Njord http://fiske.zaramis.se Sveriges största tidning om yrkesfiske Sun, 15 Sep 2019 06:53:16 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.2.3 58307483 Naturskyddsföreningens förljugna havskampanj – bottentrålningen http://fiske.zaramis.se/2019/09/15/naturskyddsforeningens-forljugna-havskampanj-bottentralningen/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/15/naturskyddsforeningens-forljugna-havskampanj-bottentralningen/#respond Sun, 15 Sep 2019 06:50:28 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17525 Läs mer...]]> Naturskyddsföreningen verkar just nu vara inne i ett intensivt skede för sin havsmiljökampanj. Det är en mycket förljugen kampanj med en lång rad felaktiga och falska påståenden. Några av dess många felaktigheter berör bottentrålning och marina skyddsområden (MPA).

I Sverige ingår mer än 10% av havet i skyddade områden. På den svenska västkusten ingår mer än 20% av havet i skyddade områden. I Skagerak och Kattegatts svenska vatten är trålning förbjudet i mer än 20% av havet. Dessa områden överensstämmer dock inte med varandra. Vilket naturligtvis kan upplevas som ett problem. Men det är inget problem.

Den bottentrålning som förekommer i dessa områden är småskalig. Det gäller i alla de tre områden som är aktuella. Bratten i den västra delen av Skagerak, Kosterhavets nationalpark och Gullmarsfjorden. Faktum är att något storskaligt bottentrålsfiske inte finns i Sverige. Det enda storskaliga fisket i Sverige på svenska vatten är det pelagiska fisket på sill och skarpsill. Det fisket som sker med flyttrål och snörpvad påverkar inte bottnarna.

I Gullmarsfjorden får 4 små räktrålare fiska med små redskap några få dagar om året i ett mycket begränsat område, i Kosterhavet får bara små redskap användas och i de mest skyddsvärda områdena är bottentrålning inte tillåten. I Bratten är det också så att bottentrålning inte är tillåten där det finns skyddsvärda miljöer såsom korallrev. En förutsättning för att Kosterhavets nationalpark kunde skapas var att det småskaliga kustnära fisket skulle kunna fortsätta på samma sätt som samerna får bedriva renskötsel i de stor nationalparkerna i norr. Förutsättningarna för Brattens skyddade havsområde är och har varit desamma även om det där inte handlar om kustnära fiske utan bara småskaligt.

I Bohusläns fjordar och innerskärgård har bottentrålning aldrig förekommit förutom i de begränsade områdena i Gullmarn och Kosterhavet. Längs hela Sveriges kust är all trålning förbjuden innanför trålfiskegränsen på 3-4 sjömil med undantag av vissa indragningsområden där vissa fisken är tillåtna (i Skagerak och Kattegatt gäller det kräftfiske med ristförsedd trål).

I Östersjön förekommer bottentrålning på cirka 20% av bottnarna. I 80% av Östersjön förekommer alltså inget fiske som på något sätt kan skada bottenlivet. I de marina skyddsområden i Östersjön är trålning oftast förbjudet men det spelar mindre roll då en mycket liten andel av bottenytan i Östersjön utsätts för bottentrålning. Bottentrålning är vad Östersjön bekommer inget som helst problem. Huvuddelen av Östersjöns bottnar har aldrig nånsin utsatts för bottentrålning. Men naturskyddsföreningen påstår att Östersjöns bottnar trålas flera gånger om varje år. Det är en lögn.

Naturskyddsföreningen påstår i sin kampanj att bottentrålningen är ett hot mot havet bottnar i Sverige. Som jag visat är det ett falskt påstående. Större delen av Sveriges havsbottnar utsätts inte för bottentrålning. Kampanjen är i detta avseende förljugen. Naturskyddsföreningen menar att för lite av havet är skyddat och att målsättningen på 10% inte uppnås. Det är felaktigt och lögnaktigt.

I Sverige används i huvudsak selektiva redskap i bottentrålsfisket. Bottentrålar med en utformning som minimerar bifångsterna. Detta gäller allt räkfiske och huvuddelen av kräftfisket med trål. Naturskyddsföreningen låtsas i sin kampanj som om bifångsterna i bottentrålsfisket är enorma. Det är totalt förljuget.

De har däremot rätt i att bottentrålning drar mycket bränsle i förhållande till mängden fångad fisk (inkl skaldjur). Samtidigt vill inte svenska miljörörelser ha en satsning på ett byte av motorer i fiskebåtar så att bränsleförbrukningen kan minskas. Det finns ett EU-bidrag till det, men i Sverige kan fiskare inte ta del av detta bidrag då miljörörelser och miljöpartiet drivit igenom ett stopp för detta bidrag. Naturskyddsföreningens kampanj är därför även på denna punkt förljugen och dessutom helt oseriös.

Det finns heller ingen trovärdig forskning som visar att bottentrålad kräfta har större klimatpåverkan än nötkött vilket naturskyddsföreningen påstår. De ljuger på denna punkt rakt av.

Läs mer:

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/15/naturskyddsforeningens-forljugna-havskampanj-bottentralningen/feed/ 0 17525
Underutnyttjad fisk i Sverige http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/underutnyttjad-fisk-i-sverige/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/underutnyttjad-fisk-i-sverige/#respond Sat, 14 Sep 2019 07:26:51 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17523 Läs mer...]]> Med anledning av ICES årliga vetenskapskonferens ASC som ägt rum i Göteborg under den gångna veckan har Göteborgs-Posten och andra tidningar idag en artikel om fiskarter som vi borde kunna äta mer av i Sverige. Artikeln handlar främst om arter som idag inte äter speciellt mycket av men som borde kunna fiskas mer och ätas mer.

Främst berör artikeln karpfiskar som braxen, id och mört. Det finns i sjöar samt längs med stora delar av östersjökusten. Utan tvekan borde det gå att fiska mer av dessa arter. En annan art som nämns är svartmunnad smörbult som är en invasiv art och som borde kunna fiskas och ätas mer i de områden där den etablerat sig. Karpfiskarna kan dock aldrig blir nåt större inslag i dieten för svenskar då det inte handlar om några jättemängder som kan fiskas.

Men artikeln nämner inte de arter som har en rejäl potential att bli en stor del av kosten. Det handlar främst om sill och skarpsill från Östersjön. Skarpsill från Östersjön äts idag inte alls i Sverige, fisket är miljö- och klimatvänligt och bedrivs på ett långsiktigt hållbar sätt. Dessutom är det en mycket nyttig fisk som vi helt klart borde äta mer av. Skarpsill från Östersjön äts idag i de baltiska länderna och Finland, men alltså inte i Sverige.

Även sill från Östersjön kan vi idag äta mer av. Sillen från Östersjön har under lång tid inte fått säljas som mat inom EU på grund av höga halter miljögifter. Idag är halterna under gränsvärdena så numer är det fritt att sälja sill från egentliga Östersjön som mat, däremot inte sillen (strömmingen) från Bottenhavet. I Sverige och Finland har den alltid fått säljas då länderna haft undantag från EU:s regler för detta.

Livsmedelsverket i Sverige har dock hela tiden haft och har fortfarande rekommendationer om att barn och gravida inte bör äta för mycket sill från Östersjön De höga gifthalterna har förstås lett till att folk inte ätit så mycket sill (inkl. strömming) från Östersjön men nu när gifthalterna sjunkit kraftigt så är det möjligt att äta mer. Det går också att rensa och filea sillen på ett sådant sätt att de delar som har höga gifthalter tas bort varvid sillen kan säljas nästan som helt giftfri. Fisket av sill i Östersjön är klimat- och miljövänligt såväl som långsiktigt hållbart. Helt klart bör vi svenskar äta mer sill.

Siklöja borde vi också äta mer av. Idag blir siklöjan i huvudsak foder efter att löjrommen utvunnits men det är en god och nyttig matfisk som vi borde äta mer av.

Läs mer:

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/underutnyttjad-fisk-i-sverige/feed/ 0 17523
Varifrån kommer den fisk vi äter? http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/varifran-kommer-den-fisk-vi-ater/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/varifran-kommer-den-fisk-vi-ater/#respond Sat, 14 Sep 2019 06:37:31 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17521 Läs mer...]]> Idag äter vi som bor på jordklotet mer odlad fisk än vildfångad fisk, men det år som den senaste officiella statistiken från FAO omfattar så åt vi lite mer vildfångad fisk än odlad. Totalt fångades cirka 91 miljoner ton fisk i hav och sjöar. 12 miljoner ton från sjöar och 79 miljoner ton från haven.

I fisk- och skaldjursodlingar producerades 80 miljoner ton varav 29 miljoner ton i havet och 51 miljoner ton i dammar, sjöar och andra inlandsproduktionsanläggningar.

Det innebär en total produktion av fisk 171 miljoner ton varav 151 miljoner ton för konsumtion och 20 miljoner ton till foder, fiskmjöl, fiskolja och annan användning som inte är matrelaterad. En absolut överväldigande delen av den fångade fisken används alltså till mat.

Mängden fisk som används till annat än mat har minskat stadigt sen 1994 och lika länge har fiskmjölsproduktionen minskat.

De viktigaste fiskenationerna är Kina, Indonesien, USA, Ryssland, Peru, Indien, Japan, Vietnam, Norge och Filippinerna. Kina är i en egen klass och fisket i Peru består huvudsakligen av fiske för fiskmjölsproduktion. Norge är alltså den 9:e största fiskerinationen. Island var på plats 18 år 2016, Storbritannien på plats 24 och Danmark på plats 25. Marocko där en del nordiska fiskare är verksamma var världens 13:e största fiskerination år 2016.

Fångad fisk i haven i 1000-tals ton 2016, land, 1000-tals ton

  1. Kina, 15 246
  2. Indonesien, 6 217
  3. USA, 4 897
  4. Ryssland, 4 466
  5. Peru, 3 775
  6. Indien, 3 560
  7. Japan, 3 168
  8. Vietnam, 2 678
  9. Norge, 2 034
  10. Filippinerna, 1 865

Ytterligare ett land bland världens 25 största fiskerinationer har huvudsakligen fiske för fiskmjölsproduktion och det är Chile som var världens 12:e största fiskerination år 2016. Både Peru och Chile åker upp och ner på topplistan mellan olika år då fisket av anchoveta för fiskmjölsproduktion kan variera mycket kraftigt från år till år.

