Småskaligt kustnära fiske i Bohuslän

Inlägg nr 1 av 6 i serien Levande kust

Med småskaligt kustnära fiske menas i allmänhet (i Sverige i alla fall) fiske med båtar som är kortare än 12 meter. I vissa sammmanhang menas dock fiske med båtar kortare än 14 meter. I Bohuslän arbetar 400 av totalt cirka 520 licensierade yrkesfiskare huvudsakligen på båtar under 14 meter. Men Fiskeriverkets kriterier för småskaligt kustfiske år 2010 var följande:

1. Fartygsstorlek. Att fartyget är under 12 meter.
2. Redskapanvändning. Att fisket bedrivs med passiva redskap.
3. Fiskeresans längd. Att fisket i allt väsentligt utgörs av endygnsresor.
4. Var fisket bedrivs. Att fisket bedrivs inom 12 nautiska mil från kusten.
5. Hemmahamn. Att fisket utgår från en och samma hamn och därmed är
geografiskt bundet.
6. Landsbygd. Att fisket bedrivs från hamnar på landsbygden.
7. Kombinerad verksamhet. Att fisket kombineras med andra fisken eller
annan verksamhet.

Fiskeriverkets (idag Hav och vattenmyndigheten) kriterier är dock problematiska för Bohuslän där bruket av aktiva redskap som trål och snörpvad även förekommer bland små båtar som ägnar sig åt fiske vid kusten. Fiskeriverket har dock tagit hänsyn till detta då de identifierat de fisken som kan anses vara småskaligt kustnära fiske:

Västkusten
1. Gulålsfiske
2. Garnfiske
3. Kräftfiske med bur
4. Hummer- och krabbfiske
5. Småskaligt trålfiske
6. Småskaligt pelagiskt fiske
Ostkusten
7. Blank- och gulålsfiske
8. Fiske med garn, krok, bur
9. Nät- och ryssjefiske i Egentliga Östersjön
10. Fiske med lax- och sikfällor i Bottniska viken
11. Nätfiske i Bottniska viken
12. Trålfiske efter siklöja
13. Trålfiske efter strömming

2001 menade Fiskeriverket att följande småskaliga kustnära fisken fanns:

1. Strömmings- och sikfiske i Bottniska viken
2. Trålfiske efter siklöja
3. Fiske med garn efter torsk och piggvar
4. Blank- och gulålsfiske i Östersjön
5. Fiske med nät och ryssjor i Östersjön och södra Bottniska viken
6. Gulålsfiske på Västkusten
7. Kräftfiske med burar
8. Hummer- och krabbfiske
9. Småskaligt trålfiske på Västkusten
10. Blandfiske på Västkusten
11. Vadfiske med ljus på Västkusten
12. Insjöfiske

Småbåtar på Västkusten kombinerar ofta olika typer av fiske såsom kräftburar, hummer  och krabbfiske, garnfiske samt småskaligt pelagiskt fiske. Trålare kombinerar sällan med andra typer av fiske, men kan ägna sig åt trålning efter såväl kräfta, räka som fisk. Mellan 2000 och 2009 minskade antalet fiskebåtar i det småskaliga fisket på Västkusten:

Flottan på Västkusten har minskat under hela perioden med nära 20 procent. En större minskning kan utläsas mellan 2002 och 2003 då antalet fartyg minskade från 784 till 701 stycken (11 procent). Därefter har antalet fartyg under 12 meter legat på en relativt stabil nivå. Fördelningen mellan fartyg mindre än 12 meter och fartyg större eller lika med 12 meter har under perioden varit relativt stabil (där fartyg under 12 meter stått för ca 70 procent av flottan). Samtidigt är antalet fartyg under 12 meter som försvunnit ur flottan mer än dubbelt så många som det antal större fartyg som försvunnit under samma period. Den största minskningen, om man ser till antal fartyg, har alltså skett inom det småskaliga kustsegmentet.

Den skrotningskampanj som pågår och de inlåsningar av flottan (kW-dagar) som har skett tillsammans med det faktum att flottan består av gamla båtar (medelålder 28 år) innebär sannolikt att fiskeflottan kommer att minska ytterligare.

Liksom antalet fiskare med yrkesfiskelicens:

Antalet yrkesfiskare har under perioden 2000–2008 minskat från 1 107 till 886 fiskare, vilket motsvarar en minskning med 20 procent. Samtidigt har medelåldern på fiskarena ökat från 48 till 50 år. Reglerna om att inkomsterna från fisket måste vara av väsentlig betydelse för att erhålla yrkesfiskelicens har troligtvis också bidragit till att färre fiskare har yrkesfiskelicens idag.

