En 34-årig palestinsk fiskare dödades i Gazas fiskevatten i samband med en israelisk marinattack i lördags morse, uppgav en talesperson för Gazas hälsomyndighet. Samtidigt skall två palestinska fiskare ha arresterats.
En talesperson för den israeliska armén hävdar att man har ingripit efter att fiskare överträdde den avtalade fiskegränsen samt att varningsskott avfyrades innan skott avlossades mot båtmotorerna. Två båtar skall enligt talespersonen ha tagits i beslag för undersökning medan återstående två båtar återvände till Gazas kust.
Efter Israels senaste krig mot Gaza, sommaren 2014, nåddes en uppgörelse för vapenvila som inbegrep ett utvidgande av Gazas fiskezon från tre sjömil till sex sjömil från land:
För dem som ägnar sig åt långrev, krokfiske, har det märkts en klar förbättring, och det är troligt att även trålfiskarna kommer att kunna påvisa en förbättrad tillgång till bottenfisk, så frågan var för oss hur det kommer att gestalta sig för snörpvadsfiskarna som framför allt ägnar sig åt anjovisfiske.
Vi närmast kryssar ut från kusten, följer noga vad ekolodet visar. Men den visar inget annat än bottenstrukturen, för övrigt är skärmen svart, inga tecken på fisk. Och besättningen spanar då och då efter det röda ljuset från israeliska patrullbåtar, vis av erfarenheten att de attackerar närhelst och varhelst de vill, obundna till gränser och utfästa löften. Rade Bakr, skepparen, har blivit arresterad fyra gånger tidigare och fått båten beslagtagen. Visserligen har han efter en tid fått tillbaka den, men han vill inte bli arresterad en femte gång, inte bara för sin egen skull; det är runt åttio personer som beroende av båtens inkomster.
Till sist kommer några små, bleka fläckar på ekolodets skärm. Inget stim, bara tecken på liv. Vi befinner oss mellan fyra och fyra och en halv sjömil från kusten, och skepparen beslutar att vi skall ankra. Än är det för tidigt att våga sig längre ut, fiskevattnet får återtas bit för bit. Ingen i besättningen protesterar, ingen känner sig manad att vara den första att med den här typen av båt kräva sina rättigheter. Så vilar ankaret på botten knappt tjugo meter under oss, maskinen stängs av och den stora generatorn på däck startas, strålkastarna runt båten tänds för att locka till sig fisken, förvandlar havet runt oss till skimrande blått. Några i besättningen passar på att fiska med krok under de timmar vi ligger där, fångar små rödryggade fiskar, en av de två unga pojkarna kommer med nygjort kaffe, ständigt leende och ständigt beredd att utföra vad helst de övriga önskar. Medhavd mat dukas fram, och vi sätter oss i en stor cirkel, var och en sträcker sig fram mot skålarna i dess mitt. Och emellanåt tittas det ut över relingen, spanas genom det starka ljuset ut mot det kompakta mörkret. Det är svårt, näst intill omöjligt, att få syn på någonting under sådana förhållanden. Det handlar mer om en ryggmärgsreflex. Jag behöver inte fråga vad de spanar efter.
Det är dags att kasta ut snörpvaden. Ekolodet visar fler fläckar nu, men de är samtliga ljusa, allt annat än kompakta stim. Inga order behöver delas ut, alla vet vad de skall göra. Skepparen tar plats i en av följebåtarna, en liten hasaka, och tänder dess strålkastare för att hålla kvar fisken medan den nu nedsläckta båten lägger snörpvaden i en stor cirkel runt hasakan. Så tar det tunga arbetet vid att hala in nätet, de flesta står barfota på däcket, endast några få har kläder i galon. Så ligger plötsligt fångsten på däcket, plastlådor plockas fram och det sorteras efter sorter och storlekar; övervägande små bläckfiskar men också småkrabbor, några udda sorter, och ytterst lite anjovis, det som är tänkt som den huvudsakliga fångsten. Och fångsten är inte stor, kanske 60 kilo sammanlagt. Det ankras igen och strålkastarna tänds på nytt. Några i besättningen släpper ner sina krokar igen, andra lagar nätet där det gått sönder, den ständigt leende pojken kommer med nytt kaffe.
Utvidgandet innebar trots allt ökad fångst samt att fler fiskarter kunde fångas. Flera attacker från så väl israelisk som egyptisk militär, med allvarliga skottskador som följd, har dock rapporterats sedan uppgörelsen nåddes.
Sjömannen Charlie Andreasson skildrade, under sina nio månader i Gaza, arbetet med projektet Gazas ark för att stödja de palestinska fiskarna i Gaza.
Njord/Ship to Gaza
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiskare, Palestinska fiskare, Gaza, Israel, Palestina, Ship to Gaza
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.