Statusen för torsk i Kattegatt och östra Östersjön och för hälleflundra i Västerhavet är enligt ICES så dålig att arterna inte bör fiskas alls. Utvecklingen är mer positiv för makrill, långa och nordhavsräka. Det visar SLU:s årliga översikt ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten”, som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
Rapporten tas fram av institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet och beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.
Rapporten presenterar också SLU:s och Internationella havsforskningsrådets (ICES) biologiska råd för förvaltning av bestånden och av hur mycket som kan fiskas. I ICES rådgivningsarbete deltar ett 50-tal forskare från SLU Aqua.
– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie von Wachenfeldt, som är miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser och vetenskaplig redaktör för rapporten, i ett pressmeddelande.
En del yrkesfiskare menar dock att tillståndet för räka inte är så positivt som ICES uppger och de är mycket tveksamma till den kraftiga ökningen av kvoten. ICEs rådgivning för räka går kraftig upp och ner. Sådana svängningar är dåliga för yrkesfisket som hellre skulle ha en större stabilitet i kvoterna med mindre svängningar.
Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där ICES ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent. Även dessa rekommendationer kan ifrågasättas. Att torskens status är dålig är däremot oomtvistat. Men det är faktiskt tveksamt om huruvida ett fiskestopp är rätt åtgärd.
–Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie von Wachenfeldt.
När det gäller torsken tycker jag att en feghet hos forskarnas lyser igenom och Wachenfeldts uttalande visar på detta. Det är visst klarlagt hur saker och ting samverkar. Syrebristen och övergödningen ger brist på mat när torsken är liten samt brist på lekområden. Resultatet har blivit många men små torskar vilket i sin tur ökar bristen på mat. Svältande torskar blir lätta offer för parasiter som sprids av en allt för stor sälstam och i sin tur bidrar parasitangreppen till svälten. Utan omfattande säljakt har torsken i Östersjön ingen chans. Utan klimatåtgärder har torsken i Östersjön heller ingen chans.
En omfattande säljakt är vad ICES och forskarna från SLU Aquas borde rekommendera om nu ekosystemsansatsen ska tillämpas. Kanske vore det också lämpligt att fiska ner det stora beståndet av undermålig torsk för att hälsan hos de kvarvarande och matbristen ska kunna åtgärdas. Men sådana åtgärder är uppenbarligen något som forskarna i sin uppenbara brist på mod inte vill föreslå.
I Kattegatt och Öresund vill ICES minska fisket av rödspätta medan de vill öka fisket av rödspätta i Skagerak och Nordsjön. Idag fiskas bara 10-15% av den svenska rödspättekvoten upp så även med sänkta kvoter skulle det finnas ett stort utrymme för ökat fiske. I SLU Aquas pressmeddelande är informationen totalt felaktig på denna punkt.
Däremot så vill ICES se minskat fiske av rödtunga i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt vilket dock är ett problem eftersom rödtunga är en okvoterad art i Skagerak och Kattegatt, dvs fisket är fritt. Också för sej, kummel och havskräfta rekommenderas minskade kvoter. Även med minskad kvot för havskräfta kan fisket dock öka då bara hälften av kvoten utnyttjas.
För gös och gädda som bland annat är populära arter för fritidsfisket längs östersjökusten så anser experterna vid SLU att fångsterna av båda arterna bör minskas. Fångsterna av gös och gädda bör inte heller öka i de stora sjöarna.
–När det gäller arter som exempelvis gädda, gös och abborre är fritidsfiskets uttag betydligt större än yrkesfisket, och får en allt större betydelse för fiskebestånden. Men vi skulle behöva bättre data för att bättre kunna utvärdera beståndsutvecklingen från år till år, säger Eddie von Wachenfeldt.
Det som skulle behövas är väl knappast bättre data. Det är känt att fritidsfisket fångar för mycket gädda och gös. Det som behövs är inskränkningar i fritidsfisket. Wachenfelts uttalande är inget annat än ytterligare ett typiskt exempel på fegheten hos svenska forskare.
Rapporten bygger på data insamlad från yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare. Analyserna använder dock i flera fall troligen helt felaktiga beräkningsmodeller (det har exempelvis visat sig tydligt vad det gäller makrillbeståndet där ICES beräkningar och rekommendationer förra året, 2019, var totalt felaktiga).
–En uppföljning av beståndens utveckling och vetenskapligt baserad rådgivning krävs för att få till en hållbar förvaltning. Rapporten ger även en lite bredare kunskap om olika bestånds utveckling, om vad som påverkar beståndens status och hur detta i sin tur påverkar andra arter, miljöer och ekosystemstjänster. Detta är viktigt för genomförandet av ekossystemansatsen som syftar till att uppnå en ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i fiskeförvaltningen, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Ljunghagers uttalande är däremot inte nåt exempel på feghet. Istället är det ett exempel på ett byråkratiskt nonsensuttalande. Inget av det han säger betyder nånting i verkligheten. Det är bara snack och ingen verkstad för just nu funderar regeringen och HaV på hur försörjningsmöjligheterna för det småskaliga fisket ska kunna inskränkas. Och om inte säl- och skarvjakt är ett alternativ i förvaltningen, vilket det inte är, så skiter faktiskt HaV i ekosystemansatsen och därmed är Ljunghagers prat bara nonsens även på den punkten.
