I ett pressmeddelande från SLU Aqua, WWF och Sportfiskarna om märkning av tonfiske gör Håkan Wirtén, generalsekreterare i WWF Sverige ett märkligt och ganska dumt uttalande:
– Detta fantastiska djur är en av världens mest kommersiellt värdefulla fiskarter. Den har länge varit kraftigt överfiskad och utsatt för ett stort olagligt fiske, särskilt i Medelhavet. När bestånden nu förbättras är det viktigt att ta reda på hur de kan skyddas för kommande generationer. På sikt krävs också en hållbar förvaltning av sill och makrill, tonfiskens huvudföda, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Uttalandet vilseleder läsaren totalt på två punkter.
Atlantisk blåfenad fonfisk har de senaste 5-6 åren inte alls varit föremål för överfiske. Den har alltså inte länge varit överfiskad men den var dock länge överfiskad. Men det är den inte längre. Det kan tyckas vara en hårfin skillnad på dessa formuleringar, men det ena, Wirténs, antyder att tillräckliga åtgärder ännu inte vidtagits vilket ju inte är sant. Tonfiskbeståndet har återhämtat sig och återkommit just för att tillräckliga fiskevårdsåtgärder vidtagits. Det är en framgång för den nuvarande fiskeripolitiken i Europa.
Vidare antyder Wirtén att sill- och makrillförvaltningen inte är långsiktigt hållbar. Vilket är rent lögnaktigt och totalt vilseledande. Sillförvaltningen är utan tvekan långsiktigt hållbar och sannolikt är makrillförvaltningen också det, men där finns problem som har med Grönland, Islands och Färöarnas fiske att göra. Dessa tre länder motsätter har under många år motsatts sig internationella överenskommelser om kvoter och fiskat som de själva vill. Färöarna har de senaste åren dock accepterat överenskommelser förutsatt att Färöarna fått en större andel av makrillen än tidigare år. Men i stort är förvaltningen av makrill och sill långsiktigt hållbar. Också det en framgång för den nuvarande fiskeripolitiken,
Eftersom Håkan Wirtén nu inte är en dumskalle är uttalandet faktiskt mycket märkligt. Det innebär att han medvetet vill vilseleda allmänheten genom att gör ett uttalande som inte har fog för sig. Han undviker genom försåtliga formuleringar att ljuga direkt men hans glidningar och antydningar är precis lika allvarliga som om han ljugit. En bra fiskeriförvaltning skapas inte genom att med antydningar, glidningar och lögner framställa verkligheten på ett felaktigt sätt.
Cirka 20 blåfenade tonfiskar ska fångas med spö och märkas med elektroniska sändare under en period av två veckor. Starten sker i helgen 9-10 september i Lysekil. Genom märkningsprojektet hoppas forskarna kunna kartlägga hur tonfiskarna rör sig och förökar sig. Blåfenad tonfisk är bjässar som ofta väger mellan 150-300 kilo.
Själva märkningsprojektet är naturligtvis vettigt och intressant, men jag tvivlar på att några tonfiskar kommer att bli märkta i år. Det är inte helt lätt att fånga tonfiskar på krok och de bör vara på väg att lämna svenska vatten nu eller så har de redan lämnat.
Sändarna kommer att ge information om plats, djup, havstemperatur och ljusförhållanden.
– Märkningsprojektet är mycket spännande och det första i sitt slag i Skandinavien. Om vi förstår orsakerna till att tonfisken återvänt kan vi identifiera vilka faktorer som gör det möjligt för den att fortsätta komma hit, säger Andreas Sundelöf, forskare vid havsfiskelaboratoriet vid SLU Aqua i pressmeddelandet.
I Sverige sker samarbete med Sportfiskarna som ställer upp med frivilliga båtar och projektkoordinering. Projektet har fått dispens för ett skonsamt fiske med sportfiskeutrustning.
WWF har fått forskningsstöd från ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) för att tillsammans med institutionen för akvatiska resurser på SLU (SLU Aqua) och danska DTU Aqua fånga, märka och återutsätta blåfenade tonfiskar i Skagerrak och Kattegatt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tonfisk, Makrill, Sill, EU, Skagerak, Kattegatt, Nordsjön, WWF, Håkan Wirtén, Andreas Sundelöf, SLU Aqua, Sportfiskarna, Blåfenad tonfisk, Atlantisk blåfenad tonfisk, ICCAT, DTU Aqua,
Du har som brukligt inte riktigt koll. Skulle tonfisken vara på väg att lämna?
Märkningen går dessutom strålande.
När det gäller överfiske så är det ett relativt begrepp, alltså hur fisket är nu relativt något annat valt tillfälle. Då kan man välja det tillfälle som passar bäst för att bekräfta sin egen tes. Du har valt, men få om någon, som har lite vidare perspektiv på tonfisk-bestånden, är belägen att hålla med dig.
