Säl och skarv utgör stora hot mot ett antal fiskarter i framförallt Östersjön. Dessutom utgör säl och skarv ett allvarligt hot mot småskaligt och kustnära fiske. Detta enligt rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten 2021”. Ett av de fisken som berörs av hotet är det ekonomiskt lönsamma och framgångsrika siklöjefisket i Bottenviken. Säl står för 80% av dödligheten när det gäller siklöja och det hotar möjligheterna att överhuvudtaget bedriva fiske.
För kustnära småskaligt fiske i Östersjön är abborre, gös och gädda viktiga arter. Dessa arter är framförallt hotade av skarven som lokalt kan äta så mycket abborre, gös och gädda att fiske inte är möjligt. Förutom att äta stora mängder stjäl sälen också fångsten direkt ur garnen (näten). Dessutom skadar de ofta redskapen. Vid sidan av de fiskarter jag nämnt drabbas torsken och torskfisket längs Östersjökusten av detta.
Säl sprider också parasiter vilket bidragit till det dåliga tillståndet för torsken i Östersjön.
När det gäller fisket av sik och lax är sälen också ett stort problem. Nya fiskredskap har tagits fram föra att ändå möjliggöra ett visst fiske.
Abborre
Av det totala uttaget av abborre i Östersjön (alla länder) bedöms fisket stå för cirka 36 procent, fåglar cirka 51 procent (av vilket skarven står för knappt 40 procent) och sälen cirka 13 procent. Siffrorna är osäkra uppskattningar. Fisket är i huvudsak fritidsfiske och andelen är antagligen underskattad. Sälens andel av fiskeridödligheten för abborre är låg medan skarvens andel är hög. SLU menar i sin senaste rapport att på grund av dåliga data om fritidsfisket fångster och hur mycket abborre som faktiskts dödas av säl och skarv så får fisket av abborre inte ökas.
Gädda
Tillgängliga data för att bedöma beståndsstatusen hos gädda längs Östersjökusten tyder på att bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdar och längs öppna kuststräckor är kraftigt försvagade, och att de sannolikt har varit minskande under de senaste 20–30 åren. Förekomsten av årsyngel av gädda i dessa områden är mycket låg. I Östersjöns innerskärgårdar fungerar rekryteringen i allmänhet bättre och här finns också generellt goda bestånd av vuxen gädda.
Nedgången i gäddbestånden är delvis en konsekvens av ökad dödlighet hos ägg och yngel till följd av predation, och konkurrens, från ökande bestånd av storspigg. Gädda är dessutom en viktig bytesart för säl och skarv i Östersjön och predationen från dessa arter är betydande och klart högre än fiskets, särskilt i Egentliga Östersjön. Det fiske som finns är i huvudsak fritidsfiske. Den största påverkan på gäddbestånden kommer i dagsläget från den ökande predationen från säl, skarv och spigg.
Fisket (dvs fritidsfisket) av gädda i Östersjön bör enligt SLU minskas och i Bottniska viken får det inte ökas. Detta på grund av den höga dödligheten på grund av säl och skarv samt otillräcklig kunskap om fritidsfisket.
Gös
Förutom dödlighet kopplat till fisketryck från både yrkes- och fritidsfisket kan predation från säl och skarv påverka gösbestånden negativt. Mängden gös som konsumeras av säl och skarv i Östersjön kan vara minst lika stor som uttaget från yrkesfisket. Under 2020 rapporterades det i svenska yrkesfiskares loggböcker att 90 procent av näten som fångat gös hade en sälskada av varierande grad.
Mängden rapporterad sälskadad gös var också 44 procent av den totala fångsten vid nätfiske. Andelen är troligen ännu högre, då fall där sälar har ätit hela fiskar och avlägsnat dem från näten inte kan rapporteras. Det är oklart exakt vilken betydelse ökande säl- och skarvpopulationer har för gösbestånden. Skarvens konsumtion kan påverka gösbestånd lokalt, men effekterna varierar stort mellan områden i Sverige, Finland och Tyskland.
Fisket av gös som främst utgörs av fritidsfiske bör enligt SLU minskas i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken på grund av den höga dödligheten på grund av skarv och dåliga kunskaper om fritidsfiskets uttag.
Lax
Kunskapsbrist råder om vilken betydelse predation från de ökande populationerna av säl och skarv har för de olika laxbestånden i Östersjön. Undersökningar har dock visat att lax är en relativt vanlig bytesfisk för gråsäl och att sälarnas uttag av lax är av samma storleksordning som det sammanlagda yrkes- och fritidsfisket.
ICES (Internationella havsforskningsrådet) menar att det havsbaserade laxfisket (inte fisket vid kusten) bör vara noll. I Sverige handlar det i stort sett bara om fritidsfiske.
