Riksdagen har beslutat om trålfiskeförbud innanför territorialvattengränsen. Fast förslaget som beslutats i riskdagen innebär i praktiken nästan ingenting. Förutom att det möjligtvis slår ut ytterligare ett småskaligt fiske i Sverige.
Sportfiskarna tycks ha insett att riksdagsbeslutet om trålfiskeförbud inte betyder nåt. De kräver återigen att den kustnära kräft- och räktrålningen i Kattegatt och Skagerak ska förbjudas. Det är i praktiken det enda kvarvarande småskaliga yrkesfisket i Halland då burfiske endast är lönsamt om det kombineras med restaurangverksamhet, egen fiskhandel eller direktförsäljning till konsument. Detta kräver dock en stor stad eller mängder med turister. Bara ett fåtal burfiskare kan överleva med hjälp av sånt. Sportfiskarna vet inte vad de pratar om på denna punkt.
Dessutom försvinner service i hamnarna såväl uppköpare och grossister om trålfisket försvinner. Burfiskarna förlorar många möjligheter att sälja sina fångster och de flesta har inte möjlighet att börja med nån kompletterande verksamhet då det inte finns utrymme för mer än ett fåtal restauranger och fiskhandlare.
Burfiske kan varken sysselsättningsmässigt eller ekonomiskt ersätta trålfisket av kräfta. Sportfiskarnas resonemang om detta bygger inte på verkligheten. Det är fria fantasier utan relevans. Ett trålfiskeförbud enligt sportfiskarnas modell skulle slutgiltigt innebära döden för fisket i Halland och i norra Bohuslän. Det är uppenbarligen vad Sportfiskarna verkar vilja uppnå.
Sen har ju uppenbart Sportfiskarna samma felaktiga bild av den faktiska omfattningen av trålfiskeförbudet som Jan Ohlsson i tidningen Fisheco. Av en organisation med massvis av anställda kan en kräva mer än så.
Läs mer:
