-la-338-aran/feed/ 0 10470
Fusk i forskning om plast och fiskyngel http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/fusk-i-forskning-om-plast-och-fiskyngel/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/fusk-i-forskning-om-plast-och-fiskyngel/#respond Sun, 21 May 2017 07:58:41 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10467 Läs mer...]]> Studien ”Environmentally relevant concentrations of microplastic particles influence larval fish ecology” publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science i juni 2016. Forskarna skrev i artikeln om sin studie om mikroplaster samt ägg och yngel från abborre. Antalet kläckta ägg blev färre, ynglen blev mindre och hade fått förändrat beteende. Forskarna drog även slutsatsen att fiskarna verkade föredra att äta plast framför naturlig föda. Nu har de aktuella forskarna från Uppsala Universitet, Peter Eklöv och Oona Lönnstedt, fällts för fusk i Centrala Etikprövningsnämnden (CEPN)CEPN konstaterade bl.a. att studien saknade originaldata och nämnden rekommenderade därför att studien skulle dras tillbaka.

Expertgruppen konstaterade också att Peter Eklöv och Oona Lönnstedt i artikeln uppgett att det funnits ett godkännande av djuretiska nämnden för de aktuella försöken, vilket inte är korrekt. Det tillstånd som det refererats till är utfärdat för andra fiskarter än för arterna i de aktuella försöken samt för arter från ett annat vattendrag. Detta tillstånd utfärdades dessutom efter att försöken som redovisas i den vetenskapliga artikeln ska ha inletts. Peter Eklöv och Oona Lönnstedt har, enligt CEPN, genom att medvetet uppge att ett djuretiskt tillstånd funnits gjort sig skyldiga till vetenskaplig oredlighet.

I allt väsentligt saknas originaldata för den forskning som presenteras i artikeln i Science. Det har uppgetts att merparten av originaldatan funnits lagrad i universitetets databank samt i det supplementära materialet till artikeln. Trots återkommande förfrågningar från Expertgruppen om att få tillgång till detta material har det inte företetts i original. Det är ett oeftergivligt krav att originaldata till forskning sparas och hålls tillgängliga.

Förhållandet att Peter Eklöv och Oona Lönnstedt inte presterat mer än vaga fragment av originaldata och inga spårbara datafiler i original, som ligger bakom den forskning som presenteras i artikeln, leder till misstanke om att forskningen inte har utförts, i vart fall inte i den omfattning som uppges. Det får anses synnerligen anmärkningsvärt att artikeln sänts till publicering utan förekomst av nödvändiga data. Det är enligt CEPN i sammanhanget värt att påpeka att tidskriften Science brustit i kontrollen i detta avseende.

Expertgruppen ansåg att bristerna när det gäller originaldata är så allvarliga ur forskningsetisk synpunkt, att Peter Eklöv och Oona Lönnstedt genom att inte kunna presentera originaldata till forskningen har gjort sig skyldiga till vetenskaplig oredlighet.

Vad därefter gäller Peter Eklövs och Oona Lönnstedts uppgifter om de fynd som rapporteras i artikeln liksom hur försöken utförts kan ett flertal frågetecken resas. Expertgruppen har efterfrågat dokumentation men detta har inte uppvisats. Trots att Peter Eklöv och Oona Lönnstedt getts flera möjligheter att förklara de många oklarheter som finns kvarstår frågetecknen.

Avsaknad av originaldata har i detta avseende varit försvårande samt att i allt väsentligt ord står mot ord. Detta ledde till slutsatsen att Expertgruppen inte kan uttala sig om dessa förhållanden. Enligt Expertgruppens bedömning är det dock anmärkningsvärt att artikeln, givet dessa brister, accepterades av tidskriften Science.

Mot bakgrund av det ovan anförda ansåg Expertgruppen det anmärkningsvärt att Uppsala universitet i sin förberedande undersökning den 31 augusti 2016 inte funnit stöd för att det föreligger vetenskaplig oredlighet i den forskning som utförts av Peter Eklöv och Oona Lönnstedt.

Sammanfattningsvis har Expertgruppen funnit att Peter Eklöv och Oona Lönnstedt gjort sig skyldiga till vetenskaplig oredlighet. Även om Oona Lönnstedt varit den som i praktiken stått för merparten av den påstådda forskningen undantar detta inte ansvar för Peter Eklöv. Peter Eklöv har i sin roll som senior forskare haft ett betydande ansvar för det inträffade. Peter Eklöv och Oona Lönnstedt har därför enligt CEPN ett delat ansvar för anförda brister.