Piggvar
Även gråsälarnas konsumtion av piggvar kan ha betydelse för artens minskade tätheter då denna predation visat sig vara i samma omfattning som yrkesfiskets landningar i vissa delar av Östersjön. Ökad kunskap om vilken betydelse piggvar har i födovalet hos större rovdjur som säl och skarv behövs för att bättre förstå vilka faktorer som påverkar piggvarsbeståndet i olika områden. På grund av brist på data anser ICES att fisket av piggvar bör minska.
Sik
Fisket efter sik försvåras kraftigt av störningar från säl, framför allt genom att sälen äter av fångsten och skrämmer bort fisk från redskapen. I Bottenhavet har yrkesfiskarna i vissa fall slutat låta näten stå ute över natten och vittjar i stället samma dag för att undvika störningar från säl.
Mängden säl i Östersjön har ökat sedan senare hälften av 1980-talet och sik är ett viktigt bytesdjur för särskilt gråsälarna. I Bottenhavet utgör sik den näst vanligaste bytesarten (11 procent) i biomassa efter strömming. Beräkningar har visat att gråsälens konsumtion av sik (2 100 ton) i Östersjön överskrider yrkesfiskets totala uttag av sik (1 500 ton).
Det ökande antalet sälar har även en direkt påverkan på sikfisket genom skador på redskap och förlorade fångster. Det behövs bättre underlag om hur sälstörningar påverkar yrkes- och provfiskestatistiken. Mer detaljerad information om förekomst och födoval hos gråsäl och vikaresäl är önskvärt för att kunna bedöma i vilken omfattning sälarna påverkar sikbeståndet.
SLU menar att sikfisket inte kan öka i Östersjön och Bottenhavet men att det kan öka i Bottenviken. Sälpredationen tycks vara den stora orsaken till att de föreslår minskat fiske.
Siklöja
Mellan 1990 och 2020 har det uppskattade antalet vikaresälar i Bottenviken minst femdubblats, men det faktiska antalet är osäkert. Vikaresälarnas årliga konsumtion av siklöja i Bottenviken är av minst samma storlek som yrkesfiskets landningar och har troligen därmed också en inverkan på siklöjebeståndet.
Andelen siklöja (1– till 3–åriga fiskar) som dör på grund av fisket och säl har varierat sedan början på 1990-talet. Dödligheten har successivt ökat sedan 2014 till 0,83 år 2020. Av denna totala dödlighet står säl för ungefär 80 procent av uttaget och fisket för 20 procent. SLU menar att siklöjekvoten för fisket bör vara noll på grund av den höga sälrelaterade dödligheten.
Strömming (sill)
Medelvikten av strömming (sill) i Bottenhavet minskade för alla åldrar i början av 1990-talet, liksom för andra sill/strömmingsbestånd i Östersjön. Sedan början på 2000-talet har tillväxten stabiliserats på en lägre vikt för yngre individer (1–3 år), medan den har ökat något igen för äldre individer (3–10+ år). Forskningen visar att denna förändring har flera orsaker. Förutom fisket så är det en påverkan av gråsälens ökande antal (de konsumerar större strömmingar) och förändringar i tillgången på föda (med ökad konkurrens om föda).
Säl och skarv påverkar storleken på sälbeståndet marginellt men det kan i vissa områden kraftigt påverka de lokala lekbestånden vid kusten. Detta kan äventyra kustnära småskaligt fiske med garn.
Torsk
Både sillen och skarpsillen har förflyttat sig norrut i Östersjön under senare år på grund av varmare vatten vilket gör att den inte helt överlappar med torskens utbredningsområde. Detta innebär en minskad förekomst av bytesfisk i området där torsken uppehåller sig.
Även en kraftig ökning av parasiterade torskar är tydlig för torsk från östra beståndet. Ökningen av parasiter i torsken kan relateras till den ökande gråsälspopulationen i Östersjön under senare år. Det är dock oklart vilken av faktorerna som i huvudsak har störst effekt på den försämrade situationen för torsken i Östersjön och hur de samverkar.
Säl äter också stora mängder torsk och stjäl ofta fångsten från garnen. Redskapen och fångsten förstörs. ICES anser att torsk i Östersjön inte ska fångas alls.
Säl, skarv och spigg
Säl, skarv och spigg påverkar enligt SLU bestånden av abborre, gädda, gös, lax, piggvar, sik, siklöja och torsk så att det blir ett hot mot det småskaliga kustnära fisket i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.
Enda möjligheten att åtgärda problemen är att öka jakten på skarv och säl och fisket av spigg.
Läs mer:
