Ingen mening att styra om kvoter till det kustnära fisket

Det är för pelagiska arter det finns överförbara fiskerättigheter och kustkvoter. Och det finns Ingen mening att styra om kvoter till det kustnära fisket i Östersjön. Detta beror i huvudsak på att det kustnära fisket av pelagiska arter i huvudsak går till fiskmjöl.  Dessutom är kustkvoten större än vad det kustnära fisket kan fiska upp. Jordbruksverket skriver i en rapport:

Efter att systemet med överlåtbara fiskerättigheter infördes 2009 har överkapaciteten minskat och lönsamheten i det pelagiska fisket ökat, vilket var syftet med ändringen. Antalet fartyg i det pelagiska systemet har minskat från drygt 80 fartyg till ungefär 30 stycken. En majoritet av dessa fiskeföretag har hemmahamn på västkusten. Flera svenska pelagiska fiskeföretag bedriver också fiske i Danmark genom danska fiskeföretag. De svenskägda danska fiskeföretagen har både fiskefartyg och fiskekvoter i Danmark och bedriver fiske på danskt och internationellt vatten.

[…]

Fisket framhåller att systemet med överlåtbara fiskerättigheter haft en mycket positiv inverkan på överkapacitet och lönsamhet i det pelagiska fisket. Detta har också delar av beredningsindustrin fört fram. Fisket för fram att flexibiliteten i att överföra kvoter gör att varje fartyg kan optimera sitt fiske. Till exempel kan flera fartyg med mindre kvoter långt från hemmahamnen byta kvantiteter så att en eller ett fåtal fartyg kan göra en lönsam fiskeresa. Fisket anser att förändringar av det pelagiska systemet skulle kunna få stor negativ inverkan på fiskets förmåga att leverera till beredningsindustrin-

Överförbara fiskeättigheter i Östersjön gäller idag för sill och skarpsill och för sill, skarpsill, makrill och tobis på Västkusten. Totalt har 25 båtar överförbara fiskerättigheter idag. 15 av dem hör hemma på Västkusten. 10 på östkusten och Norrlandskusten. Dessa tio har också regionala kvoter.

Regionala kvoter

Jordbruksverket skriver så här om regionala kvoter:

Utöver den individuella tilldelningen fördelas en regional extratilldelning för fiske i Östersjön samt kustkvoter för småskaligt kustnära fiske. Den regionala tilldelningen baseras på innehavet av pelagiska fiskerättigheter och ges utöver en fiskelicensinnehavares tilldelning baserad på promille. Syftet med den regionala tilldelningen är att motverka en fortsatt koncentration av det pelagiska fisket till västkusten. Den kan fördelas till fiskefartyg som enbart fiskar i Östersjön och som landar sin fisk i östersjöhamnar.

Regional tilldelning finns för flera kvoter i Östersjön; sill i östra Östersjön, sill i norra Östersjön samt skarpsill i Östersjön (skarpsill har en kvot för hela Östersjön). Den regionala tilldelningen beräknas i form av en fast andel av den totalkvot som Sverige erhåller. Andelen uppgår till 14,6 procent av kvoten för sill i östra Östersjön, 5 procent av kvoten för sill i norra Östersjön och 10,6 procent av kvoten för skarpsill i Östersjön.

Kustkvot

Utöver detta finns det kustkvoter. Jordbruksverket skriver:

Inför varje kalenderår avsätts dessutom kvantiteter som kan fiskas inom de så kallade pelagiska kustkvoterna som är avsedda för fiske med mindre båtar. Kustkvoter finns för fiskekvoter både i Östersjön och i Västerhavet. De kvantiteter som avsätts till kustkvoterna är satta på en nivå som i princip ska tillåta ett fritt fiske under året utan kollektiva redskapsstopp. Fiskefartygen som fiskar inom kustkvoterna använder antingen passiva redskap eller trålar eller mindre vadredskap.

Ett fiskefartyg under 12 meter som fiskar med trål i Östersjön eller fiskefartyg under 15 meter som fiskar i Bottenhavet/Bottenviken fiskar på kustkvoterna.

Inom kustkvoterna i Östersjön fiskar knappt 300 båtar. Frågan är dock hur stor aktivitet dessa båtar har. En aktör uppskattar att det i Östersjön inte är fler än 30 båtar under 12 meter som livnär sig enbart på fiske. Den tillgängliga volymen i kustkvoterna är regel större än behovet, detta för att säkerställa fisket inom kvoten. Kustkvoterna kan dock behöva begränsas av orsaker som lokala fiskebestånds storlek och status.

Siffran på 30 båtar stämmer nog ganska bra men den berör bara kusten mellan Trelleborg och upp till Upplands norra gräns. De flesta av dessa båtar finns i Skåne och Blekinge samt på Gotland. Längs Norrlandskustens finns ytterligare cirka 30 båtar. På Västkusten finns det kanske nånstans under 10 båtar som bara fiskar pelagiskt på kustkvoten.

Att öka kustkvoten skulle inte ger fler fiskebåtar och inte öka kustkvoten. Och det skulle inet ge mer fisk till konsumtion. Det enda det skulle kunna medföra är mindre totalfångster, sämre ekonom i fisket och minskad livsmedelssäkerhet i Sverige. Det är detta som lobbyisterna i Baltic Waters i praktiken föreslår när de till öka kustkvoten.