I Sverige har de miljö- och klimatmässiga konsekvenserna av olika fiskemetoder inte undersökts vetenskapligt. Däremot har det gjorts undersökningar i Danmark. DTU Aqua har producerat en rapport med resultaten. Det som har betydelse för både miljö- och klimatpåverkan är hur mycket som fiskas, vilket redskap som används och på vilken sorts botten det fiskas. För vissa redskap och arter finns ingen redovisning då det saknas uppgifter eller för att fisket är för litet.
Klimatvänlighet
Klimatvänligt fiske handlar om bränsleförbrukning. Ju mindre bränsleförbrukning i förhållande till fångad mängd fisk ju klimatvänligare är fisket.
Det klimatvänligaste fisket är musselskrapning, pelagiskt fiske med snörpvad (ringnot), fiske av skarpsill (brisling) med pelagisk trål (flyttrål), fiske av tobis med bottentrål (semipelagisk trål), fiske av sill och makrill med pelagisk trål (flyttrål) och snurrevadsfiske med skotsk snurrevad.
Av dessa fisken förekommer enbart pelagiskt fiske med snörpvad (ringnot), fiske av skarpsill med flyttrål, fiske av tobis med bottentrål (semipelagisk trål), fiske av sill och makrill med pelagisk trål (flyttrål) och snurrevadsfiske med skotsk snurrevad i Sverige. Det sistnämnda bara ibland och det finns bara en båt som är utrustad för sådant fiske. Det handlar i huvudsak om storskaligt fiske med undantag av snurrevadsfiske. Ju större en pelagisk fiskebåt är ju mer klimatvänlig är den.
Det värsta fisket ur klimatsynpunkt är bottentrålsfiske av kräfta (jomfruhummer), bottentrålsfiske av räka, bomtrålsfiske av hästräkor, fiske av sperling (vitlinglyra) med bottentrål (semipelagisk trål), bottentrålfiske efter fisk (torsk, kummel, rödspätta etc) och garnfiske av fisk (torsk och rödspätta). Allt utom bomtrålsfiske och fiske av sperling förekommer i Sverige.
Garnfiske av bottenlevande fisk är alltså precis lika dåligt för klimatet som bottentrålning av fisk. Bottentrålning av kräfta och räka är sämre.
Miljövänlighet
När det gäller miljövänlighet så handlar det framförallt om påverkan på bottnarna.
Det överlägset mest miljövänliga fisket är pelagiskt fiske med snörpvad och pelagiskt fiske med flyttrål. Det har noll bottenpåverkan. Detta är i huvudsak storskaligt fiske. Därefter kommer garnfiske av fisk, fiske med burar, tinor och ryssjor samt fiske med backor (långrev, långlinor) och fiske med krok (dörj, pilk etc). Detta är i huvudsak småskaligt fiske.
Det sämsta fisket ur miljösynpunkt är musselskrapning, bomtrålning av rödspätta, fiske av sperling (vitlinglyra) med bottentrål (semipelagisk trål), bottentrålning av räka, bottentrålning av fisk, bottentrålning av kräfta, snurrevadsfiske med skotsk snurrevad, och snurrevadsfiske med dansk snurrevad. Att snurrevadsfisket anses påverka kraftigt beror på att det påverkar mycket större ytor än bottentrålning och bomtrålning. Själva påverkan på bottensedimenten är lägre.
Garnfiske är alltså miljömässigt bättre än bottentrålning men sämre än pelagisk trålning. Snurrevadsfiske är något sämre än bottentrålning. Rent generellt är bottentrålning och bomtrålning på sandbotten bättre än bottentrålning på lerbottnar. Enligt andra undersökningar innebär bottentrålning på sandbottnar och grusbottnar i princip inga skador alls.
En annan miljöaspekt är borttappade redskap. Detta är vanligast i garnfisket men även vanligt i fiske med burar, tinor och ryssjor. Detta fiske är småskaligt. I trålfisket är borttappade redskap inget problem.