Fisket i insjöar och floder domineras helt av länder i Asien och Afrika.

Fångad fisk i sjöar och floder i 1000-tals ton 2016, land, 1000-tals ton

  1. Kina, 2 318
  2. Indien, 1 462
  3. Bangladesh, 1 048
  4. Myanmar, 887
  5. Kambodja, 509
  6. Indonesien, 432
  7. Uganda, 389
  8. Nigeria, 378
  9. Tanzania, 312
  10. Ryssland, 285

Totalt sett är 60% av världens fiskbestånd hållbart fiskade (de fiskas enligt MSY, maximalt hållbart uttag) och maximalt utnyttjade medan 7% är underutnyttjade. Totalt 67% av alla fiskbestånd är alltså hållbart fiskade. Stora bestånd är oftare hållbart fiskade än små bestånd vilket gör att 82% av den vildfångade fisken är hållbart fiskad.

Den fisk vi äter i Sverige har annat ursprung än den fisk som äts i världen. Här handlar det främst om odlad lax från Norge. Därefter följde torsk, sill, makrill, sej, räka, alaska pollock, regnbåge, rom, pangasius, rödspätta och hoki år 2015. Sill och regnbåge är enbart svenskfångad respektive svenskodlad, räka är huvudsakligen svenskfångad medan torsk och makrill delvis är svenkfångad. Resten är i stort sett bara import. De som är odlade är lax, regnbåge och pangasius.

Läs också: Världens mest fångade fiskarter

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/varifran-kommer-den-fisk-vi-ater/feed/ 0 17521
Den blåfenade tonfisken kommer från Medelhavet http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/den-blafenade-tonfisken-kommer-fran-medelhavet/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/den-blafenade-tonfisken-kommer-fran-medelhavet/#respond Sat, 14 Sep 2019 05:23:29 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17518 Läs mer...]]> Det finns två kända lekområden för Atlantisk blåfenad tonfisk (ABT eller ABFT, makrelstörje), Medelhavet och Mexikanska golfen. I Medelhavet finns ett lekområde öster om Spanien, ett söder om Italien och ett söder om Turkiet.

Utredningsområde och kända lekområden för Atlantisk blåfenad tonfisk.

De tonfiskar som numera varje sensommar och höst kommer i stora mängder till Skagerak och Kattegatt härstammar huvudsakligen från Medelhavet.

Antalet tonfiskar som lämnat DNA i olika områden. Gult är de som härstammar från Medelhavet, lila är de som kommer från mexikanska gulfen och grått är de med okänd härkomst.

Enligt norska undersökningar kommer 83% av de tonfiskar som fångas i det norska yrkesfisket från Medelhavet, 4% från mexikanska gulfen och 13% från okänt lekområde:

– Ferske DNA-analyser viser at 83 prosent av størjene fanga i Norge kjem frå Middelhavet, og i tillegg kjem det nokre slengarar frå Mexicogolfen. Om lag 13 prosent kjem frå ukjende gyteområde, seier Nøttestad.

– Dette kan vi seie fordi vi har sikra oss muskelprøver frå så godt som alle makrellstørjene som er landa her dei siste åra. 185 makrellstørjer fanga mellom 2013-2017 er analysert.

När det gäller de som kommer från okänt lekområde är det så att forskarna inte vet om de kommer från Mexikanska gulfen, Medelhavet eller nån annan plats, dvs något okänt lekområde. Exempelvis misstänker norska forskare att det kan finnas ett lekområde väster om Madeira:

Delar av fangstane kjem frå heimeområde som endå ikkje er kjende for vitskapen. Dei grå kakestykka i diagrammet, altså.

– Ved hjelp av data frå satellittmerke, ser vi eit mogleg gyteområde utanfor Madeira. Der er det størjer som stoppar mistenkeleg lenge i gyteperioden.

US-amerikanska forskare har länge misstänkt att det finns ett lekområde öster om USA. Kanske handlar det om samma område som de norska forskarna misstänker existerar väster om Madeira.

Förutom de begränsade lekområdena lever atlantisk blåfenad tonfisk i hela Atlanten och de simmar kors och tvärs. Samma tonfiskar som besöker Kattegatt kan senare hittas vid USA:s östkust, i västra Norge, utanför Västafrika eller i Karibien.

Rörelsemönster för en märkt norsk tonfisk under 33 dagar.

Det är uppenbart från den norska forskningen att de tonfiskar som finns i svensk vatten har samma ursprung som de som finns i norska vatten. Det är samma tonfiskar som visats i Skagerak och väster om Norge.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/14/den-blafenade-tonfisken-kommer-fran-medelhavet/feed/ 0 17518
Biolog och forskningsledare visar upp sin okunnighet om trålfiske http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/biolog-och-forskningsledare-visar-upp-sin-okunnighet-om-tralfiske/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/biolog-och-forskningsledare-visar-upp-sin-okunnighet-om-tralfiske/#respond Fri, 13 Sep 2019 10:05:22 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17515 Läs mer...]]> Stora trålare i Sverige skadar inte bottnarna i havet. Speciellt inte om de fiskar sill (strömming) eller skarpsill och det är vad stora trålare i Sverige i huvudsak gör. Ändå påstår en forskare från Högskolan i Gävle det. Det är märkligt att folk som borde veta bättre ständigt för fram felaktigheter på detta område. Den det handlar om är Lars Hillström, lektor, biolog och forskningsledare på Högskolan i Gävle. Han vet uppenbarligen inte vad han pratar om och det är ju allvarligt när det handlar om en person i hans position.