Mot bakgrund av avsaknad av etiskt tillstånd, i allt väsentligt avsaknad av originaldata för de försök som redovisas i artikeln samt de många oklarheter som finns kring försökens utförande anser Expertgruppen från CEPN att artikeln i Science bör återkallas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/fusk-i-forskning-om-plast-och-fiskyngel/feed/ 0 10467
Behöver det pelagiska systemet ändras? http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/behover-det-pelagiska-systemet-andras/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/behover-det-pelagiska-systemet-andras/#respond Sun, 21 May 2017 06:18:37 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10460 Läs mer...]]> Det pelagiska systemet med individuella överförbara fiskerättigheter infördes 2009 och har en giltighet till 2019. Det finns idag en rad utvärderingar av systemet som alla konstaterar att genomförandet varit lyckat och att det fungerat riktigt bra. Antalet båtar och företag har minskat och de kvarvarande fiskeriföretagen har ökat sin lönsamhet.

Systemet har på grund av det minskade antalet båtar lett till en ökad koncentration vad det gäller fisket och innehaven av fiskerättigheter. Detta var oundvikligt, förutsägbart och dessutom ett av målen med systemet. Fiskerättigheterna har koncentrerats mer än antalet båtar och en del mindre pelagiska fiskeriföretag är idag helt beroende av den regionala fördelningen av fiskerättigheter i Östersjön. Dessa företag har inte haft samma lönsamhetsförbättring som andra pelagiska fiskeriföretag.

Redan innan införandet fanns huvuddelen av de pelagiska fiskebåtarna på Västkusten med det huvudsakliga fisket fanns i Östersjön. Så är det fortfarande. Ett fåtal företag fiskar också demersalt, dvs efter bottenlevande fisk, och några stycken är också involverade i det danska fisket medan ett företag har ett finskt systerbolag.

Ingen av de utvärderingar som finns har föreslagit några förändringar av det pelagiska systemet och det har inte heller kommit några sådana från annat håll. Det är därmed ganska säkert att det pelagiska systemet kommer att förlängas ytterligare 10 år utan några större ändringar mer än att de fisken (sillfisket i Bottenhavet samt fiskemöjligheter på taggmakrill) som 2016 fick individuella fiskemöjligheter kommer att integreras i det pelagiska systemet fullt ut. Det är möjligt att lite mer skarpsill i Östersjön måste föras ut ur systemet då kustkvoten idag inte räcker till, men annars behövs det inga större förändringar av den totala kvoten i systemet.

En del kritiker har också framfört att överlåtelser och priser för överlåtelser inom systemet måste redovisas offentligt. Detta kan enligt en studie av handeln med fiskerättigheter  leda till en bättre fungerande handel och öka genomskinligheten i systemet vilket kan ge samhället en bättre insyn. Detta är viktigt då fisk betraktas som en gemensam resurs som vi gett vissa individer och företag i uppdrag att sköta om.

Fisket är inte den enda gemensamma resurs som förvaltas på detta sätt. Malm- och mineraltillgångar har förvaltats på liknande sätt sen medeltiden. I de fallen tar samhället ut en liten avgift för att företagen ska få bryta malm och mineral. Det är väl fullt tänkbart att det också skulle gå att göra så inom fisket. Men det är inte troligt att så kommer att bli fallet.

Det pelagiska systemet behöver inte ändras i nån större utsträckning och det har fungerat bra. Det kommer med all sannolikhet inte att förändras på något avgörande sätt år 2019. Mindre justeringar kan dock eventuellt genomföras, men det finns ännu inga förslag på något sådant.

Utvärderingar och studier av det pelagiska systemet.

Havs och vattenmyndigheten, Effekterna av systemet med överlåtbara fiskerättigheter inom pelagiskt fiske, 2014
AgriFood, Analys av kustkvot och regional fördelning av landningar inom det pelagiska systemet, 2014 (bilaga till Havs- och vattenmyndighetens utvärdering)
Havsmiljöinstitutet, Samhällsekonomisk utvärdering av havsmiljöarbete: exemplet överlåtbara fiskerättigheter, 2015
Strage, Christiernsson och Söderholm, The economics of the Swedish individual transferable quota system: Experiences and policy implications, 2015
Riksdagen, Uppföljning av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket, 2017
Lisa Björk, Essays on Behavioral Economics and Fisheries: Coordination and Cooperation, 2017 (innefattar en studie av handel med fiskerättigheter i det pelagiska systemet)

