Längs Sveriges Östersjökust har antalet gäddor minskat med över 90 procent i provfisken under 2000-talet. I sitt examensarbete vid SLU visar Rebecka Svensson att gäddornas nedgång har skett i samband med ökande lokal förekomst av gråsäl. Dietanalyser bekräftar att gäddan är en viktig del av sälens föda i skärgården, och att den ökande sälstammen kan vara en bidragande orsak till att gäddorna minskat.
Fiskeriförvaltningen har främst fokuserat på fiskets effekter på fiskbestånden, eftersom fisket stått för de största uttagen. I takt med att säl och skarv ökat har behovet att förstå även deras effekter på fiskbestånden blivit allt viktigare. Gråsälen är Östersjöns viktigaste toppkonsument och beståndet har inte varit så stort som det är nu sen början på 1900-talet. I takt med ökningen har sälen börjat röra sig längre in i skärgårdarna och blivit en allt vanligare syn i grunda innervikar, samma vikar som gäddan trivs i.
– Gäddan uppvisar en stadigt nedåtgående trend. Vi ser minskningar i antal men också en minskande maxstorlek, säger Rebecka Svensson, som gjort sitt masterarbete (examensarbete) vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), i ett pressmeddelande.
I sitt masterarbete har Rebecka Svensson analyserat data från flera olika källor för att få en helhetsbild. Rebecka har sammanställt uppgifter från provfisken, tävlingsfiske, sälräkningar och analyser av sälens födoval inne i skärgården.
För att ta reda på hur stor del av gråsälens föda som bestod av gädda samlades sälspillning från viloplatser, och maginnehåll från skjutna och självdöda sälar, inifrån skärgården i Uppsala och Stockholms län. Analysen visade att gädda fanns i en femtedel av de 58 proverna. Sett till vikt var gädda gråsälens tredje viktigaste bytesart (20 %), efter abborre (46 %) och sill/strömming (24 %). Sälens födoval i innerskärgården skiljer sig därmed tydligt från ytterskärgården, där sälen främst äter sill/strömming.
För att få en bild av gäddbeståndens utveckling längs svenska kusten analyserades data från nätprovfisken, genomförda längs kuststräckan från Stockholms län i norr till och med Blekinge län i söder. Analyserna visade att i början av 2000-talet fångades i genomsnitt nästan 15 gånger fler gäddor i nätprovfiske än under 2019 i dessa län.
– Den här studien visar att gäddan minskat på ett oroväckande sätt längs kusten. Rebeckas analyser visar att nedgångarna skett i takt med att tätheterna av säl ökat längs Östersjökusten, och att sälens predation sannolikt utgör en viktig förklaring till att gäddan minskat. Hennes masterarbete ökar vår förståelse för gäddans situation i Östersjön och sälens påverkan, säger Ulf Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och handledare till Rebecka.
Kännedom om hur arter påverkar varandra är viktig för att kunna vidta effektiva åtgärder för att stärka bestånden av rovfisk i Östersjön, vilket även underströks i miljömålsberedningens nyligen utkomna betänkande om den svenska havsmiljöförvaltningen.
– Ett viktigt mål för havsmiljöförvaltningen är att stärka bestånden av rovfiskar, eftersom de står för ett flertal värdefulla ekosystemtjänster. För att veta vilka åtgärder som är effektiva behöver vi en systematisk kunskapsuppbyggnad även av toppredatorernas påverkan på fiskbestånden och då är den här studien en viktig pusselbit, säger Ulf Bergström.
Med tanke på att gråsälen främst äter sill/strömming är det så att den också påverkar bestånden av kustlekande strömming rejält även om det inte är bevisat. Att gråsälen påverkar abborrbestånden i grunda vikar på samma sätt som den påverkar bestånden av gädda går det nog också att konstatera.
Läs också: Förvånansvärt intressant om fisk- och skaldjursrapport