Uttalandet gör han i en artikel som handlar om fiskfällor, ett bra redskap för det småskaliga fisket som idag främst används vid lax- och sikfiske. I det fisket utvecklades fällorna som ett sätt att undvika sälskador på fångst och redskap. Redskapet är på många sätt skonsamt för både fisken, fiskaren och miljön. I likhet med de stora trålarnas flyttrålar orsakar fiskfällor inga skador på bottnarna vilket är bra för miljön.

Det är också i likhet med flyttrålning (pelagisk trålning) ett redskap som innebär låg energiförbrukning (även när det gäller detta pratar Hillström i nattmössan) per fångat kilo fisk. Faktum är att de stora pelagiska trålarna som fiskar sill är de mesta miljö- och klimatvänliga fiskebåtarna som finns. De skadar inga bottnar. De drar mindre bränsle per fångad mängd fisk än vad småbåtar gör. De har inga eller helt obetydliga bifångster. En sån som Hillström borde veta dessa saker. Vet han det så ljuger han medvetet. Vet han det inte är han på fel plats och borde inte ha den position och det jobb han har.

Det storskaliga pelagiska fisket är också det enda fisket i Sverige där medelåldern sjunkit kraftigt och är låg idag. Kring 45 jämfört med över 60 i annat svensk fiske. Den bästa arbetsmiljön, de bästa inkomsterna och de bästa arbetstiderna finns i detta fiske som alltså också är det mest miljö- och klimatvänliga fisket.

Hillström ingår i en grupp som arbetar med att ta fram fiskfällor som kan användas vid fiske av sill, siklöja och abborre. Den kommer sannolikt främst att användas istället för garn (nät, skötar). I det mer storskaliga fisket på siklöja (som fiskas med bottentrål) och sill (strömming) med småtrålare är fällorna sannolikt för arbetsintensiva för att utgöra ett ekonomiskt gångbart alternativ.

Den nya fiskfällan utvecklas i ett samarbete mellan Högskolan i Gävle och ett fiskeriföretag, Harmånger Maskin & Marin AB som ägs av Christer Lundin. Arbetet leds av av Christer Lundin och Mikael Lundin. Mikael Lundin, som väl troligen är son till Christer Lundin, har tidigare doktorerat på selektiva fällor för strömming och sik. När det gäller siklöjan samarbetar de med fiskare i Kalix.

Lars Hillström menar att den nya fiskfällan är bättre på alla sätt än äldre fiskemetoder.

– Vi har utvecklat en sälsäker, flyttbar, ergonomisk och effektiv multifälla som kan användas på alla djup och modifieras för olika ändamål, säger Lars Hillström.

Fällorna kommer vara ergonomiska då pontoner med hjälp av en kompressor lyfter upp fällan, vilket annars är ett väldigt slitsamt arbete. För forskarna har det varit viktigt att stimulera det kustnära fisket.

Tidigare har sill bland annat fiskats med fällor precis under vattenytan, men med de nya fällorna så blir det möjligt att kunna sill på uppemot 50 meters djup.

– Då kommer vi att kunna fiska också på andra tider av året, en bra bit in på hösten skulle bli möjligt. Det blir även ett selektivt fiske då de små kan simma ut genom redskapet, menar Hillström vidare.

Läs mer:

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/biolog-och-forskningsledare-visar-upp-sin-okunnighet-om-tralfiske/feed/ 0 17515
Fiskestopp är ofta onödigt http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/fiskestopp-ar-ofta-onodigt/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/fiskestopp-ar-ofta-onodigt/#respond Fri, 13 Sep 2019 06:48:16 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17513 Läs mer...]]> Ingen tvivlar på att torsken i Östersjön har problem. Men den har inte på mycket länge överfiskats och fisket är inte orsaken till problemen. Det är också mycket oklart om den är överfiskad då fiskeridödligheten är låg och länga varit låg. Men det är möjligt att situationen kräver ett fiskestopp.

Ett sådant fisketopp har dock sociala konsekvenser och leder förmodligen till att de sista kvarvarande yrkesfiskarna längs syd- och östkusten slås ut. Kvar blir bara några få garnfiskare som snart är pensionärer och i praktiken bara deltidsfiskare. För det går inte heller att leva på garnfiske på grund av sälen.

Det är emellertid inte alltid nödvändigt med fiskestopp. Samma resultat kan uppnås genom att minska fisket till nivåer som är långsiktigt hållbara. Det har Ray Hilborn och Kristin McQuaw visat i en studie av fisket av uer (kungsfisk, rockfish) på den nordvästra kusten i USA. Fisket av torsk i Östersjön har länge legat på såna nivåer men dödligheten hos torsken har ökat på grund av födobrist och sälspridda parasiter. Sälar ihop med klimatförändringar och övergödning är de största problemen för torsken i Östersjön. Ett fiskestopp löser inte problemen och räddar inte torsken.

