Siklöja som är god och bra mat borde ätas mer

Siklöja fiskas främst för rommens skull. Fisket sker framförallt i Bottenviken och Vänern. Tidigare har det också funnits ett omfattande fiske i Mälaren men idag finns där inte tillräckligt med siklöja för att nåt större fiske ska vara möjligt. Även i Vättern har det finnits fiske, men i mindre omfattning. Fisket sker med garn (not) i sjöarna men huvudsakligen med bottentrål i Bottenviken. Det är hållbart och lokalt förvaltat samt miljö- och klimatvänligt.

Siklöja. Ill: Wilhelm von Wright

I augusti varje år fiskas också siklöja i Siljan och i november fiskas den i sjön Visten invid Deje i Värmland. Det handlar då enbart om lokal konsumtion. Siklöja har många olika dialektala namn i Sverige såsom exempelvis blikta (Siljansbygden), guppa (Dalsland), sil (kring Vänern), sekling (Värmland), vemma/vemme (västra Värmland och Norge) och stämling (Hälsingland).

När rommen utvunnits så återstår själva siklöjan, själva fisken. Idag används den inte till mat i nån större utsträckning. Hanarna som fångas används inte heller. Siklöjeresterna i form av hel fisk och rens eldas upp eller används till foder. Det är ett slöseri med resurser. Naturligtvis borde siklöjan användas till mat.

Försök har länge gjorts för att skapa en marknad för filead siklöja, men det har egentligen ännu inte lyckats. Siklöja är en liten laxfisk och som alla laxfiskar en mycket bra matfisk. Den äts också i stor utsträckning i Finland. Naturligtvis borde vi i Sverige också kunna äta mer siklöja. En fisk utan miljögifter, med hög fetthalt och full med samma nyttiga ämnen som lax.

Siklöja innehåller framförallt mängder med vitamin B12 och nyttiga fettsyror som omega-3 och omega-6 men även rejält med D-vitamin och en hel del selen och zink. Selen är något som svensk mat i övrigt innehåller små mängder av. Löjrommen har ännu högre koncentrationer av nyttiga fetter, mineraler och vitaminer.

Läs också:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!