2013 hade antalet fiskare med yrkesfiskarlicens minskat ytterligare. Totalt fanns 752 yrkesfiskare med licens i Västra Götaland och Halland, varav 635 i VG. 520 av de sistnämnda fanns i Bohuslän, 61 var insjöfiskare och resten i Göteborg. Det blev också vanligare att enskilda båtar och fiskare kombinerade olika typer av småskaligt fiske:

Att fisket bedrivs lokalt och är geografiskt bundet är ytterligare ett kriterium för att det ska definieras som småskaligt. Majoriteten av alla landningar i kustfisket på Västkusten sker i hemmakommunen. I regionen finns tre stycken fiskauktioner dit flertalet av landningarna transporteras. Det finns uppbyggt ett fungerande system med lastbilstransporter som hämtar fångsterna från kylcontainrar och transporterar dem till fiskauktioner. Beträffande det småskaliga pelagiska fisket sker landningarna oftast direkt till beredningsindustrin.

[…]

Andelen fartyg som enbart ägnade sig åt sitt huvudsakliga fiske låg 2000 på 63 procent, medan det 2008 var 49 procent av fartygen som endast ägnade sig åt ett fiske. Den totala andelen fartyg som kombinerar sitt huvudsakliga fiske med ett eller flera andra fisken har under perioden ökat från 37 till 51 procent. Särskilt tydligt syns ökningen av kombination med andra fisken i garnfisket, kräftfiske med bur samt det småskaliga trålfisket.

Idag förekommer inget ålfiske överhuvudtaget så det fisket kan det bortses från. Det småskaliga garnfisket på västkusten handlade tidigare främst om pigghaj. Det fisket är numera inte tillåtet och garnfiske är idag sannolikt inriktat på plattfisk. Ett tiotal fiskare baserar fisket helt eller delvis på fiske efter torsk, bleka och gråsej. Elva fiskare fiskar enbart med passiva redskap (bur, krok och garnfiske).

2000 fanns 58 båtar under 12 meter och 5 på 12 meter eller mer som ägnade sig åt småskaligt kustnära garnfiske på Västkusten. 2008 fanns 57 respektive 3. Mer än hälften av de båtar som fiskar med garn kombinerar detta fiske med andra typer av fisken, främst med hummer- och krabbfiske samt småskaligt pelagiskt fiske,

Kräftfiske med bur är ett fiske som blivit allt viktigare under senare år. På detta område har dock införandet av ITQ inom det pelagiska fisket inneburit en ökad konkurrens och tilltagande överkapacitet. Burfiske efter kräfta är vanligast i Bohuslän. Fisket av havskräfta begränsas av minimimått och TAC samt trålfiskegränsen innanför vilken trålfiske är förbjudet. Av den svenska kvoten på kräfta avsätts 25% av kvoten till burfisket, 75% till fiske med ristförsedd trål. Kräftfiske med trål utan rist är från 2013 inte längre tillåtet.

2000 fanns 67 båtar på under 12 meter som ägnade sig åt småskaligt kustnära kräftfiske med bur och 1 båt som var 12 meter eller längre. 2008 hade detta ökat till 109 respektive 3 stycken. Burfiske efter kräfta kombineras oftast med vadfiske efter sill (småskaligt pelagiskt fiske) samt fiske efter andra skaldjur såsom hummer och krabba. Cirka 80% av burfiskarna kombinerar sitt fiske med annat fiske. På vissa håll, mellersta Bohuslän, anser fiskare att det är en överetablering av burfiskare. Kräftfisket anses idag ske inom ekologiskt hållbara gränser. Trålfiskare ifrågasätter ofta att burfiske skulle vara mer miljövänligt.

Småskaligt hummer- och krabbfiske bedrevs av 125 båtar under 12 meters längd och 4 båtar 12 meter eller längre. 2008 var motsvarande siffror 208 och 5. Dessutom fångas en mycket stor del av humrarna av fritidsfiskare. Lite över hälften av båtarna kombinerar hummer- och krabbfiske med annat fiske. För att minska fritidsfisket på hummer har avsaluförbud införts för fritidsfiskare. Yrkesfiskarna är dock fortsatt missnöjda:

Förvaltning av hummer sker genom redskapsbestämmelser, minimimått, förbudstid och ett fåtal fredade områden. Fritidsfiskare får ha 14 tinor, yrkesfiskare 50 per person. Antalet krabbtinor är begränsat för fritidsfiskare.

Studien visar på ett utbrett missnöje bland yrkesfiskare avseende det ökande fritidsfisket efter hummer. Merparten av tillfrågade fiskare rapporterar att hummerfisket minskar i ekonomisk betydelse. Fritidsfisket efter hummer leder till att mer säljs utanför marknaden, priserna går ner och tillgången till fiskevattnen försämras – yrkesfiskare får gå allt längre ut för att undvika röran inne vid kusten där fritidsfiskare dominerar.