För att återgå till fisket av kungsfisk i nordvästra USA så säger Hilborn och McQuaw följande:

Widow rockfish was declared overfished in 2001, and the subsequent rebuilding of the species is cited by Ms. Profita as a great success of the management of US fisheries.  From 1995 to 2001, annual widow catch averaged 6,600 MT. After the rebuilding plan was implemented, from 2003 to 2012, annual widow catch averaged 194 tons.  What Ms. Profita and most media coverage ignore, is that by 2007 the scientists assessing the fishery determined that the stock had never been overfished, and thus the dramatic declines in quota, and the collapse of the fishery, was not necessary.  Rather than being cited as a success of fisheries management, it was in fact a failure of fisheries management.  Millions of dollars of potential catch were lost and even though the stock has now been declared rebuilt and quotas are now over 10,000 MT, the loss of markets still affects the fishery.

The current assessment of widow rockfish suggests the stock had declined from 70,000 MT in 1971, to 30,000 MT in 2000 – not the “devastating collapse of fish populations” Ms. Profita references. The 30,000 MT biomass estimated in 2000 is within the 95% confidence limits of the biomass that would produce maximum sustainable yield (MSY). So in retrospect, there was no biological crises and the collapse of the fishery was due to the reductions in TAC, not the reductions in abundance.

The collapse of the widow catch, effectively resulted in the collapse of the midwater rockfish  fishery.  The erroneous declaration that the stock was overfished was due to uncertainty in stock assessments – something that cannot be avoided and the scientific analysis in 2000 that estimated the stock was overfished is not to blame.  What is to blame is the dramatic catch reduction demanded by rebuilding plans.  The science of 2000 suggested the stock was slightly below the overfishing limit.  If the harvest rate and TAC were simply adjusted to be the best estimate of the MSY harvest rate, catches would hardly have declined, and the stock would still have rebuilt.

Kristin McQuaw pratade om just detta under sitt korta föredrag på ICES årliga vetenskapskonferens ASC som ägt rum i Göteborg denna vecka. Där visade hon på att det inte bara var fel när det gäller beräkningarna för en av arterna utan för flera. Fisket slogs ut helt vilket orsakade stora sociala problem och ekonomiska insatser från myndigheterna för att råda bot på situationen.

I efterhand har det visat sig att exakt samma förbättring av kungsfisk-bestånden som uppnåddes genom ett totalt fiskestopp kunde uppnåtts genom minskat fiske så att fisket låg på maximalt hållbart uttag. Det skulle dessutom tagit exakt samma tid men utan de enorma sociala konsekvenser som ett totalt fiskestopp fick. Även i detta fall skulle en del yrkesfiskare ha slagits ut men fisket skulle inte ha försvunnit helt och hela samhällen skulle inte ha förlorat sina försörjningsmöjligheter. Fiskestoppet har också lett till ett permanent underutnyttjande av fiskeresursen torts att fisket blivit tillåtet igen. Det finns nämligen inte längre några fiskare. Yrkeskunskapen är borta och traditionen är borta, båtarna är borta.

Det är möjligt att ett stopp för torskfisket i Östersjön är oundvikligt. Men samtidigt är det uppenbart att det inte kan rädda torsken. En mindre ingripande åtgärd hade kanske därför varit bättre. Som det nu är får det dock begränsade sociala konsekvenser i Sverige där det berör få fiskare och få samhällen som dessutom inte i något fall är beroende av fiske för sin överlevnad.

Helt annorlunda är det på Bornholm i Danmark liksom efter den polska kusten. Där blir de sociala konsekvenserna omfattande. I Polen kan de bli riktigt allvarliga, framförallt med tanke på att landet har en regering som inte kommer att lyfta ett finger för att hjälpa de yrkesfiskare som förlorar sin försörjning. Ett fortsatt olagligt torskfiske är därför en sannolik utveckling i Polen. Där finns ju redan olagligt torskfiske såväl som olagligt laxfiske (ofta med myndigheters goda minne) så den brottsliga infrastrukturen är redan på plats.

I Polen kan det dessutom få samma konsekvenser som motsvarande åtgärder fick i Galicien i Spanien. Där innebar totalt fiskestopp att yrkesfiskarna blev tobaks- och knarksmugglare. I Polen, liksom i de baltiska staterna, kan de också bli smugglare och livnära sig på att smuggla cigaretter, tobak, sprit och narkotika till Danmark, Sverige och Finland istället för att fiska. Även på andra håll i världen, såsom exempelvis Kanada och Mexico, har misslyckad fiskeripolitik lett till att organiserad brottslighet blivit en del av fiskesamhällenas ekonomi.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/13/fiskestopp-ar-ofta-onodigt/feed/ 0 17513
Konsekvenser av torskfiskestoppet http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/konsekvenser-av-torskfiskestoppet/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/konsekvenser-av-torskfiskestoppet/#respond Thu, 12 Sep 2019 08:19:10 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17509 Läs mer...]]> Torsfiskestoppet i Östersjön har redan fått konsekvenser. Flera yrkesfiskare har sålt sin båtar och fler kommer att följa efter. Totalt riskerar omkring 50-60 yrkesfiskare att förlora sin försörjning.

Samhällsekonomiskt är det förstås inte av nån större betydelse, men för de drabbade spelar det en avgörande roll. När fisket på detta sätt snabbavvecklas innebär det att när det återigen blir tillåtet finns inte längre några lokala yrkesfiskare som kan fiska upp torsken. Kvotutnyttjandet blir lågt och den viktiga matresursen blir inte använd. Det finns dock en faktor som kommer att motverka det två sistnämnda sakerna. Västkustfiskarna. Med sin proaktiva hållning kommer de till stor att behålla sina torskfiskerättigheter, överleva genom att fiska fisk, räka och kräfta i Skagerak och Kattegatt samt sill i Östersjön. Eller så säljer de sina båtar snabbt och sen sina sillfiskerättigheter i vinter när de fått dem. De lokala östersjöfiskarna är för sin del dödsdömda. De har inget annat fiske att byta till och de kommer sannolikt att försvinna för gott.

Flera båtförsäljningar har redan ägt rum. Västkustfiskare som är helt beroende av fiske i Östersjön har snabbt sålt sina båtar och vissa fall köpt nya båtar. Sålunda har familjen Torkelsson i Bua sålt KA 250 Almy West utan att skaffa ny båt (än så länge). De har inga andra fiskerättigheter än torsk i Östersjön och kommer väl sannolikt att sluta med fisket.

Tomas Larsson med GG 359 Westerö har köpt en ny mindre båt som lämpar sig för kräftfiske på västkusten. Sådana fiskemöjligheter kommer han att få genom en särskild bestämmelse. Den nya mindre båten kommer sannolikt inte att användas till sillfiske i Bottenhavet där han snart kommer att få fiskerättigheter. En försäljning av dessa kan nog förväntas och pengarna kanske då kommer att användas för att köpa upp en båt eller båtar med fiskemöjligheter för kräfta, fisk och/eller räka på västkusten.

Ägarna av GG 370 Mercy, familjen Olofsson på Hönö, har sålt sin båt till en ung fiskare i Fisketången, Simon Brorsson och den heter numera LL 110 Klingerö. Om de tänker skaffa ny användbar båt är okänt men sannolikt. De har än så länge köpt den gamla sidotrålaren SIN 53 Gerd, sannolikt för att skaffa fler fiskemöjligheter för torsk i Östersjön för båten är inte direkt enkel och lönsam att använda i nuvarande skick. De kommer att få fiskerättigheter för sill i Bottenhavet som de sen kan sälja om de inte vill ägna sig åt sillfiske.

Förutom säljarna av Gerd har ytterligare några lokala östersjöfiskare sålt sina båtar. KR 27 Mary är exempelvis såld till Ryssland. Men i övrigt verkar östersjöfiskarna rätt så passiva och de låter bara båtarna ligga. Att sälja en båt av den storlek som används i Östersjöns torskfiske är idag också i stort sett omöjligt. Det finns många till salu och flera av dem har varit till salu länge utan att hitta köpare, exempelvis GG 359 Westerö och GG 150 Älvsborg. Torskfiskestoppet har inneburit ett kraftigt ökat utbud vilket gjort det ännu svårare. Inte bara i Sverige utan också i Danmark. Att agera snabbt har därför varit av högsta vikt men flertalet av östersjöfiskarna tycks bara ha suttit still i båten. Det är ett agerande som kommer att bli dyrt för dem och omöjliggöra överlevnad som yrkesfiskare.

Andra med torskfiskerättigheter i Östersjön kommer att överleva då de har annat att fiska såsom fisk, räka och kräfta på Västkusten eller sill. Det gäller exempelvis Ivarssons med GG 73 Ingun, familjen Bryngeld med GG 44 Runavik som ligger still i Fiskebäck, GG 150 Älvsborg, GG 201 Bravik, GG 892 Strannefjord och VG 95 Stjärnvik men även en del andra båtar.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/konsekvenser-av-torskfiskestoppet/feed/ 0 17509
Nåt stopp för sill och skarpsillfiske har aldrig varit påtänkt http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/nat-stopp-for-sill-och-skarpsillfiske-har-aldrig-varit-patankt/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/nat-stopp-for-sill-och-skarpsillfiske-har-aldrig-varit-patankt/#respond Thu, 12 Sep 2019 06:35:45 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17507 Läs mer...]]> I samband med en intervju av landsbygdsminister Jennie Nilsson påstår journalisten Annelie Moran i ETC att fiskestopp för sill (strömming) och skarpsill varit påtänkt. Det är uppenbart att Moran inte är kunnig om fiskeri och fiske. Något sådant har aldrig föreslagits av någon. Det är en ren fantasi. En falsk nyhet. En lögn.

ICES har dock föreslagit en nollkvot för vårlekande sill i västra Östersjön (rügensill, WBSS). Det är i verkligheten inte genomförbart då denna sill under sommaren och hösten vistas i Skagerak och Kattegatt där den lever blandat med nordsjösill och lokalt lekande sill. Någon minskad kvot för nordsjösill är inte aktuell så därmed faller också nollkvot för rügensill. Vad som skulle vara möjligt är att förbjuda sillfiske i västra Östersjön.

