HaV föreslår borttagning av indragningsområden

HaV föreslår borttagning av indragningsområden i Östersjön inklusive Bottenhavet och Bottenviken. I Skagerak och Kattegatt föreslår de inga förändringar.

I en rapport redovisar Havs- och vattenmyndighetens (HaV:s) regeringsuppdraget om att ta bort eller drastiskt minska de så kallade inflyttningsområdena. Syftet skulle vara att skydda lekansamlingar av fisk. Möjlighet till begränsade undantag ska dock finnas. Syftet är att bidra till livskraftiga fiskbestånd och ett ekosystem i balans. Någor som är i linje med målet om levande kust och skärgård. Genomförandet av förslagen kräver remissförfarande som ska ske första halvåret 2026.

Inflyttningsområden

Inflyttningsområden, även kallade trålfiskeområden, är områden innanför trålgränsen där visst trålfiske får lov att bedrivas enligt särskilda regler och villkor. Villkoren för fiske i inflyttningsområdena i Västerhavet är samma. Villkoren för Östersjöns inflyttningsområden  skiljer sig däremot något. Det finns nio trålfiskeområden i Västerhavet och 16 i Östersjön. De har varierande ytstorlekar. Störst totalyta finns i Östersjön.

HaV:s utgångspunkt har varit att förslag om att minska eller ta bort inflyttningsområden, i syfte att skydda lekansamlingar av fisk, ska grundas på en sammantagen bedömning av:

• illgänglig kunskap om förekomst av lekansamlingar och påverkan från trålfiske.
• det eventuella trålfiskets intensitet och karaktär.
• kompletterande villkor och tekniska åtgärder (exempelvis krav på användande av
  artsorterande rist).
• möjlighet att styra fisket till andra områden.
• tänkbara konsekvenser av sådan potentiell förflyttning.
• betydelsen för regionalt yrkesfiske.

Förslagen tar även hänsyn till om ett inflyttningsområde ingår i det trålförbudsområde i Östersjön som inrättats inom det pågående regeringsuppdraget om att på prov införa förvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen. I dessa områden får inget trålfiske bedrivas under pågående försöksperiod (1 februari 2025-30 april 2027).

HaV bedömer att det för dessa inflyttningsområden är lämpligt att invänta resultat och uppföljning från det pågående försöket. Det bör istället göras en sammantagen bedömning efter att både pågående försök och undersökningar är utvärderade.

Utöver detta tar HaV:s förslag också hänsyn till om trålfiske har bedrivits i inflyttningsområdena de senaste åren. Områden där det på senare tid inte har bedrivits trålfiske alls eller i mycket begränsad omfattning, med undantag för områden som ingår i det pågående försöket med utflyttning av trålgränsen, föreslås tas bort. Borttagande av sådana områden innebär minskade möjligheter för potentiellt framtida nyttjande.

Kräftfiske i Skagerak och Kattegatt

I inflyttningsområdena i Västerhavet bedrivs fiske efter havskräfta med bottentrål försedd med artsorterande rist. Risten är ett selektivt redskap när det kommer till fiskbifångster. Fisket bedrivs i samtliga nio inflyttningsområden. Runt 22 % av de totala fångsterna av havskräfta i det svenska yrkesfisket fångas med bottentrål i inflyttningsområdena i Västerhavet. Det är betydelsefulla områden för fisket.

Ett förbud mot trålfiske i inflyttningsområdena i Västerhavet kan innebära förflyttning av fiskeansträngning till områden utanför trålgränsen. Detta kan leda till ökad användning av mindre selektiva redskap, då användning av dessa redskap är tillåtna utanför trålgränsen, vilket i sin tur kan innebära ökad risk för bifångster av fisk samt olovliga utkast.

Fiskerinäringen menar att inflyttningsområdena på västkusten är särskilt viktiga för det mest småskaliga fisket. Dessutom är det så att många av de som bedriver fiske inte har redskap och båtar för att kunna fiska längre ut.

En biologisk riskanalys utförd av SLU visar att det saknas kunskap om till vilken grad det trålfiske med artsorterande rist som bedrivs i inflyttningsområdena påverkar lek, men att ett trålfiskeförbud i inflyttningsområdena i Västerhavet eventuellt skulle kunna minska störning av lekande fisk nära kusten.

HaV:s förslag

HaV bedömer att inflyttningsområdena i Västerhavet inte bör tas bort eller minskas med påverkan på lekansamlingar av fisk som grund. Bakgrunden är en kombination av det osäkra kunskapsläget när det gäller förekomst av lekansamlingar, ristfiskets påverkan på lekansamlingar samt förväntad förflyttning av fiskeansträngning med ökad risk för fiske med mindre selektiva redskap utanför trålgränsen (med ökad risk för bifångster av fisk och olovliga utkast som följd).

Med nuvarande osäkra kunskapsläge bedömer HaV att borttagande av inflyttningsområden i Västerhavet, där trålfisket efter havskräfta bedrivs med artsorterande rist, riskerar leda till större fiskeridödlighet än om inflyttningsområdena bibehålls. HaV föreslår därför att inga inflyttningsområden i Västerhavet bör tas bort eller minskas i nuläget. Utöver detta skulle ett borttagande av inflyttningsområdena också få stora konsekvenser för det regionala kustfisket.

Sill/strömming i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken

I vissa av Östersjöns inflyttningsområden bedrivs trålfiske efter sill/strömming, skarpsill och siklöja. Under perioden 2020-2024 förekom någon grad av trålfiske i sex av de totalt 16 inflyttningsområdena i Östersjön, medan inget trålfiske bedrevs i övriga. Under 2025 (och fram till 2027) påverkas fiskemönstren dessutom av det pågående regeringsuppdraget om att på prov införa förvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen.

