Två sågverksägare och en journalist som alla heter Ravanis som tror de är experter på fiske har skrivit en debattartikel i Expressen och Fiskejournalen som i huvudsak består av felaktiga uppgifter, falska påståenden och och rena fantasier. De påstår exempelvis att Rååfiskarna på 1890-talet drev igenom trålfiskeförbud i Öresund för fiskbeståndens skull. Det är inte sant utan ett rent påhitt.
Faktum är att ett trålfiskeförbud längs kusten i hela Sverige infördes i början av 1900-talet. Detta kom som en följd av krav från yrkesfiskare i Bohuslän, Halland och Skåne. Det var alltså inte ett specifikt krav från Rååfiskarna som ledde till trålfiskeförbudet. I Öresund var det dock annorlunda, där förbjöds inte trålfiske förrän 1932 och då på grund av den omfattande fartygstrafiken. Debattörerna Ravanis har alltså hittat på nåt som aldrig hänt.
Vidare påstår de att det första industrifisket skedde för 100 år sen i form av ångtrålning. Det är naturligtvis rena tokstollerierna. Industrifiske är fiske för industriändamål och inte för konsumtion. Det första kända industrifisket är det bohuslänska sillfisket på 1700-talet. Det skedde med framförallt landvadar och garn för att tillverka tran till gatubelysningen i europeiska storstäder. Klanen Ravanis har uppenbarligen en mycket begränsad kunskap om fiskerihistoria.
Fiskebåtar och yrkesfiskare
Sågverksägarna Ravanis påstår vidare att det Sverige idag finns en handfull gigantiska trålfiskebåtar och ett litet antal kustnära yrkesfiskare som i stort sett använder samma redskap som Rååfiskarna gjorde i slutet av 1800-talet. Även detta påstående är helt felaktigt. Det är helt enkelt en ren lögn.
När det gäller antalet fiskare i dagens Sverige finns det cirka 500 yrkesfiskare som arbetar på omkring 80 stora och små trålare som fiskar i Nordatlanten, Norska havet, Nordsjön, Skagerak, Kattegatt, Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. De är fördelade på 30 siklöjetrålare, ett tiotal större svenska trålare som är flaggade i andra länder, ett tiotal större pelagiska trålare och cirka 30 mindre pelagiska trålare i framförallt södra Östersjöområdet men även några få på Västkusten. Totalt 60 mindre kustnära trålare och ett tjugotal större trålare. Av dessa trålare ägnar sig en handfull av de utlandsflaggade och en handfull av de svenskflaggade enbart åt industrifiske. De flesta bedriver både konsumtionsfiske och industrifiske.
Små trålare
Dessutom finns det omkring 400 fiskare som arbetar på cirka 200 mindre trålare om ägnar sig åt kustnära och småskaligt fiske av kräfta, räka och bottenlevande fisk. De fiskar främst i Skagerak men några fiskar i Kattegatt . Dessutom finns ett par ganska stora båtar som ägnar sig åt fiske av bottenlevande fisk i Skagerak och Nordsjön. Slutligen har vi cirka 400 fiskare som arbetar på båtar som fiskar med bur eller garn. I samtliga kategorier av yrkesfiskare återfinns de flesta i Bohuslän och Göteborg. Debattörerna Ravanis har faktiskt noll koll på svenskt fiske.
De flesta trålare är små båtar med en eller två som arbetar ombord. Några har tre. Bara ett tjugotal trålare har fler som arbetar ombord. En stor nackdel med de små garnfiske och burfiskebåtarna är att arbetsmiljö ombord är mycket sämre än arbetsmiljön ombord på trålare. Arbetet är mer slitsamt och i längden klarar mycket få av arbetet på dessa båtar utan att få arbetsskador.
Miljö- och klimatvänligt fiske
Att garnfiske skulle vara bättre för miljön är trålning är också tveksamt. Garnfiske fångar stora mängder fåglar och däggdjur som bifångst. Det gör inte trålare. De som använder bottentrål orsakar vissa skador på botten om de fiskar på lerbottnar men nästan inga skador på sandbottnar. De som fiskar med pelagisk trål vilket de stora trålarna göra orsakar inga bottenskador, fångar inga fåglar eller havsdäggdjur och drar minst bränsle per fångad mängd fisk.
Sågverksägarna Ravanis påstår också att småskaligt fiske inte utrotar några fiskbestånd. Detta är inte heller sant. Sanningen är att de flesta fiskbestånd som blivit utrotad eller nästan utrotade i huvudsak har fiskats i fisken som idag skulle anses som småskaliga eller mycket småskaliga. De värsta fiskeredskapen när det gäller detta är inte heller trål utan fasta bottensatta garn.
Småskaligt fiske
Dessutom påstår sågverksägarna Ravanis att det finns planer på att förbjuda det småskaliga fisket. Vilket förstås är en ren lögn. Det finns naturligtvis inga såna planer. De begränsningar som eventuellt kommer att införas i nordvästra Skånes kustvatten handlar om att skydda tumlare och sjöfåglar som ju tas som bifångst i garnfiske. Dessa åtgärder slår självklart mot det småskaliga fisket i området men det har ingen koppling till det storskaliga fisket eller fiskbeståndens storlek. Något storskaligt fiske förekommer i stort sett inte i det aktuella området. Kanske är så att sågverksägare bör låta bli att skriva debattinlägg om saker de inte verkar veta nånting om.
Slutligen så förekommer det idag inget överfiske i svenska vatten av svenska yrkesfiskare. Alla sådana påståenden är i de flesta fall en ren lögn. Fantasier. Påhitt. Der kan dock kanske finnas ett fiske där det är sant. Räkfisket i Skagerak.
Läs mer:
- Ganska omfattande trålfiskeförbud i svenska fiskevatten
- Det finns redan tillräckligt med trålfiskeförbudsområden i Västerhavet
- Existerande fiskefria områden i Sverige
- Nya fiskeregleringar i marina skyddsområden
- Trålfiskeförbud mer omfattande i Sverige än i Danmark
- Industrifiske, fabrikstrålare och pelagiskt fiske
- Garnfiskeförbud i nordvästra Skåne?
- Det danska fiskets miljö- och klimatvänlighet
- Bästa fisket ur klimat- och miljösynpunkt
- Kommuner och storföretag missgynnar det kustnära fisket
- Sveriges mest miljövänliga fiskebåtar
- Miljövänligt fiske – flyttrålsfiske
- Miljövänligt fiske – snörpvadsfiske
- Kvotkungar bedriver det miljövänligaste fisket