Sillfisket är basen i svenskt fiske. Det som fiskas i Nordsjön och Skagerak används uteslutande till mat medan det länge varit förbjudet att sälja sill från Östersjön som mat på grund av höga gifthalter. Det har med dispens varit tillåtet i Sverige och Finland, men inte i övriga EU. Sen årsskiftet är det dock tillåtet då gifthalterna i sill från de västra, södra och centrala delarna av Östersjön numera är under gränsvärdena även om Livsmedelsverket fortfarande rekommenderar att människor ska vara försiktiga med att äta sill från Östersjön. Därför används sill från Östersjön mest till djurfoder och för fiskmjölstillverkning. Sill från västra Östersjön används dock huvudsakligen till mat. Skarpsill används idag nästan uteslutande till fiskmjöl förutom den som fiskas i Skagerak och Nordsjön för tillverkning av ansjovis och inlagda sardiner etc.

EU-kommissionen har redan föreslagit sänkta kvoter för i stort sett alla fiskarter i Östersjön i enlighet med de vetenskapliga råden (förutom när det gäller rügensill) från Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Det som kommissionen föreslagit kommer med stor sannolikhet att bli det som också beslutas. Det är sannolikt också det förslag som den svenska regeringen kommer att ställa sig bakom. Jennie Nilsson har i princip inga förhandlingar att bedriva utan behöver bara följa EU-kommissionens förslag.

Moran tycks inte heller ha förstått att det minskade hummerfisket framförallt handlar om en minskning av fritidsfisket. Ekonomiskt är hummerfisket av mycket begränsad betydelse i Sverige men för enskilda mindre fiskare har det stor betydelse som en viktig extrainkomst. Hummerfiske utgör inte basen för någon yrkesfiskares fiske.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/12/nat-stopp-for-sill-och-skarpsillfiske-har-aldrig-varit-patankt/feed/ 0 17507
Forskare som inte vill bli hörda http://fiske.zaramis.se/2019/09/11/forskare-som-inte-vill-bli-horda/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/11/forskare-som-inte-vill-bli-horda/#respond Wed, 11 Sep 2019 11:14:03 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17504 Läs mer...]]> Jag lyssnade under Internationella Havsforskningsrådets (ICES) årliga havsvetenskapkonferens ASC på en lång rad intressanta kortföredrag eller kortföreläsningar om fiskfiske, realtidsstyrning, geografiska hjälpsystem, strypkvoter, landningsskyldighet och en massa annat. Det var intressant och kanske också användbart för många.

En del handlade om detaljer och en del om särskilda system, annat var mer brett. Det mesta var mycket intressant och en hel del var användbart. När jag i efterhand försökt ta del av forskningen på internet har det dock visat sig att en stor del av forskningen inte är publikt tillgänglig trots att den i allmänhet är offentligt finansierad. Forskarna var i flera fall oroade över att beslutsfattare och opinionsbildare inte tar del av deras forskning men i verkligheten är det forskarna själva som förhindrar politiker, opinionsbildare och yrkesfiskare att ta del av forskningen genom att ta en massa betalt för rapporter och artiklar som vi egentligen redan betalt för genom skattsedeln. I praktiken hindrar forskarna själva spridningen av forskning utanför deras egna kretsar.

En del av det som presenterade på konferens och som jag hörde är framtaget i det delvis EU-finansierade projektet Discardless. Inget av det är publikt tillgängligt utan kostar en massa pengar (kan kosta 350 – 1000 kr för en enda liten artikel på några sidor). Så länge forskarna envisas med att ta betalt för forskningsresultat som vi redan betalat för via skatten är deras forskning i praktiken meningslös. Deras agerande tyder på att de faktiskt inte vill bli hörda av några andra än sina likar inom forskningsvärlden. Sen har de mage att klaga på att de inte blir hörda. Det är faktiskt otroligt dumt.

Annat är mer tillgängligt. Det gäller exempelvis den forskning som bedrivit inom projekt som ISIS-Fish, Probyfish med flera som bland annat drivits av franska Ifremer. Det mesta av deras forskning tycks vara publikt tillgänglig men även där finns det en hel del som inte är tillgängligt. En av deras forskare var också den mest imponerande föredragshållaren då datorsystemet inte fungerade för hennes presentation. Sigrid Lehuta lyckades hålla sitt föredrag rakt ur huvudet och tycktes inte missa nånting.

Några av forskarna har också medverkat i en bok, The European Landing Obligation: Reducing Discards in Complex, Multi-Species and Multi-Jurisdictional Fisheries. Den boken finns att läsa online.

Vill forskarna nå ut så bör de sluta sälja sin artiklar svindyrt och istället göra dem fritt tillgängliga för allmänheten, politiker och opinionsbildare. Som det nu är blir deras arbete i stor utsträckning helt meningslöst då ingen utanför forskarvärlden har någon möjlighet att lyssna på dem eller ta till sig deras forskning då vi ju inte kan läsa deras artiklar och rapporter. Det utför arbete för en tång krets av människor som i praktiken saknar betydelse för världen. Den verkliga agendan sätts istället av miljörörelser som ha noll koll på forskningen och av populistiska och opinionskänsliga politiker. Det är inte en bra ordning. En av forskarna pratade om just det problemet.