Några kommentarer om utvärderingarna och studierna samt kring ITQ och fiskekultur

I den svenska debatten om ITQ-system förekommer ofta argument och exempel från Danmark. Därför länkar jag också till några artiklar, studier och undersökningar av Danmarks fiskerier. ITQ i Danmark infördes 2003 i det pelagiska fisket och 2007 i övrigt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/21/behover-det-pelagiska-systemet-andras/feed/ 0 10460
Bristfällig analys av det pelagiska systemet och kvothandel http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/analys-av-de-pelagiska-systemet-och-kvothandel-med-brister/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/analys-av-de-pelagiska-systemet-och-kvothandel-med-brister/#comments Sat, 20 May 2017 08:01:05 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10453 Läs mer...]]> Miljö- och beteendeekonomen Lisa Björk på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har studerat olika typer av förvaltningsstrategier inom det svenska fisket. Del har hon studerat det TURF-baserade systemet i Gullmarsfjorden vilket hon konstaterat medfört en bättre förvaltning och lönsammare företag.

Dels har hon studerat handeln med fiskerättigheter i det pelagiska svenska systemet med individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Den senare studien har dock vissa brister eller begränsningar som gör att nätverken inom vilka det byts, lånas, hyrs ut och köps framstår som något lösare än de i verkligheten är.

Detta beror på att hon inte tycks ha förstått att transaktionerna med Danmark och Finland till stor del består av transaktioner mellan företag med samma ägare som alla här hemma i Göteborgsområdet. När det inte rör sig om samma ägare rör det sig ändå om svenskägda företag i de flest fall. Ägarna hör hemma i Göteborgsområdet i nästan samtliga fall. Detta gäller även Tyskland där företaget i Cuxhaven som haft utbyte av kvoter med Sverige egentligen hör hemma på Donsö utanför Göteborg och företaget i Finland ägs av en familj i Fiskebäck som också har ett företag där. På samma sätt är de med byten till Skagen, där det handlar om familjeägda svenska koncerner med verksamhet i både Danmark och Sverige, eller i viss fall om svenskägda fiskeriföretag som enbart har verksamhet i Danmark. Cirka 20% av det pelagiska fisket i Danmark är svenskkontrollerat och de svenskägda pelagiska fiskeriföretagen i Finland och Tyskland hör till de största företagen där.

Kvotbytena även med utlandet görs i verkligheten upp mellan folk i Göteborgsområdet som känner varandra sen länge. De enda byten av kvoter med utlandet som inte verkar handla om ett svenskägt företag är bytena med dotterbolag till Parlevliet & van der Plas (P&P) i Rostock. Ett par svenska företag har dock långsiktiga leveranskontrakt med en fiskberedningsfabrik i Mukran som ägs av P&P vilket sannolikt är orsaken bakom dessa byten. Däribland det svenskägda företaget i Cuxhaven (P&P har ett dotterbolag även där) och Sverige största fiskerikoncern, Astrid Fiske som också har verksamhet i Danmark.

Slutligen bör det sägas att mycket av kvothandeln praktiska delar sköts av de pelagiska fiskarnas organisation, Swedish Pelagic Federation PO (SPF) som också är behjälpliga med att hitta säljare och köpare. De två viktigaste pelagiska fiskebåtarna på Östersjökusten liksom två av de viktigaste på Västkusten är inte medlemmar i SPF vilket naturligtvis minskar deras kontaktytor.

Det finns också avtal mellan olika företag om utbyte av fiskerättigheter vid behov. Dessa avtal/överenskommelser har ibland gjorts upp i samband med fartygsköp där köpare initialt kanske inte haft råd att köpa även fiskerättigheter. En del sådan avtal kan också innefatta överenskommelser om byten i Danmark mellan ägarnas bolag där. Utan att ta in dessa danska byten/lån/hyror/försäljningar mellan svenska yrkesfiskare och företag är också en begränsning för analysen då dessa byten också har betydelse för byten, lån, hyra och försäljningar i Sverige. Mellan vissa svenska pelagiska fiskeriföretag finns det också långsiktiga kopplingar då de länge fiskat ihop.

När det gäller landningarna så domineras dess av landningar till en och samma företagskoncern, FF Skagen och deras delägda företag Sweden Pelagic. Landningarna i Skagen domineras av landningar till FF Skagen och landningar i Ellös, Västervik och Ronehamn handlar om landningar till Sweden Pelagic. I praktiken ägs FF Skagen av svenska yrkesfiskare. Det största fiskeriföretaget, Astrid, äger fabrikerna som landningarna i Mollösund och Rönnäng går till. Fasta leveransavtal med fiskbearbetningsföretag har dessutom blivit allt vanligare.

