I Norge är fisket en mycket stor näringsgrens. Fisk och fiskprodukter är landets näst största exportvara efter fossila bränslen. Brottslighet inom fiskeribranschen i Norge kan därför påverka hela samhället. Det finns en mängd olika skepnader som den fiskerirelaterade brottsligheten kan ta. Några av dessa är olagliga utkast, miljöförstöring, svartlandningar, medveten felrapportering och svart arbetskraft.
Inom fiskerinäringen beräknas ca 10 procent av den globala fångsten kastas ut och inte landas. Utkast till stora värden finns även i det norska fisket. I Norge är utkast av kvoterade arter olagligt precis som det är inom EU och i Sverige. En konsekvens av utkasten är att fångsten varken registreras eller utnyttjas som en resurs. Det kan resultera i ett odokumenterat överfiske och att beståndens storlek överskattas.
När det gäller förstörelse av miljön till havs kan fisket bidra till det på flera sätt. Ett sätt är att redskap tappas bort och lämnas i havet med spökfiske som resultat. Spökfiske kan bidra til överfiske såväl som felaktiga beståndsberäkningar. Redskapen är av plast och fisket bidrar då även till nedskräpningen av haven och spridningen av mikroplaster till havens djur.
Svartförsäljning och olagligt fiske
Det är enligt den norska polisen mycket troligt att enskilda fiskare och företag som tar emot fisk är inblandade i systematisk under- och felaktig rapportering av fisk och skaldjur. Fiskebrottsligheten undergräver på dessa sätt konkurrensvillkoren i näringen, samhällets vinning av värdena i havet såväl som förvaltningen av fiskeresurserna.
De norska fiskresurserna och deras stora ekonomiskt värde lockar människor och företag som skaffar sig vinster
genom systematisk under- och felrapportering av fångst vid fiskmottagning. Det kan ske i samarbete med fiskarna. Alternativt genom att mottagarna av den landade fisken underskattar fångstens storlek eller -värde och på så sätt både lurar yrkesfiskarna och myndigheterna. Vid samarbete kompenserar mottagarna under- och felrapportering genom att betala ett högre pris för fångsten till yrkesfiskarna. Mottagarna får på så sätt mer råvara och fiskebåtarna kan fiska mer än de egentligen har kvot för. Det finns en stor mängd av metoder genom vilket detta organiserade fusk kan ske:
Bruk av pallevekter muliggjør omskrivning av sluttsedler. Videre kan produksjon hvor fisken bearbeides i flere ledd, legge til rette for avskrivning av en større andel fisk enn det som er reelt. Også omskriving av art gir økonomiske fordeler for både fisker og mottaket. Fiskeren får en pris som ligger over minstepris for innrapportert art mens mottaket betaler under halv pris for en vare som kan omsettes for full pris i markedet. Foretak som eier flere mottak eller kontrollerer flere ledd i verdikjeden kamuflerer under- og feilrapporteringen ved å flytte sjømat mellom foretakene. Fisk omsettes også svart gjennom tilsynelatende legitime foretak.
Vissa företag som systematiskt under- och felrapporterar använder sig även av utländsk arbetskraft som utnyttjas på ett olagligt sätt. De erbjuds dåliga anställnings- och levnadsförhållanden och drabbas av omotiverade löneavdrag.
Illojal konkurrens och skattesmiteri
I vissa fall konkurrerar företag som begår omfattande fiske- och arbetsrelaterad brottslighet ut laglydiga företag. De tar över marknadsandelar. Aktörer som kontrollerar företag i flera led i värdekedjan använder sin position för att göra en vinst genom att sätta försäljning av illegalt fångad fisk och skaldjur i system. Försäljningen
av illegalt fångad fisk sker ofta svart. Försäljningen anmäls inte till tull- och skattemyndigheten.
Aktörer som säljer fisk svart betalar inte skatter och avgifter till staten och kan erbjuda lägre priser än de som
sälja samma varor lagligt. Detta leder till snedvridning av konkurrensen. Inom fiskbranschen gäller det speciellt skaldjur som betingar ett högt kilopris. Det finns mycket pengar att tjäna på att sälja dessa livsmedel svart. Både fritidsfiskare, yrkesfiskare och fiskuppköpare finns bland de som säljer fiskprodukter, framförallt skaldjur, svart. Produkterna säljs svart både till privatpersoner, butiker och restauranger.
Konsumenter vill ha varan så billigt som möjligt, samtidigt som Internet gör svarthandel lättare. Det är
därför enligt den norska polisen sannolikt att det svarta försäljningen av fisk kommer att öka. Svartförsäljning av livsmedel kan utgöra en sådan hälsorisk eftersom köparna inte vet hur produkten har behandlats.
Organiserad brottslighet
Brottsligheten i fiskeribranschen i Norge är ofta gränsöverskridande. Den norska polisen bedömer därför att brottsligheten i fiskerinäringen tilldrar sig intresse från stora internationella kriminella nätverk:
Globaliserte næringer, som fiskerinæringen, tiltrekker seg kriminelle nettverk fra utlandet. Fisk og fiskevarer er Norges nest største eksportmarked til en verdi av 120,8 milliarder kroner i 2021. De senere årene er det eksempler på at utenlandske kriminelle nettverk begår fiskerikriminalitet gjennom eierskap i fiskeribedrifter der de gjerne kontrollerer flere ledd i verdikjeden, skjuler seg bak kompliserte nettverk av stråselskaper og eierstrukturer i sekretessejurisdiksjoner, og flytter verdier mellom selskap. Vi har også eksempler på at norske aktører begår fiskerikriminalitet i utlandet.
Det kan enligt norska polisen handla om att bedragare och kriminella nätverk tillskansar sig 100-tals miljoner genom bedrägerier, svarthandel, fiffel och fusk.
I Sverige är fisket en obetydlig näring. Den begränsade brottslighet som finns är småskalig. Den organiserade brottsligheten är inte intresserad av branschen. Det som förekommer är olagliga utkast, tappade fiskredskap och svartförsäljning. Fritidsfiskare står för huvuddelen av brottsligheten genom svartförsäljning av fisk, exempelvis makrill, och skaldjur som hummer. Enskilda yrkesfiskare står de de olagliga utkasten.