Hållbarhet
När det gäller ekologisk och biologisk hållbarhet så handlar det om hur mycket som fiskas i förhållande till beståndet och om bifångster. En del bifångster av fisk landas och är då i allmänhet inget problem men utkast anses vara ett problem. Bifångster av havsdäggdjur och fåglar anses dock alltid vara ett problem. I Danmark kontrolleras utkasten mer noggrant i de fisken där det anses finna stora problem med utkast. Dessa fisken är:
- Bottentrålsfiske i östra Östersjön
- Bottentråls- och snurrevadsfiske i Kattegatt och västra Östersjön
- Bottentråls- och snurrevadsfiske i Skagerak
- Bomtrålning i Nordsjön
- Bottentråls- och snurrevadsfiske i Nordsjön
- Räktrålning i Skagerrak och Nordsjön
Utkast
Utkasten är störst vid bottentrålning av plattfisk i västra Östersjön och Kattegatt, bottentrålning efter torsk i Östersjön (detta fiske förekommer dock inte längre), bottentrålning av kräfta i Kattegatt, snurrevadsfiske i Skagerak, bottentrålning av kräfta i Skagerak, bottentrålning av räka i Skagerak samt bomtrålning av hästräkor. Räktrålning sker alltid med ristförsedd trål vilket ger mindre bifångst och mindre utkast. Huvuddelen av utkasten i kräftfisket är kräfta (jomfruhummer), sandskädda (ising), rödspätta, vitling, knorrhane. Sandskädda och knorrhane är okvoterade och utkasten därmed lagliga, kräfta, rödspätta och vitling är lagligt av andra skäl men utkast av torsk är inte tillåtna.
Av dessa fisken förekommer alla utom bottentrålning av plattfisk i västra Östersjön och Kattegatt och bomtrålning av hästräkor i Sverige. Snurrevadsfiske dock bara i mycket lite utsträckning. I det svenska kräftfisket med bottentrål är fiske med ristförsedd trål vanligt men det förekommer inte alls i Danmark. Inte heller kräftfiske med bur förekommer i Danmark. I Sverige är det vanligt. Utkasten i kräftfisket med ristförsedd trål är mycket mindre än vid fisket med SELTRA-trål (den trål som används i Danmark).
Bifångster av fåglar är främst förekommande i garnfisket medan det är ovanligt i trålfiske. Garnfiske är i huvudsak ett småskaligt fiske. Även havsdäggdjur fångas i huvudsak i garnfisket medan det i princip inte förekommer i annat fiske.
När det gäller bifångster är bifångster av pigghaj och rockor ganska vanligt i garnfisket. Det förekommer även i fiske med långrev.
Fiskbestånden
När det gäller tillståndet för fiskbestånden är det enligt Internationella Havsforskningsrådet i huvudsak bra när det gäller pelagiska arter i Kattegatt, Skagerak, Nordsjön och Nordatlanten men mindre bra i Östersjön. För bottenlevande fisk och skaldjur är det mer blandat. De största utkasten totalt sett är rödspätta, sandskädda, skrubba, torsk, kräfta, vitling och räkor (exkl. hästräkor och nordhavsräkor).
När det gäller ekologiskt och biologiskt hållbart fiske ligger det pelagiska fisket återigen i topp.
Sammanfattning
Totalt sett är det pelagiska fisket det överlägset mest hållbara, klimatvänliga och miljövänliga fisket. Inga eller mycket små bifångster, ingen bottenpåverkan och minst bränsleförbrukning per fångad mängd fisk. Det pelagiska fisket är i huvudsak storskaligt. Det småskaliga fisket med burar, tinor och ryssjor kommer tvåa.
Sämst är bottentrålning av bottenlevande arter på lerbotten med icke-selektiva redskap och garnfiske. Speciellt kräftfisket (jomfruhummer fisket) utan ristförsedda trålar är problematiskt. Bottentrålsfisket är både storskaligt och småskaligt medan garnfisket i huvudsak är småskaligt.
Garnfiske är inte i närheten av att vara så miljövänligt som många tror när det gäller fiske av bottenlevande arter. Bifångsterna kan ibland och i vissa områden under vissa perioder vara omfattande. Fåglar, havsdäggdjur, hajar och rockor är förekommande bifångster liksom krabba andra fiskarter än målarten.
Läs mer:
- Kvotkungar bedriver det miljövänligaste fisket
- Det viktigaste svenska fisket är också det miljövänligaste
- Bästa fisket ur klimat- och miljösynpunkt
- Miljövänligaste fisken att äta – sill och lax
- Bästa matfisken kommer från det mest miljövänliga fisket
- Fiskens klimatpåverkan
- Utan bottentrålning – inget småskaligt svenskt yrkesfiske
- Det är inte bottentrålningen som är problemet
- Ny rapport visar att bottentrålning inte behöver ha så stora effekter på livet i havet
- Bottentrålning och skador på bottnarna
