Strömmingen tillbaka i Stockholms skärgård såväl som på Norrlandskusten. Genom att det skett på bagge ställena har det sannolikt inget med trålfiskeförbudet i Stockholms skärgård att göra överhuvudtaget. I Bottenhavet finns det ingen utflyttade trålfiskegräns och ändå har mängden strömming vid kusten ökat. Och det handlar om höstlekande sill/strömming.
Den vårlekande strömmingen/sillen har inte återkommti utan det verkar fortfarande som att den har problem. Det kan tyda på att det handlar om klimatproblem då det är bevisat att den vårlekande strömmingen i södra och västra Östersjön fått problem på grund av klimatförändringar i form av varmare hav.
Att det bara är en enda liten trålare, NG 6 Vegas, som utestängts på grund av den utflyttade trålfiskegränsen tyder också på att det inte har med minskat fiske att göra. Utan det har förmodligen mest med de naturliga cyklerna i sillbestånden att göra. Dels växlar betsånden mellan att domineras av höstlekande sil och vårlekande sill, dels växlar mängderna lekmogen sill mellan olika år och dels ändrar det sig var sillen finns. Just nu finns det en hel del sill/strömming i Stockholms skärgård (Saltsjön). För några år sen fanns det inte.
Något storskaligt fiske efter sill/strömming utanför Stockholm har inte förekommit på många år. Det försvann långt innan trålfiskeförbudet infördes, kring 2020. Det storskaliga fisket har sen dess inriktat sig på att bara bedriva riktat fiske efter skarpsill. Det sker långt ute till havs, öster och nordöst om Gotland samt ner mot Polen.
Slarvig forskare leker aktivist
Så när forskaren Gustav Almqvist i tidningen Mitti slår fast att det är trålfiskeförbudet som gett resultat är det mer än lovligt slarvigt. Det finns i verkligheten inget som tyder på det och det faktum att han inte nämner andra eventuella orsaker är ren slarv. Oförlåtligt slarv från en forskare som förväxlat forskning med politisk aktivism.
Det finns mer troliga förklaringar, naturliga fluktuationer i sillbeståndet, ändrade geografiska mönster i sillbeståndet, klimatförändringar, förändringar i födotillgång. Och vi kan förstås inte heller utesluta minskat fiske utanför Stockholms skärgård. Men det minskade fisket beror inte på utlflyttningen av trålfiskegränsen fö rdet berör bara en enda båt i området. En liten trålare.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Fel som vanligt, jag VET nämligen om det är höst eller vårlekande som dominerar. Och gissa vad, det är helt klart vårlekande sill. Men det finns höstlekare, vilket är positivt. I övrigt tycker jag du dka ta bort artikeln fär du påstår att jag propagerat för ett mer selektivt torskfiske. Vilket är. hittepå. Vad naturen visade var att hypotesen om täthetsberoende var fel – som slltså skulle ha uppstått genom det redan selektiva fisket – motbevisades då tätheten av torsk minskade och torskens tillväxt inte förbättrades ändå. Vad som orsakar torskens sämre tillväxt är inte klarlagt, den genetiska förändringen kan vara en anpassning till sämre tillväxtförhållanden. Var försiktig med dina uttalanden.
De som är vi kusten på hösten är ju rimligen höstlekande. De som är vid kusten på våren är rimligen vårlekande. Men det är klart att ingen vet. Fast du vet tydligen. Har du belägg för påståendet om vårlekande? Publicera då det. Att svamla om att borttagande av en liten trålare som Almkvist gör skulle ha nån som helst effekt är bara löjligt. Ingen stor båt har bedrivit riktat fiske på sill sen 2019 och däremd inet fiskat nör kusten i Stockholms skärgård. Däremot vet vi att bestånden växlar mellan majoritet höstlekande och vårlekande. Vi vet också att vårlekande sill i södra/västra Östersjön drabbats hårt av klimatförändringarna. Att då dra slutsatsen att annan vårlekande sill också drabbats av detta är ganska rimligt.
Jag ska titta på den artikeln och den artikel i en bok som mitt påstående är baserat på samt ändra eller ta bort om jag missuppfattat.