Ett antal tidigare svenska fiskebåtar ägnar sig åt fiske utanför Marockos och Västsaharas kuster. De flesta båtarna ägs formellt av marockanska företag men en del ägs av svenskar via bolag i såväl Belize som Marocko. Än fler sköts och bemannas av svenska företag och på alla som finns därnere brukar det oftast arbeta några svenska fiskare. Fisket sker på kvoter som staten i Marocko bestämmer och delar ut och är främst inriktat på sardiner. Detta fiske har inget med avtalet mellan EU och Marocko att göra utan har pågått länge oavsett existensen av avtal mellan EU och Marocko eller inte. Inga svenska båtar fiskar eller har nånsin fiskat under EU:s avtal med Marocko.
Det är inte heller så att flertalet av de båtar som försvunnit ur den pelagiska flottan i Sverige hamnat i Västsahara så som Jan Isakson implicerar på Greenpeace blogg. Av de 39 båtar som försvunnit ur den pelagiska fiskeflottan i Sverige har endast 8 stycken hamnat i Västsahara.
Sardinfisket i Västsahara och Marocko bedrivs inom ekologiskt hållbara gränser. Andra pelagiska arter som fiskas i vattnen utanför Marocko och Västsahara är taggmakrill, ansjovis och sardinella. När det gäller dessa arter fiskas de främst av lokala mindre fiskebåtar än de svenskanknutna båtarna. Ansjovis-fisket anses ligga på gränsen för vad som är långsiktigt hållbart medan taggmakrill och sardinella är överexploaterade, dvs överfiskas. De svenskanknutna båtarna är inte anledningen till det, men troligen fångas en del ansjovis, taggmakrill och sardinella som bifångster av de svenska båtarna. Därmed bidrar de till en överexploatering av vissa fiskarter. Rent ekonomiskt är sardinfisket det överlägset viktigaste pelagiska fisket i området.
Enligt WSWR dumpar svenskanknutna båtar stora mängder fångad fisk. Om det är så är det onekligen ett slöseri med resurser och ett oetiskt och ekologiskt ohållbart fiske. Att det dumpas fisk är i sig klart. Enligt andra källor dumpas dock väldig lite fisk. 1,6% av all fångad pelagisk fisk och 4% av de fångade sardinerna. 94% av all dumpad fisk utgörs av sardiner, dvs fisk från en art som inte överfiskas. Det tyder på små bifångster och förhållandevis liten dumpning av fångad fisk. Det kan dock vara mer idag då de uppgivna uppgifterna är gamla.
Adrar dumpar sardiner. Foto: Greenpeace.
Det pelagiska svenska fisket är idag i balans. Införandet av ITQ (individuella överförbara kvoter) har lett till en halvering av den svenska pelagiska flottans kapacitet. Men samtidigt också till en koncentration till ett fåtal större fiskeriföretag. När det gäller den överkapacitet som finns i det svenska räkfisket så handlar det i huvudsak om betydligt mindre båtar än de som kan vara aktuella för pelagiskt fiske i Västsahara och Marocko. En nedbantning av räkflottan kommer sannolikt inte att leda till nån export av båtar till Marocko och Västsahara. Intressant är också att 3 av de danska räktrålarna har svenska ägare.
När det gäller fisket i Västsahara så är det inte överfiske som är det väsentliga problemet. Det stora och viktiga problemet är att det inte handlar om marockanska fiskevatten utan om västsahariska. Enligt internationell rätt har Marocko inte beslutanderätt över Västsahara. Marocko har dock själv tagit sig denna rätt genom att ockupera hela Västshara. Fisket i Västsahara av svenskanknutna fiskebåtar måste alltså betraktas som ytterst tveksamt ur politisk synpunkt, om än inte direkt olagligt.
Intressant?
Mer: Fisheco, Yrkesfiskarna,
Läs även andra bloggares åsikter om Greenpeace, Västsahara, Pelagiskt fiske, Sardiner, Jan Isakson, Sardinfiske, Ekologiskt hållbart, Fiskdumpning, Överfiske, Politiskt tvivelaktigt, Marocko, Sverige, Samhälle, Politik
2 svar på “Det finns inga belägg för svenskt överfiske utanför Västsahara”
Kommentarer är stängda.