Inför 2017 är ICES råd vad det gäller torsken i Östersjön bistra. Minskning med 39% i det östra beståndet och minskning med 88% i det västra beståndet (minskningarna är inte lika stor om de rekommenderade kvoterna jämförs med tidigare rekommenderade kvoter). Så kraftiga minskningar kommer att få betydelse för fisket, framförallt för det kustnära fisket som främst fiskar på det västra beståndet. Det lite mer storskaliga fisket (även det är dock egentligen småskaligt) ute till havs som fiskar på det östra beståndet kommer att få mindre problem. Detta då nedskärningen av kvoten är mindre men också på grund av att de inte på många år har fiskat upp sin kvot.
Situationen för många fiskare på Bornholm och i södra Sverige, främst Blekinge och Skåne, riskerar att bli mycket allvarlig. Utan ordentliga inkomster från torskfiske är det många som inte klarar sig. Traditionellt har yrkesfiskare i ett sådant läge bytt fiske och börjat fiska sill istället. Idag är det inte möjligt då olika företag har rättigheter i olika fisken och de som har pelagiska fiskerättigheter i Sverige (sill, skarpsill etc) inte har rätt att äga demersala fiskerättigheter (torsk, plattfisk etc) och omvänt. Det gör att yrkesfisket i Östersjön får problem när bestånden av den ena sortens arter minskar så som fallet nu är med torsken. Båtar som fiskar på kustkvoten och Östersjökvoten när det gäller sill och skarpsill kan dock även fiska demersalt. Även i Danmark finns det begränsningar som gör det svårt att både syssla med pelagiskt fiske och demersalt fiske.
Den kraftiga minskningen av kvoten som ICES föreslår innebär ytterligare en börda för yrkesfiskare som plågas av sälar, krångliga byråkratiska regler och detaljstyrning. Det finns tyvärr ingen enkel lösning på detta. I alla fall inte i politiska termer. Rent praktiskt finns det mycket enkla lösningar. Östersjöfiskare bör tillåtas inneha fiskerättigheter på både sill (betyder att de behöver rättigheter till skarpsill också) och torsk för att öka flexibiliteten och omställningsförmågan. Ibland finns det mycket torsk och ibland mycket sill. Yrkesfisket har traditionellt anpassat sig till det. Så borde det även vara i fortsättningen. På västkusten är det lättare att anpassa fisket då där finns många fler demersala arter inklusive kräfta och räka. På västkusten finns också ett antal båtar som av tradition har både pelagiska och demersala fiskerättigheter så det är inte omöjligt att tillåta det.
Den andra åtgärden som borde sättas in vid sidan av ett mer flexibelt regelverk och mer flexibel lagstiftning är jakt på säl. Licensjakt på säl av samma modell som älgjakten. Det kräver dock att det blir tillåtet att sälja sälprodukter. Idag finns det tyvärr inga politiska förutsättningar för att detta ska vara möjligt, men det är nog nödvändigt för att det småskaliga östersjöfisket i södra Sverige ska kunna räddas.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ICES, Kvoter, Yrkesfiske, Byråkrati, Regelverk, Lagstiftning, Östersjön, Sill, Torsk, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Skåne, Blekinge, Öland, Småland, Gotland, Bornholm, Fiske
