Okunniga och dåligt pålästa journalister är ett generellt problem i Sverige. När det gäller yrkesfiske är det tydligt. I praktiken finns det bara två personer med skrivandet som en del av sitt yrke eller som sin sysselsättning som har några egentliga kunskaper som svenskt yrkesfiske. Det är undertecknad och Bernt Andersson på Yrkesfiskaren. Detta gör att svenska journalister när de skriver om yrkesfiske i allmänhet sprider mängder med felaktiga uppgifter, inte klarar att ställa relevanta frågor till intervjuobjekt och låter de som blir intervjuade komma undan med felaktiga påståenden eller inga svar alls.
Typexempel har varit bevakningen av landningsskyldigheten. Landningsskyldigheten gäller bara kvoterade fiskar. De som inte är kvoterade får landas eller slängas idag och på samma sätt blir det i framtiden. Landningsskyldigheten innebär alltså inte att yrkesfiskare kommer att landa fler fiskarter som många journalister skrivit i artiklar i exempelvis GP och Bohusläningen.
På samma sätt är det med den nya räktrål som det görs försök med i räkfisket. Den är inte alls så effektiv som uppges av vissa räkfiskare och vilket media gladeligen sprider vidare. Det finns publicerade forskningsrön som visar hur det egentligen är och det finns pågående forskning vars resultat vi väl så småningom kommer att se. Men det som läckt ut från den forskningen är att den nya räktrålen inte kan lösa de problem med olagliga utkast och överkapacitet som finns.
Det senaste exemplet på en dåligt påläst journalist är Sara Landqvist på SVT Skåne. Detta är allvarligare än de flesta falla å SVT Skåne gjort en brett upplagd programserie om fisket i Skåne. Tyvärr förekommer en en mängd falska uppgifter i hennes artiklar. Både bland sådant hon påstår själv och sådant som intervjuade personer säger. Det senare är ju svårt att veta för en journalist som är dåligt påläst, men eftersom det är lätt att ta reda på fakta så är det uselt av Landqvist att inte göra det.
Exempelvis påstås det i en artikel att införandet av individuella överförbara fiskerättigheter i Danmark slagit mot det småskaliga fisket och gynnat det storskaliga fisket. Ett sådant påstående tar inte hänsyn till verkligheten och de rapporter som finns. Påståendet är inte sant och det är lätt att se genom att läsa de rapporter och utvärderingar av systemet som finns. Exempelvis här (i artiklarna finns hänvisningar och länkar till relevanta rapporter och utvärderingar):
- ITQ och den danska fiskeflottans minskning
- Anlagda hamnar – orsak till att fiskelägen på Jylland försvunnit
I ett annat inlägg får Peter Olsson från SFPO oemotsagd säga att det svenska yrkesfisket inte lider av överkapacitet. Men det finns en rapport som visar att överkapacitet (dvs i praktiken för många båtar) är ett stor problem inom det svenska räkfisket, kräftfisket och torskfisket. Det är lätt att ta reda på. Exempelvis här (länk till rapporten finns i inlägget):
Överetablering av företag i svenskt fiske
Så där håller det på. Fel på fel. Kontentan är att Sara Landqvist är dåligt påläst, inte har förberett sin programserie ordentligt, inte ställer relevanta följdfrågor och sprider osanningar. Det är inte bra för svenska fiske, inte bra för debatten om yrkesfisket och inte bra för miljödebatten att journalisterna inte läser på innan de gör program om yrkesfiske.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Journalister, Landningsskyldighet, Överkapacitet, Fiskhamnsdöd, Individuella överförbara fiskerättigheter, Sara Landqvist, SVT Skåne, Fiske, Skåne, Demersalt fiske, Samhälle, Politik
