När det gäller det svenska fisket kan det leverera mer mat än vad som sker idag. Det kan på så sätt bidra till att Sveriges självförsörjningsgrad när det gäller mat kan ökas.
Sverige importerar idag 75% av den sjömat vi äter. Bara 25% av det vi äter kommer från det svenska fisket och landas i Sverige. 40% av det vi äter är odlat, det handlar i huvudsak om lax som importeras från Norge. Laxfiskar (lax, regnbåge, röding, siklöj, öring, sik etc) är tillsammans med torskfiskar (torks, sej, kolja,kummel, alaska pollock etc) det som främst konsumeras.
Sill och skarpsill
Det som fångas mest i det svenska fisket är sill och skarpsill. Sill från Skagerak och Nordsjön går främst till konsumtion medan sill från Östersjön främst används till fiskmjöl och fiskolja. Skarpsill används främst till fiskmjöl och fiskolja men skarpsill från Skagerak används till konsumtion.
Den stor anledningen till att sill från Östersjön inte används till konsumtion i större utsträckning är dålig efterfrågan från konsument. Detta beror i sin tur på att folka tror att det fortfarande finns för mycket miljögifter i sillen från Östersjön. Det är dock inte längre sant. Idag innehåller sillen i Östersjön gifthalter som är under gränsvärdena för när det anses var farligt.
Det skulle alltså gå bra att konsumera mer sill från Östersjön än vad vi idag gör. men det är svårt för konsumenterna i Sverige att förstå att det numera går att äta sillen från Östersjön.
Livsmedelsverket
En av anledningarna till att konsumenterna tror att sillen från Östersjön fortfarande är för giftig att äta är att Livsmedelsverket trots att sillen inte längre ligger över gränsvärdena behållit rekommendationen att konsumtionen måste begränsas. De borde genast ta bort varningen och begränsinganra när det gälerl sill från Östersjön.
Om Livsmedelsverket ändrade sina rekommendationer så att de var anpassade till verkligheten skulle det vara mycket lättare att får människor att äta sill från Östersjön. En ökad konsumtion av sill från Östersjön skulle vara bra för yrkesfisket. Dessutom bra för den svenska folkhälsan då sill är bland det nyttigaste en person kan äta. Att äta mer sill skulle också vara klimatvänligt och miljövänligt då sillfiske och annat pelagiskt fiske är det mest klimat- och miljövänliga fisket som finns. Dessutom skulle de bidra till ökad självförsörjningsgrad för Sverige när det gäller mat.
Ett annat sätt att öka självförsörjningsgraden är att svenskarna i större utsträckning började äta skarpsill. i Finland och Baltikum äts skarpsill från Östersjön men inte i Sverige. För att skapa en efterfrågan på skarpsill i Sverige krävs marknadsföringsinsatser av olika slag. Det vore alltså något bra att satsa på för fiskbranschen. En ökad konsumtion av skarpsill skulle även det vara bra för yrkesfisket, miljön, klimatet och hälsan.
- Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion
- Sill från Östersjön numera giftfri
- Bästa matfisken kommer från det mest miljövänliga fisket
- Det viktigaste svenska fisket är också det miljövänligaste
Torskfiskar
När det gäller torskfiskarna skulle vi säkerligen utan öka andelen fisk som kommer från det svenska fisket. De största problemet i detta sammanhang är fiskeriförvaltningen som genom byråkratiska begränsningar förhindrar att kvoterna utnyttjas fullt ut. Under 2021 utnyttjades cirka 80% av sejkvoten, drygt 20% av kvoten på kolja, under 20% av kvoten på kummel och cirka häfte av kvoten på vitling.
En del av de outnyttjade kvoterna skulle kunna utnyttjas med en bättre fungerande fiskeriförvaltning, exempelvis genom att införa överförbara fiskerättigheter. Även detta skulle vara bra för yrkesfisket såväl som för den svenska självförsörjningsgraden för mat och svenskarnas hälsa.
- Yrkesfiskets största problem – dåligt kvotutnyttjande
- Lågt kvotutnyttjande – inte överfiske – är problemet i svenskt fiske
- Överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket
Plattfiskar
När det gäller rödspätta utnyttjades bara cirka 10% av kvoten. Det finns flera anledningar till det dåliga kvotutnyttjandet. En är dålig efterfrågan på rödspätta. En annan är att det är svårt att fiska rödspätta utan att också få torsk, framförallt vid fiske med bottentrål. I Östersjön får torsk inte ens fiskas så där blir det i praktiken omöjligt att fiska rödspätta. Att öka efterfrågan på rödspätta och att tillåta torsk som bifångst i östra Östersjön skulle kunna bidra till en ökning av fiske och kvotutnyttjandet.
Dessutom skulle de behövas rejäla marknadsföringsåtgärder för att öka konsumtionen av alla sorters plattfisk. För även sandskädda och skrubba är bra matfiskar som också borde kunna konsumeras. Idag slängs de bara ut igen efter fångst vilket är slöseri med fisk som vi lika gärna kunde äta. Även fisket av piggvar och äkta tunga borde kunna öka för idag är kvotutnyttjandet lågt för dessa arter. Ökad konsumtion av plattfisk skulle också vara bra för självförsörjningsgraden och hälsan.
- Sandskädda – en kraftigt underutnyttjad art
- Skrubba, flundra, skrubbskädda – en vanlig fisk
- Rödspätta – ytterligare en underutnyttjad plattfisk
- Dålig efterfrågan på plattfisk leder till lågt kvotutnyttjande och stora utkast
Läs mer:
- Svensk fiskimport kommer från Norge
- Industrifiske är också konsumtionsfiske
- Ny rapport om svensk konsumtion av sjömat
- Miljö- och klimatvänligt fiske
