EU:s krav riskerar att slå ut det svenska kustfisket. Låt oss först konstatera det uppenbara: utvecklingen i Östersjön sedan efterkrigstiden är ett samhällsmisslyckande. En eloge till miljörörelsen som tidigt såg, förstod och drev på förändringar. I dag ser vi positiva effekter av politiska förändringar, men mycket återstår att göra för att Östersjön ska bli ett välmående hav.
Eftersom utmaningarna är komplexa, är lösningen inte enkel. Klimatförändringar, övergödning, miljögifter och andra faktorer har alla en negativ påverkan. Vi Svenska Fiskare vill vara en del av lösningen. Därför lanserar vi nu en Östersjöstrategi med konstruktiva förslag för Östersjöns framtid.
Grunden i våra förslag är en långsiktighet som inte bara tryggar bestånden, utan också det kustnära fisket och den lokala beredningsindustri som finns i Sverige. Varken bestånden, lokala kustfiskare eller lokala arbetstillfällen i beredningsindustrin på östkusten gynnas av tvära politiska kast och abrupta fiskestopp.
Stötta lokalt fiske
Vi ställer oss bakom visionen om att stötta det lokala kustnära fisket. Det är viktigt för Sverige, för vår livsmedelsberedskap och för levande kustsamhällen. Av våra 400 medlemmar är majoriteten mindre båtar som kan och vill bidra till detta. Men de konkreta åtgärder som vidtas och förslag som nu ligger på bordet leder inte rätt.
Ett exempel är utflyttning av trålgränsen. Viljan är god, men åtgärden slår fel. Det är just det lokala kustfisket som drabbas när fiskemöjligheterna längs kusten begränsas kraftigt. Om trålgränsen skulle permanentas och flyttas ut längs hela Östersjökusten är risken överhängande att största delen av det lokala kustfisket försvinner. Det skulle också bli slutet för beredningen i Skåne och Blekinge. Både livsmedelsförsörjning, beredskap och kustsamhällen påverkas negativt, trots att motsatsen behövs.
Fiskets framtid är ett grundläggande samhällsintresse. Sverige behöver en fungerande
livsmedelsförsörjning, och kriserna i vår omvärld ger frågan ett större allvar än på länge. Varken bestånden, lokala kustfiskare eller lokala arbetstillfällen i beredningsindustrin på östkusten gynnas av tvära politiska kast och abrupta fiskestopp.
Den svenskfångade fisken är ett hälsosamt, resurseffektivt och närproducerat protein som räddat Sverige genom många kriser. Vi måste äta fisk för att näringen ska kunna fortsätta finnas. Fisket för konsumtion och det lokala kustnära fisket behöver stärkas genom infrastruktur som möjliggör landning till konsumtion i Sverige. En sådan infrastruktur är inte möjlig att få bärighet i utan det storskaliga fisket. Synergieffekterna mellan det småskaliga och det storskaliga behövs.
För att lösa problemen anser vi att vi måste värna det kustnära fisket genom att avveckla 12- milstrålgränsen. Trålgränsen utmanar det lokala kustnära fisket och gör målen i livsmedelsstrategin svåruppnåeliga, och bör därför slopas. Om trålgränsen består bör den utformas för att möjliggöra att målen i livsmedelsstrategin går att nå, exempelvis genom väl utformade undantag för det lokala kustnära fisket.
Fungerande infrastruktur
Vi behöver stärka samverkan för investeringar i svensk beredningskapacitet längs Östersjön. Våra små och större medlemmar är beredda att landa mer fisk för konsumtion i Sverige för att tillsammans med andra parter möjliggöra en fungerande infrastruktur. Vi vill samverka med myndigheter, kommuner och andra intressenter kring att utveckla i stället för att sätta punkt för en svensk strategisk näring och tradition.
Fler måste äta svensk fisk. Offentliga aktörer, konsumenter, livsmedelsgrossister och butiker behöver bestämma sig för att stötta den lokala fisken om det lokala kustnära fisket i Östersjön ska kunna överleva. Under året har vi exempelvis lanserat en skalbar samverkansmodell för kommuner som vill servera fisk fångad i kommunen.
Lägsta nivån
När det gäller kvoter så behöver vi sätta dem på den lägsta nivån i ICES rådgivning för att bygga bestånden i Östersjön. Lägre kvoter ger bättre effekt på uppbyggnaden av bestånden än lokala fiskestopp och stängda områden, samtidigt som fisket, beredningen och kustsamhällena får förutsättningar att fortsätta finnas och verka. Prioritera också stabila kvoter över åren, även när det innebär att de sätts på en lägre nivå i genomsnitt.
Vi vill ha en långsiktigt hållbar förvaltning genom en ekosystembaserad rådgivning. Vi vill att ICES rådgivning följs, men ser också att ICES råd behöver förbättras. Vi vill se ökad transparens och en ekosystemansats.
Anna-Karin Trixe, VD Vi svenska fiskare
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.