Kristin McQuaw från USA pratade om hur ett totalstopp av fisket orsakade svåra sociala problem i fiskesamhällen helt i onödan då samma effekt på fiskbeståndet kunde ha uppnåtts bara genom att fiska enligt maximalt hållbart utnyttjande (MSY). Att fiska enligt MSY hade lett till begränsade sociala effekter men räddat fiskbestånden. Dessutom hade resursutnyttjandet varit högre idag än det nu är då fiskbestånden underutnyttjas på grund av att det inte längre finns några fiskesamhällen och yrkesfiskare kvar.

PS. Det är inte heller självklart att jag kan komma in på konferenserna. De kostar pengar som jag inte har möjlighet betala. Press burkar inte betala, men jag har inget presskort och är därför ofta utestängd. Men på grund av att jag är välkänd opinionsbildare i fiskerinäringen och bland myndigheter så går det alltid bra så länge det handlar om Sverige. Denna gång fick jag ett gott emottagande som press på grund av att Havs- och vattenmyndighetens ansvariga var och är vanliga och tillmötesgående. Får se hur det blir på ASC nästa år då den ska hållas i Köpenhamn (om jag fattat det hela rätt).

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/11/forskare-som-inte-vill-bli-horda/feed/ 0 17504
Intressant dag på ICES havskonferens http://fiske.zaramis.se/2019/09/10/intressant-dag-pa-ices-havskonferens/ http://fiske.zaramis.se/2019/09/10/intressant-dag-pa-ices-havskonferens/#respond Tue, 10 Sep 2019 06:05:42 +0000 http://fiske.zaramis.se/?p=17501 Läs mer...]]> Igår var jag på en första dagen av Internationella Havsforskningsrådets (ICES) årliga vetenskapskonferens (ASC). Det var en intressant dag. Efter de standardmässiga och vanliga inledningarna, men inte ointressanta, av bland Sveriges jordbruksminister Jennie Nilsson samt en prisutdelning så var det en paneldebatt med temat ”Science is key for a sustainable management of the sea”, dvs ungefär ”Vetenskapen är nyckeln för ett hållbart hav”.

Den typen av debatter brukar var grymt tråkiga och förutsägbara tillställningar där en rad personer säger det som de förväntas säga på ett oftast inte så entusiasmerande sätt. Inledningen av Cleopatra Doumbia-Henry från nåt som kallas World Maritime University​ och ligger i Sverige, var sådan. Hennes inledning handlade om FN:s globala hållbarhetsmål, specifikt klimatmål 14 (SDG14) som handlar om livet i havet och de utmaningar som fanns inom vetenskapen för att nå dit.. Det var förutsägbart och hon menade att politiker nedprioriterade detta mål vilket var ett av problemen.

Så långt var det förväntat. Men sen brakade loss för Katherine Richardson från Köpenhamns universitet, började med att inte alls prata om det som samtalsledaren Jakob Granit, generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten ville tala om, utan hon sa bl.a. att det var självklart att politiker nedprioriterade SDG 14 för om SDG12 (hållbar konsumtion och produktion) och SDG 13 (bekämpa klimatförändringar) uppfylldes skulle SDG14 i princip lösa sig automatiskt.

Det fortsatte sen på samma sätt. Granit ignorerades regelmässigt men inte alltid och det blev en livlig och upplivande diskussion med en mycket positiv grundton som framförallt slogs an av Richardson och Manuel Barange från FAO. Det finns massor av problem, vetenskapsmännen når inte ut ordentligt, men vi är ändå på rätt väg var deras budskap. Barange rekommenderade oss att läsa Roslings bok Factfulness. Vladimir Ryabinin​från The Intergovernmental Oceanographic Commission of UNESCO var inte lika dynamisk som Barange och Richardson men ändå på något sätt inne på samma linje. Bara ​​​Elisa Morgera​ från University of Strathclyde​ i Glasgow, Storbritannien, uppträdde och pratade på det sätt som är brukligt vid den här typen av inledande paneldebatter på konferenser. Samtalsledaren fick också en mycket mindre roll än vad som är vanligt. Det var en ovanligt lyckad, kul och spännande inledning på en konferens.

Efter lunchen deltog jag sedan, eller snarare lyssnade på, en lång rad intressanta forskare som föreläste kort om och diskuterade fiskeriförvaltning, landningsskyldigheter, strypkvoter, bifångster, realtidsförvaltning, elektronisk övervakning av fångsten, selektivt fiske genom geografisk förflyttning och mycket annat inom fiskfiske (flerartsfiske). Det var väldigt intressant. En del var väldigt teoretiskt, men det mesta var konkret och förståeligt. Språket var akademiskt men det var ju den typen av konferens så det är inget att säga om det. Jag ska återkomma till vad som sades i separata inlägg.

]]>
http://fiske.zaramis.se/2019/09/10/intressant-dag-pa-ices-havskonferens/feed/ 0 17501