Pew Charitable Trust har gett ut en rapport, Turning the tide – ending overfishing in north-western Europe, om fisket i nordvästra Europa, dvs fisket i Nordsjön, Keltiska havet, Irländska sjön och Nordatlanten utanför Irland och Skottland inklusive Rockall-området. Överfiske är idag sällsynt i de viktigaste fiskevattnen, dvs Nordsjön, och bestånden är i de flesta fall i gott skick enligt rapporten. Det ser mer problematiskt ut i Irländska sjön och Keltiska havet.
Historiskt har dock läget varit ett annat. Genom kraftigt överfiske har sillbestånden kollapsat flera gånger på olika håll. I Nordsjön har det skett vid flera olika tillfällen och efter senaste kollapsen på 1970-talet verkar hela lekbeståndet på Dogger bank ha försvunnit. Först på de senaste åren har sill börjat leka i vissa gamla lekområden kring Dogger bank. Men totalt sett fiskas sill på ett långsiktigt hållbart sätt i Nordsjön. De enda kommersiellt viktiga fiskarter där det är problem med bestånden är vitling, torsk och sej. Den arter som sannolikt fiskas över maximalt hållbart uttag (MSY) dvs överfiskas är torsk, tunga och troligen också vitling. Även när det gäller taggmakrill (hästmakrill) finns det stora problem. När det gäller torsk är bestånden på uppgång och ICES räknar med ett hållbart fiske inom några år.
I Keltiska havet mår de flesta bestånd bra, men enligt rapporten fiskas det för mycket på samtliga, i Irländska sjön är sillbeståndet bra och fiskas på ett hållbart sätt men för övriga viktiga kommersiella fiskarter är fisket inte hållbart eller så är omfattningen på fisket inte känt. Inte heller beståndens storlek är kända för de flesta fiskarter men där de är känd så är bestånden små och situationen dålig. På samma sätt är läget dåligt eller okänt för de flesta fiskbestånd väster om de brittiska öarna och fisket bedriv inte på ett långsiktigt hållbart sätt förutom när det gäller makrill och blåvitling som fiskas i enlighet med MSY och på bestånd som är tillräckligt stora och friska. För djuphavsfiskar i Atlanten från Rockallområdet i väster till brittiska öarna varierar läget kraftigt och mycket är okänt. De flesta bestånd verkar dock vara på en nivå som är tillräcklig.
Pews rapport har ett något alarmistiskt namn och en alarmistisk ton som möjligtvis är rimlig när det gäller fisket i västliga brittiska och irländska farvatten men inte när det gäller Nordsjön, det viktigaste fiskeområdet för nordvästeuropeiska fiskeflottor. I Nordsjön är läget bra och förutom för vissa torskfiskar är fisket långsiktigt hållbart och bestånden bra. Även för torskfiskarna håller situationen på att förbättras. Sammantaget är det enligt vetenskapliga rapporter så att endast omkring 30% av fiskbestånden i nordvästra Europas farvatten (nordostatlanten). För det pelagiska fisket gäller att överfiske är mycket ovanligt, nästan obefintligt. Tas alla Europas farvatten med är dock läget mycket sämre.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ICES, MSY, Pew Charitable Trust, Överfiske, Turning the tide, Brittiska öarna, Torsk, Sill, Blåvitling, Vitling, Nordatlanten, Nordsjön, Irländska sjön, Keltiska havet, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, EU, Fiske