En fiskare uppger att hummerfisket svarar för cirka två månadslöner och att det därmed är en viktig del av dennes yrkesfiske. Det är dock olika med vilken ambition hummerfisket bedrivs. Några informanter meddelar att man lagt ner fisket då det inte längre finns någon lönsamhet i det. Skälet är främst konkurrens från fritidsfiske.

Det småskaliga trålfisket på Västkusten inkluderar endast båtar som är kortare än 12 meter. Kräfta och räka är idag de viktigaste målarterna. Torsk som tidigare hörde till de viktiga målarterna tas numera endast som bifångst och inget riktat fiske finns. Andra viktiga arter med ekonomisk betydelse är sej, rödspätta och tunga som fiskas inom ekologiskt hållbara gränser. Förvaltningen av trålfisket på Västkusten sker genom kilowattdagar (havdagar, effortdagar) som beräknas utifrån båtarnas motorstyrka. Fisket med ristförsedd trål ingår inte i systemet med effortdagar utan är friare. År 2000 fanns 45 trålare kortare än 12 meter, 2008 hade antalet minskat till 32. Kräfta är den överlägset viktigaste målarten. 90% av båtarna ägnar sig inte åt annat fiske än trålfiske. Om fisket kombineras så handlar det om burfiske efter kräfta och småskaligt pelagiskt fiske.

Ett tiotal mindre fiskebåtar (under 14 meter) har idag tillstånd till räkfiske. Det är en liten del av alla de svenska båtar som har tillstånd till räkfiske. Ett fiske där det utan tvekan råder överetablering. Från och med 2013 får räkfiske endast bedrivas med ristförsedd trål. Trålfisket efter vitfisk som torsk, sej, bleka och kolja är problematiskt. Flera av fiskbestånden anses ha kritisk status och fisket är mycket begränsat. Fiskare med inriktning mot vitfisk har ofta lönsamhetsproblem. Många menar dock att torsken är på väg tillbaka och tycker att kvoterna kunde vara högre.

När det gäller småskaligt pelagiskt fiske så bedrivs det med garn, snörpvad, som lysfiske med snörpvad samt dörj, pilk och andra krokredskap. Målarter är skarpsill, makrill, torsk och sill där makrill är viktigast ur ekonomisk synpunkt. Olika arter fiskas med olika redskap. Skarpsill fångas i huvudsak av lysfisket med vad och sillen fångas i huvudsak med sillgarn. Makrill och torsk fångas till större delen av krokredskap men även med garn. Lysfisket med vad har sedan begränsats och är liksom trålning inte tillåtet i fjordsystemet kring Orust och Tjörn liksom inte heller i Gullmaren.

Det småskaliga pelagiska fisket vid kusten har ökat, antalet båtar på 12 eller mindre har ökat från 55 stycken år 2000 till 107 år 2008. Samtidigt har större båtar som ägnar sig åt detta fiske minskat i antal, från 7 till 2 under samma period. En mängd åtgärder har påverkat detta fiske starkt:

Sedan 2000 har ett flertal förvaltningsåtgärder införts i Västerhavet som, liksom i garnfisket (avsnitt 4.2), i högsta grad påverkat det småskaliga pelagiska fisket på Västkusten. En torskåterhämtningsplan implementerades 2002, där kvoterna på torsk reducerades samtidigt som det infördes tekniska regleringar såsom begräns- ningar i antalet fiskedagar samt ändrade maskstorlekar. Trålgränsen flyttades ut 2004 för att skydda lokala kustlevande populatoner av framför allt torsk samt för att skydda känsliga hårdbottnar. I samband med trålgränsutflyttningen förbjöds landningar av bleka, torsk och kolja under första kvartalet. Under 2008 infördes också ett kilowattdagsystem vilket, i likhet med systemet med antal dagar till havs, begränsade antalet tillåtna dagar per redskap. Den genomgripande skillnaden var att kilowatt-dagssystemet begränsar det totala antalet kilowattdagar per redskapskategori, till skillnad från systemet med dagar till havs där redskapet i sig begränsades. Kilowatt- dagssystemet gäller dock inte fartyg under 10 m, som i princip har obegränsat antal fiskedagar.

2007 infördes ett nytt pelagiskt system som innebär att fartyg med passiva redskap får fiska fritt efter pelagiska arter inom en särskilt avsatt kvot. Även fartyg som fiskar med vadar mindre än 360 meter i omkrets och 45 meter djup kan fiska utan att ta hänsyn till ransoneringsperioden. Om fisket bedrivs med vadredskap som är större än dessa mått, eller om det bedrivs med trål, krävs särskilt tillstånd av Fiskeriverket.