Den förändrade strukturen i handeln med fiskerättigheter under 2016 har Björk svårt att förstå, men troligen hänger den samman med att det inte fanns något tobisfiske under 2016 och att det därför var svårt att komma över andra fiskerättigheter. Många båtar låg därför stilla större delen av april och maj.

Sill och annan pelagisk säljs normalt inte på fiskauktionerna som Björk tycks tro och den säljs inte heller fryst från båt utan alltid färsk.

Slutligen menar Björk att handeln med fiskerättigheter skulle kunna bli effektivare och bli rättvisare genom att fler aktörer fick informationen om priser med mer. Hon menar därför att dessa borde redovisas offentligt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/analys-av-de-pelagiska-systemet-och-kvothandel-med-brister/feed/ 1 10453
Samförvaltning har gett ett mer lönsamt och hållbart räkfiske http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/samforvaltning-har-gett-ett-mer-lonsamt-och-hallbart-rakfiske/ http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/samforvaltning-har-gett-ett-mer-lonsamt-och-hallbart-rakfiske/#comments Sat, 20 May 2017 06:16:49 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=10449 Läs mer...]]> Sedan ett begränsat antal fiskare fått tillstånd att bedriva räkfiske i Gullmarsfjorden har intäkterna ökat betydligt. Miljö- och beteendeekonomen Lisa Björk på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har studerat olika typer av förvaltningsstrategier inom det svenska fisket. Slutsatsen är att tydliga ägarförhållanden och incitament att långsiktigt förvalta fiskebeståndet är viktiga för ett hållbart och lönsamt fiske.

I Sverige används olika förvaltningsstrategier för att reglera fisket och skapa förutsättningar för lönsamhet i branschen. Syftet är i flera fall att undvika överkapacitet med för många fiskeföretag och båtar i förhållande till fiskebestånden eftersom detta driver ner lönsamheten för de enskilda fiskeföretagen och motiverar ett ännu högre utnyttjande av bestånden. I det pelagiska fisket har individuella överförbara fiskerättigheter införts (tidigare kalle ITQ, numera kallade TFC) med mycket positivt resultat. I Gullmarsfjorden har ett system för att förvalta individuella fiskerättigheter byggt på områdesbaserade (territoriella) fiskerättigheter införts. Sådana system kallas TURF. Även detta har varit mycket framgångsrikt.

Initiativet till införandet av fiskerättigheterna i Gullmarsfjorden kom från yrkesfiskarna själva för att minska den ekonomiska förlust som uppstod då för många fiskare konkurrerade om räkorna. Rätten att fiska i fjorden begränsades till fem företag:

– Miljöekonomisk forskning om hur vi bör hantera gemensamma resurser som havet, visar att tydliga ägarförhållanden leder till bättre långsiktighet och avkastning. De territoriella äganderättigheter som införts för räkfisket i Gullmarsfjorden 2004 har lett till en större avkastning för fiskeföretagen än väntat: 25-27 procent högre än innan regleringen, säger Lisa Björk.

[…]

– Resultatet visar att fiskarna behöver incitament för att kunna planera sin fångst. Det är tydligt att dessa företag har haft större möjligheter att planera fisket utifrån priserna på marknaden och att de har varit framgångsrika i att samarbeta kring vilka dagar och hur länge varje båt kan vara i fjorden och fiska. Sammantaget har detta lett till en högre kvalitet på fångsten och högre försäljningspriser, vilket möjliggör investeringar i mer skonsamma fiskemetoder.

 

I Kosterfjorden infördes 2000 en typ av samförvaltning för att reglera räkfisket. Där syns dock ingen ökad lönsamhet hos fiskeföretagen enligt Lisa Björks studie, snarare tvärtom. Detta beror bland annat på att antalet företag och båtar är för många i förhållande till resursen och att rättigheterna till att bedriva fiske i fjorden inte är lika tydligt definierade jämfört med Gullmarsfisket. Med många intressenter, fiskebåtar och företag är det också svårare att samordna fisket sinsemellan och därmed också svårare att styra fisket mot ökad lönsamhet. Lisa Björk menar att redskapskraven som införts i Kosterfjorden därför lett till försämrad lönsamhet samtidigt som det gett ett mer selektivt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

]]>
http://fiske.zaramis.se/2017/05/20/samforvaltning-har-gett-ett-mer-lonsamt-och-hallbart-rakfiske/feed/ 1 10449