Övergödning är grundproblemet i vattenmiljöer. Idag presenteras den så kallade rödlistan av SLU. Det är en bedömning av sårbarheten för 1000-tals arter bland växter och djur i Sverige. Men rödlistan redovisar också orsakerna till problemen för de arter som finns på listan.
När det gäller insjöar och vattendrag med sötvatten är utdikning (markavvattning), övergödning, igenväxning, vattenreglering och vattengrumling de helt dominerande problemen. I havet anses övergödning, fiske (överfiske), klimatförändringar , miljögifter och annan habitatförstörelse vara de största problemen. Exploatering och konstruktion rä ett annat problem som har stor betydelse i kustnära lägen.
Dessutom tas bottentrålning upp som ett särskilt stort problem vilket verkligen är märkligt. I Östersjön förekommer ingen bottentrålning alls förutom längst upp i Bottenviken. Och i Västerhavet (Skagerak och Kattegatt) är cirka 30% av havet undantaget från bottentrålning. Det verkar totalt missriktat att ta upp bottentrålning som ett stort problem och det får nog anses bero på fördomar och förutfattade meningar hos forskarna som sammanställt rödlistan. Att ytan som inte berörs av bottentrålning i Skagerak ochj Kattegatt skulle behöva öka som de föreslår är inget annat än trams.
Att överfiske skulle vara ett stor problem är också tveksamt då väldigt få arter faktiskt överfiskas i Sverige. Det finns flera arter som är överfiskade, men det skedde i allmänhet för flera decennier sen. Ett bestånd kan vara överfiskar utan att det är överfiskas. Problemet i detta sammanhang är snarare att olika myndigheter, forskare och insatser har olika definitioner på överfiske. Den enda rimliga bedömningsgrunden är om det fiskas med än vad som är hållbart (dvs över FMSY). Ett annat bedömningsproblem är att ett fiskbestånd kan överfiskas men inte vara överfiskat. Exempelvis gäller det skarpsill i Östersjön.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.