Det som infördes 2007 var individuella kvoter inom det pelagiska storsjöfisket. En särskild kvot för det kustnära pelagiska fisket avsattes dock vid sidan av de individuella kvoterna. 2009 kom ytterligare förändringar:

Överlåtbara pelagiska fiskerättigheter infördes den 1 november 2009 och innebär att nyetablering är möjlig inom trål- och vadfiske genom köp av fiskerättigheter. Det fiske som bedrivs med passiva redskap och mindre vadredskap omfattas dock inte av de överlåtbara fiskerättigheterna utan kan bedrivas utan krav på särskilt tillstånd på årligen avsatta kvantiteter, s.k. kustkvoter.

Då effortregleringen i Västerhavet slagit hårt mot många yrkesfiskare har fisket med oreglerade redskap såsom makrill- och sillgarn ökat markant vilket har lett till ett högt fisketryck på kustkvoten av främst makrill.

Kustkvoten är 1,5% av svensk sillkvot, 4% av svensk skarpsillskvot och 5,5% av svensk makrillkvot. I Skagerak och Kattegatt får fiske på kustkvoten inte bedrivas med fartyg som trålar, detta oavsett fartygets storlek. Fisket får bedrivas, oavsett fartygets storlek, med vad som har ett djup mindre än 45 meter och en omkrets som är mindre än 360 meter. Fiske med garn och krok är tillåtet, oavsett fartygets storlek. Garnlängden är begränsad till 2 500 meter. En del fiskare vill ha veckokvoter och andra vill att det ska finnas en vadkvot på storsjösill för att fisket ska kunna bedrivas året runt på ett bra sätt.

Reglerna för vad som är småskaligt kustnära fiske är dock omdiskuterade. Många fiskare menar att det är inte längden på båten som är avgörande utan hur fisket bedrivs som är det viktiga:

Flera fiskare i studien påpekar att det är typen av fiske som bör avgöra vad som är kust- nära fiske och inte fartygens längd. Det handlar mer om hur fisket bedrivs, dess selektivitet, beståndens kvalitet och om fisket bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Dagliga landningar av fångsten lyfts fram som en möjlig grundregel. Bland informanterna finns delade meningar om nuvarande regler som underlättar för fartyg under tio meter. Huvudargumentet är att mindre fartyg kan vara väl så effektiva och att en sådan gräns inte ge en rättvis fördelning av fiskemöjligheter. Gränsen om tio meter har enligt fiskare också utnyttjas av många i ett tveksamt syfte: ”Dom som skrotade ut stora fartyg i senaste skrotningskampanjen har haft möjlighet att skaffa sig mindre (effektiva) fartyg, medan vi andra tvingats anpassa oss till tuffare regler och har högre utgifter/omkostnader utan att för den skull kunna fiska mer effektivt. En garnfiskare menar att det idag råder inflation i små fartyg, och att de som är under 10 meter idag kan bedriva ett ganska oreglerat fiske: ”En del är 9.99 meter långa, men kanske 5,5 meter bred men kan vara lika effektiv som en fartyg på 12-15 meter.”

En fiskare på en äldre, 18 meters trålare ser sig missgynnad av definitionen eftersom hans fartyg inte är mer effektivt än ett mindre fartyg. ”Mellanbåtar” som min måste också kunna räknas som kustfiske, att sätta gränsen vid 10 meter eller 12 meter är att stimulera fel utveckling mot fler som fiskar med mindre fartyg – det är stora risker förenat med att tråla med så små båtar. Kraven på båtar måste också anpassas till rimliga nivåer – jag har idag i princip samma krav på min båt som stora trålare vad gäller sjösäkerhet och annat, det innebär dyra inspektioner och merkostnader, det är tufft när företaget är litet!”

Regeln om 10 meter har också lett till en del väldigt märkliga fiskebåtar som exempelvis GG 560 Osprey, 9,98 meter lång.

Några åtgärder som kustfiskare i Bohuslän anser kunna leda till ett lönsammare och bärkraftigare kustfiske är:

  • Begränsning av fritidsfisket efter hummer och ökade fiskemöjligheter på hummer för yrkesfiskare.
  • Ökade kvoter för kustnära fiske/omfördelning av kvoter från stora till mindre fartyg
  • Enklare att växla mellan fisken/kombinera olika fisken
  • Större ytor/utflyttad trålgräns (burfiske)
  • Utökad kvot för sillfiske
  • Bättre betalt för landade varor
  • Återupptaget ål- resp pigghajsfiske. Kompensation för ålfiskestopp, tex via ålfiske för utsättning i insjösystemet.
  • Bränslestödjande åtgärder
  • MSC-märkning av sillen i Skagerak

Återupptaget ålfiske eller pigghajsfiske är knappast aktuellt med tanke på beståndens extremt dåliga status. Men en åtgärd som kanske också vore bra är införande av licensjakt på säl samt möjlighet att sälja sälprodukter. Den nyttjanderätt som säljakt innebär bör förbehållas kustbefolkningen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

SerienavigationInga fiskebåtar på Knippla – men på Rörö lever fisket >>
Advertisements