Många fel i Sveriges Natur om individuella fiskerättigheter

Sveriges Natur är en tidskrift som ges ut av Naturskyddsföreningen. I det senaste numret skriver de om individuella fiskerättigheter inom fisket efter bottenlevande arter, det så kallade så kallade demersala fisket. Artikeln är nerlusad av felaktigheter.

Artikelförfattaren Mats Hellmark sätter exempelvis likhetstecken mellan småskaligt och skonsamt fiske. Huvuddelen av det kustnära småskaliga fisket bedrivs av bottentrålare. Något som Naturskyddsföreningen inte anser är skonsamt fiske. Uppenbarligen är författaren av artikeln okunnig i frågan.

I artikeln intervjuas också Naturskyddsföreningens fiskeexpert Ellen Bruno. Hon hävdar att förslaget borde gynna småskaligt fiske. Faktum är att förslaget på individuella fiskerättigheter är utformat för att gynna småskaligt fiske. Dessutom för att gynna småskaligt fiske med passiva redskap. Och passiva redskap innebär i de flesta fall ett skonsamt fiske. Tvärtemot vad hon säger skulle också ett system med individuella överförbara fiskerättigheter (TFC) innebära att det blir lättare att gå över till skonsammare fiskemetoder. Detta då TFC leder till ökad lönsamhet och därmed ger möjlighet till nyinvesteringar och experiment. Idag har yrkesfiskare i det demersala segmentet ingen möjlighet att investera i ny teknik och nya båtar. De har helt enkelt inte kapitalet, pengarna, som behövs.

Dessutom görs i artikeln ett par påståenden om det danska systemet med individuella överförbara fiskerättigheter (TFC). De är alla felaktiga. Systemet som kallas FKA har inte lett till att kustnära och småskaliga fiskare slagit ut. Det är en ren lögn som inte har stöd i fakta. Det har inte heller lett till att fiskelägen och fiskehamnar försvunnit. Antalet fiskelägen och fiskehamnar i Danmark har minskat i mer än 100 år (liksom i Sverige och Norge). Det är ett resultat av att antalet fiskebåtar och antalet yrkesfiskare minskat på grund av teknisk utveckling. Det har inget med FKA-systemet i sig att göra. FKA-systemet har dock bidragit till att minskningen gick snabbare, men det var en nödvändig utveckling. Danmark hade för många fiskebåtar och för många yrkesfiskare i förhållande till mängden fisk i haven. MInskningen i Danmark har inte varit större än i Norge och Sverige om vi ser det hela över långt tid. Sverige har inte haft överförbara fiskerättigheter förrän nyligen och Norge har det inte.

I Sverige har individuella överförbara fiskerättigheter införts i det pelagiska fisket. Resultatet av det var att antalet stora fiskebåtar halverades och att antalet små fiskebåtar som fiskar kustnära och småskaligt inte minskade alls. När Foreningen for Skånsomt Kystfiskeri (FSK) i Danmark vill ändra det danska FKA-systemet vill de förändra det så att det mer liknar det förslag om överförbara fiskerättigheter som Havs- och vattenmyndigheten föreslagit ska införas i Sverige. Det är uppenbart att förslaget till ett svenskt system i det demersala fisket är bra för det småskaliga kustnära fisket med passiva redskap. Dessa två saker undviker Sveriges Natur nogsamt att nämna då det mycket klart bevisar att far med osanningar i sin artikel.

Slutligen. Fisket privatiserades för länge sen. På östkusten har delar av fisket varit privatiserat i flera hundra år, på västkusten och i resten av fisket på östkusten privatiserades det när licenser, kvoter och ransoneringar infördes för flera årtionden sen. Då begränsades vilka som fick lova att ägna sig åt yrkesfiske. Då skedde privatiseringen. Då överlämnade vi åt ett begränsat antal yrkesfiskare att förvalta vår gemensamma resurs. Det har de inte kunnat göra på ett tillfredsställande sätt och TFC är bara en metod för att se till att det blir gjort på ett fungerande sätt.

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!