Först vettiga åtgärder – sen kameraövervakning

Det finns problem inom danskt och svenskt fiske som behöver lösas. Uppgradering av fångsten i det svenska räkfisket, stora bifångster och olagliga utkast i det danska kräftfisket (jomfruhummerfisket) och felaktig rapportering inom det pelagiska fisket.

Principiellt har jag inget emot kameraövervakning av fångsten på en båt men kameraövervakning kan inte lösa de problem som finns. Övervakning där den som arbetar ombord syns i bild med mer än händerna ser jag dock som djupt problematisk, som ett grovt intrång i den personliga integriteten.

Orsakerna till problemen är ganska enkla att förstå, överkapacitet med lönsamhetsproblem som ett resultat i det svenska räkfisket. Bristande artselektivitet i fiskeredskapen i det danska kräftfisket (jomfruhummerfisket) vilket ger stora bifångster och utkast, felaktiga vetenskapliga beståndsuppskattningar och därmed också felaktiga kvoter när det gäller skarpsill och sill i Östersjön vilket resulterar i felrapportering.

Metoder för att åtgärda dessa problem finns också. Individuella överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ) bör införas i det svenska räkfisket så att fiskerikapaciteten kan anpassas till resursen. Kameraövervakning kan inte lösa detta problem.

Krav på artselektiva redskap i allt kräftfiske med trål i Kattegatt och Skagerak för att minska bifångstens och utkasten är också nödvändig. Kameraövverakning kan möjligtvis delvis lösa detta problem.

Slutligen behövs en förändring av processen för att bedöma beståndens storlek när det gäller sill och skarpsill. För att kompensera flera års felaktiga beräkningar (som blivit extra mycket fel genom felrapportering) bör skarpsillskvoten i Östersjön direkt skrivas upp med cirka 30% och sillkvoten i centrala Östersjön skrivas ner med cirka 30%. Kameraövervakning kan inte lösa detta problem.

Ovan nämnda saker, TFC, artselektiva redskap och förändring av processen för beståndsbedömning bör genomföras innan kameraövervakning en i tanken kan genomföras.

För att göra det ännu lättare att följa alla regler om landningsskyldighet (utkastförbud), minsta storlek och kvoter bör också byten av fiskerättigheter mellan Danmark och Sverige underlättas så att de i praktiken blir lika lätt som inom ett enskilt land. Det bör också vara accepterat att byten mellan länderna får ske även när ett land saknar kvot. Något som exempelvis gäller vitlinglyra (sperling) och Sverige. För att detta ska var möjligt krävs naturligtvis att TFC också införs i det demersala svenska fisket (fiske efter bottenlevande arter).

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!