World Wildlife Foundation (WWF) har gjort en undersökning av utkasten inom fisket i EU. Det konstaterar att att 60% av utkasten sker från båtar som fiskar med bottentrål eller snurrevad. 32% sker från båtar som fiskar med bomtrål. Enbart 8% av utkasten sker från båtar med andra redskap som burar, backor (långrev), dörja, pilk, garn, flyttrål, snörpvad med mer.
Dessutom visar WWF på att utkasten i huvudsak sker från små båtar, under 24 meter långa. De står för 38% av utkasten. Båtar där längden är okänd, i huvudsak handlar det om små fiskebåtar som fiskar med passiva redskap, står för 25% av utkasten.
De som står för de största andelarna av utkasten är båtar som fiskar med bottentrål eller snurrevad och är över 24 meter långa samt bomtrålare med okänd längd (förmodligen är de under 24 meter långa). Utkasten i det storskaliga pelagiska fisket med flyttrål är försumbara. Detta trots att det pelagiska fisket står för de största landningarna. Även utkasten i det pelagiska fisket med snörpvad är förhållandevis små. Sannolikt är det främst i snörpvadsfisket av tonfisk som utkast förekommer. Snörpvadsfisket av små pelagiska arter som sardin, sill och makrill troligen är behäftat med försumbara utkastmängder.
WWF:s förslag
Som en konsekvens av sin undersökning menar WWF att övervakningskameror (CCTV, REM) skulle göra mest nytta ombord på fiskebåtar som fiskar med bomtrål, bottentrål och snurrevad. Samtidigt är det välkänt att när bottentrålen är försedd med rist som i räkfisket i Skagerak eller delar av det svenska kräftfisket så är utkasten betydligt mindre än i bottentrål utan rist. Kanske vore det därför rimligt att bara kräva REM på fiskebåtar som fiskar med bottentrål utan rist, bomtrål och snurrevad.
Enligt WWF kan små båtar som fiskar med passiva redskap och de minsta båtarna som fiskar med bottentrål (under 12 meter) uteslutas från de båtar som bör förses med kameror. De menar också att det inte behövs vid pelagiskt fiske heller.
Stora pelagiska båtar har dock redan börjat införa REM på eget bevåg. Detta för att det i fisket av sill och skarpsill gör det lättare att ange hur stor del av fångsten som utgörs av skarpsill och sill. Dessutom går det att med hjälp av REM räkna bort icke-kvoterade arter (exempelvis spigg, sardiner och ansjovis) från kvoterna vilket annars är mycket svårt att göra.
Konsekvenser av WWF:s förslag i Sverige och Danmark
I Sverige finns det också ett problem med uppgradering av räkfångsten. Små räkor kasta ut så båtarna kan fånga mer stora räkor. Det problemet löses enklast genom att minska fiskeflottans storlek. Enda kända och fungerande sättet att göra det är att införa överförbara fiskerättigheter (TFC) i fisket. Det skulle ge minskat antal båtar vilket innebär att fiskeflottan/fiskerikapaciteten anpassas till resursen, dvs bestånden av och kvoten för räka.
Sammantaget skulle WWF:s förslag innebära att det är mycket få båtar i Sverige som skulle bli aktuella för övervakningskameror. Det handlar om kräfttrålare med en längd över 12 meter som vill fiska med trål utan rist. Vidare om räktrålare som ibland fiskar med fångstpåse efter tunneln (stängd tunnel) samt ett tiotal trålare som även ägnar sig åt fiskfiske vid sidan av räkfisket. Några bomtrålare finns inte i Sverige och det finns bara en båt som är utrustad för snurrevadsfiske.
Några andra fiskerier med stora risker för utkast finns inte i Sverige med möjligt undantag för garnfiske efter torskfiskar på Västkusten. Det är möjligt att också de båtarna skulle behöva REM-utrustning om WWF:s förslag infördes.
I Danmark skulle WWF:s förslag innebära att många båtar skulle behöva förses med utrustning för REM. Alla kräfttrålare med en längd över 12 meter. Dessutom alla fisktrålare och snurrevadsbåtar med en längd över 12 meter liksom alla bomtrålare med en längd över 12 meter. Även båtar med risk för stora utkast skulle omfattas. Något som skulle inkludera kräfttrålare och bomtrålare men en längd mindre än 12 meter. Danmark har redan beslutat att alla som fiskar kräfta med trål i Kattegatt och Skagerak ska ha kameror ombord.
