Asiatisk blåskrabba lever på hårda och sandiga bottnar i marina miljöer, och runt flodmynnigar. De är allätare och livnär sig på makroalger, små ryggradslösa djur som märlkräftor, havsborstmaskar och musslor men även på fiskyngel.
Ryggskölden på vuxna krabbor är kvadratisk, max fyra centimeter bred och är helt slät mellan ögonen (inga veck eller taggar).
Vuxna hannar har en blåsa i ”tumvecket” på klorna. Färgen varierar mellan grönt, purpur och rött med mörkare fläckar, och benen har mörkare ränder.
Honan producerar ägg från maj till september, och kan under denna period lägga ägg upp till fyra gånger. Beroende på honans storlek kan hon vid varje tillfälle lägga 15 000–50 000 ägg.
Vuxna blåskrabbor tål stora variationer i temperatur, från noll till 30 grader, och kan leva i både sötvatten och havsvatten. Förekommer ofta i tidvattensområden och föredrar hårda bottnar med stenar och liknande skydd, men uppträder också på mjukare bottnar. Lever generellt på ett djup av 10 meter men under framför alla den kalla årstiden kan arten ta sig ner på djupare vatten.
De känsliga larvstadierna har inte samma tålighet som vuxna krabbor, men vid gynnsamma förhållanden kan blåskrabbor föröka sig upp till sex gånger på en sommar. Det är dock oklart om den kan föröka sig i svenska vatten. Men den har hittats flera gånger. De kan ha kommit drivandes som krabblarver med havsströmmar eftersom asiatiska blåskrabbor finns längs kusterna i Frankrike, Belgien, Holland och Tyskland. Det finns även en möjlighet att de kommit med barlastvatten i fartyg.
Första fyndet är från Hönö i Bohuslän, sommaren 2012. Två år senare återfanns ytterligare en asiatisk blåskrabba nära Ringhals, söder om Göteborg, och sommaren 2015 dokumenterades ett tredje fynd, igen från Hönö. Nu har mer än 30 krabbor hittats, varv några rombärande honor. I år har asistisk blåskrabba hittats i Steninge i Halland. Den har hittats från Steninge i söder till Lysekil i norr. Flest fynd har gjorts i Göteborgs skärgård.
Asiatiska blåskrabbor kan förekomma tätt och i stora mängder. Både på den Nordamerikanska östkusten och i Frankrike har områden med över hundra blåskrabbor per kvadratmeter hittats.
Asiatisk blåskrabba har stor aptit och förökar sig snabbt. Därför konkurrerar den med andra bottenlevande arter om mat och utrymme. I Nordamerika har asiatisk blåskrabba trängt undan en annan krabba, Carcinus maenas. Det är vår vanliga, inhemska strandkrabba.
