Havs- och vattenmyndigheten, HaV, är klara med sin bedömning av hur den svenska havsmiljön mår, en del i arbetet med att genomföra EU:s havsmiljödirektiv. Bedömningen bygger på miljödata från åren 2011-2016 om bland annat övergödning, farliga ämnen, fisk och skaldjur och marint skräp.
– Våra havsmiljöer mår generellt inte så bra, tillståndet för några marina arter är kritiskt, till exempel för torsken i Östersjön. Övergödning är också ett fortsatt stort problem även om tillförseln av näringsämnen minskar. Men vi ser vissa ljusglimtar, till exempel så mår bestånden av strömming i Östersjön och knubbsäl i Västerhavet bra och vi ser minskande halter av farliga ämnen i havsmiljön. Vi ser också en positiv trend för havskräfta, säger Mia Dahlström, enhetschef på HaV, i ett pressmeddelande.
Hennes uttalande är märkligt med tanke på att situationen för sillen i västra Östersjön anses dålig av andra bedömare som ICES som ju vill ha nollkvot. Någon av bedömningarna av läget stämmer inte, i detta fall troligen ICES eftersom beståndet av sill inte minskat utan det är bara bedömningsgrunderna för hur mycket som kan fiskas som ändrats.
Knubbsälen mår bra och det gör säkert gråsälen i Östersjön också liksom skarven. Men faktum är ju att det är sälen som orsakar en stor del av problemen för torsken i Östersjön och sannolikt också för fisken i Bohusläns innerfjordar. problemen består i att säl och skarv äter lika mycket kustnära fisk som fisket fångar och att sälen sprider flera parasiter vilket ger undernärda och små torskar. Både vikare, knubbsäl, gråsäl och skarv är i själva verket ett miljöproblem. Även skarv måste anses vara ett miljöproblem. En rapport som inte tar dessa miljöproblem på allvar är ingen riktig havsmiljörapport.
HaV:s bedömning av havsmiljön är en uppdatering av den som gjordes 2012 och den ingår i arbetet med att genomföra havsmiljödirektivet i Sverige. Havsmiljödirektivet är EU:s gemensamma ramverk för havsmiljön och omfattar marina vatten från kusten till yttersta gränsen för ekonomisk zon. Syftet är att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i Europas hav till 2020.
HaV:s bedömning bygger främst på miljödata från perioden 2011-2016, och görs med hjälp av kriterier och indikatorer. Det som bedöms är till exempel hur klart vattnet är, halten miljögifter i fisk eller musslor och antalet övervintrande sjöfåglar. Rapporten innehåller också en ekonomisk och social analys kring hur havet används och vilken nytta vi har av en god havsmiljö. Bedömningen ligger till grund för det åtgärdsprogram för havsmiljön som HaV ska besluta 2021.
Ett förslag till bedömning skickades hösten 2017 på remiss till myndigheter, organisationer och länsstyrelser. Det har också hållits flera samrådsmöten och totalt fick HaV in cirka 1 400 synpunkter från 65 instanser.
– Det finns ett stort engagemang och intresse hos olika samhällsaktörer för vår havsmiljö. Det finns också en samsyn om att miljötillståndet inte är tillfredsställande och att fler åtgärder krävs för att rädda våra hav, inte bara i Sverige utan i hela EU, säger Mia Dahlström, chef för enheten för havsmiljöförvaltning på HaV.
– Vi har under lång tid belastat havet för hårt och vi belastar det för hårt även idag. Därför behöver vi vända utvecklingen.
Övergödning är fortfarande ett av de största miljöproblemen, framförallt i Östersjön. Detta trots att näringstillförseln från Sverige till haven minskar. Men effekterna av den minskade näringstillförseln går ofta inte att mäta ännu i havsmiljön då tillförseln varit stor under lång tid och näringsämnen lagrats i havsbottnarna. Dessa gamla lager fortsätter att påverka havsmiljön negativt, framförallt i Östersjön.
– I Västerhavet har endast Skagerraks utsjövatten god miljöstatus när det gäller halter av näringsämnen, och i Östersjön endast kustvattnen i norra delarna av Bottenhavet respektive Bottenviken. Klimatförändringar kan också förstärka de problem som redan finns, säger Mia Dahlström.
Halterna av flera farliga ämnen minskar i havsmiljön, men det finns fortfarande problem med för höga halter av flera långlivade ämnen som dioxiner, tributyltenn (TBT), kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel. Dessa påverkar bland annat snäckor, vitmärla och havsörn negativt.
HaV påstår också att fisket av flera arter av fiskar och skaldjur är för stort för att vara på en långsiktigt hållbar nivå. Det är ett helt falskt påståenden och ytterst märkligt. Förutom pelagiska arter som sill och makrill fiskas i stort sett alla arter av fisk och skaldjur långt under beslutade kvotnivåer. De beslutade kvoterna ligger i linje med den vetenskapliga rådgivningen förutom för sill i västra Östersjön (WBSS, rügensill). Att påstå att överfiske förekommer när inga kvoter utnyttjas till fullo är helt orimligt och totalt felaktigt.
För vissa fiskbestånd i Västerhavet är trenden positiv, bland annat för sill, rödspätta, kummel och gråsej. Även för havskräfta i Västerhavet märks en svagt positiv trend. För några bestånd i Östersjön, framför allt torsk, är situationen fortfarande kritisk. Fiskbestånden påverkas även negativt av andra miljöproblem, till exempel av övergödning genom brist på syre och olika fysiska störningar i deras lek- och uppväxtområden.
HaV:s ekonomiska analys visar att dagens miljötillstånd kraftigt begränsar tillgången på ekosystemtjänster, det vill säga den nytta vi har av havet. Yrkesfiske samt marin turism och rekreation är de branscher som påverkas mest negativt av en försämrad havsmiljö.