Fångsterna av sill/strömming i trål i inflyttningsområdena i Östersjön utgör en liten andel av det svenska yrkesfiskets sillfångster i Östersjön. Större delen fångas utanför trålgränsen.

Under perioden 2020-2024 fångades sill/strömming i trål i olika grad i följande sex av de totalt 16 inflyttningsområdena i Östersjön:

• 2.2 (Blå Jungfrun-Häradsskär-Hävringe-Landsort)
• 2.5 (Landsort-Svenska Högarna-Understen-Eggegrund-Hornslandet)
• 3.1 (Östra Gotland)
• 2.6 (Skarpudden-Holmön-Bjuröklubb-Malören) – bifångster av sill/strömming i
  siklöjefisket
• 2.12 (Jävrefjärden-Storöfjärden) – bifångster av sill/strömming i siklöjefisket
• 2.13 (Granön) – bifångster av sill/strömming i siklöjefisket

Det pågående regeringsuppdraget om att på prov införa förvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen påverkar nuvarande fiskemönster då det innebär att inget fiske sedan februari 2025 får lov att bedrivas i inflyttningsområdena 2.2-2.4 samt den del av 2.5 som ligger i ICES delområden 27 och 29 i Östersjön fram till april 2027. Det har inneburit viss förflyttning av fiskeansträngning till andra områden under 2025, bland annat till inflyttningsområde 3.1 (Östra Gotland).

När det gäller fisket efter sill/strömming med trål i inflyttningsområdena 2.2 och 2.5, där alltså inget trålfiske just nu kan bedrivas, samt 3.1 handlar det om ett litet antal regionala trålfartyg som i de flesta fall är mindre än 12 meter i längd.

Mindre fångster av sill/strömming fås även som bifångst i siklöjefisket i de nordligaste inflyttningsområdena, 2.12 och 2.13, samt även i de nordligare delarna av område 2.6.

SLU:s bedömningar

I SLU:s riskanalys görs bedömningen att den säkraste åtgärden för att öka biomassan av stor strömming är att minska fiskeridödligheten genom att minska fångstkvoterna.

SLU bedömer också att ett trålförbud i inflyttningsområdena i Östersjön och Bottniska viken skulle kunna begränsa risken för utfiskning av eventuella lokala sillbestånd, och potentiellt även minska fisketrycket på andra mer lokala bestånd, samt minska störningen av lekansamlingar. Samtidigt finns det SLU ännu inga säkra vetenskapliga underlag kring detta. Men det pågår flera vetenskapliga försök.

HaV:s förslag

Mot bakgrund av pågående försök inom regeringsuppdraget om att på prov införa förvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen är HaV:s sammantagna bedömning att det i nuläget inte är lämpligt att ta beslut om att ta bort eller minska inflyttningsområden för sill/strömming som ingår i försöket. Det bör istället göras en sammantagen bedömning efter att pågående försök och undersökningar är utvärderade. Detta innebär att inflyttningsområdena 2.2-2.5 föreslås behållas i nuläget. Av totalytan för dessa områden är motsvarande 12 % av ytarealen grundare än 20 meter.

HaV föreslår däremot att de inflyttningsområden eller delar av inflyttningsområden avsedda för fiske efter sill/strömming med trål men som inte, eller i mycket begränsad omfattning, nyttjats för detta under senare år kan tas bort. Det gäller dock bara om de inte ingår i det pågående försöket om att på prov införa förvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen. Detta omfattar områdena 1, 2.1, 3.2 samt södra delen av 2.6 som tillsammans utgör en areal på cirka 434 369 hektar. De områden som föreslås tas bort motsvarar 24 % av totalytan för inflyttningsområdena 1-2.6 och 3.1-3.2.

Siklöja i Bottenviken

Fiske efter siklöja bedrivs enbart i inflyttningsområden och kräver särskilt fisketillstånd i områdena 2.7-2.13. Siklöjan i Bottenviken är en nationellt förvaltad art och fisket bedrivs i Norrbottens kustvatten. Fisket sker främst genom parbottentrålning. I siklöjefisket fås sill/strömming som bifångst.

Fiske efter siklöja sker i huvudsak i inflyttningsområdena 2.12 och 2.13, vissa fångster tas även i de norra delarna av område 2.6. I övriga inflyttningsområden avsedda för siklöjefisket, 2.7-2.11, bedrivs idag inget siklöjefiske.

Eftersom siklöjefisket är inriktat på att fånga lekmogna honor är det oundvikligt att fisket påverkar siklöjans lek. SLU:s bedömning är att även om siklöjetrålningen påverkar siklöjans lek i området, så hotas den inte. Trålningen bedöms inte heller hota någon annan art. Havsbottens integritet störs däremot där trålningen sker enligt SLU.

HaV:s förslag

HaV:s sammantagna bedömning är att de inflyttningsområden där fiske efter siklöja bedrivs, 2.12 och 2.13, bibehålls. Fisket bedöms inte utgöra något hot mot beståndet, även om det är inriktat på lekmogna honor, och är ett regionalt viktigt fiske. Vissa siklöjefångster kan även förekomma i norra delen av område 2.6,  som enligt ovan föreslås bibehållas.

HaV föreslår att de inflyttningsområden avsedda för fiske efter siklöja som inte nyttjats under senare år, alltså områdena 2.7-2.11, tas bort. Dessa områden, varav flera är relativt små i jämförelse med område 2.12, utgör tillsammans en yta på cirka 15 542 hektar. Detta motsvarar 9,5 % av totalytan för inflyttningsområdena 2.7-2.13.