Forskare på Stockholms universitet har konstaterat att torsken i Östersjön lider av allvarlig tiaminbrist, brist på vitamin B1. 75% av torsken i Östersjön beräknas ha tiaminbrist, även om bara torskar från Hanöbukten och Blekingekusten undersökts, och det är också förklaringen till ökat antal sjukdomar hos laxen:
Forskningen på Stockholms universitet visar att den brist på tiamin (vitamin B1) som tidigare konstaterats vara orsaken till dödliga sjukdomsutbrott hos Östersjölax också är förklaringen till att torsken i Östersjön är sjuk och har minskat i antal.
– De siffror som vi fått genom våra analyser visar hur drabbad torsken är av brist på vitamin B1 eller tiamin, säger Lennart Balk, professor vid Stockholms universitet och den som lett forskningen.
Det handlar om en mycket allvarlig brist på tiamin som är förödande för fiskarna.
Brist på tiamin orsakas av svält, dvs av brist på mat eller rätt sorts mat och medför svag tillväxt samt ökad känslighet för parasiter och sjukdomar.
I detta fall handlar det främst om brist på mat när torsken är liten, skorv och andra bottenlevande smådjur som djurplankton. Dessa djur äts av skarpsill, sill, sillyngel, torskyngel, småtorskar, spigg och många andra fiskar.
Det finns idag enorma mängder spigg och skarpsill i Östersjön. Så mycket att de sannolikt konkurrerar ut småtorsken och torskyngeln om födan. Dessutom ökar risken för tiaminbrist hos torsken om den äter skarpsill istället för sill som den normalt föredrar. Sillförekomsten i södra Östersjön där huvuddelen av torsken finns har också minskat vilket också bidrar till problemen. Även laxen får problem om skarpsillens andel av vad de äter ökar.
Genom ökat antal sälar så sprid också parasiter som sälmask och levermask allt mer. Torsken angrips av dessa och hälsan försämras ytterligare.
Att stoppa fisket av torsk som politiker beslutat om och miljövänner samt forskare föreslagit kommer inte att förbättra läget. Att stoppa fisket av sill under sommaren kommer inte heller att förbättra läget för torsken utan snarare försämra det genom att öka mängden fisk i södra Östersjön.
Det som istället skulle behövas är att storleksselektion inom torskfisket togs bort och att små torskar fångades för att minska antalet små fiskar och därmed också konkurrensen om maten. Dessutom borde kvoterna på skarpsill öka så att skarpsillsbeståndet kan minskas för att ge utrymme åt ökade sillbestånd och ökad torskbestånd. Slutligen måste ett omfattande fiske på spigg komma igång för att fiska ner det beståndet vilket skulle gynna kustlevande rovfiskar som gädda och gös och sannolikt även torsken. För att minska spridningen av parasiter så måste licensjakt på säl införas.
Det hjälper inte att sluta fiska torsk och det hade heller hjälpt att sluta fiska torsk år 2002 som Isabella Lövin tror. Vad som däremot sannolikt varit bra hade varit om det storleksselektiva torskfisket aldrig införts då det förvärrat problemen. Dessutom skulle skarpssillskvoten och skarpsillsfisket ökats kraftigt för länge sen samtidigt som sillfisket borde dragits ner.
Grundproblemen som orsakat matbristen är dock döda bottnar på grund av syrebrist vilket orsakas av övergödning och varmare hav. Varmare hav orsakas i sin tur av klimatförändringar.
