Svartmunnad smörbult bör ses som en blivande resurs

Ett problem på västkusten är bristen på fisk. Orsaken till det är ett överfiske som ägde rum på 1980-talet, för 40 år sen, som ledde till att torsken försvann. Anledningen till att rödspättan försvann 20 år senare är lite mer oklar men förändringar i gödningsbalansen kan vara en orsak. Då hade reningsverken byggts ut så att mängden fosfor som släpptes ut minskade medan det fortfarande släppte ut lika mycket kväve som innan.

Även annan fisk som vitling, kolja, sej med mera har minskat i innerfjordarna. Men under senare år har nya fiskarter uppenbarat sig. I Nordre älvs mynning (innanför Marstrandssskärgården, Rörö, Knippla och Björkö) och Göta älvs mynning är vattnet bräckt och skiktat precis som i Östersjön. Det missgynnar utpräglade saltvattensarter men är perfekt för svartmunnad smörbult som anses vara en invasiv art. Samtidigt har havstemperaturen stigit vilket missgynnar kallvattenarter som torsk och kanske är det en av anledningarna till att torskbeståndet längs bohuskusten och i innefjordarna inte återhämtar sig.

En art som däremot ökat i antal längs kusten är kummel, en art anpassad för varmare vatten än torsken. Det är en mycket bra matfisk och borde kanske fiskas mer. En mycket liten del av kvoten fiskas upp samtidigt som kvoten är nästan lika stor som torskkvoten i Skagerak. Samma problem som kummeln, dvs kvoten fiskas nästan aldrig upp, gäller också torsk, kolja, vitling och rödspätta i Skagerak och Kattegatt för att nämna arter med lite större kvot. Det mer kustnära fisket utnyttjar uppenbarligen inte de fiskemöjligheter som de har. En orsak till detta är för många båtar med för gamla ägare som inte fiskar för sin försörjnings skull utan för skojs skull när de har lust. En annan anledning är att fisk i huvudsak landas som bifångst vid kräft- och räktrålning. Det finns mycket få båtar som ägnar sig åt riktat fiskfiske. Tidigare har det funnits båtar som bedrivit riktat fiske på rödspätta med snurrevad. De senaste åren har inget egentligt sådant fiske förekommit.

Fångad fisk i Skagerak 2019, art, ton, andel av kvot

  1. Sej, 541, 91% (Skagerak och Kattegatt)
  2. Torsk, 355, 50%
  3. Rödtunga, 116, okvoterad art
  4. Kolja, 93, 47% (Skagerak och Kattegatt)
  5. Rödspätta, 41, 5%
  6. Vitling, 22, 17% (Skagerak och Kattegatt)

För kummel har jag inga siffror för 2019. Men hittills i år har 13 ton fiskats vilket motsvarar 5% av kvoten. Hittills i år har 40% av torskkvoten landats (116 ton), 12% av koljan (26 ton), 5% av rödspättan (35 ton), 25% av sejen (114 ton) och 6% av vitlingen (8 ton).

Fisket vid kusten och i Skageraks utsjö är idag inget problem för fiskbestånden. Det är så litet att det knappt märks. Däremot är säl och skarv troligen ett problem i framförallt innerfjordsområden där det fortfarande finns små lekbestånd av torsk och annan fisk.

Svartmunnad smörbult har möjlighet att breda ut sig där vattnet är lite mindre salt och det är också där den hittats på Västkusten, i det bräckta vattnet i Nordre älvs och Göta älvs mynningar. Salthalterna i vattnet där motsvarar Östersjöns. Eftersom svartmunnad smörbult är en bra matfisk och knappast kan stoppas från att sprida sig så vore det bra om den istället kunde börja fiskas. Kanske kan svartmunnad smörbult avhjälpa bristen på fisk på vissa kuststräckor. Det skulle kanske kunna förbättra det ekonomiska läget för det kustnära fisket.

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!