Så här långt har väl danskarna märkt 2 och svenskarna lite fler. vad jag hört är det långt ifrån 40 än. Med bara några dagar kvar av märkningsperioden. Men jag kan mycket väl ha fel kring det, vilket ju inte gör nåt. När märkningen är klar skriver jag bara det. Att de brukar lämna ungefär nu är däremot korrekt.
IUCN håller nog troligen med mig. Rödlistningen ska så vitt jag vet tas bort. ICCAT håller också med mig. Enligt dem finns det lika mycket östlig ABT som på 1950-talet. Det fiskas idag på samma nivå som på 1960-talet. https://www.iccat.int/Documents/SCRS/ExecSum/BFT_ENG.pdf
Östlig ABT försvann på 1970-talet från nordliga vatten. Sannolikt eftersom sillen försvann och makrillen nästan försvann. Idag finns det mer makrill än nånsin och sillen är mycket väl förvaltad. Överfisket i Medelhavet var kraftigt på 1990-talet och fram till 2010. Överfisket i nordliga vatten var stort på 1950-talet.
Iccats rapport påtalar konsekvent osäkerheten i sina bedömningar, men tendensen är god för att populationerna tar sig. Ett stort bekymmer är att årskullarna varierar, som vid allt fiske förstås. Rödlistningen utgår ju mer ifrån förändringen av populationer och säger mindre om storleken.
Ökar BFT, så kommer röslistningskriterierna inte att gälla. Men detta är ju enbart statistiskakonsekvenser av modeller.
Som jag begriper det har du tagit en roll som yrkesfiskets hänförare och är påläst, men selekterar i info lite väl tendentiöst. Jag är tveksam till nyttan av denna strategi då den yrkesgrupp du representerar riskerar att såga av den gren de sitter på om de får tveksam information om sakernas tillstånd.
Generella och svepande argument, javisst, men nivån är ungefär lika slängig som dina provocerande rubriker.
Yrkesfisket är inte förtjänta av att indoktrineras med budskap om att det är bara att fiska på, det finns gott om fisk. De är förjänta av att alla får fiska på lika villkor, att fulfisket från vissa ländet saneras. Motivationen för att hålla sig till kvota och respekten för ett hållbart fiske skulle hamna i en helt annan dimension.
Lägg krutet på att skjuta hårt på de skurkregeringar som ser mellan fingrarna på oreglerat och olagligt fiske istället.
Jag skriver om Danmark och Sverige i först hand. När det gäller östlig ABT så är det oreglerade fisket mycket litet.
Men det finns ju gott om fisk i Nordatlanten och Nordsjön , lika mycket fisk som på 1950-talet. Dessutom är fisket lika litet som på den tiden. PÅ ABT är det minimalt. Självklart ska vi säga som det är. Dvd att det finns fisk och av vilka arter. Självklart ska vi säga att fisket i Nordatlanten och Nordsjön bedrivs långsiktigt hållbart när det gäller alla viktiga arter som sill, makrill, blåvitling, torsk och rödspätta. För kortlivade arter som skarpsil och tobis är fisket också hållbart. Det är klart vi ska säga detta då det visar att den fiskeripolitik som förs är vettig och rimlig. Detta är viktigt att får fram för på det sättet kan vi motarbeta vissa miljörörelsers krav om en tillbakagång till det katastrofala ransonssystemet som inte fungerade som förvaltningsmetod.
Det förvaltningssystem vi har idag i det pelagiska fisket fungerar mycket bra (och i allt danskt fiske). Vetenskapliga råd avgör hur mycket som får fiskas, yrkesfiskarna tar själva ansvar för sitt eget fiske genom att de kan köpa och sälja, hyra in och byta fiskerättigheterna. Det har lett till att överkapaciteten försvunnit, att företagen är lönsamma och att fiskbestånden återhämtat sig. Det är en bra utveckling och när vi har en bra utveckling ska vi säga det.
När det gäller vissa andra fiskarter är det inte lika bra, framförallt inte i Kattegatt. När det gäller svenska kusten i Skagerak så saknas det fortfarande fisk. Den har inte kommit tillbaks trots att inget större fiske bedrivits där sen 1980-talet.
Pratar vi sen om Östersjön finns det många problem som gör att fisket har begränsats kraftigt vad det gäller torsk. Det skriver jag också om. Och kritiserar de yrkesfiskare som hävdar att kvoten på torsk i östra Östersjön skulle kunna vara högre. Finns det överfiske, dvs det fiskas mer än de vetenskapliga råden säger, så ska vi säga det. I svenskt vatten gäller det bara torsken i västra Östersjön. Inget annat hav och ingen annan art.